Thomas Quick

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Född 26 april 1950 (61 år)

Thomas Quick (född som Sture Ragnar Bergwall[1], vilket sedan 2002 åter är hans namn), född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, är en svensk man som blivit dömd för ett flertal mord utan att några vittnen eller tekniska bevis direkt bundit honom till brotten. Han erkände under 1990-talet ett 30-tal mord som skulle ha begåtts i Sverige, Norge, Danmark, och Finland 1964-1993 och dömdes för åtta av dem. Han har även ansetts skyldig till andra grova våldsbrott, som grovt rån och försök till dråp.

I en dokumentär som sändes i Sveriges Television i december 2008, tog Quick tillbaka alla sina erkännanden om mord.[2][3] Under 2009 lämnades en resningsansökan in angående ett av morden (Yenon Levi)[4] och resning beviljades efter ett beslut från hovrätten den 17 december 2009.[5] Chefsåklagare Eva Finné beslutade den 28 maj 2010 att lägga ner åtalet,[6] och frikännande dom meddelades den 3 september 2010, på yrkande av Quick, utan att åtalet prövades på nytt av tingsrätten.[7]

Namnet Thomas Quick tog Sture Bergwall när mordutredningarna mot honom började i början av 1990-talet.[8] Förnamnet var efter hans påstådda första offer, Thomas Blomgren, och efternamnet var hans mammas flicknamn.[8] I medierna kallades Quick under en tid för Sätermannen.[9] Våren 2002 återtog Quick sitt tidigare namn Sture Bergwall.[8]

Innehåll

[redigera] Biografi

Thomas Quick växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun, dit familjen flyttat i mitten på 1950-talet. Som barn fick han tbc och vårdades en tid på sanatorium.[10] Quicks tvillingsyster har uppgett att han hade skådespelartalang som ung.[10] Hon såg honom också som ganska provocerande och manipulativ.[10] Quick började enligt egen utsago i mitten av 60-talet att sniffa lösningsmedlet tri.[11] Efter gymnasiet blev han mer och mer religiös, och bestämde sig för att bli präst, något han aldrig förverkligade.[10] Istället tog han jobb på lasarettet i Falun.[10]

Enligt Quicks berättelse som växte fram under psykoterapi på Säters sjukhus på 1990-talet, skulle han som barn ha blivit sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor.[12] Quick berättade också om ett syskon, Simon, som skulle ha fötts, dödats och begravts inför hans ögon. I en dokumentärfilm som sändes 2008 hävdade han att berättelsen om Simon inte hade någon verklighetsanknytning.[2] Även berättelsen om övergrepp som hans föräldrar skulle ha utsatt honom för påstod han sig ha ljugit om.[11] Övergreppen förnekas även av Quicks syskon som hävdar bestämt att några sådana aldrig har ägt rum.[13][14] Quicks terapeut från 1980-talet, Birgitta Rindberg, har i polisförhör uppgett att berättelsen om övergrepp inte stämmer.[14]

När Quick var 19 år, år 1969, under sin tid som anställd vid Falu lasarett, antastade han fyra pojkar. En av pojkarna var inlagd på barnkliniken vid lasarettet som Quick arbetade på. Året därefter, 1970, dömdes han till sluten psykiatrisk vård för dessa gärningar.[10][15] Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som genomfördes av Otto Brundin led Quick av "höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus".[16] Utlåtandet överklagades dock till Socialstyrelsen vars expert, professor Yngve Holmstedt, underkände det. Tingsrätten gick på Socialstyrelsens linje i sin dom 1970 och Otto Brundins utlåtande stod inte längre fast.[11]

När Quick var 23 år gammal, 1974, högg han ner en man i Uppsala. Eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad, utan åklagaren beslutade om åtalsunderlåtelse för försök till dråp (vilket antecknas i belastningsregistret).[15][17][18] Quick påstår att han vid knivskärningen var påverkad av alkohol, barbiturater och trikloretylen. Han påstår också att missbruket av den senare drogen upphörde i och med knivskärningen.[11]

Det skulle dröja 16 år innan Thomas Quick återigen var misstänkt för ett allvarligare brott.[15] I juni 1991 dömdes Quick till sluten psykiatrisk vård efter bl.a. ett grovt rån. Rånet var ett gisslandrama som Quick genomfört tillsammans med en 16-årig kompanjon den 14 december 1990.[15]

Något år skulle Quick friskförklaras, enligt en släkting till honom, och han skulle då flytta till en lägenhet i en by utanför Säter. Quick skrevs emellertid inte ut från sjukhuset, utan erkände mordet på Johan Asplund.[13] Barnpornografiskt material hittades i Quicks rum på Säter 1994.[19] Under den psykoterapeutiska behandlingen som följde började Quick erkänna att han begått ett 30-tal mord i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan 1964 och 1993.[20][21] Han sade sig också ha flera personligheter såsom "Nana", "Cliff" och "Ellington".[22]

