Stig Grybe
Stig Grybe | |
Stig Grybe i juni 2015. | |
Född | Stig Rudolf Grybe 18 juli 1928 Maria Magdalena församling, Stockholm[1] |
---|---|
Död | 1 februari 2017 (88 år) Bomhus distrikt, Gävle |
Utbildad vid | Calle Flygare Teaterskola |
Aktiva år | 1947–2015 |
Släktingar | Stefan Grybe (son) Isabella Grybe (dotter) |
Betydande roller | |
Ante Nordlund från Mobacken Vesper Johnson i Stieg Trenter-serien | |
IMDb SFDb |
Stig Rudolf Grybe, född 18 juli 1928 i Stockholm,[1] död 1 februari 2017[2] i Bomhus distrikt i Gävle, var en svensk skådespelare och komiker. Han var far till Stefan Grybe och Isabella Grybe.
Biografi
Stig Grybe var son till urmakare Erik Grybe (1890-1959) och Hilma Näsström (1900-1987).[3][4] Han utbildade sig vid Calle Flygares Teaterskola i Stockholm 1946–1948 och turnerade därefter med Stockholms skolteater. Därpå följde Maxwell Andersons Johanna från Lothringen med mera på Riksteatern, engagemang på Tantolundens friluftsteater, Wasa Teater och Uppsala Stadsteater. Hans komiska talang upptäcktes när han spelade i farsen Gröna hissen på Folkets Hus-teatern i Göteborg 1951. Grybe slog igenom på allvar i rollen som den komiske figuren "Ante Nordlund från Mobacken", som han 1956 uppfann på en turné i folkparkerna och som sedan med hjälp av författaren Bengt Linder blev till radiofigur i Sveriges Radio 1957. Antes funderingar blev så populära att figuren fick ett eget underhållningsprogram i Sveriges Television, Antes Supersjå 1963 och slutligen blev till långfilmen Drömpojken 1964. Grybe kom till Knäppupprevyerna 1961 och medverkade där i flera säsonger. Det var i Knäppupprevyn Ursäkta handsken som han för första gången gjorde sin klassiska monolog Fågelskådaren. Under några år på 1960-talet gestaltade han Kung Sune i radioprogrammet Mosebacke Monarki.
På 1970-talet kunde man se honom berätta historier i TV-programmet Pratmakarna. Han medverkade i den bejublade Karl Gerhard-kavalkaden på Vasateatern 1974 och i Hagges revy i Göteborg 1981. Stig Grybe har varit flitigt anlitad på privatteatrarna och har medverkat i farser och komedier som till exempel Spanska flugan på Vasateatern, Skaffa mig en tenor, Kuta och kör och Oj då, en till!, samtliga på Folkan. Han spelade också fröken Bock i Astrid Lindgrens barnmusikal Karlsson på taket på Göta Lejon 1992 och gjorde den svenska rösten till Oppfinnar-Jocke i Disneys populära tecknade serie Duck Tales (Ankliv eller Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr).
1987 gjorde han rollen som kriminalintendent Vesper Johnson i Stieg Trenter-filmatiseringarna I dag röd, Lysande landning och Träff i helfigur på Sveriges Television. Han medverkade där också i TV-serien Snoken som Snokens pappa. På senare år spelade Grybe i flera musikaler på Nöjesteatern i Malmö bland annat My Fair Lady, Me and my girl (som gav honom en Guldmask) och I hetaste laget, samt spelat mycket lokalrevy såsom i Helsingborgsrevyn. Tillsammans med Robert Gustafsson gjorde han sketcher i SVT:s Grogg.
1994 var Grybe tillbaka på Riksteatern i dramat Kain & Abel och 2003 medverkade han på Malmö stadsteater i Hårda bud av Anthony Neilson.[5] Hösten 2007 gjorde Grybe sin sista scenroll som teaterkatten Gus i Cats på Nöjesteatern i Malmö. I 2008 års julkalender i SVT, Skägget i brevlådan, gjorde Stig Grybe rollen som jultomten.
Stig Grybe var från september 2013 till sin död bosatt i Gävle.[6] Han sommarpratade i Sveriges Radios Sommar i P1 31 juli 2015, precis 40 år efter att ha debuterat som sommarpratare 31 juli 1975. Grybe är begravd på Bomhus kyrkogård.[7]
Priser och utmärkelser
- 1989 – Svenska Dagbladets Poppepris
- 1994 – Guldmasken, "Bästa kvinnliga biroll" för Karlsson på taket på Göta Lejon
- 2002 – Guldmasken, "Bästa manliga biroll i musikal" för Me and My Girl på Nöjesteatern
Filmografi (urval)
- 1947 – Tappa inte sugen
- 1947 – Får jag lov, magistern!
