Kommissionen Barroso II

Från Wikipedia

Kommissionen Barroso II ledde Europeiska kommissionen från den 10 februari 2010 till att den avlöstes av kommissionen Juncker den 1 november 2014.[1] Dess ordförande var portugisen José Manuel Durão Barroso, som även ledde kommissionen Barroso I 2004–2010. Därtill bestod kommissionen av ytterligare 27 kommissionärer, bland annat förste vice ordförande och tillika höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton samt den svenska kommissionären Cecilia Malmström.

När kommissionen Barroso II avlade sin tillträdelseförklaring inför Europeiska unionens domstol den 3 maj 2010 svor de att följa Europeiska unionens fördrag och att handla helt oavhängigt under sin mandatperiod. För första gången svor de tillträdande kommissionärerna även att respektera rättighetsstadgan.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Barroso meddelade den 9 juni 2009, två dagar efter Europaparlamentsvalet 2009 hade avslutats, att han sökte stöd för ytterligare en mandatperiod som ordförande för Europeiska kommissionen.[3] Den 18 juni 2009 ställde sig Europeiska rådet, bestående av medlemsstaternas stats- och regeringschefer, enhälligt bakom Barroso som ordförande för ytterligare en mandatperiod.[4][5][6] Den 18 september 2009 godkände Europaparlamentet slutligen Barroso som ordförande för kommissionen för en andra mandatperiod. I den slutna omröstningen ställde sig 382 för, 219 emot och 117 avstod från att rösta.[7]

På grund av att det fortfarande var oklart om Lissabonfördraget skulle träda i kraft, fortsatte den första kommissionen Barroso med ett interimsmandat efter den 1 november 2009. Den 1 december 2009 utsåg Europeiska rådet Catherine Ashton till den nya befattningen som Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik för resterande delen av den innevarande mandatperioden.[8] Den 4 december 2009 utsåg Europeiska rådet Catherine Ashton till hög representant även för den nästkommande mandatperioden, det vill säga fram till och med den 31 oktober 2014.[9] Hennes roll som vice ordförande i den tillträdande kommissionen skulle hon dock inte kunna tillträda förrän efter Europaparlamentets godkännande av den tillträdande kommissionen i sin helhet.

Den 4 december 2009 antog Europeiska unionens råd, i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, en förteckning över förslaget till övriga ledamöter av den nya kommissionen.[10] I januari 2010 påbörjades Europaparlamentets utfrågning av de föreslagna kommissionärerna. Precis som vid utfrågningen 2004, tvingades Barroso till att ändra sitt ursprungliga förslag, främst på grund av parlamentets kritik mot den föreslagna kommissionären Rumjana Zjeleva.[11] Zjeleva ersattes av Kristalina Georgieva.[12] Den 22 januari 2010 antog rådet, i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, en ny förteckning över förslaget till övriga ledamöter av den nya kommissionen.[13] Det nya förslaget godkändes av Europaparlamentet den 9 februari 2009, utsågs samma dag av Europeiska rådet och tillträdde dagen därpå.[1]

Den 1 juli 2013 tillkom även Neven Mimica som kommissionär på grund av Kroatiens anslutning till unionen.[14]

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Partisammansättning till juli 2014
Europeiskt parti
 Kommissionärer
Europeiska folkpartiet (EPP) 13
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR) 8
Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) 7
Totalt 28

Den andra Barroso-kommissionen består, liksom den första, av en ledamot från samtliga 28 medlemsstater. Ordförande är José Manuel Durão Barroso och kommissionen bestod ursprungligen därutöver av sju vice ordförande och nitton övriga ledamöter. Tretton av kommissionens ledamöter ingick också i den första Barroso-kommissionen.

Kommissionen Barroso II domineras av kristdemokratiska/konservativa Europeiska folkpartiet med 13 ledamöter. I motsats till Barrosos första kommissionen har Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet fler ledamöter än Europeiska socialdemokratiska partiet.