Mellan åren 2003 och 2005, var Quick inte beviljad några obevakade permissioner, men tilläts bland annat ha dvd-spelare i sin cell.[23]

Quick misshandlades den 24 november 2005 av en medpatient på sjukhuset. Det finns uppgifter som talar för att upprinnelsen till misshandeln var en diskussion om Quicks trovärdighet.[24][25]

[redigera] Mord erkända under behandlingstiden

Fall Fällande dom Resningsansökan Resultat Övrigt
Yenon Levi, 11 juni 1988 28 maj 1997 20 april 2009 Nedlagt maj 2010
Therese Johannesen, 3 juli 1988 2 juni 1998 20 april 2010 Nedlagt 29 mars 2011
Charles Zelmanovits, 13 november 1976 16 november 1994
Marinus och Janni Stegehuis, 13 juli 1984 25 januari 1996
Trine Jensen, 21 augusti 1981 22 juni 2000 2011
Gry Storvik, 25 juni 1985 22 juni 2000 2011
Johan Asplund, 7 november 1980 21 juni 2001 oktober 2011[26] Resning beviljad Quicks första erkännande, 1993
Thomas Blomgren, 1964 ej till domstol
Alvar Larsson, 1967 ej till domstol
Raine Svensson, 1971 ej till domstol
Benny Forsgren, 1976 ej till domstol
Marianne Rugaas Knudsen, 28 augusti 1981 ej till domstol
Magnus Nork, november 1981 ej till domstol
Olle Högbom, 7 september 1983 ej till domstol
Två somaliska pojkar, 1996 ej till domstol De visade sig efter Quicks erkännande vara vid liv
Örjan Sellin, 22 oktober 1993 ej till domstol Quick satt på Säter vid tidpunkten för försvinnandet

[redigera] Fällande domar

Quick dömdes mellan 1994 och 2001 för åtta mord.[27] I samtliga fall var Christer van der Kwast åklagare.[28] Claes Borgström var Quicks försvarsadvokat vid alla rättegångar utom den första (Charles Zelmanovits) och sista (Johan Asplund).[29] Förhörsledare var nästan genomgående kriminalinspektören Seppo Penttinen.[29]

[redigera] Charles Zelmanovits

Charles Zelmanovits, 15, försvann 13 november 1976 efter en skoldans i Piteå.[30] Den 19 september 1993 påträffades hans kvarlevor på Pitholmsheden.[30] Dåvarande chefen för kriminalavdelningen i Piteå, Harry Nyman, misstänkte inget brott i samband med påträffandet.[31]

Quick erkände mordet under våren 1994[31] och dömdes 16 november 1994 i Piteå tingsrätt.[30] Quick hade vid tiden för mordet inte själv tillgång till bil, men utpekade en medbrottsling, som tog livet av sig strax efter mordet.[32] Tekniska bevis saknades, och rätten skrev i domen:

"Quick har erkänt gärningen och hans erkännande får stöd av de uppgifter han själv lämnat. Någon teknisk bevisning som binder Quick vid brottet föreligger dock inte."[27]

Försvarsadvokat var Gunnar Lundgren, som under rättegången var övertygad om Quicks skuld.[31] Domen hänvisar till sakkunnigutlåtanden från professorn i rättsmedicin Anders Eriksson, professorn i rättspsykiatri Lars Lidberg och docenten i psykologi Sven-Åke Christianson.[9] Christiansons utlåtande omtalar Quick som seriemördare.[2] Under de två rättegångsdagarna plågades Quick av ångest och gråtattacker och vid tillfällen avbröts förhandlingarna och Quick fördes av sina vårdare ut från rättssalen och gavs medicin.[9]

[redigera] Marinus och Janni Stegehuis

Det holländska paret Marinus, 39, och Janni Stegehuis, 34, hittades knivmördade vid en rastplats nära sjön Vuolep Appojaure i Gällivare kommun 67°12′42″N 19°20′20″O / 67.21167, 19.33889 den 13 juli 1984.[33][34]

I november 1994, någon vecka efter Zelmanovits-domen, erkände Quick morden för sin terapeut Birgitta Ståhle.[33] Quick dömdes för morden av Gällivare tingsrätt 25 januari 1996.[34] Tekniska bevis saknades men Quick lämnade uppgifter som enligt domen

"i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten".[35]

Domen och förundersökningen har kritiserats av bland andra Lennart Lundmark och Hannes Råstam. De pekar exempelvis på hur man namnger en påstådd medhjälpare i domen som aldrig åtalas.[2][33]

[redigera] Trine Jensen

Trine Jensen, 17, försvann från Oslo 21 augusti 1981.[36][37] Kroppen hittades nästan två månader senare i en skog i Svartskog en dryg mil söder om Oslo.[36][37]

