Varg: Skillnad mellan sidversioner

Redigera länkar
Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Laxskinn (Diskussion | Bidrag)
19 258 redigeringar
mIngen redigeringssammanfattning
Rad 61: Rad 61:
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, ''Canis familiaris'', men behandlas idag ofta som underart till vargen ''Canis lupus familiaris''. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.<ref>{{bokref|författare=Clutton-Brock, J., Gentry, A., Groves, C.P.|titel=The Naming of Wild Animal Species and their Domestic Deratives|år=2004|utgivare=[[Journal of Archeological Science 31]]}}</ref>
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, ''Canis familiaris'', men behandlas idag ofta som underart till vargen ''Canis lupus familiaris''. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.<ref>{{bokref|författare=Clutton-Brock, J., Gentry, A., Groves, C.P.|titel=The Naming of Wild Animal Species and their Domestic Deratives|år=2004|utgivare=[[Journal of Archeological Science 31]]}}</ref>


== Utbredning ==
==Utbredning och populationsutveckling==
[[Fil:Gray Wolf Range.png|thumb|400px|Global utbredning av varg.<br>Grönt - dagens utbredningsområde<br>Rött - tidigare utbredningsområde]]
{{Faktakoll|länder saknas|datum=2010-01}}
Vargen var en gång i tiden världens mest spridda däggdjur, som förekom norr om latitud 15°N i Nordamerika och 12°N i Eurasien.<ref name=IUCN>{{IUCN2010.4 | assessors = [[BirdLife International]] | år = 2009 | id = 3746| titel = Canis lupus| hämtdatum = 2011-01-20}}</ref> Vargen tenderar att ha svårt att anpassa sig till mänsklig påverkan av habitatet, och refereras ofta till som en [[indikatorart]], det vill säga en art som tydligt reagerar på förändringar i biotopen, som exempelvis på sjukdomsutbrott, konkurrens från introducerade arter eller klimatförändringar. Vargar är sämre på att anpassa sig till en expanderande civilisation än vad exempelvis [[prärievarg]]ar, då människans populationsutveckling verkar ha gynnat den senare, verkar den ha missgynnat vargen.<ref name="c23">{{Harvnb|Coppinger|Coppinger|2001|p=23}}</ref>
[[Fil:Canis lupus laying in grass.jpg|miniatyr|höger|Gråvarg]]
Vargen, som var ett av de mest spridda däggdjuren på jorden, minskade snabbt efter medeltiden och idag finns det mellan 100&nbsp;000 och 200&nbsp;000 vargar i hela världen.{{källa behövs|datum=2009-10}}


