John Cornforth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
John Cornforth Nobelpristagare i kemi 1975
John Cornforth 1975.jpg
Född7 september 1917[1][2][3]
Sydney[4], Australien
Död8 december 2013[5][1][2] (96 år)
Brighton
MedborgarskapAustralien
Utbildad vidUniversity of Sydney, [6]
St Catherine's College, Oxford
Sydney Boys High School, [6]
Oxfords universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKemist[7], universitetslärare
ArbetsgivareUniversity of Warwick
University of Sussex (1975–)[8]
MakaRita Harradence
(g. 1941–)[6]
Utmärkelser
Corday-Morgan Prize (1953)[9]
Flintoff Medal (1966)[10]
Novartis Medal and Prize (1966)
Ernest Guenther Award (1968)[8]
Davymedaljen (1968)[11]
Australian of the Year (1975)
Nobelpriset i kemi (1975)[12][13]
Royal Medal (1976)
Corresponding Member of the Australian Academy of Science (1977)
Knight Bachelor (1977)[14]
Copleymedaljen (1982)[15]
Companion av Australienorden (1991)[16]
Hundraårsmedaljen (2001)[17]
1851 Research Fellowship[6]
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

John Warcup Cornforth, född 7 september 1917 i Sydney, New South Wales, Australien, död 8 december 2013 i Sussex, England,[18][19][20] var en australisk kemist.[19][20] År 1975 erhöll han Nobelpriset i kemi för sin forskning rörande organisk kemi.[19][20]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cornforth var son och andra av fyra barn till engelskfödda, skolmästaren och läraren John Warcup Cornforth och Hilda Eipper, ett barnbarn till den banbrytande missionären och presbyterianska prästen Christopher Eipper. Innan hon gifte sig hade Eipper varit förlossningssköterska.[21] Cornforth växte upp i Sydney och i Armidale, i norra New South Wales,[22] där han fick sin grundskoleutbildning.[21]

Vid ungefär 10 års ålder[23] hade Cornforth visat tecken på dövhet, vilket ledde till diagnosen otoskleros, en sjukdom i mellanörat som orsakar progressiv hörselnedsättning. Detta gjorde honom helt döv vid 20 års ålder och påverkade även på ett avgörande sätt hans karriärriktning mot kemi.[24]

Cornforth tog examen 1933 vid Sydney Boys' High School, där han utmärkte sig akademiskt, klarade prov i engelska, matematik, naturvetenskap, franska, grekiska och latin,[25] och inspirerades av sin kemilärare, Leonard ("Len") Basser,[26][27] för att ändra sin karriärriktning från juridik till kemi.[23][28]

År 1934 började Cornforth studera organisk kemi vid University of Sydneys School of Chemistry,[29] och från vilken han tog kandidatexamen som klassetta 1937.[30] När han studerade vid University of Sydney träffade Cornforth sin blivande hustru, kemistkollega och vetenskaplig kollaboratör, Rita Harradence.

År 1939 vann Cornforth och Harradence, oberoende av varandra, vardera ett av två vetenskapsforskningsstipendier från Royal Commission for the Exhibition of 1851[31] som kan användas utomlands i två år. Vid University of Oxford arbetade Harradence på Somerville College medan Cornforth var på St. Catherine's College[32] och de arbetade med Sir Robert Robinson, som de samarbetade med i 14 år.[21] Under sin tid i Oxford fann Cornforth arbetet för och med Robinson stimulerande, och de två överlade ofta utan slut tills den ena hade ett övertygande grepp mot den andres argument.[33] År 1941 tog Cornforth och Harradence båda doktorsexamen i organisk kemi.[34][35]

Karriär och vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

Efter hans ankomst till Oxford och under andra världskriget, påverkade Cornforth avsevärt arbetet med penicillin, särskilt i att rena och koncentrera det. Penicillin är vanligtvis mycket instabilt i sin råa form och som en konsekvens av detta byggde forskare på den tiden vidare på Howard Floreys arbete med drogen. År 1940 mätte Cornforth och andra kemister utbytet av penicillin i godtyckliga enheter för att förstå de förhållanden som gynnade penicillinproduktion och aktivitet, och han bidrog till skrivandet av The Chemistry of Penicillin.[36]

År 1946 lämnade familjen Cornforths Oxford och började arbeta i Medical Research Council (MCR), inom National Institute for Medical Research (NIMR), där de fortsatte med tidigare arbete med att syntetisera steroler, som kolesterol. Cornforths samarbete med Robinson fortsatte och blomstrade. År 1951 slutförde de, samtidigt med Robert Burns Woodward den första totala syntesen av de icke-aromatiska steroiderna. Vid NIMR samarbetade Cornforth med flera biologiska forskare, såsom George Popják,[37] med vilken han delade intresset för kolesterol. Tillsammans fick de Davymedaljen 1968 som ett erkännande för deras framstående gemensamma arbete med att klarlägga den biosyntetiska vägen till polyisoprenoider och steroider.

När han arbetade vid MRC, utsågs Cornforth till professor vid University of Warwick och var anställd där från 1965 till 1971.[38] År 1975 tilldelades han Nobelpriset i kemi, tillsammans med Vladimir Prelog.

