Cesc Fàbregas

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cesc Fàbregas
Cesc Fàbregas Euro 2012 vs France 02.jpg
Cesc Fàbregas under EM 2012
Personlig information
Fullständigt namn Francesc Fàbregas Soler[1]
Smeknamn Cesc Fàbregas
Födelsedatum 4 maj 1987 (26 år)[1]
Födelseort Spanien Arenys de Mar, Spanien
Längd 179 cm[2]
Klubbinformation
Klubb Spanien FC Barcelona
Tröjnummer 4
Position Mittfältare
Juniorklubbar
1994–1997
1997–2003
2003 
Spanien Mataró
Spanien Barcelona
England Arsenal
Seniorklubbar*
År
2003–2011
2011–
Klubb
England Arsenal
Spanien FC Barcelona
SM (GM)
212 (35)
51 (15)
Landslag**
År
2002–2003
2003–2004
2005
2004–2005
2006–
2004–
Landslag
 Spanien U16
 Spanien U17
 Spanien U20
 Spanien U21
 Spanien
 Katalonien
SM (GM)
8 (0)
14 (7)
5 (0)
12 (8)
69 (10)
2 (0)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 1 juli 2012.

Francesc "Cesc" Fàbregas Soler (katalanska sɛsk ˈfaβɾəɣəs, Spanska: [ˈθesk ˈfaβɾeɣas]; född 4 maj 1987 i Arenys de Mar, Spanien, är en spansk fotbollsspelare som spelar som mittfältare för La Liga-klubben Barcelona och i det spanska landslaget.

Fàbregas började som ungdomsspelare i FC Barcelona, och blev sedan värvad av Arsenal som sextonåring i september 2003. Då många av Arsenals mittfältare drabbades av skador säsongen 2004/2005 fick han möjlighet att etablera sig som startspelare i klubben. Han slog många klubbrekord och blev känd som en av de bästa ungdomsspelarna på denna position.

I landslagssammanhang spelade Fàbregas sin första match i det spanska U17-landslaget när han var med i U17-VM 2003 i Finland. Efter att ha gjort bra ifrån sig i klubblaget fick han debutera i A-landslaget 2006. Fàbregas har spelat i VM 2006, EM 2008 och VM 2010 samt EM 2012 där han i de tre senare bidrog till att Spanien blev mästare.

Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas föddes i Arenys de Mar, Barcelona, Katalonien[2]. Föräldrar är Francesc Fàbregas d.ä., som driver ett fastighetsbolag, och Núria Soler, som äger ett konditori. Fàbregas har haft Barcelona som sitt favoritlag sedan han var barn och gick på sin första match i sällskap med sin farfar när han var nio månader gammal.[3] Han började spela fotboll i Mataró innan han flyttade till Barcelonas ungdomsakademi som tioåring 1997.[4] Hans första tränare, Señor Blai, valde inte ut Fàbregas till matcher mot Barcelona. Detta var ett försök att gömma honom från scouterna.[5] Denna taktik fungerade dock inte så länge och Mataró gav till slut upp och lät Fàbregas träna med Barcelona en dag i veckan. Efter en tid började Fàbregas spela i Barcelonas akademi på heltid. Han tränades till att bli defensiv mittfältare, men trots detta gjorde han många mål, cirka 30 stycken på en säsong i klubbens ungdomslag. Dock spelade han aldrig någon A-lagsmatch på Camp Nou.[6] Under sin tid i Barcelonas ungdomsakademi blev Barcelonas dåvarande kapten med nummer fyra Pep Guardiola, en idol för Fàbregas. Guardiola gav sin tröja till Fàbregas efter att hans föräldrar skilt sig.[7]

Arsenal[redigera | redigera wikitext]

Första åren[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas (vänster) i en match mot Sheffield United 2006

Fàbregas skrev på för Arsenal den 11 september 2003,[8] och gick till klubbens akademilag.[9] Till en början tyckte Fàbregas att livet var svårt i England, men när han blev vän med den spansktalande lagkamraten Philippe Senderos gick det lättare.[10] Sedan Fàbregas kommit till laget som sextonåring dröjde det innan han fick en given plats, men han såg upp till äldre spelare som Patrick Vieira och Gilberto Silva, och han koncentrerade sig på att träna och lära sig engelska.[10] Han gjorde sin debut för Arsenal inte så långt senare, den 23 oktober 2003 i en Ligacup-match hemma mot Rotherham United som slutade oavgjort. Detta innebar att han blev Arsenals A-lags yngsta spelare någonsin, vid drygt 16 års ålder.[11] Han blev även den yngste målgöraren i Arsenals historia när han i en senare omgång av Ligacupen gjorde mål vid 5–1 segern mot Wolverhampton Wanderers.[12] Säsongen 2003/2004 blev Arsenal obesegrat och vann ligan,[13] dock fick inte Fàbregas medalj eftersom han inte spelat i någon av ligamatcherna.[14]

