Richard Synge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Richard Synge Nobelpristagare i kemi 1952
Richard Laurence Millington Synge.jpg
Född28 oktober 1914[1][2][3]
Liverpool, Storbritannien
Död18 augusti 1994[1][2][3] (79 år)
Norwich, Storbritannien
MedborgarskapStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidWinchester College
Trinity College, Cambridge
Universitetet i Cambridge Arbcom ru editing.svg
SysselsättningBiokemist, universitetslärare, forskare
ArbetsgivareUniversity of East Anglia
MakaAnn Stephens
(g. 1943–)[4][5]
BarnJane Synge (f. 1943)[5]
Elizabeth Synge (f. 1944)[5]
Charlotte Synge (f. 1945)[5]
Alexander Millington Synge (f. 1945)[5]
Mary Synge (f. 1945)[5]
Matthew Millington Synge (f. 1945)[5]
Patrick Millington Synge (f. 1948)[5]
FöräldrarLaurence Millington Synge[6][5]
Katherine Charlotte Swan[6][5]
Utmärkelser
Nobelpriset i kemi (1952)[7][8]
John Price Wetherill-medaljen (1959)
Hedersdoktor vid Uppsala universitet
Fellow of the Royal Society
Hedersdoktor vid University of East Anglia
Redigera Wikidata

Richard Laurence Millington Synge, FRS,[9] född 28 oktober 1914 i Liverpool, Merseyside, England, död 18 augusti 1994 i Norwich, Norfolk, var en brittisk biokemist. År 1952 erhöll han Nobelpriset i kemi tillsammans med Archer Martin för uppfinningen av partitionskromatografi.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Synge var son till Lawrence Millington Synge, en liverpoolmäklare, och hans hustru Katherine C. Swan.[10] Han utbildades vid Old Hall i Wellington, Shropshire och vid Winchester College och studerade sedan kemi vid Trinity College, Cambridge.

År 1943 gifte sig Synge med Ann Davies Stephen (1916 - 1997)[10] dotter till psykologen Karin Stephen och psykoanalytikern Adrian Stephen.

Han tillbringade hela sin karriär inom forskning vid Wool Industries Research Association, Leeds (1941–1943), Lister Institute for Preventive Medicine, London (1943–1948), Rowett Research Institute, Aberdeen (1948–1967) och Food Research Institute, Norwich (1967–1976).[11]

Det var under sin tid i Leeds som Synge arbetade med Archer Martin, med att utveckla partitionskromatografi, en teknik som används vid separation av blandningarna av liknande kemikalier, som revolutionerade analytisk kemi.[12] Åren 1942 till 1948 studerade han peptider i proteingruppen gramicidin, ett arbete som senare användes av Frederick Sanger för att bestämma insulinets struktur. I mars 1950 valdes han till ledamot av Royal Society för vilken hans kandidaturcitation löd:

  • Utmärkt som biokemist. Var den förste att visa möjligheten att använda motström flöde av flytande extraktion vid separationen av N-acetylaminosyror. I samarbete med A.J.P. Martin ledde detta till utvecklingen av partitionskromatografi, som de har tillämpat med stor framgång i problem relaterade till proteiners sammansättning och struktur, särskilt ullkeratin. Synges senaste arbete med gramicidinernas sammansättning och struktur är enastående och illustrerar tydligt de stora tekniska framsteg som han och Martin är ansvariga för.

— "Biblioteks- och arkivkatalog". Royal Society.

År 1963 valdes han till fellow i Royal Society of Edinburgh. Hans förslagsställare var Magnus Pyke, Andrew Phillipson, Sir David Cuthbertson och John Andrew Crichton.[10]

Synge var under flera år kassör i Chemical Information Group vid Royal Society of Chemistry, och innehade en professur i biologiska vetenskaper vid University of East Anglia från 1968 till 1984. Han tilldelades ett hedersdoktorat vid University of East Anglia 1977 och blev hedersdoktor vid Matematiska fakulteten vid Uppsala universitet 1980.[13][14]

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Richard Laurence Millington Synge, 20 januari 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/R-L-M-Syngetopic/Britannica-Online, omnämnd som: R.L.M. Synge, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6xj4w00, omnämnd som: Richard Laurence Millington Synge, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p59113.htm#i591129, omnämnd som: Richard Laurence Millington Synge, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ The Peerage person-ID: p59113.htm#i591129, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g h i j] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] The Nobel Prize in Chemistry 1952, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Gordon, H. (1996). ”Richard Laurence Millington Synge. 28 October 1914 – 18 August 1994”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 42: sid. 454–479. doi:10.1098/rsbm.1996.0028. PMID 11619340. 
  10. ^ [a b c] Biographical Index of Former Fellows of the Royal Society of Edinburgh 1783–2002. The Royal Society of Edinburgh. July 2006. ISBN 0-902-198-84-X. https://www.royalsoced.org.uk/cms/files/fellows/biographical_index/fells_indexp2.pdf.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ ”Richard Lawrence Millington Synge”. Richard Lawrence Millington Synge. Royal Society of Edinburgh. https://www.royalsoced.org.uk/cms/files/fellows/obits_alpha/synge_richard.pdf.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Ettre, C. (2001). ”Milestones in Chromatography: The Birth of Partition Chromatography”. LCGC 19 (5): sid. 506–512. http://images.alfresco.advanstar.com/alfresco_images/pharma/2014/08/22/1598ed6f-5bbe-400b-bc08-ff07d2c59826/article-2090.pdf. Läst 26 februari 2016.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ ”Honorary Graduates of the University”. Honorary Graduates of the University. University of East Anglia. https://portal.uea.ac.uk/documents/6207125/7409549/Honorary+Graduates+Of+UEA+%28updated+Nov13%29.pdf/a28a0862-1178-474e-b921-5f7621f6ed79. 
  14. ^ ”Honorary doctorates – Uppsala University, Sweden”. uu.se. http://www.uu.se/en/about-uu/traditions/prizes/honorary-doctorates/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]