Ledamöter[redigera | redigera wikitext]

Stat
 Post
 Namn
 Medlem från
 Medlem till
 Nationellt parti
 Europeiskt parti
 Ansvarsområde
Belgien Belgien Ledamot Karel De Gucht 2009-07-17 VLD ELDR Handel
Bulgarien Bulgarien Ledamot Kristalina Georgieva 2010-02-10 GERB EPP Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering
Cypern Cypern Ledamot Androulla Vassiliou 2008-04-10 ED ELDR Utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdom
Danmark Danmark Ledamot Connie Hedegaard 2010-02-10 KF EPP Klimatfrågor
Estland Estland Vice ordförande Siim Kallas 2004-05-01 ER ELDR Transport
Finland Finland Vice ordförande Olli Rehn 2004-07-12 2014-07-01 C ELDR Ekonomiska och monetära frågor
Finland Finland Ledamot Jyrki Katainen 2014-07-18 Saml ELDR Ekonomiska och monetära frågor
Frankrike Frankrike Ledamot Michel Barnier 2010-02-10 UMP EPP Inre marknaden och tjänster
Grekland Grekland Ledamot Maria Damanaki 2010-02-10 PASOK PES Havsfrågor och fiske
Irland Irland Ledamot Máire Geoghegan-Quinn 2010-02-10 FF ELDR Forskning, innovation och vetenskap
Italien Italien Vice ordförande Antonio Tajani 2008-05-09 2014-07-01 PdL, FI EPP Näringsliv och företagande
Italien Italien Ledamot Ferdinando Nelli Feroci vald 2014-07-16 partilös Näringsliv och företagande
Kroatien Kroatien Ledamot Neven Mimica 2013-07-01 SDP PES Konsumentpolitik
Lettland Lettland Ledamot Andris Piebalgs 2004-11-22 LPP/LC, partilös EPP Utvecklingsbistånd
Litauen Litauen Ledamot Algirdas Šemeta 2009-07-01 TS-LKD EPP Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning
Luxemburg Luxemburg Vice ordförande Viviane Reding 1999-09-16 2014-07-01 CSV EPP Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap
Luxemburg Luxemburg Ledamot Martine Reicherts 2014-07-18 partilös Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap
Malta Malta Ledamot John Dalli 2010-02-10 2012-10-16 PN EPP Hälsa och konsumentpolitik
Malta Malta Ledamot Tonio Borg 2012-11-28 PN EPP Hälsa
Nederländerna Nederländerna Vice ordförande Neelie Kroes 2004-11-22 VVD ELDR Digital dagordning
Polen Polen Ledamot Janusz Lewandowski 2010-02-10 2014-07-01 PO EPP Ekonomisk planering och budget
Polen Polen Ledamot Jacek Dominik vald 2014-07-16 PO EPP Ekonomisk planering och budget
Portugal Portugal Ordförande José Manuel Barroso 2004-11-22 PSD EPP Ordförande
Rumänien Rumänien Ledamot Dacian Cioloș 2010-02-10 PD-L EPP Jordbruk och landsbygdsutveckling
Slovakien Slovakien Vice ordförande Maroš Šefčovič 2009-10-01 Smer-SD PES Kontakter mellan institutionerna och administration
Slovenien Slovenien Ledamot Janez Potočnik 2004-05-01 LDS ELDR Miljö
Spanien Spanien Vice ordförande Joaquín Almunia 2004-04-24 PSOE PES Konkurrens
Storbritannien Storbritannien Vice ordförande Catherine Ashton 2008-10-06 Labour PES Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
Sverige Sverige Ledamot Cecilia Malmström 2010-02-10 FP ELDR Inrikes frågor med migration, inrikessäkerhet och polis
Tjeckien Tjeckien Ledamot Štefan Füle 2010-02-10 PES Utvidgning och grannskapspolitik
Tyskland Tyskland Ledamot Günther Oettinger 2010-02-10 CDU EPP Energi
Ungern Ungern Ledamot László Andor 2010-02-10 MZSP PES Sysselsättning, socialpolitik och inkludering
Österrike Österrike Ledamot Johannes Hahn 2010-02-10 ÖVP EPP Regionalpolitik

Kommissionens politik[redigera | redigera wikitext]

Förslag från kommissionen Barroso II som genomfördes under kommissionens mandatperiod: (ej komplett lista)

Förslag från kommissionen Barroso II som inte genomfördes under kommissionens mandatperiod: (ej komplett lista)

Dalliaffären[redigera | redigera wikitext]

