Maria Goeppert-Mayer
Maria Goeppert-Mayer | |
 Maria Goeppert-Mayer, 1963. | |
| Född | 28 juni 1906 Kattowitz, Schlesien, Preussen, Tyskland |
|---|---|
| Död | 20 februari 1972 (65 år) San Diego, Kalifornien, USA |
| Nationalitet | Tysk-amerikan |
| Yrke/uppdrag | Fysiker |
| Känd för | Atommodell |
.jpg)
Maria Goeppert-Mayer, född 28 juni 1906 (som Maria Göppert), död 20 februari 1972, var en tysk-amerikansk teoretisk fysiker. Hon var professor vid University of California i San Diego i sydvästra USA. År 1963 mottog hon, tillsammans med de tyska fysikerna Eugene Wigner och J. Hans D. Jensen, Nobelpriset i fysik "för deras upptäckter beträffande atomkärnornas skalstruktur".[1]
Goeppert-Mayer hade 1948 presenterat en modell, som ordnade protonerna och neutronerna i en atomkärna i en serie "skal", ungefär som elektronerna utanför kärnan. De tres arbeten med skalmodellen inom kärnfysik var ett viktigt steg på vägen inom kvantgruppteori.
Som doktorand på Göttingens universitet, skrev Göppert sin doktorsexamen om teorin kring tvåfotonabsorption av atomer. Vid tiden kring hennes examen verkade det avlägset att verifiera avhandlingen experimentellt, men senare möjliggjordes detta med hjälp av utvecklingen av laser. Idag är enheten för tvåfotonabsorptionstvärsnitt kallad Goeppert-Mayer-enheter (GM-enheter) efter Maria.
Maira Göppert gifte sig med Joseph Edward Mayer 1930 och flyttade till USA. Edward Mayer var docent vid Johns Hopkins University men strikta regler mot nepotism hindrade universitet från att ta in Goeppert-Mayer som fakultetsmedlem. Hon gavs dock ett jobb som assistent på Johns Hopkins university och publicerade en artikel om dubbelt betasönderfall år 1935. År 1937 flyttade hon till Columbia University där hon tog en obetald position. Under andra världskriget arbetade hon med isotopseparering för Manhattanprojektet vid Columbia, hon arbetade även tillsammans med Edward Teller vid Los Alamos National Laboratory för att utveckla Tellers "super"bomb.
Efter kriget arbetade Goeppert-Mayer som obetald docent i fysik vid University of Chicago och som senior-fysiker vid det närliggande Argonne National Laboratory. Maria Goeppert-Mayer utvecklade tillsammans med J. Hans D. Jensen och Eugene Wigner en matematisk modell för atomkärnornas skalstruktur för vilket de belönandes med Nobelpriset i fysik år 1963. År 1960 utnämndes hon till professor i fysik vid University of California i San Diego.
Goeppert-Mayer har en krater på Venus uppkallad efter sig.[2]
Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”The Nobel Prize in Physics 1963” (på Engelska). Nobelprize.org. http://nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1963/index.html. Läst 8 mars 2014.
- ^ ”Venus - Stereo Image Pair of Crater Goeppert-Mayer” (på Engelska). Jet Propulsion Labratory. http://www.jpl.nasa.gov/spaceimages/details.php?id=PIA00269. Läst 8 mars 2014.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Maria Goeppert-Mayer.- Nobelprize.org, Maria Goeppert-Mayer - Biografi
- Nobelprize.org, Kvinnliga pristagare
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||||||||||||||
|
