Hoppa till innehållet

Antifeminism

Från Wikipedia
Antifeminism

Antifeminism är en samlingsbeteckning för rörelser som står i opposition till feminism.[1] Uttrycket används ofta som en negativ etikettering av aktivism som sägs motverka de samhällsförändringar som sagespersonen menar är nödvändiga.

Den starkaste feministiska rörelsen är numera ofta kopplad till likhetsfeminism, politisk vänster och en kritik av patriarkala strukturer, så politik som sägs motsäga detta etiketteras ofta som antifeministisk. Personer som av andra klassats som antifeminister kan själv beskriva sig som feminina feminister,[2] rättvisefeminister,[3] sexpositiva feminister eller anhängare av högerpolitik.

Antifeminism bör skiljas från postfeminism, ett åsikt som menar att feminismen nått sina mål.[4]

Begreppet antifeminism används för det mesta som en klassning av personer och aktivism som sägs motverka kampen för jämlikhet mellan könen i samhället. Det används också inom den feministiska rörelsen som en beteckning på aktivister som har en annan verklighetsuppfattning än sagespersonen.

Motståndet mot feminismen i alla dess former har tagit sig olika uttryck genom historien. Vid sekelskiftet 1899/1900 var en central fråga kvinnorösträtten, där motståndare mot denna i regel även var kritiska mot utökade möjligheter för kvinnor att utbilda sig, äga egendom på samma sätt som män och ha tillgång till preventivmedel.[5]

I mitten av 1900-talet stod motsättningarna mellan den växande feminismen och motståndet mot denna runt rätten till abort. I USA handlade kampen även om det möjliga införandet av Equal Rights Amendment i landets konstitution.

På 1970-talet försiggick i Västtyskland en inflammerad debatt om de verkliga maktförhållandena mellan kvinnor och män, mellan bland andra Alice Schwarzer och Esther Vilar.[6] Vilar beskrevs återkommande som en antifeminist, medan hon själv ville klassa sig som en 'feminin feminist'. Hon såg där Schwarzer som en 'maskulin feminist' (jämför skillnaden mellan likhets- och särartsfeminism).[2][7]

Motståndet mot feminismen vid sekelskiftet 1999/2000 reagerade bland annat på feministiska teorier om könsmaktsordning och intersektionalitet.[8] Ibland beskyllde man feminismen för olika samhälleliga problem som drabbade män och pojkar i större utsträckning, inklusive sämre skolbetyg och lägre grad av vidareutbildning bland unga män, könsskillnader i självmordsstatistiken och en upplevd nedvärdering av maskulina egenskaper i samhället.[9][10][11] Efter millennieskiftet har antifeministisk aktivism ibland förknippats med våldsamma och högerextrema rörelser.[12][13][14]

På 2010-talet har feminismen i bland annat sociala medier från och till utsatts för politiska (mot)angrepp som vissa beskrivits som antifeministiska.Detta gäller bland annat i sociala medier i Kina[15] och på X/Twitter.[16] Även "tradwife"-fenomenet har beskrivits som ett antifeministisk motreaktion och tillbakagång till en tidigare och ojämställd era.[17] Ökad popularitet för mer traditionella könsroller har också ibland kopplats till populism,[18] och en konservativ eller högerradikal politisk renässans under 2020-talet har beskrivits som antifeministisk.[19]

Motsättningar

[redigera | redigera wikitext]

Alla moderna feminister ser inte könsmaktsordningen (en i första hand svenskmyntad term) och patriarkatet som ett lika grundläggande hinder för jämställdhetspolitiken. Bland annat kan radikalfeminister och en del andra företrädare för likhetsfeminism betrakta aktivister som stödjer särartsfeministisk ideologi som uppenbara hinder för kvinnors kamp för mer makt i samhället, något som leder till etiketteringar som "antifeminist". Sådan klassning har bland annat gjorts av den amerikanska filosofiprofessorn och författaren Christina Hoff Sommers,[20][21][22] som själv klassat sig som "rättvisefeminist" (equity feminist) utifrån en liberalfeministisk hållning.[3][23]

Det gemensamma för personer som fått etiketten "antifeminist" på sig är deras ifrågasättande av patriarkatets och könsmaktsordningens betydelse i det samhälle de lever i. De kan se dessa olägenheter för kvinnor i samhället som antingen överdrivna eller falska.[24][25] Dessa människor kan också hävda att feminismen som ideologi uppmuntrar misandri samt att dess mål är att skada och förtrycka män. Detta står i motsats till feministiska företrädare som ser nyliberalism och postfeminism (tanken att feminismen inte längre behövs som politisk kraft) som i grunden misogyna företeelser.[26]

