Alan Heeger

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Alan J Heeger Nobelpristagare i kemi 2000
Heeger, Alan J. (1936).jpg
Född22 januari 1936[1][2][3]
Sioux City[4][5][6]
NationalitetAmerikan[7][8]
Alma materUniversity of Nebraska–Lincoln och University of California, Berkeley Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker[9], ingenjör, kemist[10][11][12], universitetslärare[13][14][15]
ArbetsgivareUniversity of Pennsylvania
University of Utah
University of California, Santa Barbara
Genèves universitet
BarnDavid Heeger (f. 1961)
UtmärkelserGuggenheim-stipendiet
Nobelpriset i kemi (2000)[16][17]
Balzanpriset (1995)
Oliver E. Buckley Condensed Matter Prize (1983)
Hedersdoktor vid Universidad de Alicante
John Scott-medaljen (1989)
Spanska forskningsrådets guldmedalj (2007)
Medlem av American Physical Society
Redigera Wikidata

Alan J Heeger (född 22 januari 1936 i Sioux City, Iowa) är en amerikansk vetenskapsman som mottog Nobelpriset i kemi år 2000. Han tilldelades priset för "upptäckten och utvecklandet av ledande polymerer". Han delade priset med amerikanen Alan G MacDiarmid och japanen Hideki Shirakawa.

Sedan 1982 är han professor i fysik och leder "The Institute for Polymers and Organic Solids" vid University of California, Santa Barbara. Sedan 1987 är han också professor of Materials (in Engineering) vid samma universitet. Han är Adjunct Professor of Physics vid University of Utah sedan 1999 och Chief Scientist vid UNIAX Corporation.

Vanligtvis leder plaster inte elektrisk ström. I själva verket används plast just som isolering kring koppartrådarna i vanliga elsladdar. Det har dock visat sig vara möjligt att göra vissa plaster elektriskt ledande.

Plaster är polymerer, molekyler som upprepar sin struktur regelbundet i långa kedjor. För att en polymer ska kunna leda elektrisk ström måste den bestå av omväxlande enkel- och dubbelbindningar mellan kolatomerna. Den måste också "dopas", vilket innebär att man plockar bort elektroner (genom oxidation) eller för in extra elektroner (genom reduktion). Dessa "hål" eller extra elektroner kan röra sig längs polymerkedjan - den blir elektriskt ledande.

Heeger, MacDiarmid och Shirakawa var pionjärer inom detta område på slutet av 1970-talet och har därefter utvecklat ledande polymerer till ett forskningsfält av stor betydelse. Området har också gett upphov till viktiga praktiska tillämpningar. Ledande plaster används, eller är under industriell utveckling, i till exempel antistatmedel för fotografisk film, skärmskydd mot strålning från datorer och "smarta" fönster (som kan utestänga solljus). Nyligen har dessutom halvledande polymerer fått tillämpningar i ljusdioder och solceller samt som i displayer på mobiltelefoner och TV-skärmar i miniformat.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online,
  2. ^ läs online,
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Alan-J-Heegertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Alan J. Heeger, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ läs online,
  7. ^ läs online,
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ läs online,
  11. ^ läs online,
  12. ^ läs online,
  13. ^ läs online,
  14. ^ läs online,
  15. ^ läs online,
  16. ^ läs online,
  17. ^ läs online,

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]