Den 16 oktober 2012 avgick kommissionären John Dalli efter att antikorruptionsbyrån OLAF hade presenterat en rapport för kommissionens ordförande José Manuel Barroso där Dalli utpekades som passivt delaktig i en muthärva. Dalli förnekade själv anklagelserna men lämnade sin post som kommissionär, vilket därmed var den första att avgå på grund av en politisk skandal sedan 1999, då hela kommissionen Santer avsattes. Efter att Europaparlamentet hade givit sitt godkännande, utsågs Tonio Borg till Dallis efterträdare den 28 november 2012 av Europeiska unionens råd i samförstånd med kommissionens ordförande.[15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Europeiska rådets beslut av den 9 februari 2010 om utnämning av Europeiska kommissionen (2010/80/EU)”. EUT L 38, 11.2.2010, s. 7-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:038:0007:0008:SV:PDF. 
  2. ^ ”European Commission swears oath to respect the EU Treaties”. Europa (webbportal). http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/10/487. 
  3. ^ ”EU head Barroso seeks second term” (på engelska). BBC News. 9 juni 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8090798.stm. Läst 10 juni 2009. 
  4. ^ ”Enade bakom Barroso”. Dagens Nyheter. 18 juni 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/enade-bakom-barroso. Läst 19 juni 2009. 
  5. ^ ”EU leaders give 'unanimous' support to Barroso reappointment” (på engelska). EUobserver. 19 juni 2009. http://euobserver.com/9/28336. Läst 19 juni 2009. 
  6. ^ ”EU leaders back commission chief for new term” (på engelska). EUbusiness. 19 juni 2009. http://eubusiness.com/news-eu/1245372422.88. Läst 19 juni 2009. [död länk]
  7. ^ ”Barroso: andra mandatperioden som kommissionens ordförande”. Europaparlamentet. 23 september 2009. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091001223155/http://www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/008-60937-292-10-43-901-20090921STO60932-2009-19-10-2009/default_sv.htm. Läst 2 oktober 2009. 
  8. ^ ”Europeiska rådets beslut fattat med godkännande av kommissionens ordförande av den 1 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/880/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0049:0049:SV:PDF. 
  9. ^ ”Europeiska rådets beslut, fattat med godkännande av kommissionens ordförande, av den 4 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/950/EU)”. EUT L 328, 15.12.2009, s. 69. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:328:0069:0069:SV:PDF. 
  10. ^ ”Rådets beslut, fattat i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, av den 4 december 2009 om antagande av förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen (2009/903/EU)”. EUT L 321, 8.12.2009, s. 51-52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:321:0051:0052:SV:PDF. 
  11. ^ ”Under-fire Bulgarian EU Commission nominee pulls out” (på engelska). EUbusiness. 19 januari 2010. http://www.eubusiness.com/news-eu/parliament-bulgaria.2c5. Läst 19 januari 2010. 
  12. ^ ”Bulgaria proposes World Bank figure for EU job” (på engelska). EUbusiness. 19 januari 2010. http://www.eubusiness.com/news-eu/parliament-bulgaria.2c8. Läst 19 januari 2010. 
  13. ^ ”Rådets beslut fattat i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, av den 22 januari 2010 om antagande av förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen, och om upphävande och ersättning av rådets beslut 2009/903/EU (2010/41/EU, Euratom)”. EUT L 20, 26.1.2010, s. 5-6. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:020:0005:0006:SV:PDF. 
  14. ^ ”Rådets beslut fattat i samförstånd med kommissionens ordförande av den 1 juli 2013 om utnämning av en ledamot av Europeiska kommissionen (2013/344/EU)”. EUT L 183, 2.7.2013, s. 10. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:183:0010:0010:SV:PDF. 
  15. ^ ”Rådets beslut fattat i samförstånd med kommissionens ordförande av den 28 november 2012 om utnämning av en ny ledamot av Europeiska kommissionen (2012/744/EU)”. EUT L 332, 4.12.2012, s. 21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:332:0021:0021:SV:PDF. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Europeiska kommissioner
Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet (1952–1967)
Monnet (1952–1955) · Mayer (1955–1958) · Finet (1958–1959) · Malvestiti (1959–1963) · Del Bo (1963–1967) · Coppé (1967)
Europeiska atomenergigemenskapens kommission (1958–1967)
Armand (1958–1959) · Hirsch (1959–1962) · Chatenet (1962–1967)
Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission (1958–1967)
Hallstein I (1958–1962) · Hallstein II (1962–1967)
Europeiska gemenskapernas kommission (1967–2009)
Rey (1967–1970) · Malfatti (1970–1972) · Mansholt (1972–1973) · Ortoli (1973–1977) · Jenkins (1977–1981) · Thorn (1981–1985) · Delors I (1985–1989) · Delors II (1989–1993) · Delors III (1993–1995) · Santer (1995–1999) · Marín (1999) · Prodi (1999–2004) · Barroso I (2004–2010)
Europeiska kommissionen (2009–)
Barroso II (2010–2014) · Juncker (2014–2019) · von der Leyen (2019–)
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kommissionen_Barroso_II&oldid=47642416”