Den 22 juni 2000 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt.[38] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Gry Storvik.[38] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen, som han fått delgiven flera veckor innan förhandlingen.[27]

[redigera] Gry Storvik

Gry Storvik, 23, hittades död på en parkeringsplats i Myrvoll strax söder om Oslo 25 juni 1985.[39]

Quick dömdes för mordet i Falu tingsrätt 22 juni 2000.[38] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Trine Jensen.[38] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen.[27] Sperma som inte tillhörde Quick hade hittats i Grys kropp,[40] något Justitiekanslern inte ansåg med någon större styrka tala emot Quick som gärningsman, med hänsyn till att Gry synes ha verkat som prostituerad och Quick enligt sin berättelse kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter.[41]

[redigera] Johan Asplund

Huvudartikel: Johan-fallet

Johan Asplund, 11, försvann från Sundsvall 7 november 1980.[42] Några kvarlevor hittades aldrig.[42][43]

Quick erkände, 1993, att han mördat Johan. Det var hans första erkännande. Quick dömdes för mordet först den 21 juni 2001 av tingsrätten i Sundsvall.[43] I domen konstaterades att ingen teknisk bevisning lagts fram som bundit Quick till Sundsvall vid tiden för Johans försvinnande, särskilt ansågs det inte vara klarlagt vilken bil Quick använde när han förde bort Johan från hemmet.[42][43] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till, och det ansågs inte finnas något som talade för att Quick läst in sig på fallet.[42][43] Försvarsadvokat var Sten-Åke Larsson.[44]

Johans föräldrar trodde inte att Quick hade något att göra med deras sons försvinnande och de drev under fler år frågan rättsligt i ett antal instanser. Hovrätten för Nedre Norrland beviljade den 18 januari 2012 Quick resning i målet.[45]

[redigera] Frikännanden och nedlagda åtal

[redigera] Yenon Levi

Israelen Yenon Levi, 24, var i Sverige för att hälsa på släktingar.[46] Den 11 juni 1988 hittades han död på en skogsväg i Rörshyttan.[46]

Quick dömdes för mordet i Hedemora tingsrätt 28 maj 1997.[47] Den medhjälpare som Quick påstod sig ha haft åtalades aldrig och blev heller aldrig kallad som vittne.[4] I domen konstaterades att ingen bevisning som bundit Quick vid gärningen lagts fram.[48] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till. Exempel på sådana uppgifter var att Quick kunde peka ut platsen där Levi mördades, att Quick kunde beskriva Levis kläder, att Quick visste att mordvapnet varit en träpåk som saknade bark, samt att Quick kunde beskriva skadorna på ett sätt som överensstämde med obduktionsresultaten.[48]

Kritikerna påstod att Quick hade haft möjlighet att under utredningens gång få fram de uppgifter han lämnade. Till exempel hade Quick lämnat ett tiotal olika förslag på vad mordvapnet skulle ha varit innan förhörsledaren under en vallning frågade om Quick inte kunde se något på marken som överensstämde med mordvapnet, samtidigt som han tecknade med händerna längden på föremålet. Quick hade då pekat ut den barklösa träpåken.[48]

Den 20 april 2009 lämnade Quick in en resningsansökan[49] som beviljades av Svea hovrätt den 17 december samma år[5]. Åtalet lades ner i maj 2010, av åklagaren Eva Finné[50], som summerade läget med orden[51]:

"Efter genomgång av utredningen gör jag bedömningen att bevisläget numera är sådant att brott inte kan styrkas. Bergwall förnekar brottet. Väl har han under utredningens gång lämnat en del uppgifter som stämmer med övrig bevisning men hans berättelse präglas av motsägelser och ändrade uppgifter i en sådan grad att en fällande dom inte kan förväntas."

Den 3 september 2010 frikändes Quick formellt i Falu tingsrätt, som också beslutade att han skulle få ersättning för sina rättegångskostnader med drygt 2,4 miljoner kronor.[52]

[redigera] Therese Johannesen

Therese Johannesen, 9, försvann 3 juli 1988 från stadsdelen Fjell i Drammen i Norge.[40] Thereses kropp påträffades inte.[40]

Quick dömdes för mord av Hedemora tingsrätt 2 juni 1998.[53] Teknisk bevisning som kunde binda Quick till Therese saknades, men tingsrätten skriver i sin dom:

"Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig."[27]

Domen byggde också på att Quick kommit med uppgifter som endast en gärningsman borde kunna känna till. Exempelvis berättade Quick om Thereses böjveckseksem och tingsrätten skriver om detta i sin dom:

"Detta har inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne efter det att Thomas Quick omtalat detta."[40]

Bevisningen har ifrågasatts av SVT:s Dokument inifrån[22] och Thereses mor Inger Lise Johannessen.[54] Specifikt har uppgiften om Thereses böjveckseksem ifrågasatts av bland andra Aftonbladets Anders Johansson och Karin Östman. De beskriver hur Quicks uppgifter om eksemen förbättras under år av förhör samt hur förhörsledaren Seppo Penttinen under förhören leder Quick in på rätt spår.[40]

Den 20 april 2010 lämnade Quick in en resningsansökan,[55] vilken beviljades 24 september samma år. Målet togs upp i Falu tingsrätt.[56][57] Den 29 mars 2011 lades åtalet ner.[58]

[redigera] Erkännanden som inte prövats i domstol

[redigera] Thomas Blomgren

Thomas Blomgren mördades 1964 vid fjorton års ålder i Växjö.