Trots att vargen inte riskerar utrotning, så är lokala populationer fortfarande hotade. Ett hot utgörs av genetisk utarmning på grund av fragmentariserade populationer.<ref name="vila">{{cite journal|
* Det finns cirka 6 000 i [[Europa|Europa väster om Ryssland]]<ref name="Mech_Boitani">{{cite book | author= L. David Mech & Luigi Boitani | url = | title=Wolves: Behaviour, Ecology and Conservation | year=2001 | pages= p 448 | id= ISBN 0-226-51696-2 }}</ref>:
title=Rescue of a severely bottlenecked wolf (Canis lupus) population by a single immigrant|
** 2 000 i Spanien, <ref name="SpaRu">[http://www.expressen.se/Nyheter/1.1839456/ministerbraket-om-vargjakten?standAlone=true&viewstyle=print&textStrl=1 expressen.se]</ref>
author=Carles Vilà, Anna-Karin Sundqvist, Øystein Flagstad, Jennifer Seddon, Susanne Björnerfeldt, Ilpo Kojola, Adriano Casulli, Håkan Sand, Petter Wabakken, Hans Ellegren|
** 2 500 i Rumänien, <ref name="SpaRu"/>
journal=Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences|
** 700-800 i Polen, <ref name="PoIt">[http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/djur-och-natur/rovdjur/varg/varg-en-del-av-var-natur/ Naturskyddsföreningen.se]</ref>
volume=270|
** 500-800 i Italien<ref name="Boitani_Ciucci">''(italienska)'' Luigi Boitani & Paolo Ciucci (2006). "Il Lupo: Operazione San Francesco" from "Salvati dall' Arca". pp. 663. ISBN 978-88-8372-380-3.</ref><ref name="">PoIt</ref>
year=2003|
** 150 i Slovakien (mars 2004)
ref=harv}}</ref> Människan har isolerat fickor med små populationer som då drabbas av [[inavel]]. Studier har visat att reproduktionstakten hos vargar är starkt kopplad till genetisk mångfald.<ref name="liberg">{{cite journal|
** 270 i Estland (hösten 2009) <ref>[http://paber.maaleht.ee/?page=Elu&grupp=artikkel&artikkel=16265 Värske lumi aitab hundijahti pidada]</ref>
journal=Biology letters
** 200-300 i Finland
title="Severe inbreeding depression in a wild wolf (Canis lupus) population"|
** sammanlagt 220 i Norge och Sverige, varav de allra flesta i Sverige (vintern 2008), <ref>http://www.de5stora.com/omrovdjuren/varg/utbredning/</ref>se vidare [[varg i Skandinavien]].
author="Olof Liberg et al."|
year=2005|
ref=harv}}</ref>
Isolerade vargbestånd påverkas mycket positivt redan av [[allel]]er ifrån bara en introducerad individ.<ref name="vila"/>


Förutom i [[Storbritannien]] och på [[Irland]] var vargen vitt spridd i Europa under 1700-talet, men utrotades från alla Central- och Nordeuropeiska länder under 1800-talet och fram till perioden efter [[andra världskriget]]. Kvarlevor av det Europeiska vargbeståndet finns i [[Portugal]], [[Spanien]], [[Italien]], [[Grekland]] och [[Finland]], men har även återhämtat sig naturligt i flera delar av Europa och återkoloniserat [[Frankrike]], [[Tyskland]], [[Sverige]] och [[Norge]]. Den största populationen finns idag i [[Östeuropa]], pfrämst i [[Rumänien]], på [[Balkan]] och i [[Polen]].<ref name="boitani">[http://www.lcie.org/Docs/COE/COE%20NE%20113%20Action%20plans%20for%20wolves%202000.pdf Boitani, L., ''Action plan for the conservation of wolves in Europe'' (Canis lupus), Nature and environment, Issue 113, Council of Europe, 2000 ISBN 9287144257]</ref>
* Det finns cirka 45 000 i [[Ryssland]]<ref name="Mech_Boitani"/>


Vargpopulationerna verkar generellt stabila eller ökande i flertalet, men inte alla, av alla nationer som skrivit på [[Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga livsmiljöer]]. Begränsande faktorer i medlemsländerna omfattar bristande acceptans (speciellt i områden där de har återinvandrat) oftast på grund av oro för attacker mot boskap och hundar, och konkurensen om viltet för jägare. Ett för högt jakttryck och tjuvjakt utgör de främsta begränsande faktorerna för den europeiska vargstammen.<ref name="bern">[http://www.lcie.org/Docs/COE/Salvatori%20COE%20Status%20of%20the%20wolf%20in%20Europe.pdf Salvatori, V. & Linnel, J., ''Report on the conservation status and threats for wolf (Canis lupus) in Europe'', CONVENTION ON THE CONSERVATION OF EUROPEAN WILDLIFE AND NATURAL HABITATS, Strasbourg, 7 November 2005]</ref>
* Det finns cirka 60 000 i [[Nordamerika]]:

** 50 000 i Kanada<ref name="SpaRu"/>
Informationen kring vargpopulatioen i [[Mellan östern]] är liten, förutom i [[Israel]] och [[Saudi Arabia]]. Man uppskattar att det finns 300-600 vargar på [[Arabiska halvön]], som trots att den jagas året runt förutom i Israel, har en relativt stabil population som främst skyddas av att den förekommer i otillgängliga bergsområden i norr och i de norra och centrala ökenområdena. I [[Indien]] är vargen klassificerad som [[utrotningshotad]], och beståndet uppskattas till 800-3,000 individer som finns utspridda i ett flertal isolerade popualtioner. I [[Kina]] och [[Mongoliet]] är vargar inte skyddade förutom i specifika reservat.<ref name="m326">{{Harvnb|Mech|Boitani|2003|pp=326–8}}</ref>
** 8 000 i Alaska

** 2 000 i Minnesota
Wolves once ranged over much of North America north of [[Mexico City]], save for parts of [[California]]. Today, their status varies by country, state and province. Canadian and Alaskan wolves number in thousands and are in excellent biological condition. Wolves have expanded from Canada to the northern [[Rocky Mountains]] since the 1970s, establishing themselves southward in [[Montana]], [[Washington (U.S. state)|Washington]], [[Idaho]] and [[Wyoming]]. In 1994, wolves from [[Alberta]] and [[British Columbia]] were captured and introduced into [[Yellowstone National Park]], where they had been extinct since the 1930s. A similar introduction took place in 1998 in the [[Apache National Forest]] in [[Arizona]].<ref name="m321">{{Harvnb|Mech|Boitani|2003|pp=321–4}}</ref> A small, isolated group of wolves on Isle Royale is believed to be suffering from the effects of reduced genetic variability. In 1991, the population was reduced from 50 to 12 wolves. Studies have shown that this reduction has coincided with a 50% loss of allozyme heterozygosity.<ref name="wayne">{{cite journal|
** 600 i övriga delar av USA
journal=Conservative Biology|
{{Stubavsnitt|datum=2010-05}}<!-- massdaterad mall -->
author=Wayne, R.K., et al.|
title=Conservation Genetics of the Endangered Isle Royale Gray Wolf|
year=1991|
doi=10.1111/j.1523-1739.1991.tb00386.x|
volume=5|
page=41|
ref=harv}}</ref>


== Utseende och fältkännetecken ==
== Utseende och fältkännetecken ==

Versionen från 21 januari 2011 kl. 00.08

Artikeln ger övergripande information om vargen (Canis lupus), för närmare information om den skandinaviska vargstammen se varg i Skandinavien, för filmen se Varg (film).
 Den här artikeln eller avsnittet lever inte upp till Wikipedias artikelstandard och behöver städas upp. (2010-08)
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Varg
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljHunddjur
Canidae
SläkteCanis
ArtVarg
C. lupus
Vetenskapligt namn
§ Canis lupus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Vargens utbredningsområde (2003)
Hitta fler artiklar om djur med

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger vanligen 30 till 50 kg[3], med extremfall på upp till 90 kg.[4]

Taxonomi

Vargen är ett rovdjur (Carnivora) som tillhör familjen hunddjur (Canidae). Dess närmaste släktingar är rödvargen, coyoten och schakalen. På längre avstånd finns andra medlemmar av familjen hunddjur som rävar och vildhundar.

Utifrån det biologiska definitionen av artbegreppet som lyder "Individer som kan få avkomma som inte är steril är av samma art" så är hund och varg samma art.

Evolutionshistoria

För 60 miljoner år sedan, under paleocen, fanns ett specialiserat mårdliknande rovdjur, Miacis, som utvecklades till vargar, björnar, grävlingar och vesslor. Man tror att hunddjuren utvecklades på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan och sedan vandrade dels till Sydamerika, dels över Berings sund till Gamla världen.[5] För 20 miljoner år sedan fanns en anfader till vargen, Tomarctus, med specialiserade huggtänder och förmåga att förfölja och fälla bytesdjur. Vargens närmaste anfader utvecklades i Eurasien. Den kunde springa snabbt och jaga i grupp och den spred sig över norra halvklotet.