Det var inte förrän i början av säsongen 2004/2005 som spanjoren gjorde sin första A-lagsmatch utanför Ligacupen. Hans första match den säsongen var mot Manchester United i Community Shield. Efter att Vieira skadats kom Fàbregas in och gjorde fyra raka starter i Premier League. Han fick beröm för sina framträdanden i dessa matcher och gjorde även ett mål mot Blackburn Rovers i en 3–0 vinst och blev Arsenals yngsta målgörare någonsin i en ligamatch.[15][16] Sedan Edu och Gilberto Silva skadats ytterligare, fick han mer speltid.[17] Han skrev på sitt första professionella kontrakt med Arsenal i september 2004.[9] I UEFA Champions League 2004/2005 blev han den näst yngste målskytten i tävlingens historia efter att ha gjort det tredje målet när Arsenal vann med 5–1 mot Rosenborg.[18] Han avslutade säsongen genom att vinna sin första titel med Arsenal när Manchester United besegrades efterstraffläggning i FA-cupen 2004/2005.[19]

Ordinarie i startelvan[redigera | redigera wikitext]

Efter att Vieira gått till Juventus fick Fàbregas tröjnummer 4 som Vieira tidigare haft och blev ordinarie på Arsenals mittfält tillsammans med Gilberto Silva. Han spelade sammanlagt 49 matcher säsongen 2005/2006.[14] Trots sin unga ålder spelade han med stor kontroll och utvecklades eftersom han spelade allt fler matcher i A-laget. Fàbregas spelade med mindre aggressivitet än Vieira och till en början fanns det många som inte trodde att Fàbregas skulle fylla tomrummet efter fransmannen.[20] Ändå fortsatte Fàbregas att använda sin egen spelstil och imponerade i Champions League mot Real Madrid och Juventus.[21][22][23] Senare gjorde han Arsenals första mål och spelade fram till det andra som Thierry Henry gjorde,[21] vilket visade att han kunde konkurrera med andra tuffa, hårdtacklande mittfältare som Vieira.[23] Han spelade senare i finalen av Champions League 2005/2006 där han mötte sin tidigare klubb, Barcelona. Arsenal förlorade dock med 2–1,[24] vilket innebar att Arsenal inte vann någon trofé säsongen 2005/2006.

Fàbregas firar ett mål med sina lagkamrater i Arsenal.

Under sommaren spekulerades det mycket om eventuella övergångar för Fàbregas. Real Madrid ville värva honom trots hans långa kontrakt med Arsenal,[25] men Arsenals tränare Arsène Wenger sa att Arsenal inte skulle acceptera något erbjudande.[26] I september 2006, när han hade sex år kvar på sitt kontrakt, erbjöd Arsenal Fàbregas ett nytt femårskontrakt (med option på tre år till), vilket skrevs på den 19 oktober 2006.[27] Då kontraktet var ovanligt långt sa Fàbregas att Arsenals spelstil och Wenger var skäl till hans långtidskontrakt med klubben.[28][29]

Fàbregas blev utvald till lagkapten säsongen 2008/2009.

Säsongen 2006/2007 var en lärotid för Fàbregas och Arsenals unga trupp. Klubben vann inte heller denna säsong någon stor tävling och förlorade dessutom mot rivalerna Chelsea i ligacupfinalen.[30] Fàbregas var dock en av lagets nyckelspelare och spelade alla ligamatcherna den säsongen.[14][31] I en kvalmatch mot Dinamo Zagreb i Champions League 2006/2007 gjorde han två mål när Arsenal vann med 3–0.[32] I Premier League noterades han för 13 assist, vilket var näst mest i hela ligan.[14][31] Han avslutade säsongen med flera individuella utmärkelser, bland annat "Golden Boy"-utmärkelsen som han fick av den italienska tidningen TuttoSport, som är baserad på en undersökning bland sportjournalister från hela Europa.[33] Han var även med i UEFA Team of the Year 2006,[34] och fick priset FA Premier League Player of the Month i januari 2007.[35] Han blev även nominerad till priserna PFA Players' Player of the Year och PFA Young Player of the Year, dock gick båda till Manchester Uniteds Cristiano Ronaldo.[36] I juni 2007 blev han utnämnd till säsongens spelare i Arsenal efter att ha fått 60 % av rösterna.[37]