Quick sa sig ha mördat Blomgren, som han beskrev som lika gammal som han själv, men inte lika storvuxen och stark. Mordet var preskriberat men ansågs löst[av vem?] efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen. Journalisten Gubb-Jan Stigson tipsade 1995 polis och åklagare om en homosexuell man som skulle ha skjutsat Quick till Växjö.[59]

I en artikel i Aftonbladet i december 2005 berättade Quicks tvillingsyster att Quick inte hade lämnat Falun vid tidpunkterna för mordet på Thomas Blomgren.[10] 2008 framkom dels att Quick, samma helg som mordet begicks, konfirmerades i Falun 500 km från mordplatsen,[60], och dels att de poliser som utredde mordet på Blomgren 1964 inte trodde att Quick var gärningsmannen, på grund av felaktigheter i de beskrivningar han gett av mordet.[2]

[redigera] Alvar Larsson

Alvar Larsson försvann 1967 på Sirkön i Åsnen utanför Urshult i Småland, och påträffades död 1982.[61]

Quicks tvillingsyster påstod i december 2005 att Quick inte hade lämnat Falun vid tiden för mordet.[10]

[redigera] Raine Svensson

Raine Svensson arbetade som skötare på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och försvann i mitten av juni 1971.

Quick hade några veckor tidigare skrivits ut från samma sjukhus.[62]

[redigera] Benny Forsgren

Benny Forsgren, 19, försvann 12 december 1976 vid midnatt från villaområdet Vågbro utanför Söderhamn.

Enligt överåklagare Christer van der Kwast var Quick inte särskilt precis, men man förstod att han tycktes prata om Benny Forsgren.[63]

[redigera] Marianne Rugaas Knudsen

Den sju år gamla Marianne Rugaas Knudsen försvann från Risør i Norge 28 augusti 1981.

Den 19 maj 2000 erkände Thomas Quick att han mördat flickan, bara några dagar efter mordet på Trine Jensen i Oslo.[64] Fredag 18 augusti åkte poliskommissarie Wiggo Lundamo från våld, mord- och sedlighetsroteln vid Oslo polisdistrikt till Säter sjukhus för att förhöra Thomas Quick. Detta var första gången norska poliser fick utfråga Quick direkt, trots att han redan hade blivit dömd för tre mord i Norge.[65] Det blev aldrig något åtal mot Quick i detta ärende, då det var omöjligt att knyta honom till mordet bortsett från hans eget vittnesmål. Flera andra personer var också misstänkta, men fallet är fortfarande olöst och preskriberades den 28 augusti 2006.[66]

[redigera] Magnus Nork

Den treårige pojken Magnus Nork hittades död i ett soprum i Jönköping i november 1981.

Quick erkände under 2000 att han hade mördat Nork.[67]

[redigera] Olle Högbom

Olle Högbom, 18 år, försvann 7 september 1983 från Sundsvall.

Quick delgavs 1994 misstanke för mord.[68] Fallet preskriberades 7 september 2008[69] och förundersökningen blev offentlig.[70]

[redigera] Två somaliska pojkar

Två somaliska pojkar försvann från en norsk flyktingförläggning, men visade sig senare vara vid liv.[22][47]

Under tiden pojkarna omtalades i pressen som försvunna, 1996, erkände Quick att han mördat dem.

[redigera] Örjan Sellin

Örjan Sellin försvann natten till 22 oktober 1993 efter ett krogbesök i Sigtuna.

Quick påstod på 1990-talet att han skulle ha mördat Örjan, ett mord han utfört under sin tid på Säter.[21]

[redigera] Kontroversen kring morddomarna

[redigera] Ifrågasättanden av Thomas Quicks erkännanden

[redigera] Leif G.W. Persson

Kriminologen Leif G.W. Persson kritiserade redan 1993 Quick-utredningen.[71] Enligt honom saknades såväl vittnen som teknisk bevisning mot Quick, domarna var istället grundade på Quicks erkännanden och antagandet att han kände till saker om brotten som bara gärningsmannen och polisen visste om. Enligt Persson var antagandet felaktigt, och enligt honom fanns det dessutom mängder av både vittnen och spår som talade för Quick, det vill säga att han inte var den gärningsman som han gång på gång då påstod sig vara.[72]

