Yttrande (Europeiska unionen)

Ett yttrande är en typ av icke-bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Ett yttrande gör det möjligt för institutionerna att uttala sig om en aktuell situation eller ett bestämt ärende.^[1]^[2]

Även om yttranden inte är rättsligt bindande kan de i praktiken innebära ett politiskt förpliktande som gör att den eller de som yttrandet riktar sig till frivilligt efterföljer det. Yttranden kan också ligga till grund för bindande rättsakter eller processer i EU-domstolen.^[2] Eftersom yttranden är icke-bindande kan de inte antas som lagstiftningsakter.^[3]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Utformningen av yttranden skiljer sig från de bindande rättsakterna genom att de vanligtvis inte är uppdelade i en ingress och en artikeldel. Yttranden kan dock skilja sig i sin utformning beroende på vem som har avgett dem.

Rättslig form och grund[redigera | redigera wikitext]

Den rättsliga grunden för yttranden återfinns i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:^[1]

”	Rekommendationer och yttranden ska inte vara bindande.	„
– Femte stycket i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Yttranden är således inte bindande. Deras syfte är istället att framföra synpunkter på en aktuell situation eller ett bestämt ärende inom unionens institutioner, organ och byråer eller medlemsstaterna. Trots yttrandenas svaga rättsliga verkan kan de ha stor politisk betydelse och i praktiken vara politiskt bindande.^[2] Deras innebörd kan bli rättsligt bindande genom den eller de akter som ett yttrande ligger till grund för. Ett yttrande är i regel inte riktat till någon specifik fysisk eller juridisk person, men indirekt riktar det sig till den eller de som ska avgöra det ärende som yttrandet berör.

Rättslig effekt och tillämplighet[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från de bindande rättsakterna (förordningar, direktiv och beslut) saknar yttranden datum för ikraftträdande. I praktiken blir de gällande från den dag då de har antagits och utfärdats. Lagenligheten av ett yttrande kan inte granskas av EU-domstolen.^[4]