Underarter

Polarvarg (kallas också Grönlandsvarg)

Antalet underarter är under diskussion. Antalet erkända underarter har vid en period varit så många som 50, men listan kan också reduceras till ungefär 13-15 underarter. Modern klassificering av dessa underarter baseras på DNA, anatomi, utbredning och flyttningsbeteenden. Vargen uppvisar en mycket stor dimorfism över sitt geografiska utbredningsomåde. Kring år 2005 erkänns ungefär 37 beskrivna underarter, som bland annat omfattar både dingo och tamhund, men kring detta råder det inte konsensus.[6]

Den skandinaviska vargen tillhör nominatformen Canis lupus lupus, eller eurasisk varg. Andra underarter är till exempel polarvarg (Canis lupus arctos), arabisk varg (Canis lupus arabs) och indisk varg (Canis lupus palippes). I Ryssland finns både eurasisk varg och rysk varg (Canis lupus albus).

Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, Canis familiaris, men behandlas idag ofta som underart till vargen Canis lupus familiaris. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.[7]

Utbredning och populationsutveckling

Global utbredning av varg.
Grönt - dagens utbredningsområde
Rött - tidigare utbredningsområde

Vargen var en gång i tiden världens mest spridda däggdjur, som förekom norr om latitud 15°N i Nordamerika och 12°N i Eurasien.[1] Vargen tenderar att ha svårt att anpassa sig till mänsklig påverkan av habitatet, och refereras ofta till som en indikatorart, det vill säga en art som tydligt reagerar på förändringar i biotopen, som exempelvis på sjukdomsutbrott, konkurrens från introducerade arter eller klimatförändringar. Vargar är sämre på att anpassa sig till en expanderande civilisation än vad exempelvis prärievargar, då människans populationsutveckling verkar ha gynnat den senare, verkar den ha missgynnat vargen.[8]

Trots att vargen inte riskerar utrotning, så är lokala populationer fortfarande hotade. Ett hot utgörs av genetisk utarmning på grund av fragmentariserade populationer.[9] Människan har isolerat fickor med små populationer som då drabbas av inavel. Studier har visat att reproduktionstakten hos vargar är starkt kopplad till genetisk mångfald.[10] Isolerade vargbestånd påverkas mycket positivt redan av alleler ifrån bara en introducerad individ.[9]

Förutom i Storbritannien och på Irland var vargen vitt spridd i Europa under 1700-talet, men utrotades från alla Central- och Nordeuropeiska länder under 1800-talet och fram till perioden efter andra världskriget. Kvarlevor av det Europeiska vargbeståndet finns i Portugal, Spanien, Italien, Grekland och Finland, men har även återhämtat sig naturligt i flera delar av Europa och återkoloniserat Frankrike, Tyskland, Sverige och Norge. Den största populationen finns idag i Östeuropa, pfrämst i Rumänien, på Balkan och i Polen.[11]

Vargpopulationerna verkar generellt stabila eller ökande i flertalet, men inte alla, av alla nationer som skrivit på Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga livsmiljöer. Begränsande faktorer i medlemsländerna omfattar bristande acceptans (speciellt i områden där de har återinvandrat) oftast på grund av oro för attacker mot boskap och hundar, och konkurensen om viltet för jägare. Ett för högt jakttryck och tjuvjakt utgör de främsta begränsande faktorerna för den europeiska vargstammen.[12]

Informationen kring vargpopulatioen i Mellan östern är liten, förutom i Israel och Saudi Arabia. Man uppskattar att det finns 300-600 vargar på Arabiska halvön, som trots att den jagas året runt förutom i Israel, har en relativt stabil population som främst skyddas av att den förekommer i otillgängliga bergsområden i norr och i de norra och centrala ökenområdena. I Indien är vargen klassificerad som utrotningshotad, och beståndet uppskattas till 800-3,000 individer som finns utspridda i ett flertal isolerade popualtioner. I Kina och Mongoliet är vargar inte skyddade förutom i specifika reservat.[13]