[redigera] Dan Larsson

År 1998 kom journalisten Dan Larsson ut med boken Mytomanen Thomas Quick.[73] Boken utlöste ett gräl med Dalademokratens reporter Gubb Jan Stigson.[74][75][76]

[redigera] Ruben Högbom

Olle Högboms far, Ruben Högbom, kritiserade år 2002 utredningen och medias bevakning med artikeln Brott och offer som underhållning i Sundsvalls Tidning.[77] Gubb Jan Stigson kallade Högboms agerande "en form av rättshaveri".[16]

[redigera] Jan Guillou

År 2002 kritiserade Jan Guillou Quick-utredningen i sin bok Häxornas försvarare.[78] Kritiken utlöste ett gräl med Gubb Jan Stigson.[79][80][81]

[redigera] Jan Olsson

År 2002 publicerade tidigare chefen för rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp Jan Olsson en debattartikel i DN där han framförde tvivel på att Quick skulle vara en seriemördare. Olsson ansåg att utredare och domstol valt att bortse från alla felaktiga uppgifter Quick lämnat men fäst stor vikt vid de gånger han haft rätt.[4] Jan Olsson var utredare på rikskrim och delaktig i polisutredningarna om Quick. Efter att ha skrivit ett brev till åklagaren Christer van der Kwast, där han påpekade alla de brister han ansåg förekom i utredningarna, lämnade han polisutredningarna i protest. De stred mot hans känsla för rättvisa.[14]

Christer van der Kwast bemötte i oktober 2002 kritiken, bland annat med påståenden om att Quick i fallet Therese visat platser i skogen där polisen sedan hittat mänskliga kvarlevor, brända ben med skärmärken från en ung person, och ett bågfilsblad av den typ av såg Quick sagt att han använt.[8]

[redigera] Ulf Åsgård

I en artikelserie om Quick i Aftonbladet 2005 uttalade sig psykiatern Ulf Åsgård, tidigare expert i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, efter en genomgång av förhören med Quick, att denne förmodligen inte begått ett enda mord.[82]

[redigera] Pelle Svensson

Baserat på en rättsutredning[47] gjord av advokat Pelle Svensson begärde Johan Asplunds föräldrar den 17 november 2006 att samtliga åtta domar i Quick-fallet skulle synas. Justitiekansler Göran Lambertz avslog ärendet, vilket han i en debattartikel motiverade med att domarna var "utomordentligt övertygande" och att de kritiska synpunkterna därför vägde lätt.[29] I sitt beslut[41] uppmärksammar justitiekanslern att

"TQ år 1996 synes ha uppgett för polisen att han hade mördat två somaliska pojkar i Norge (...) men efter lång tid visade det sig att de inte var mördade. Detta skulle i och för sig kunna utgöra en omständighet som är av betydelse för den allmänna tilltron till TQ:s övriga erkännanden. Det synes som att åklagaren vid de rättegångar som ägde rum efter det att det hade framkommit att de somaliska pojkarna var välbehållna inte upplyste rätten om att TQ hade tagit på sig ett mord som han inte hade begått. (...) Det kan i alla händelser inte anses klarlagt att han medvetet ljög om de somaliska pojkarnas försvinnande."


[redigera] Återtagna erkännanden

I den dokumentär av Råstam som sändes i SVT i december 2008, sa Quick:

"Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag har erkänt."[2]

Hans advokat Thomas Olsson meddelade efter programmet att man ämnade begära resning i samtliga fall där Quick dömts för mord.[3]

[redigera] Fortsatta kontroverser efter att Thomas Quick tagit tillbaka sina erkännanden

Maj 2009: Quicks bror Sten-Ove Bergwall och advokat Pelle Svensson visar upp böcker de skrivit där de ifrågasätter morddomarna mot Quick och myndigheternas hantering av fallet.

I januari 2009 uttryckte Justitiekansler Göran Lambertz i en debattartikel i Aftonbladet tanken att frågan om Thomas Quicks skuld eller oskuld i fråga om de fall där han dömts måste behandlas fall för fall och inte alla dras över en kam. I fråga om Quick talat fullständig sanning i alla delar skrev Lambertz:

”Vissa mycket viktiga delar av Quicks berättelser tycks definitivt ha varit felaktiga. Felen är svåra att förklara på annat sätt än att han har hittat på.”[83]

[redigera] Resningsansökningar

Quicks första resningsansökan inkom till Svea hovrätt den 20 april 2009 och gällde domen för mordet på Yenon Levi.[49] Överåklagare Björn Ericson motsatte sig inte att fallet skulle tas upp på nytt,[84] men van der Kwast ansåg att Ericson dragit fel slutsatser.[85]

Den 20 april 2010 lämnade Quick in en resningsansökan rörande Therese Johannesen.

