Giulio Natta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Giulio Natta Nobelpristagare i kemi 1963
Giulio Natta Nobel.jpg
Född26 februari 1903[1]
ImperiaItalien[2][3]
Död2 maj 1979[1] (76 år)
Bergamo[3]
MedborgarskapItalien och Kungariket Italien
Utbildad vidMilanos polytekniska universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKemist, uppfinnare, ingenjör, universitetslärare
ArbetsgivareMilanos polytekniska universitet
Universitetet i Milano
Universitetet i Pavia
La Sapienza
Politecnico di Torino
Utmärkelser
Nobelpriset i kemi (1963)[4][5]
Lomonosov-guldmedaljen (1969)[6]
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden
Webbplatsgiulionatta.it
Redigera Wikidata

Giulio Natta, född 26 februari 1903 i Porto Maurizio, Imperia,Italien död 2 maj 1979 i Bergamo, var en italiensk kemist. År 1963 erhöll han Nobelpriset i kemi tillsammans med Karl Ziegler. De utvecklade Ziegler-Natta-processen för polymerisation. Han var också mottagare av Lomonosov Gold Medal 1969.[7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Natta tog sin examen i kemiteknik vid universitetet Politecnico di Milano i Milano 1924. År 1927 avbröt han proven för att han blev professor där. År 1933 blev han professor och föreståndare för Institutet för allmän kemi vid Pavia University, där han stannade till 1935. Under denna tid började han använda kristallografi för att belysa strukturerna hos en mängd olika molekyler, såsom fosfin, arsin och andra. Samma år utnämndes han till professor i fysikalisk kemi vid Universitetet i Rom.[7]

Giulio Natta med fru på 1960-talet.

År 1935 gifte sig Natta med Rosita Beati; hon tog examen i litteratur och myntade termerna "isotactic", "atactic" och "syndiotactic" för polymerer som upptäcktes av hennes man.[8] De fick två barn, Giuseppe och Franca. Rosita dog 1968.[7]

Natta diagnostiserades med Parkinsons sjukdom 1956. År 1963 hade hans tillstånd försämrats så att han behövde hjälp av sin son och fyra kollegor för att presentera sitt tal vid Nobelceremonierna i Stockholm.[7]

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

Från 1936 till 1938 var Natta professor och föreståndare för Institutet för industriell kemi vid Polytechnic Institute of Turin. År 1938 tog han över som chef för institutionen för kemiteknik vid Politecnico di Milano-universitetet, på ett något kontroversiellt sätt, när hans föregångare Mario Giacomo Levi tvingades avgå på grund av raslagar mot judar som infördes i fascistiska Italien.[7]

Hans arbete på Politecnico di Milano ledde till förbättring av tidigare arbete av Karl Ziegler och till utvecklingen av katalysatorn Ziegler–Natta. Han fick Nobelpriset i kemi 1963 tillsammans med Karl Ziegler för deras forskning inom höga polymerer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Guilio Natta, 7 september 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Giulio-Nattatopic/Britannica-Online, omnämnd som: Giulio Natta, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Натта Джулио”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Accademia delle Scienze di Torino, Accademia delle Scienze di Torino-ID: giulio-natta, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1963, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Большая золотая медаль РАН имени М.В.Ломоносова, Rysslands Vetenskapsakademi, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e] "NATTA, Giulio" in Dizionario Biografico degli Italiani, Volume 78 (2013).
  8. ^ Seymour, F.B. (6 December 2012). Pioneers in Polymer Science. Springer Science & Business Media. Sid. 210. ISBN 978-94-009-2407-9. https://books.google.com/books?id=aLrrCAAAQBAJ&pg=PA210. 

Ytterligare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]