Willard S. Boyle

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Willard S. Boyle Nobelpristagare i fysik 2009
Nobel Prize 2009-Press Conference KVA-23.jpg
Född19 augusti 1924[1][2][3]
AmherstKanada
Död7 maj 2011[4][1][2] (86 år)
Wallace
MedborgarskapKanada och USA
Utbildad vidMcGill University
Lower Canada College Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFysiker, uppfinnare, fotograf
ArbetsgivareBell Labs
Utmärkelser
Stuart Ballantine-medaljen (1973)
IEEE Morris N. Liebmann Memorial Award (1974)
Edwin H. Land-medaljen (2001)
Charles Stark Draper-priset (2006)
Nobelpriset i fysik (2009)[5][6]
Companion av Kanadaorden
National Inventors Hall of Fame
Redigera Wikidata

Willard Sterling Boyle, född 19 augusti 1924 i Amherst, Nova Scotia, död 7 maj 2011 i Wallace, Nova Scotia,[7] var en kanadensisk fysiker, som tilldelades Nobelpriset i fysik 2009 "för uppfinningen av en avbildande halvledarkrets – CCD-detektorn"[8] – CCD-sensorn, som har blivit ett elektroniskt öga inom nästan alla fotograferingsområden".[9]

Boyle arbetade vid Bell Laboratories, där han var kollega med George E. Smith som han delade halva Nobelpriset med. Den andra halvan tilldelades Charles K. Kao.[8] Han var pionjär inom laserteknik och meduppfinnare av den laddningskopplade enheten.[10] Som chef för rymdvetenskap och undersökande studier vid Bellcomm hjälpte han till att välja månlandningsplatser och gav stöd till Apollos rymdprogram.[11]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Boyle var son till en läkare och flyttade till Quebec med sin far och mor Bernice när han var mindre än två år.[12] Han undervisades i hemmet av sin mor fram till fjorton års ålder, då han började på Montreals Lower Canada College för att slutföra sin gymnasieutbildning.[12]

Boyle studerade vid McGill University, men hans utbildning avbröts 1943, när han gick med i Royal Canadian Navy under andra världskriget.[12] Han lånades ut till Royal Navy, där han lärde sig att landa Spitfires på hangarfartyg innan kriget slutade. Han tog en kandidatexamen 1947, en magisterexamen 1948 och en doktorsexamen 1950, alla vid McGill University.[13]

Som pensionär delade Boyle sin tid mellan Halifax och Wallace, Nova Scotia.[14] I Wallace hjälpte han till att starta ett konstgalleri tillsammans med sin hustru Betty, som var landskapsmålare. Han var gift med Betty sedan 1946 och fick fyra barn, 10 barnbarn och 6 barnbarnsbarn.[10] Under sina sista år led Boyle av njursjukdom, och på grund av komplikationer från denna dog han på ett sjukhus i Nova Scotia den 7 maj 2011.[15]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha doktorerat tillbringade Boyle ett år på Canada's Radiation Lab och två år som lärare i fysik vid Royal Military College of Canada.[12]

Bell Labs[redigera | redigera wikitext]

År 1953 började Boyle arbeta vid i Bell Labs där han 1962 uppfann den första kontinuerligt fungerande rubinlasern tillsammans med Don Nelson.[11] Den kallades i det första patentet för en halvledarinjektionslaser. Han blev chef för rymdvetenskapliga och utforskande studier vid Bell Labs dotterbolag Bellcomm 1962, som gav stöd till Rymdprogrammet Apollo och hjälpte till att välja landningsplatser på månen.[11] Han återvände till Bell Labs 1964 och arbetade då med utveckling av integrerade kretsar.[11]

Uppfinning av laddningskopplad enhet[redigera | redigera wikitext]

År 1969 uppfann Boyle och George E. Smith den laddningskopplade enheten (CCD), för vilken de gemensamt har fått Franklin Institutes Stuart Ballantine-medalj 1973, IEEE Morris N. Liebmann Memorial Award 1974, Charles Stark Draper-priset 2006 och Nobelpriset i fysik 2009. [13][11] CCD gjorde det möjligt för NASA att sända klara bilder av jorden tillbaka från rymden.[15] Den är också teknologin som är kärnan i många digitalkameror i dag. Smith sa om deras uppfinning: "Efter att ha gjort de första bilderna visste vi med säkerhet att kemifotografering var död."[16] Eugene Gordon och Michael Francis Tompsett, två nu pensionerade kollegor från Bell Labs, hävdar att CCD- applikationen till fotografi inte uppfanns av Boyle.[17] Boyle var verkställande forskningschef för Bell Labs från 1975 till sin pensionering 1979.[15]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Willard Boyle, 13 juli 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Find A Grave, Find A Grave-ID: 69602292, omnämnd som: Willard Boyle, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: boyle-willard-sterling, omnämnd som: Willard Sterling Boyle, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Hrvatska enciklopedija-ID: 69384, omnämnd som: Willard Boyle.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.cumberlandnewsnow.com.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] The Nobel Prize in Physics 2009, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 24 september 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Prize amounts and market value of invested capital (på engelska), Nobelstiftelsen, augusti 2018, läs online, läst: 24 september 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Martin, Douglas (9 maj 2011). ”Willard S. Boyle, Father of Digital Eye, Dies at 86” (på engelska). The New York Times. https://www.nytimes.com/2011/05/10/science/space/10boyle.html?_r=1. Läst 30 december 2018. 
  8. ^ [a b] ”Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande”. KVA. 6 oktober 2009. https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2009. Läst 30 december 2018. 
  9. ^ Willard S. Boyle hos Nobelstiftelsen (på engelska)
  10. ^ [a b] Canadian scientist shares Nobel physics prize”. CBC News (Toronto). 2009-10-06. https://www.cbc.ca/news/world/canadian-scientist-shares-nobel-physics-prize-1.798175. 
  11. ^ [a b c d e] Mahoney, Jill; Elizabeth Church (2009-10-07). ”The Nobel Physics Prize: A Canadian who took big risks takes home the big prize”. The Globe and Mail (Toronto): ss. A1–A2. 
  12. ^ [a b c d] Baxter, Joan (2006-02-16). ”A modest man's big idea Digital chip changed the world”. The Toronto Star: sid. A3. https://pqasb.pqarchiver.com/thestar/access/987663601.html?dids=987663601:987663601&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Feb+16%2C+2006&author=Joan+Baxter&pub=Toronto+Star&edition=&startpage=A.03&desc=A+modest+man%27s+big+idea+Digital+chip+changed+the+world. Läst 6 oktober 2009. 
  13. ^ [a b] ”McGill congratulates its second Nobel-winning alumnus of 2009”. Alumni News. McGill University. 2009-10-06. https://www.mcgill.ca/newsroom/news/item/?item_id=111171. 
  14. ^ ”Nobel laureate dies Saturday”. Amherst Daily News. Amherst, N.S.. 2011-05-08. http://www.amherstdaily.com/News/Local/2011-05-08/article-2489707/Nobel-laureate-dies-Saturday/1. 
  15. ^ [a b c] Maugh II, Thomas H. (2011-05-19). ”Nobelist was a father of the digital camera”. Los Angeles Times (Los Angeles). http://articles.latimes.com/2011/may/19/local/la-me-willard-boyle-20110519. 
  16. ^ Cassingham, Randy (2011-05-15). ”Willard Boyle”. This is True. Ridgway, Colorado. http://www.honoraryunsubscribe.com/willard_boyle.html. 
  17. ^ Nobel Controversy: Former Bell Labs Employee Says He Invented the CCD Imager IEEE

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]