[redigera] Nya undersökningar

Under 2010 analyserade SKL de fynd i fallet Therese Johannesen vilka tidigare hade betraktats som benbitar från ett barn. SKL konstaterade att det inte rörde sig om ben överhuvud taget, varken från människa eller djur.[86]

[redigera] Bibliografi

[redigera] Litteratur

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ ”Quick - innan han blev seriemördare”. Dalarnas Tidningar. 12 december 2008. Arkiverad från originalet den 17 december 2009. http://www.webcitation.org/5m6AXhtL5. Läst 17 december 2009. 
  2. ^ [a b c d e f] Thomas Quick, del 1 av 2, 2008-12-14, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-20
  3. ^ [a b] ”Quick: Jag har inte mördat”. Göteborgs-Posten. 2008-12-14. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=857&a=464475. Läst 2008-12-15. 
  4. ^ [a b c] Stefan Lisinski (2008-12-20). ”Quick begär resning för 20-årigt mord”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866485. Läst 2008-12-29. 
  5. ^ [a b] ”Svea hovrätt beviljar resning i det s.k. Quick-ärendet (Ö 3147-09)”. Svea hovrätt. 2009-12-17. http://www.svea.se/templates/DV_Press____13188.aspx. Läst 2009-12-17. 
  6. ^ ”Nedlagt åtal mot Quick”. Dagens Nyheter. 2010-05-28. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nedlagt-atal-mot-quick-1.1112812. Läst 2010-05-28. 
  7. ^ Falu tingsrätt i dom 2010-09-03 i mål B 4435-09
  8. ^ [a b c d] Peter Carlberg (2002-10-08). ”DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_67548.svd. Läst 2008-12-19. 
  9. ^ [a b c] ”Quick fälld för mord på femtonåring”. Göteborgsposten. 1994-11-17. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459191&ref=puff. Läst 2008-12-19. 
  10. ^ [a b c d e f g h] Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-28). ””Han kan inte ha begått morden””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340570.ab. Läst 2008-12-19. 
  11. ^ [a b c d] Bergwall, Sture; Bergwall, Sten-Ove. Thomas Quick är död. Blue Publishing. sid. 86. ISBN 9197738220 
  12. ^ Quick, Thomas. Kvarblivelse. Kaos Press. ISBN 9789163066771 
  13. ^ [a b] Stefan Hazianastasiou (2009-05-25). ””Min morbror är Thomas Quick””. Nerikes Allehanda. http://na.se/nyheter/1.459274--min-morbror-ar-thomas-quick-. Läst 2009-11-15. 
  14. ^ [a b c] Att skapa en seriemördare Dokument inifrån Sveriges Television, 2009-11-08. Läst 2009-11-15
  15. ^ [a b c d] Pea Nilsson (2008-12-19). ”Quick dömd för grova brott redan före morden”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866082. Läst 2008-12-20. 
  16. ^ [a b] Gubb Jan Stigson (2002-05-22). ”Vilka krav kan ställaspå en mördad sons far?”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214530. Läst 2008-12-22. 
  17. ^ "John" (2008-12-15). ”Jag var nära att mördas av Thomas Quick”. Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/15/jag-var-nara-att-mordas-av-thomas-quick. Läst 2008-12-17. 
  18. ^ Anders Sandqvist (2008-12-17). ”"Kapabel att mörda hur många som helst"”. Expressen. http://vasteras.expressen.se/Nyheter/1.1405802/kapabel-att-morda-hur-manga-som-helst. Läst 2008-12-20. 
  19. ^ Patrik Nyberg, Quick hade barnporr på Säter, Nyhetsverket.se, 2009-11-17 13:26
  20. ^ Thomas Quick, programpresentation på svt.se, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  21. ^ [a b] ”Signerat: Kamp för sanning har blivit kamp mot lögn”. Dalademokraten. 2003-01-29. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/17/1000232354_TT/1000232354_TT.dbp.asp. Läst 2008-12-28. 
  22. ^ [a b c] Thomas Quick, del 2 av 2, 2008-12-21, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  23. ^ Richard Aschberg (2005-12-14). ”"Mördaren i det fria"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article337187.ab. Läst 2009-01-12. 
  24. ^ ”Quick misshandlad på Säters sjukhus”. Dalarnas Tidningar. 2005-11-28. http://www.dt.se/nyheter/article107542.ece. Läst 2008-12-18. 
  25. ^ Anne Marte Blindheim (2005-11-26). ”Thomas Quick fikk bank”. Dagbladet. http://www.dagbladet.no/nyheter/2005/11/26/450490.html. Läst 2009-01-04. 
  26. ^ ””Asplund-ärendet bör prövas igen””. SvD. 31 oktober 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/asplund-arendet-bor-provas-igen_6595976.svd. 
  27. ^ [a b c d e] Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-11-27). ”-Quick ljög om morden”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,752701,00.html. Läst 2008-12-19. 
  28. ^ ”Quick fälld för åtta mord”. Dagens Nyheter. 2008-11-19. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=853628. Läst 2009-01-05. 