Också 1975 flyttade Cornforth till University of Sussex i Brighton som forskningsprofessor i Royal Society[22][39] och stannade där som professor och var aktiv inom forskning fram till sin död.[40][41]

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Cornforth, 21 januari 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/John-Cornforthtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Sir John Cornforth, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bh7rkg, omnämnd som: John Cornforth, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 121983895, omnämnd som: John Cornforth, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Корнфорт Джон Уоркап”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc., 1768, läs online, läst: 7 januari 2016.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] läs online, sydney.edu.au.[källa från Wikidata]
  7. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, id-nummer i Deutsche Nationalbibliotheks katalog: 1071655426, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, sydney.edu.au.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] läs online, www.rsc.org.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] läs online, www.rsc.org.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] The Nobel Prize in Chemistry 1975, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Sir John Warcup Cornforth (på engelska), University of Sydney, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b] Australian Honours Search Facility, Australian Honours-ID: 885968, läst: 2 juni 2018.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b] Australian Honours Search Facility, Australian Honours-ID: 1127358, läst: 2 juni 2018.[källa från Wikidata]
  18. ^ ”Sir John Warcup Cornforth: Obituary”. Sussex Express. 13 december 2013. Arkiverad från originalet den 18 december 2015. https://archive.is/20151218141806/http://announce.jpress.co.uk/sussex-express/obituary/cornforth-sir-john-warcup-cornforth/33157840. 
  19. ^ [a b c] Chang, Kenneth. ”John W. Cornforth, 96, Nobel-Winning Chemist, Dies”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2013/12/20/world/asia/john-w-cornforth-96-nobel-winning-chemist-dies.html?ref=obituaries&_r=1&. 
  20. ^ [a b c] Young, Douglas (13 januari 2014). ”Sir John Cornforth obituary”. The Guardian. http://www.theguardian.com/science/2014/jan/12/sir-john-cornforth. 
  21. ^ [a b c] ”Sir John Cornforth (1917–2013)”. University of Sydney, School of Chemistry. http://sydney.edu.au/science/chemistry/aboutus/cornforth.html. 
  22. ^ [a b] ”John Cornforth – Biographical”. Nobelprize.org. 2014. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/1975/cornforth-bio.html. 
  23. ^ [a b] ”How the Cornforths started out in chemistry”. University of Sydney, School of Chemistry. http://sydney.edu.au/science/chemistry/history/cornforths-history.shtml. 
  24. ^ John Cornforth Arkiverad 15 February 2011, biotechnology-innovation.com.au
  25. ^ Sperans (18 January 1932). ”Bright students: intermediate stage”. The Sydney Morning Herald: s. 8. https://news.google.com/newspapers?nid=1301&dat=19320118&id=meNjAAAAIBAJ&pg=4470,1530519. 
  26. ^ Doherty, P. C. (2006). The Beginner's Guide to Winning the Nobel Prize: A Life in Science. Columbia University Press. Sid. 89. ISBN 9780231511261. https://archive.org/details/beginnersguideto00dohe. 
  27. ^ ”Patrons”. Sydney High School Old Boys Union. http://www.shsobu.org.au/our-patrons/. 
  28. ^ Cribb, J. (6 September 2006), ”Master of the molecules”, Cosmos, http://www.cosmosmagazine.com/node/630/full 
  29. ^ ”John Cornforth: Brilliant chemist was profoundly deaf”. The Sydney Morning Herald. 14 December 2013. http://www.smh.com.au/comment/obituaries/john-cornforth-brilliant-chemist-was-profoundly-deaf-20131213-2zcou.html. 
  30. ^ ”Nobel Laureates – Chemistry”. The University of Sydney. http://www.chem.usyd.edu.au/aboutus/laureates.html. 
  31. ^ ”Award History”. 1851 Research Fellowship. http://alumni.royalcommission1851.org/page/history. 
  32. ^ ”Sir John Cornforth 1917–2013”. St Catherine's College, Oxford. https://www.stcatz.ox.ac.uk/node/584. 
  33. ^ Hargittai, I.; Hargittai, M. (2000). Candid Science: Conversations with Famous Chemists. London, UK: Imperial College Press. ISBN 1860942288. 
  34. ^ Cornforth, John Warcup (1941). Synthesis of analogues of steroid hormones (DPhil thesis). University of Oxford.
  35. ^ ”Winter 2009 Alumni Newsletter”. Winter 2009 Alumni Newsletter. The University of Sydney United Kingdom Alumni Association. Winter 2009. http://www.alumni.sydney.edu.au/s/965/images/editor_documents/alumni-associations/USUKAA/usukaa_newsletter_winter-09.pdf. 
  36. ^ The Chemistry of Penicillin. New Jersey: Princeton University Press. 1949. 
  37. ^ ”Professor George Joseph Popjak, MD, DSc, FRS: May 5, 1914 – December 30, 1998”. Arteriosclerosis, Thrombosis, and Vascular Biology 19 (4): sid. 830. 1999. doi:10.1161/01.ATV.19.4.830. 
  38. ^ ”Sir John Cornforth Obituary”. The Independent. 9 January 2014. https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/10547687/Sir-John-Cornforth-obituary.html. 
  39. ^ Daintith, John; Gjertsen, Derek (1999). A Dictionary of Scientists (Abridged and updated). Oxford, UK: Oxford University Press. Sid. 112. ISBN 0192800868. https://archive.org/details/dictionaryscient00dain. 
  40. ^ ”Sir John Cornforth: School of Life Sciences”. University of Sussex. http://www.sussex.ac.uk/lifesci/about/sirjohncornforth. 
  41. ^ ”Sir John Warcup Cornforth”. The University of Sydney. http://sydney.edu.au/science/about_us/fame_cornforth.shtml. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=John_Cornforth&oldid=50447574"