Wolves once ranged over much of North America north of Mexico City, save for parts of California. Today, their status varies by country, state and province. Canadian and Alaskan wolves number in thousands and are in excellent biological condition. Wolves have expanded from Canada to the northern Rocky Mountains since the 1970s, establishing themselves southward in Montana, Washington, Idaho and Wyoming. In 1994, wolves from Alberta and British Columbia were captured and introduced into Yellowstone National Park, where they had been extinct since the 1930s. A similar introduction took place in 1998 in the Apache National Forest in Arizona.[14] A small, isolated group of wolves on Isle Royale is believed to be suffering from the effects of reduced genetic variability. In 1991, the population was reduced from 50 to 12 wolves. Studies have shown that this reduction has coincided with a 50% loss of allozyme heterozygosity.[15]

Utseende och fältkännetecken

Storleken på varg skiftar mycket på olika platser i världen. De största vargarna förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa och är ungefär 160 centimeter långa, vid skuldran 80 centimeter höga och med en cirka 50 centimeter lång svans. Dessa vargar väger upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång.

Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt.

Pälsens färg varierar väldigt mycket. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos.

Morfologiska skillnader mellan varg och hund

Utseende

Det kan vara svårt att skilja en varg från en vargliknande hund. Hundraser som jämthund, Siberian Husky, Alaskan Malamute och liknande kan vara mycket lika vargen till utseendet. Det finns emellertid några knep som kan göra det lättare att skilja dessa från vargen.

  • Storleken: Vargar är oftast stora, betydligt större än liknande hundar.
  • Svansföringen: Vargar håller oftast svansen vågrätt eller lite ner medan hundar går med upprätt eller inrullad svans. När vargen lyfter på svansen står den rakt upp, inte ihoprullad.
  • Ansiktsteckningen: Skandinaviska vargar kännetecknas även av ljusare kind- och hakpartier. Dessa ljusa partier når aldrig över ögonen.

Spår

Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds.

Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar.

Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit.

Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande).

Ekologi

Ylande vargar

Ibland påträffar man ensamma vargar i naturen men den vanligaste levnadsformen är flocken eller familjegruppen som man idag föredrar att kalla den. Vargens flock består av föräldraparet (alfa-djuren), deras årsvalpar samt tidigare ungar. Antalet beror på födotillgången. I Sverige är ett normalstort vargrevir mellan 75 000 och 200 000 hektar (det vill säga drygt tio kvadratmil i genomsnitt).[källa behövs]

Parning sker i februari–mars och de 5–6 ungarna föds i en lya efter 65 dygn[3]. Det är endast alfahonan som löper och får ungar. Unga vargar är könsmogna först vid två års ålder, men fortplantar sig i allmänhet inte förrän under sitt tredje levnadsår, och kan stanna hos föräldrarna fram till dess. Äldre ungdjur hjälper föräldrarna vid uppfostran av yngre ungdjur. När ungvargarna blir könsmogna lämnar i de allmänhet flocken och letar efter eget territorium.

Hjortdjur, främst älg, samt ren och rådjur är de viktigaste bytesdjuren i Skandinavien, men hare, bäver och grävling ingår också. I närheten av människans boplatser faller även boskapsdjur, tamkatter och tamhundar offer för vargar och unga vargar tar olika insekter (särskilt skalbaggar) som föda. I perioder med mindre tillgång till föda äter vargar även kadaver och biologiskt avfall.

Vargen är en ren köttätare, men kan äta bär och gräs för matsmältningens skull.

Enligt aktuella forskningar behöver en varg 500 till 800 kg föda per år. I genomsnitt äter en individ två kg per dag men det finns även längre perioder där vargar hungrar. I sällsynta fall äter en varg 10 kg föda under en enda måltid.[källa behövs]

Enligt de senaste rönen (2006) dödar en normalstor vargflock mellan 100 och 120 älgar på ett år[källa behövs]. Det rör sig då främst om kalvar och ungdjur, samt om äldre älgkor.