  29. ^ [a b c] Göran Lambertz (2006-12-03). ”"Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=593993. Läst 2008-12-21. 
  30. ^ [a b c] Karin Östman (2008-12-16). ”Quick läste – och erkände”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4004214.ab. Läst 2009-01-04. 
  31. ^ [a b c] Emma Garpebring (2008-12-21). ”"Jag tvivlar inte på att Quick är skyldig"”. Piteå-Tidningen. http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4189645. Läst 2008-12-28. 
  32. ^ Anders Johansson (2008-12-16). ”"Därför dömdes Quick för mordet – och därför kan han vara oskyldig"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4006797.ab. Läst 2009-01-01. 
  33. ^ [a b c] Lennart Lundmark (2002-05-24). ”Quick, riksåklagaren och de andra skandalerna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/quick-riksaklagaren-och-de-andra-skandalerna-1.83610. Läst 2009-07-06. 
  34. ^ [a b] Karin Östman (2008-12-17). ”Pekade ut blod som inte fanns”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012151.ab. Läst 2009-01-03. 
  35. ^ Anders Johansson (2008-12-17). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012764.ab. Läst 2009-01-03. 
  36. ^ [a b] Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Trine Jensen”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381759.ece. Läst 2009-01-04. 
  37. ^ [a b] ”Thomas Quick - och de orimliga tvivlen”. Dalademokraten. 2003-12-18. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/14/1000199462_TT/1000199462_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-04. 
  38. ^ [a b c d] ”Thomas Quick dömd för kvinnomord i Norge”. Aftonbladet. 2000-06-22. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0006/22/quick.html. Läst 2009-01-04. 
  39. ^ Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Gry Storvik”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381761.ece. Läst 2009-01-04. 
  40. ^ [a b c d e] Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-19). ”Hittade inte mordplatsen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4030644.ab. Läst 2009-01-01. 
  41. ^ [a b] Justitiekanslerns beslut 2006-11-28, i ärende 7449-06-21, angående Anmälan om allvarliga brister vid genomförandet av förundersökningar angående mord m.m.
  42. ^ [a b c d] Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-20). ”Johans kropp har aldrig hittats”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/thomasquick/article4039899.ab. Läst 2009-01-03. 
  43. ^ [a b c d] ”Quick dömd för Johan-mordet”. Göteborgs-Posten. 2001-06-22. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459179&ref=puff. Läst 2009-01-03. 
  44. ^ Lennart Ernstsson (2008-12-15). ”"Jag kan inte ha någon annan uppfattning"”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/jag-kan-inte-ha-nagon-annan-uppfattning(1036053).gm. Läst 2008-12-29. 
  45. ^ ”Resning beviljad i Johan-ärendet”. DN. 2012-01-18. http://www.dn.se/nyheter/sverige/resning-beviljad-i-johan-arendet. Läst 2012-01-18. 
  46. ^ [a b] Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Yenon Levi”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381763.ece. Läst 2008-12-29. 
  47. ^ [a b c] Rättsutredning avseende de 8 avdömda mordåtalen mot Thomas Quick., Per Svensson, 2006-11-17
  48. ^ [a b c] Anders Johansson (2008-12-18). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4021721.ab. Läst 2008-12-29. 
  49. ^ [a b] Stefan Lisinski (2009-04-20). ”Thomas Quick begär resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-resning-1.847807. Läst 2009-04-20. 
  50. ^ Nedlagt åtal mot Quick Dagens Nyheter, 2010-05-28
  51. ^ Anders Johansson, Anders Munck (2010-09-24). ”Quick beviljas resning igen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7842986.ab. Läst 2010-09-26. 
  52. ^ ”Thomas Quick friad från mord”. Sveriges Radio: Dagens eko. 2010-09-03. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3978149. Läst 2010-09-05. 
  53. ^ ”Quick fälld för Therese-mordet”. Göteborgs-Posten. 1998-06-03. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459188&ref=puff. Läst 2009-01-04. 
  54. ^ Inger Orsteen (2008-09-18). ””Tror morderen var fra Fjell””. Drammens Tidene. http://dt.no/article/20080918/NYHET/550414360/1063/NYHET. Läst 2008-12-29. 
  55. ^ TT (2010-04-20). ”Thomas Quick begär på nytt resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-pa-nytt-resning-1.1080334. Läst 2010-04-20. 
  56. ^ Svea hovrätt har beviljat resning i ytterligare ett mål rörande Sture Bergwall (Thomas Quick) mål nr Ö 3293-10 Svea Hovrätt, 2010-09-24
