AJ 37

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saab AJ 37 Viggen
AJ37 Viggen Aircraft.jpg
AJS 37 (C/N 37108)Flygvapenmuseum
Beskrivning
Typ Attackflygplan
Besättning 1
Första flygning 23 februari 1971
I aktiv tjänst 1973–1997
Versioner AJ 37 (1973–1994)
AJS 37 (1991–1997)
Ursprung Saab 37 Viggen
Tillverkare Saab
Data
Längd 16,3 meter
Spännvidd 10,6 meter
Höjd 5,6 meter
Vingyta 46 m²
Tomvikt 11 800 kg
Max. startvikt 20 450 kg
Max. bränslevikt 4 145 kg internt
1190 kg i fälltank[1]
Motor(er) Volvo Flygmotor RM8A
Dragkraft 65 kN, med ebk 115 kN
Prestanda
Max. hastighet >1350km/h på låg höjd
mach 2 på hög höjd[1]
Räckvidd med
max. bränsle
ca 1 000 km
Beväpning
Vapenbalkar 7 st
Beväpning 30 mm automatkanon m/55 i kapslar
Bomber 120 kg sprängbomb m/71, Bombkapsel m/90
Robotar Rb 04E, Rb 05, Rb 15F, Rb 75
Raketer Raketkapsel m/70 á 6 × 135 mm sprängraket m/56
Elektronik
Avionik Centralkalkylator 37
Radar PS-37
Ritning
Saab VIGGEN AJ-37.png

AJ 37 eller AJ 37 Viggen var ett medeltungt attackflygplan med sekundär roll som jaktflygplan tillverkat av Saab AB, och som var i operativ tjänst i Svenska flygvapnet mellan åren 1973 och 1997.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

AJ 37 var den första varianten i Viggen-serien, som kom ut på förband. Flygplanet var avsett för attackanfall mot mål på marken och till sjöss. Bokstaven A står för attack och J står för att planet även har en begränsad jaktkapacitet. Huvuduppgiften var insats mot sovjetiska landstigningsfartyg. Tack vare beräkningskapaciten och integrationen av olika sensorer i centralkalkylatorn kunde AJ 37 klara sig utan den navigatör som hade varit nödvändig i A 32 Lansen.[1]

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

AJ 37 saknade fast beväpning men kunde beväpnas med en rad olika vapen på utvändiga vapenbalkar. För attackuppdrag till sjöss användes sjömålsroboten Rb 04E som kunde avfyras på långt håll mot fartyg. Mot markmål användes allmålsroboten Rb 05 som styrdes av piloten mot målet, dessutom kunde flygplanet bära Rb 75 Maverick som har en inbyggd TV-målsökare. Det fanns också möjlighet att lasta totalt 16 stycken 120 kg sprängbomb m/61 på speciella lavetter som tog fyra bomber var. Utöver robotar och bomber fanns även raketkapsel m/70 som laddades med sex stycken 13,5 cm sprängraketer. Som mest kunde fyra raketkapslar bäras av AJ 37.

För självförsvar kunde två kapslar med 30 mm automatkanoner eller jaktroboten Rb 24 Sidewinder monteras på vapenbalkarna. Olika kapslar med motmedel fanns framtagna, kapsel KB släpper remsor för att avleda radarsändare och facklor som skall avleda värmesökande robotar, kapsel KA (senare U22) kan störa fientlig radar på elektronisk väg.

Mitt under flygkroppen fanns Centralbalk C1 som primärt användes för att bära fälltanken. På vardera sidan av flygkroppen fanns Sidobalk S7V och S7H som kunde bära Rb 75, Rb 05, Rb 24, raketkapsel eller bomblavett. Under innervingen fanns Vapenbalk V7V och V7H som bar den tunga vapenlasten så som Rb 04E, Rb 75, raketkapsel eller bomblavett. Under yttervingen fanns Robotbalk R7V och R7H som var avsedda att bära Rb 28 något som aldrig användes utan det var först efter AJS-modifieringen som robotbalkarna kom till användning.[1] Beväpningsvalet begränsades av att AJ 37 bara hade fyra vapenbalkar för attacklast, så även om det fanns många vapenalternativ kunde inte allt användas samtidigt. Dock flögs alltid uppdrag i 4-grupper, så att två flygplan bar exempelvis bomber eller raketkapslar, ett flygplan jaktrobotar för försvar och ett flygplan var lastat med motmedelskapslar. Det fanns ytterligare två balkar de sk hydraulbalkarna mellan S7 och R7 men dessa användes aldrig på AJ37 utan endast på JA37 i slutet av karriären då rems- och fackelfällaren BOY 401 bars på dessa.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnet fick sin första AJ 37 i juli 1971 och år 1973 togs den i förbandstjänst vid Skaraborgs flygflottilj (F 7). Dessutom användes AJ 37 vid Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg, Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn och även ett kort tag vid Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå. Totalt levererades 106 flygplansindivider av AJ 37 mellan åren 1973 till 1978, som kom att utrusta sex flygande divisioner. Dessa divisioner utgjorde den offensiva delen av Första flygeskadern (E 1), på sin tid kallad Överbefälhavarens klubba eller bara ÖB:s klubba.

Basering[1]
Flottilj Avlöste Tidsperiod Ersatt av
F 6 A 32A 1977–1993
F 7 A 32A 1973–1997 AJS 37
F 10 J 35F2 1993–1997 JAS 39
F 15 A 32A 1974–1997 AJS 37
F 21 S 37 1993–1997 JAS 39

Modifieringsprogram[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1991 och 1994 gjordes ett modifiering av AJ 37, som var först ut i det modifieringsprogram av AJ 37, SF 37 och SH 37, i syfte att ge flygplanen en begränsad JAS-kapacitet. Modifieringen av AJ 37 innebar att datorkapaciteten utökades samt möjligheten att använda den nya sjömålsroboten Rb 15F, som utvecklats för JAS 39-programmet. Även bombkapsel m/90 och Rb 74 tillkom som beväpningsalternativ. Modifierade flygplan kunde även bära Sidewinder-robotar på de yttre vingbalkarna, något som bara JA 37 kunnat tidigare. Utöver attack och jakt skulle flygplanet även kunna genomföra spaningsuppdrag. De modifierade flygplanen betecknades därför AJS 37 och placerades vid Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm och vid Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn.

Av de 108 tillverkade AJ 37, kom 48 individer att modifieras till AJS 37, vilka var följande: 37009, 37027, 37028, 37030, 37035, 37040, 37043, 37047,37048, 37051, 37052, 37053, 37054, 37055, 37057, 37058, 37059, 37060, 37061, 37062, 37063, 37064, 37066, 37068, 37071, 37072, 37074, 37075, 37076, 37077, 37078, 37079, 37080, 37081, 37085, 37086, 37087, 37088, 37089, 37090, 37098, 37099, 37100, 37101, 37104, 37105, 37107 och 37108. Drygt ett 20-tal av de totalt 108 tillverkade individer finns bevarade runt om i världen.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] AJ37 Viggen

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Widfeldt, Bo; Åke Hall (2005). Svenskt militärflyg : svenska militära flygplan och helikoptrar 1911-2005. Nässjö: Air Historic Research. sid. 62. Libris 9962242. ISBN 91-975467-1-2 (inb.) 
  • Ulf Edlund och Hans Kampf, red (2009). System 37 Viggen. Stockholm: Svensk flyghistorisk förening (SFF). ISSN 0345-3413 (inb.) Libris 11717818 
  • Stridsberg, Sven (2003). Viggen. Malmö: Stenvalls. Libris 9450285. ISBN 91-7266-161-5 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]