Vid en svensk studie utförd av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets viltforskningsstation i Grimsö där ett antal vuxna vargar från tio olika revir märktes med GPS-mottagare, studerades vargens sommarjakt i detalj[16]. Det framgick att 96 % av biomassan bestod av älg. Av 199 vargdödade kadaver var 148 älgar, 9 rådjur, 5 bävrar, 10 grävlingar, 6 harar, 20 fåglar (främst orre och tjäder) samt en kalv från nötboskap. Av älgarna var 133 kalvar och 15 ettåriga älgar. En annan predationsstudie visade att 43% av rådjursstammen inom ett revir dödades under vinterhalvåret.

Vargen och människan

Kulturhistoria

Etymologi

Det ursprungliga ordet för varg på svenska är ulv. Varg är ett så kallat noanamn, det vill säga en omskrivning för att slippa kalla djuret vid dess rätta namn. På andra germanska språk finns de med ulv besläktade orden "wolf" på engelska och tyska. På fornnordiska hette varg "wulfar", men i nordgermanska språk har w i början av ord fallit bort när det följts av o eller u. Ordet varg betydde ursprungligen dråpare eller strypare. På medeltidssvenska betydde "vargher" våldsverkare (jämför det gamla juridiska begreppet varg i veum).[18] Andra noanamn på vargen är gråben, tasse eller den gråe. Förmodat vargrika vildmarker har ofta kallats tassemarker.

Status i världen

I stora delar av vargens tidigare och nuvarande utbredningsområde jagades och jagas arten aktiv. Vargen blev därför utrotad i en del länder, bland annat i Storbritannien och Tyskland, men den håller på att komma tillbaka i Tyskland[19]. I andra länder minskar populationen avsevärt.

Idag får uppfattningen att vargen utgör en vanlig beståndsdel av landskapet ett allt större fäste. Arten har blivit fridlyst i flera länder.

Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05)

Vargattacker mot människor

Dödsnotis från Hova socken 1763: til döds beten af wargar.

Sedan den intensiva forskningen kring varg startade på 1960-talet har få fall när en människa dödats av en varg i västvärlden dokumenterats. En 22-årig student dödades av vargar under en promenad i norra Saskatchewan i Kanada 2006. Mannen, som var ute på en promenad, blev anfallen av vargarna. Genom spår i snön har hela förloppet kunnat följas. 22-åringen försökte fly och slogs till marken. Han hade lyckats resa sig och springa ytterligare en bit innan vargarna slutligen lyckades döda honom. 1963 dödades en 5-årig pojke i Québec, Kanada.[20] Mellan åren 1980-95 dödades minst 233 barn av vargar i Indien. De flesta under 6 år och i de flesta fall inom byns område när de tillfälligt lämnats ensamma.[21]

Finlands mest beryktade vargar härjade i Åbotrakten under åren 1880 - 81, där de dödade 22 barn.[källa behövs]