  57. ^ Magnus Hellberg (2010-09-24). ”Quick får resning i fallet Therese Johannesson”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/1.2149334/quick-far-resning-i-fallet-therese-johannesson. Läst 2010-09-24. 
  58. ^ Åtal nedlagt mot Sture Bergwall Åklagarmyndigheten, 2011-03-29
  59. ^ Olsson, Thomas: Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten, Newsmill, 2009-11-30
  60. ^ Lennart Ernstsson (2008-12-18). ”Här kunde Quick läsa om sig själv och pojkmordet samtidig”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/har-kunde-quick-lasa-om-sig-sjalv-och-pojkmordet-samtidig(1041934).gm. Läst 2008-12-28. 
  61. ^ Mer information om Alvar Larsson finns på engelskspråkiga Wikipedia.
  62. ^ "Två av Quicks 'offer' i livet?" Mittnytt. 1996-05-13. Läst 2009-11-29.
  63. ^ ”Mordgåta får aldrig något svar”. Dalarnas Tidningar. 2001-12-12. http://www.dt.se/nyheter/article1968.ece. Läst 2009-11-29. 
  64. ^ ”Signerat: Tilsto Marianne-drapet”. VG. 2000-05-19. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  65. ^ ”Signerat: Avhører Quick I Marianne-saken”. VG. 2000-08-18. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  66. ^ ”Signerat: Marianne-saken foreldes mandag”. Firda. 2006-06-27. http://www.firda.no/article2258421.ece. Läst 2008-01-04. 
  67. ^ Pelle Tagesson (2000-09-07). ”Quick erkänner ännu ett mord”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/07/quick.html. Läst 2009-01-12. 
  68. ^ Fredrik Nilsson (2002-08-26). ”Olle Högboms familj vädjar om tips i annons”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=237409. Läst 2008-12-22. 
  69. ^ Jenny Stiernstedt (2008-09-07). ””Mördaren är nu en fri man””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3267730.ab. Läst 2008-12-22. 
  70. ^ Peter Jonsson (2008-11-29). ”Thomas Quick: "Jag dumpade Olles kropp i en container"”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=781673. Läst 2008-12-22. 
  71. ^ TT (2009-12-17). ””Kommer att bli en ren jävla massaker””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6306442.ab. Läst 2009-12-17. 
  72. ^ Leif G.W. Persson (2002-12-07). ”Bevisningen mot Thomas Quick”. Kvällsposten. http://www.kvp.se/kronikorer/gw/1.1395304/leif-gw-persson-bevisningen-mot-thomas-quick. Läst 2008-12-25. 
  73. ^ Larsson, Dan. Mytomanen Thomas Quick : en dokumentation. Luleå. ISBN 978-91-630-7096-9 
  74. ^ Staffan Wolters (1998-09-17). ”Reportrar i storgräl”. Journalisten. http://www.journalisten.se/artikel/818/reportrar-i-storgrael. Läst 2008-12-28. 
  75. ^ Gubb Jan Stigson (1998-09-01). ”Nya boken om Quick - ett pinsamt fuskverk”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022670_TT/1000022670_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  76. ^ Gubb Jan Stigson (1998-09-03). ”Sjukjournalen - ett övervärderat bevis”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022988_TT/1000022988_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  77. ^ Ruben Högbom (2002-05-21). ”Brott och offer som underhållning”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214202. Läst 2008-12-29. 
  78. ^ Guillou, Jan. Häxornas försvarare : ett historiskt reportage. Piratförlaget. ISBN 9789164200372 
  79. ^ Gubb Jan Stigson (2002-08-28). ”Minst sex faktafel, Guillou!”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62505.svd. Läst 2008-12-29. 
  80. ^ Jan Guillou (2002-08-31). ”Stigson svamlar om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62894.svd. Läst 2008-12-29. 
  81. ^ Gubb Jan Stigson (2008-09-06). ”Jan Guillou slarvar vidare om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_63620.svd. Läst 2008-12-29. 
  82. ^ Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-27). ”"Psykologen: Quick är bara en pratkvarn"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340236.ab. Läst 2008-12-31. 
  83. ^ Göran Lambertz (2009-01-06). ”"Vad ska man tro om Quick"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article4123569.ab. Läst 2009-01-12. 
  84. ^ ”Quick-mål kan tas upp på nytt”. Dagens Nyheter. 3 augusti 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-mal-kan-tas-upp-pa-nytt-1.923614. 
  85. ^ ”Åklagare sågar ­kollega i Quickmål”. Dagens Nyheter. 19 september 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/aklagare-sagar-kollega-i-quickmal-1.956190. 
  86. ^ Staffan Kihlström (2010-03-18). ””Benbitar” i Quickmål var inte ben”. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/benbitar-i-quickmal-var-inte-ben-. 

[redigera] Externa länkar


Camera-photo.svg Crystal Clear app Login Manager.png Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Thomas_Quick&oldid=15681874"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk