Vitalij L. Ginzburg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vitalij L. Ginzburg Nobelpristagare i fysik 2003
Ginzburg in MSU opaque.jpg
Född1916[1]
Moskva[2][3][4]
Död8 november 2009[5][1][6]
Moskva[3][7]
BegravdNovodevitjekyrkogården
NationalitetKejsardömet Ryssland, Sovjetunionen och Rysk[8][9][10]
Alma materMoskvauniversitetets fysikfakultet Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker[11][12], universitetslärare, forskare[13][14][15], uppfinnare, teoretisk fysiker
ArbetsgivareLebedevinstitutet för fysik
Politiskt partiSovjetunionens kommunistiska parti
ReligionAteism
UtmärkelserStatliga Stalinpriset
Leninorden
UNESCO Niels Bohr-guldmedalj (1998)
Tecknet för ära-orden
Nobelpriset i fysik (2003)[16][17]
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 3:e graden
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1991)
Lomonosov-guldmedaljen (1995)
Wolfpriset i fysik (1995)
Arbetets Röda Fanas orden
Medalj "För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945".
Leninpriset
Jubileumsmedalj "För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse"
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Medlem av American Physical Society
Humboldt-priset
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata
Vitalij L. Ginzburg

Vitalij L. Ginzburg, född 4 oktober (enl. n.s.) 1916 i Moskva, död 8 november 2009 i Moskva, var en rysk nobelpristagare i fysik år 2003. Kungliga Vetenskapsakademins motivering för priset var "för banbrytande insatser inom teorin för supraledare och supravätskor".[18] Han delade prissumman med rysk-amerikanen Alexei A. Abrikosov och engelsk-amerikanen Anthony J. Leggett.

Ginzburg tog doktorsexamen i fysik 1940 vid universitetet i Moskva. Han var tidigare chef för teorigruppen på P.N. Lebedevinstitutet för fysik i Moskva.

Ginzburg utvecklade under 1950-talet teorier för så kallade typ-I-supraledare som senare vidareutvecklats av Abrikosov för att även förklara andra typer av supraledare. Teorierna har haft stor betydelse för utvecklingen av nya material som kan göras supraledande vid allt högre temperaturer och starkare magnetfält. Han ansågs också, tillsammans med Andrej Sacharov, som den sovjetiska vätebombens fader. Ginzburg tilldelades Wolfpriset i fysik 1994/1995 för sitt bidrag till teorin om supraledning och teorin om högenergiprocesser i astrofysik.

Ginzburg föddes i en judisk familj, men var uttalad ateist. Ginzburg avled den 8 november 2009.[19]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гинзбург Виталий Лазаревич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015
  3. ^ [a b] läs online,
  4. ^ läs online,
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0
  6. ^ läs online,
  7. ^ läs online,
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ läs online,
  11. ^ läs online,
  12. ^ läs online,
  13. ^ läs online,
  14. ^ läs online,
  15. ^ läs online,
  16. ^ läs online,
  17. ^ läs online,
  18. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Vitaly L Ginzburg”. Kungl. Vetenskapsakademin. https://www.kva.se/sv/priser/pristagare/vitaly-l-ginzburg-2. Läst 10 november 2018. 
  19. ^ Dödsannons (ryska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]