Varg som sällskapsdjur

I bland annat USA förekommer varg som sällskapsdjur.[22] Dessa är födda i fångenskap. Vargar anses vara mer svårdresserade och mer skeptiska mot att lyda människor än vad hundar är. Valparna måste tas från sin mor tidigt, annars anpassas de inte bra till att leva med människor. Det förekommer också korsningar av hund och varg.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Mech, L.D. & Boitani, L. 2008 Canis lupus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 november 2010. Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "IUCN" definieras flera gånger med olika innehåll
  2. ^ ”Artdatabanken”. http://www.artdata.slu.se/vargen-rodlistan.asp. Läst 10 februari 2010. 
  3. ^ [a b] Franzén, Robert (25 maj 2006). ”Artfaktablad - Canis lupus” (PDF). ArtDatabanken. sid. 1. http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/cani_lup.PDF. Läst 24 oktober 2008. 
  4. ^ wolvesinrussia.com
  5. ^ Hans Ove Larsson (1988). Varg. Stockholm: Natur och kultur. sid. 17. ISBN 91-27-01703-6 
  6. ^ Wozencraft, W. C. (16 November 2005). Wilson, D. E., & Reeder, D. M. (eds). ed. Mammal Species of the World (3:e upplagan). Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4.
  7. ^ Clutton-Brock, J., Gentry, A., Groves, C.P. (2004). The Naming of Wild Animal Species and their Domestic Deratives. Journal of Archeological Science 31 
  8. ^ Coppinger & Coppinger 2001, s. 23.
  9. ^ [a b] Carles Vilà, Anna-Karin Sundqvist, Øystein Flagstad, Jennifer Seddon, Susanne Björnerfeldt, Ilpo Kojola, Adriano Casulli, Håkan Sand, Petter Wabakken, Hans Ellegren (2003). ”Rescue of a severely bottlenecked wolf (Canis lupus) population by a single immigrant”. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 270. 
  10. ^ "Olof Liberg et al." (2005). Biology letters title="Severe inbreeding depression in a wild wolf (Canis lupus) population". 
  11. ^ Boitani, L., Action plan for the conservation of wolves in Europe (Canis lupus), Nature and environment, Issue 113, Council of Europe, 2000 ISBN 9287144257
  12. ^ Salvatori, V. & Linnel, J., Report on the conservation status and threats for wolf (Canis lupus) in Europe, CONVENTION ON THE CONSERVATION OF EUROPEAN WILDLIFE AND NATURAL HABITATS, Strasbourg, 7 November 2005
  13. ^ Mech & Boitani 2003, s. 326–8.
  14. ^ Mech & Boitani 2003, s. 321–4.
  15. ^ Wayne, R.K., et al. (1991). ”Conservation Genetics of the Endangered Isle Royale Gray Wolf”. Conservative Biology 5: sid. 41. doi:10.1111/j.1523-1739.1991.tb00386.x. 
  16. ^ Svenska älgkor försvarar inte kalvar. UNT 26 oktober 2008 (bör komma som vetenskaplig artikel med författarna Sand, Johansson, Ahlqvist och Liberg).
  17. ^ 'Mytologiboken, Stockholm 1994, s.23 {{subst:sk}}
  18. ^ Om ord och uttryck: Ulv och varg, ordbruket.com, senast uppdaterad den 28 februari 2006.
  19. ^ Wolfsregion Lausitz, Aktuelle Rudelterritorien (tyska)
  20. ^ Winnipeg Free Press 1963-11-18 sid=12 Winnipeg, Manitoba, Kanada
  21. ^ Kishan Singh Rajpurohit. Child Lifting: Wolves in Hazaribagh, India. AMBIO March 1999. sid. 162-166. ISSN 0044-7447 
  22. ^ en:Gray wolf#Wolves as pets

Webbkällor

Tryckta källor

  • Linell, John & Bjerke, Tore, 2003: Rädslan för vargen - en tvärvetenskaplig utredning, Utgiven av Viltskadecenter och NINA-NIKU, stiftelsen för naturforskning og kulturminne.
  • Pousette, Evert, 1989: De människoätande vargarna, utgiven av Arkeo-Förlaget.
  • Kyrkböcker från Lommeland sn, Steneby sn, Boda sn (S), Hova sn, Årsunda sn, Garpenberg sn, Österfärnebo sn, By sn, Hedesunda sn, Husby sn (W), samt Riala sn.
  • Udvardiné Lukács Ildikó och Gibizer Tibor (1996). Komondor, kuvasz.. Elek és Társa. ISBN 963-7314-33-4 
  • Aronson, Å. & Eriksson, P. 1990. Djurens spår och konsten att spåra: En fälthandbok. Albert Bonniers förlag AB.

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Varg&oldid=13382123”