Chen Ning Yang

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Chen Ning Yang Nobelpristagare i fysik 1957
楊振寧
CNYang.jpg
Född22 september 1922 (96 år)
Hefei[1]
NationalitetKinesisk och Amerikan[2]
Alma materförenade sydväst-universitetet, Tsinghuauniversitetet, University of Chicago[3] och Pekinguniversitetet Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare, teoretisk fysiker
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden (1984–1984)
Make/makaDu Zhili
(g. 1950–2003)
Wong Fan
(g. 2004–)
UtmärkelserNobelpriset i fysik (1957)[4][5]
Rumford-priset (1980)
National Medal of Science (1986)
Benjamin Franklin-medaljen (APS)
Albert Einstein-medaljen (1995)
Guggenheim-stipendiet
Kung Faisals internationella pris i vetenskap (2001)
Oskar Klein-föreläsning (1988)[6]
Josiah Willard Gibbs-föreläsningen (1962)
Medlem av American Physical Society
Lars Onsager-priset (1999)[7]
Bower Award and Prize for Achievement in Science (1994)[8]
Fellow of the AAAS
Honorary doctor of the Fudan University (1984)[9]
Honorary doctor of the Chinese University of Hong Kong
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata

Chen Ning Yang född 22 september 1922 i Hefei, Anhui, är en kinesisk-amerikansk fysiker som arbetade med statistisk mekanik och symmetriprinciper. Han och Tsung-Dao Lee mottog Nobelpriset i fysik 1957 för sin teori om att den svaga växelverkan inte har paritetssymmetri (spegelsymmetri). Chien-Shiung Wu bekräftade teorin experimentellt.

Chen Ning Yang är också känd för sitt arbete tillsammans med Robert Mills. De utvecklade Yang-Mills teorin som numera är en fundamental del av standardmodellen för partikelfysik.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Yang, Chen Ning (1964). Elementarpartiklar. W & W-serien ; 38. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8075570 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0
  2. ^ läs online,
  3. ^ INSPIRE-HEP
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ läs online,
  7. ^ läs online, läst: 6 oktober 2018,
  8. ^ läs online,
  9. ^ Ministry of Education of the People's Republic of China, läs online, läst: 11 april 2019

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]