Fritz Haber

Från Wikipedia
Version från den 28 december 2017 kl. 15.15 av Anhn (Diskussion | Bidrag) (+vidare läsning)
Fritz Haber Nobelpristagare i kemi 1918
Fritz Haber
Fritz Haber
Fritz Haber
Född9 december 1868
Breslau, Preussen, Nordtyska förbundet
Död29 januari 1934 (65 år)
Basel i Schweiz
NationalitetTysk
InstitutionerEidgenössische Technische Hochschule Zürich och Karlsruher Institut für Technologie
Känd förHaber-Boschmetoden
Nämnvärda priserNobelpriset i kemi (1918)

Fritz Haber, född 9 december 1868 i Breslau, död 29 januari 1934 i Basel, var en tysk kemist. Haber mottog Nobelpriset i kemi 1918 för framställning av ammoniak genom syntes i industriell skala – Haber-Boschmetoden. Detta var en upptäckt som möjliggjorde industriell framställning av konstgödsel, och som därmed möjliggjorde ökad jordbruksproduktion i ett skede av Europas historia där befolkningen var i snabb ökning.

Han är även känd som gaskrigets fader, genom att ha varit den främsta förespråkaren för att Tyskland skulle börja använda stridsgaser under första världskriget, vilket var möjligt genom Tysklands internationellt sett ledande ställning avseende kemisk industri. Först utnyttjades klorgas, men Haber deltog senare i att utveckla metoder för industriell tillverkning av senapsgas. 1922 utvecklade han även gasen Zyklon B som ett insektsbekämpningsmedel. Gasen kom senare att användas av nazisterna i förintelsen. Han blev själv utvisad från Tyskland på grund av sin judiska bakgrund.

Utbildning och karriär

Habers familj i hemstaden Breslau tillhörde stadens äldsta familjer. Hans far var en välkänd köpman.

Haber studerade 1886–91 vid universiteten i Heidelberg och Berlin samt vid tekniska högskolan i Charlottenburg och praktiserade sedan i kemiska fabriker och i sin faders kemikalieaffär. Efter att ha idkat studier i kemisk teknologi hos Georg Lunge i Zürich förberedde han sig för den akademiska banan hos Ludwig Knorr i Jena och blev 1894 assistent, därefter docent i kemisk teknologi och 1906 professor i fysikalisk kemi och elektrokemi vid tekniska högskolan i Karlsruhe. 1911 blev han föreståndare för Kaiser-Wilhelms-institut für physikalische chemie i Berlin-Dahlem.

Hans hustru, Clara Immerwahr, som också var utbildad kemist, opponerade sig kraftigt mot sin mans arbete med giftgas. Hon tog sitt liv i deras trädgård år 1915 genom att skjuta sig i hjärtat med Fritz Habers tjänstepistol.

Vetenskaplig gärning

Habers främsta arbeten låg på det fysikalisk-kemiska området och behandla den fysikaliska kemins tillämpning på tekniska processer.

Hans Grundriss der technischen elektrochemie auf theoretischer grundlage utkom 1898. Ett mycket viktigt arbete är hans monografi Thermodynamik technischer gasreaktionen (1905). Av största betydelse blev hans undersökningar över gasreaktionen mellan kväve och väte och den jämvikt, som inträder vid högre temperaturer och tryck mellan dessa gaser och ammoniak. De första mätningarna över denna jämvikt utfördes av Haber och van Oordt 1905; noggrannare resultat erhölls senare av Jost (i Nernsts laboratorium) samt av Haber och Robert Le Rossignol 1908 och 1913.

På grund av den sistnämnde författarens undersökning Ueber die technische Darstellung von Ammoniak aus den Elementen utarbetades metoden för ammoniakframställning i fabriksskala vid Badische anilin- und sodafabrik i Ludwigshafen under ledning av Carl Bosch. För sin förtjänst om problemet att framställa ammoniak ur väte och luftens kväve belönades Haber med 1918 års Nobelpris i kemi.

Haber blev ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1923.[1]

Roll under första världskriget

Under första världskriget utvecklade Haber en livlig organisatorisk verksamhet, särskilt i fråga om gaskriget samt i egenskap av chef för krigsministeriets byrå för kemiska angelägenheter i fråga om den tyska kemiska industrins krigstekniska uppgifter.

Han var en av Tysklands ledande fysikaliska kemister och en mycket verksam ledamot i de sammanslutningar, som hade till uppgift att stöda Tysklands vetenskapliga liv under de svåra förhållanden, som inträtt efter det tyska nederlaget i världskriget 1918.

Exil

På grund av sin judiska bakgrund utvisades Haber från Tyskland 1933 efter nazisternas ökande inflytande och maktövertagande. Han tvingades bort från sin tjänst vid Kaiser Wilhelm-institutet, som han deltagit i grundandet av. Detta skedde trots att Haber var en övertygad tysk nationalist och hade officersgrad i tyska armén. Med sin nya fru och barnen flyttade han till Cambridge i England. Han avled 1934 under en genomresa i Basel.

Fritz Habers nobelprisdiplom

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Fritz Haber, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Fritz Haber, tidigare version.

Noter

  1. ^ Haber, F. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Externa länkar

Vidare läsning