Antifeminism kan även jämföras med profeminism. Det senare begreppet syftar på män som stödjer kvinnliga initiativ i den feministiska kampen men inte själv definierar sig som feminister. Skillnaden mellan anti- och profeministiskt engagemang kan här beskrivas som motstånd eller stöd till vissa samhälleliga förändringar.[27]

  1. ^ Roland Poirier Martinsson (8 februari 2010). ”Kapitulera inte för statsfeminismen”. SvD. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kapitulera-inte-for-statsfeminismen_4226355.svd. Läst 12 juli 2013. 
  2. ^ [a b] ”A Disputation Between Esther Vilar and Alice Schwarzerer Vilar vs. Alice Schwarzer | PDF | Housewife | Feminism” (på engelska). Scribd. https://www.scribd.com/document/151928212/A-disputation-between-Esther-Vilar-and-Alice-Schwarzerer-Vilar-vs-Alice-Schwarzer. Läst 29 oktober 2025. 
  3. ^ [a b] Holstein, James A.; Gubrium, Jaber F. (2013). ”35: Feminism and Constructionism (in Part VI: Continuing Challenges)”. Handbook of Construtionist Research. sid. 693. ISBN 978-1-4625-1481-6 
  4. ^ ”Postfeminism | CanLit Guides”. canlitguides.ca. The University of British Columbia. https://canlitguides.ca/canlit-guides-editorial-team/postfeminism-and-conservative-feminism/postfeminism/. Läst 29 oktober 2025. 
  5. ^ Ford, Lynne E. (2009). Encyclopedia of Women and American Politics. Infobase Publishing. Sid. 36. ISBN 978-1-4381-1032-5. https://books.google.com/books?id=cVtFJ5tvINsC&pg=PA36. Läst 22 december 2015. 
  6. ^ Schöfberger, Riccardo (2023-01-18). Susanne Knaller. red (på engelska). Rewriting Gender?: (De)constructions of Masculinities between Scientific Discourse and Literary Practice. transcript Verlag. sid. 205–220. doi:10.1515/9783839462713-011/html?srsltid=afmboopclff7xwqihnl9rdmvpsdoypj-wpcqa9qsvdlwvocfypj9tyhe. ISBN 978-3-8394-6271-3. https://www.degruyterbrill.com/document/doi/10.1515/9783839462713-011/html?srsltid=AfmBOopcLff7XWqiHnl9rDMvPsDoYpJ-WPCQA9qsvdlWVoCFyPj9tyhE. Läst 29 oktober 2025 
  7. ^ ”The Manipulated Man - Audio book - Esther Vilar (Human narration)”. www.mgtow.tv. https://www.mgtow.tv/watch/the-manipulated-man-audio-book-esther-vilar-human-narration_jSBpUNfykdGwDPw.html. Läst 29 oktober 2025. 
  8. ^ Ford, Lynne E. (2009). Encyclopedia of Women and American Politics. Infobase Publishing. sid. 36. ISBN 978-1-4381-1032-5. https://books.google.com/books?id=cVtFJ5tvINsC&pg=PA36 
  9. ^ ”How anti-feminism is shaping world politics”. The Washington Post. https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2018/01/30/how-anti-feminism-is-shaping-world-politics/?noredirect=on. 
  10. ^ ”'Anti-feminist' YouTuber Sydney Watson launches March for Men in Melbourne”. News hub. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181025150238/https://www.newshub.co.nz/home/world/2018/07/anti-feminist-youtuber-sydney-watson-launces-march-for-men-in-melbourne.html. Läst 17 augusti 2023. 
  11. ^ Anderson, Kristin J.; Kanner, Melinda; Elsayegh, Nisreen (2009). ”Are Feminists man Haters? Feminists' and Nonfeminists' Attitudes Toward Men”. Psychology of Women Quarterly 33 (2): sid. 216–224. doi:10.1111/j.1471-6402.2009.01491.x. 
  12. ^ Träbert, Alva (n.d.). At the Mercy of Femocracy? Networks and Ideological Links Between Far-Right Movements and the Antifeminist Men's Rights Movement. Gender and Politics. Cham: Springer International Publishing. Sid. 273–288. doi:10.1007/978-3-319-43533-6_18. ISBN 978-3-319-43533-6. https://doi.org/10.1007/978-3-319-43533-6_18. Läst 9 september 2021. 
