Pallaskatt

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pallas katt)
Hoppa till: navigering, sök
Pallaskatt
Status i världen: Nära hotad[1]
Otocolobus manul i Rotterdams zoo.
Otocolobus manul i Rotterdams zoo.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Kattdjur
Felidae
Släkte Otocolobus
Brandt, 1842
Art Pallaskatt
O. manul
Vetenskapligt namn
§ Otocolobus manul
Auktor Pallas, 1776
Utbredning
Utbredningsområde 2011.
Utbredningsområde 2011.
Synonymer
Felis manul (Pallas, 1776)
Hitta fler artiklar om djur med

Pallaskatt[2] (Otocolobus manul eller Felis manul), manul[2] eller stäppkatt[3] är ett litet kattdjur som förekommer i Centralasien. Katten har fått sitt namn efter den tyske naturforskaren Peter Simon Pallas som också utfört en vetenskaplig beskrivning av arten och tilldelat den dess vetenskapliga namn[4]. Den är den enda arten i sitt släkte, Otocolobus.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Denna katt är ungefär lika stor eller något mindre än en tamkatt[5] men kan på grund av de korta extremiteterna och den långa pälsen uppfattas som större än denna. Kroppslängden ligger på omkring 45-65 cm och svansen är cirka 31-35 cm lång[6]. Vikten uppgår till 3-5 kg[6]. Den tjocka och fluffiga svansen smalnar inte av mot slutet utan har samma tjocklek över hela sin längd[5]. Huvudet är förhållandevis litet[5] och brett med korta, rundade, lågt sittande öron[6] och stora, framåtriktade ögon som tillsammans ger nosen ett tillplattat utseende[5].

Pälsen är gulaktig och har mörka strimmor, som inte alltid är tydligt synliga. Färgskillnader finns även mellan olika individer[7] samt mellan de tre underarterna. Däremot förekommer ingen könsdimorfism beträffande färgen[8].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Transkaukasus och norra Iran över Afghanistan, Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, norra Pakistan, den indiska provinsen Ladakh, Tibet och Xinjiang till södra Sibirien och Mongoliet. I nordöst förekommer katten fram till Bajkalsjön. Hälften av hela utbredningsområdet finns i Kina[6].

Biotopen utgörs företrädesvis av bergsområden upp till 4800 meter över havet, dock utan ständig snö, samt av klippiga stäpper.[9]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten har flera färgformer; alla forskare är emellertid inte eniga om dessa ska ses som underarter eller geografiska former.[9][10] Emellertid är tre former eller underarter kända:[9][11]

  • Otocolobus manul manul Pallas, 1776: den vanligste färgformen; finns över större delen av utbredningsområdet, men främst i Mongoliet och Kina
  • Otocolobus manul ferrugineus Ognev, 1928: mer rödorange i färgen, med tydliga röda fläckar och strimmor. Från Kaspiska havet till Pakistan
  • Otocolobus manul nigripecta Hodgson, 1842: mer gråatig i färgen, speciellt i sin vinterdräkt. I asiatiska Ryssland, Nepal och Tibet

Ett internationellt program till skydd för pallaskatten, startat 2012, har som ett av sina syften att försöka reda ut artens taxonomi.[10]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Pallaskatt för ett solitärt levnadssätt och är mest aktiv under gryning och skymning[6]; på dagen gömmer den sig i grottor eller bergssprickor. På vintern nyttjar den gärna hålor grävda av murmeldjuret Marmota sibirica[12].

Liksom andra (små)katter jagar denna katt smygande. Bytesdjuren är främst smågnagare och pipharar, men den kan även i mindre grad ta fåglar och insekter.[9] I Kina utgörs dieten främst, förutom pipharar och smågnagare, av harar, murmeldjur, fälthöns (som Alectoris och rapphöns) samt kråkfåglar, medan den i Mongoliet framför allt tar ökenråttor ur släktet Meriones och springråttor, samt under våren Argalifårets lamm.[1]

Bestånd[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) uppskattar hela beståndet till mindre än 50 000 vuxna individer och listar arten som nära hotad. Det antas att populationen kommer att minska ytterligare.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ross, S. et al. 2008 Otocolobus manul Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 26 februari 2014.
  2. ^ [a b] manul i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 17 april 2013.
  3. ^ ”STÄPP”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1997. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/34/193.html. Läst 4 april 2014. 
  4. ^ ”Manul (Otocolobus manul)” (på engelska). World Association of Zoos and Aquariums. http://www.waza.org/en/zoo/visit-the-zoo/cats-1254385523/otocolobus-manul. Läst 4 maj 2014. 
  5. ^ [a b c d] Heptner 1992, s. 666
  6. ^ [a b c d e] Jutzeler 2010
  7. ^ Heptner 1992, s. 670
  8. ^ Heptner 1992, s. 671
  9. ^ [a b c d] Grace Meyer (2000). Felis manul Pallas' cat” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Felis_manul/. Läst 4 maj 2014. 
  10. ^ [a b] ”Pallas Cat Conservation” (på engelska). The Royal Zoological Society of Scotland. 2012+. http://www.rzss.org.uk/conservation-programmes/projects/current-projects/pallas's-cat-in-situ-field-work-support. Läst 4 maj 2014. 
  11. ^ ”Pallas's Cat Otocolobus manul Pallas, 1776” (på engelska). BioLib. http://www.biolib.cz/en/taxontree/id1985/. Läst 4 maj 2014. 
  12. ^ Ross 2010

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Heptner Vladimir Georgievič, Bannikov Andrej Grigorʹevič, red (1992). Mammals of the Soviet Union. Vol. 2, P. 2 Carnivora. Leiden: Brill. Libris 7214400. ISBN 90-04-08876-8 
  • Jutzeler, E., Xie, Y., Vogt, K. (2010). ”The smaller felids of China: Pallas’s cat”. Cat News (IUCN/SSC Cat Specialist Group) Special Issue 5: sid. 37–39. ISSN 1027-2992. OCLC 31050555. 
  • Ross S, Kamnitzer R, Munkhtsog B, Harris S (2010). ”Den-site selection is critical for Pallas's cats (Otocolobus manul)” (på engelska). Canadian Journal of Zoology 88 (9): sid. 905–913. doi:10.1139/Z10-056. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]