- 1948 – De kämpade sig till frihet
- 1949 – Singoalla
- 1952 – Janne Vängman i farten
- 1956 – Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner
- 1957 – Johan på Snippen tar hem spelet
- 1959 – 91:an Karlsson muckar (tror han)
- 1959 – Guldgrävarna
- 1961 – Åsa-Nisse bland grevar och baroner
- 1963 – Adam och Eva
- 1964 – Drömpojken
- 1964 – Äktenskapsbrottaren
- 1968 – Sarons ros och gubbarna i Knohult
- 1969 – Miss and Mrs. Sweden
- 1978 – Bomsalva
- 1980 – Barna från Blåsjöfjället
- 1994 – Zorn
- 1999 – Offer och gärningsmän
- 2001 – Villospår
- 2011 – Åsa-Nisse – wälkom to Knohult
TV-produktioner
- 1963 – Den tänkande brevbäraren (julkalender)
- 1972–1974 – Bröderna Malm (TV-serie)
- 1974 – Från A till Ö (TV-serie)
- 1977 – Bröderna (TV-serie)
- 1977 – Semlons gröna dalar
- 1980 – Död mans ord (TV-serie)
- 1982 – Vi ses på Bråddvaj (TV-serie)
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1983 – Öbergs på Lillöga (TV-serie)
- 1986 – Femte generationen (TV-serie)
- 1986 – Sammansvärjningen (TV-serie)
- 1987 – I dag röd (TV-serie)
- 1987 – Lysande landning (TV-serie)
- 1987 – Träff i helfigur (TV-serie)
- 1990–1991 – Pippi Pelikan
- 1991 – 1628 (TV-serie)
- 1993–1997 – Snoken (TV-serie)
- 1999 – Lukas 8:18 (TV-serie)
- 1999 – Offer och gärningsmän (TV-serie)
- 2000 – Grogg (TV-serie)
- 2008 – Skägget i brevlådan (julkalender)
Filmografi röstskådespelare
- 1961 – Pongo och de 101 dalmatinerna
- 1967 – Djungelboken
- 1974 – Dunderklumpen!
- 1975 – Maria
- 1976 – Agaton Sax och Byköpings gästabud
- 1977 – Peter och draken Elliott
- 1981 – Smurfarna
- 1982 – Snövit och de sju dvärgarna
- 1991 – Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr
- 1990 – Duck Tales (TV-serie)
- 1993 – Den otroliga vandringen
- 1995 – Janne Långben - The Movie
- 1996 – Den otroliga vandringen 2 - På rymmen i San Francisco
- 1998 – Ett småkryps liv
- 2000 – Hundhotellet – En mystisk historia
Teater
Roller (ej komplett)
Referenser
- Grybe, Stig R i Vem är det, sid 394, 1993
- Stig Grybe på Svensk Filmdatabas
Noter
- ^ [a b] Sveriges befolkning 1990: Grybe, Stig Rudolf
- ^ DN.se 2 februari 2017: Skådespelaren Stig Grybe är död, läst 2 februari 2017
- ^ 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 och biografiskt lexikon, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 337
- ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
- ^ ”Malmö Stadsteaters hemsida”. Arkiverad från originalet den 21 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150721020530/http://www.malmostadsteater.se/pa_scen/arkiv/10/.
- ^ Sorri, Elina. ”Grybe slår sig till ro i Gävle”. Arbetarbladet. http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/grybe-slar-sig-till-ro-i-gavle. Läst 17 augusti 2015.
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 14 juni 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-06-14/157/27. Läst 15 februari 2016.
- ^ ”Teater Musik Film: Friluftspremiär i kväll”. Dagens Nyheter: s. 5. 9 juni 1951. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-06-09/152/5. Läst 6 mars 2016.
- ^ Perpetua (9 juni 1952). ”Teater Musik Film: Friluftspremiär”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-06-09/154/7. Läst 6 mars 2016.
- ^ ”Uppsaliensiskt på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 18 oktober 1958. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1958-10-18/283/14. Läst 21 januari 2016.
- ^ S B-l (5 januari 1960). ”Stig Grybe & Co”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-01-05/4/10. Läst 21 januari 2016.
- ^ S B-l (1 oktober 1960). ”'Skräck och skratt' på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-10-01/267/14. Läst 21 januari 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 14 april 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-04-14/100/46. Läst 21 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016.
- ^ Ebbe Linde (11 oktober 1962). ”Jag satsar en dollar på Mr Kopit”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-10-11/276/12. Läst 21 januari 2016.
- ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (18 november 1967). ”Snobben på Idéon: En intelligent serie som blir inställsam”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1967-11-18/313/16. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
- ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016.
- ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015.
- ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.
- ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 9. 2 mars 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-02/59/9. Läst 20 augusti 2015.
- ^ ”17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 60. 19 september 1982. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-19/254/60. Läst 17 april 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016.
- ^ Lars Linder (19 februari 1984). ”'Emil i Lönneberga' på Göta Lejon: Hyss utan drivkraft”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-19/48/18. Läst 17 september 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Lars Linder (20 september 1992). ”Välkända Madicken”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/valkanda-madicken/. Läst 17 september 2016.
- ^ Per Mortensen (30 oktober 1992). ”Komedi med ytterst få skämt”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-10-30/296/20. Läst 18 september 2016.
- ^ Ingegärd Waaranperä (19 oktober 1993). ”Fördomsfullt om barns humor”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/fordomsfullt-om-barns-humor/. Läst 17 september 2016.