Midvinterblot

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Julblot)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Midvinterblot (olika betydelser).
Midvinterblot
Carl Larsson - Midwinter's Sacrifice - Google Art Project.jpg
"Midvinterblot", målning av Carl Larsson.
Datum Vintern
Geografi och firare Norden
Period Vikingatiden

Midvinterblot är ett blot (en offerrit) i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstridd. En del menar att midvinter hölls vid vintersolståndet i december och att den kan ha sammanfallit med den germanska hedniska julfestligheten, och den kallas därför i vissa sentida källor jólablót eller julblot. En vanlig uppfattning i aktuell forskning är emellertid att den inträffade i mitten av januari. Den senare tidpunkten kommer av att midvintern (mitt på vinterhalvåret) ansågs infalla 14 januari.[1]

Om midvinterblotet vet vi inte mycket. Den enda tidiga källa som beskriver ett midvinterblot är islänningen Snorre Sturlasson, som nedtecknade 200 år gamla muntliga traditioner från Uppsala. Snorre sammankopplade midvintern med julfirandet, något som idag ifrågasätts.[1]

Midvinterblotet var det högtidligaste av de årligen återkommande bloten. Vid midvinterblotet offrade man boskap för att vinna gudarnas gillande och välsignelse över den groende grödan. De viktigaste offerdjuren, vilkas kött kokades och åts vid blotet, var häst, svin, nöt och får. Man ägnade sig åt överdådiga dryckeslag med offeröl. Uppgifter om människooffer förekommer också i tidiga källor.

I anglosaxiska källor från samma tid beskrivs en högtid kallad Sumbel, som var en fest med liknande inslag som det nordiska midvinterblotet.

Midvinterblotets offrande och offeröl övergavs och förbjöds vid Nordens kristnande, medan julhögtiden kristianiserades, det vill säga kläddes i kristen dräkt.

I medeltida sagor[redigera | redigera wikitext]

En okänd författare skriver på 1200-talet i Orkneyinga saga, att småkungariket Kvänland offrade årligen till Torre (den tidige norske kungen Frost, alternativt, Tor) mitt i vintern. Detta har tolkas som torremånaden, det vill säga januari.

Snorre Sturlasson talar om ett huvudblot i svealand i goe månad (göjemånad, det vill säga i februari, i avsnitt 77 "Om landsindelning och lagar i Svithiod" i Olav den heliges saga i Heimskringla:

"Í Svíþióðu var þat forn siðr, medan heiðni var þar, at höfuðblót skyldi vera at Uppsölum at gói."[2]

I Emil Olsons översättning blir det:

"I Svitjod var det gammal landssed, så länge hedendomen rådde där, att ett huvudblot skulle äga rum i Uppsala i goe månad."[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mattias Axelsson Hölls midvinterblotet vid vintersolståndet?
  2. ^ Creutz, Gunnar. ”Begreppet asatro och forn sed”. Mimers Källa nr. 22. http://issuu.com/mimer/docs/mk22/11. Läst 19 januari 2012. 
  3. ^ Olson, Emil. ”Olav den heliges historia”. Norges konungasagor. C.W.K. Gleerups Förlag. http://www.heimskringla.no/wiki/Olav_den_heliges_historia. Läst 19 januari 2012.  Se kap. 77. Om landsindelning och lagar i Svithiod.

Se även[redigera | redigera wikitext]