  13. ^ Fielitz, Maik; Thurston, Nick (2019). ”Bet ween Anti-Feminism and Ethnicized Sexism”. Post-Digital Cultures of the Far Right: Online Actions and Offline Consequences in Europe and the US. Transcript Verlag. ISBN 978-3-8376-4670-2. https://books.google.com/books?id=_OtevgEACAAJ. Läst 8 december 2021. 
  14. ^ Lorentzen, Maia Kahlke; Shakir, Kevin (1 June 2020). ”The Anti-Feminism of the Far-Right Imageboard Terrorists”. Conjunctions 7 (1): sid. 000010714671119855. doi:10.7146/tjcp.v7i1.119855. ISSN 2246-3755. 
  15. ^ Huang, Qiqi (2023-10-03). ”Anti-Feminism: four strategies for the demonisation and depoliticisation of feminism on Chinese social media” (på engelska). Feminist Media Studies 23 (7): sid. 3583–3598. doi:10.1080/14680777.2022.2129412. ISSN 1468-0777. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14680777.2022.2129412. Läst 29 oktober 2025. 
  16. ^ García, Luisa (4 mars 2025). ”50% of posts about feminism on X are negative” (på amerikansk engelska). LLYC. https://llyc.global/en/noticias/50-of-posts-about-feminism-on-x-are-negative/. Läst 29 oktober 2025. 
  17. ^ Deem, Alexandra (2023-12-19). ”"Feminine, Not Feminist": Trad Truth-making on Social Media”. Ethnologia Europaea 53 (2). doi:10.16995/ee.8841. ISSN 1604-3030. https://www.berghahnjournals.com/view/journals/ethnologia-europaea/53/2/ee530202.xml. Läst 29 oktober 2025. 
  18. ^ Perini, Lorenza (2021). Giving feminism a bad name: the uprising of the anti-feminism instances in times of populisms (First edition). Ledizioni. ISBN 978-88-5526-507-2. Läst 29 oktober 2025 
  19. ^ Off, Gefjon (2023-06-16). ”Complexities and Nuances in Radical Right Voters’ (Anti)Feminism” (på engelska). Social Politics: International Studies in Gender, State & Society 30 (2): sid. 607–629. doi:10.1093/sp/jxad010. ISSN 1072-4745. https://academic.oup.com/sp/article/30/2/607/7146518. Läst 29 oktober 2025. 
  20. ^ Vint, Sherryl (2010). ”6: Joanna Russ's The Two of Them in an Age of Third-wave Feminism”. On Joanna Russ. Wesleyan University Press. sid. 142ff. ISBN 978-0-8195-6968-4. https://books.google.com/books?id=9C2Ml8oPesoC&pg=PT142 
  21. ^ Projansky, Sarah (2001). ”2: The Postfeminist Context: Popular Redefinitions of Feminism, 1980-Present”. Watching Rape: Film and Television in Postfeminist Culture. NYU Press. sid. 71ff. ISBN 978-0-8147-6690-3. https://books.google.com/books?id=PR4VCgAAQBAJ&pg=PA71. Läst 1 augusti 2023 
  22. ^ Anderson, Kristin J. (2014). ”4: The End of Men and the Boy Crisis”. Modern Misogyny: Anti-Feminism in a Post-Feminist Era. Oxford University Press. sid. 74ff. ISBN 978-0-19-932817-8. https://books.google.com/books?id=2b88BAAAQBAJ&pg=PA74. Läst 1 augusti 2023 
  23. ^ Christina Hoff Sommers. ”Hamilton College speech, 19 November 2008.”. AEI.org. Arkiverad från originalet den 17 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090117085529/http://aei.org/docLib/20090108_ContemporaryFeminism.pdf. Läst 17 augusti 2023. 
  24. ^ ”#BBCtrending: Meet the 'Women Against Feminism'”. http://www.bbc.com/news/magazine-28446617. Läst 27 augusti 2015. 
  25. ^ Flood, Michael (2007). International Encyclopedia of Men and Masculinities. ISBN 978-0-415-33343-6. https://books.google.se/books?id=EUON2SYps-QC&pg=PA21&dq=Michael+Flood+anti-feminism&hl=sv#v=onepage&q&f=false. Läst 27 augusti 2015 
  26. ^ Anderson, Kristin J. (2014-09-23). Modern Misogyny: Anti-Feminism in a Post-Feminist Era. Oxford University Press. doi:10.1093/acprof:oso/9780199328178.001.0001. ISBN 978-0-19-932817-8. https://academic.oup.com/book/1722. Läst 29 oktober 2025 
  27. ^ Mollwing, Jonas (10 mars 2021). ”Mäns engagemang för och mot feminism”. Umeå universitet. https://www.umu.se/nyheter/mans-engagemang-for-och-mot-feminism_10220221/. Läst 17 augusti 2023.