Säsongen 2007/2008 började väldigt ovisst för Arsenal. Först lämnade vice ordförande, David Dein, klubben då han blivit anklagad för att orsaka interna stridligheter. Sedan skrev klubbens bästa målskytt genom tiderna, lagkapten Thierry Henry, på för Barcelona. Det förekom även spekulationer kring huruvida Wenger skulle fortsätta i klubben eller ej.[38] Fàbregas visste att han var på väg att bli Arsenals viktigaste spelare och berättade att han var redo att anta utmaningen.[39] Han startade säsongen bra genom att göra många mål och assister[14] och webbplatsen soccernet skrev om den unga spanjorens tidiga framgångar.[40] På grund av den fina säsongsstarten fick han priset O2 Player of the Month av Arsenals supportrar i augusti, september och oktober,[41] och även priset Premier League Player of the Month i september.[42] Arsenal ledde ligan fram till i mars och Fàbregas var viktig i Champions League 2007/2008 när han i den andra matchen mot Milan gjorde ett sent mål, som skickade Arsenal vidare till kvartsfinalen.[43] Trots att Arsenal avslutade säsongen utan några troféer[44] vann Fàbregas flera individuella priser. Den 11 april 2008 blev Fàbregas nominerad till priserna PFA Player of the Year och PFA Young Player of the Year för andra året i rad.[45] Han vann senare den sistnämnda och kom med i PFA Team of the Year. Han blev även utvald till Årets spelare i Arsenal säsongen 2007/2008.[46]

Lagkapten[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas som kapten i semifinalen i Champions League 2008/2009.

Den 24 november 2008, 14 matcher in på säsongen 2008/2009, blev Fàbregas utvald till lagkapten, som efterträdare till William Gallas efter att han blivit avsatt posten.[47][48] Dock skadade han sig i en match mot Liverpool, vilket betydde att Arsenal fick klara sig utan Fàbregas i fyra månader.[49] The Gunners slutade även denna säsong prislösa, efter att ha kommit fyra i ligan och blivit utslagna i semifinalerna i Champions League 2008/2009.[50][51] På grund av Arsenals policy att utveckla sina unga spelare så bestod det lag som Fàbregas ledde in i den nya säsongen mest av samma unga spelare som förut, bland annat Nicklas Bendtner, Gaël Clichy, Abou Diaby, Denílson, Samir Nasri, Alexandre Song och Theo Walcott.

Fàbregas i en match mot rivalerna Tottenham, november 2010

I den första matchen på säsongen 2009/2010, gjorde Fàbregas två mål och två assist i Arsenals 6–1 bortavinst mot Everton.[52] Arsenal säkrade spel i Champions League 2009/2010 genom att vinna två matcher mot Celtic, men i ligaspelet gick det inte lika bra, då de i början av säsongen förlorade mot både Manchester United och Manchester City. Arsenal kom dock tillbaka starkt efter de två förlusterna, när de vann 13 matcher i rad. Fàbregas gjorde många mål och assist i dessa matcher. Trots att Arsenal förlorat fyra matcher innan halva säsongen var spelad, så ledde de serien efter 22 matcher. Den 31 mars 2010, i den första matchen i kvartsfinalen i Champions League mot Barcelona, fick Fàbregas en benfraktur innan han gjorde det avgörande 2–2 målet.[53] Arsenal som då var fyra poäng bakom serieledarna Manchester United, tvingades spela utan sin lagkapten de sista sex matcherna av säsongen[53] och blev utslagna av Barcelona i Champions League och försvann från jakten på titeln. Fàbregas kom senare med i PFA Team of the Year.[54]

Säsongen 2010/2011[redigera | redigera wikitext]

Innan säsongen 2010/2011 påbörjades spekulerade media mycket om spanjorens framtid efter att ett bud på 35 miljoner euro från Barcelona avböjts i juni 2010.[55][56][57]

Den 11 april 2011 gjorde Fàbregas sin 200:e match i Arsenaltröjan när Arsenal besegrade Blackpool med 3–1 på Bloomfield Road.

FC Barcelona[redigera | redigera wikitext]

Den 15 augusti 2011 skrev Cesc på ett femårskontrakt med Barcelona och återvände därmed till sin hemstad. Övergångssumman var hemlig men låg enligt rapporter på £30 miljoner (316 miljoner svenska kronor).[58][59]. Fàbregas gjorde debut mot Real Madrid, och efter den matchen gjorde han sitt första mål mot Napoli. Dessutom gjorde han det andra målet i UEFA Super Cup finalen 2011 mot Porto. I Barcelona har Fàbregas blivit mer en målfarlig yttermittfältare än playmaker som han var i Arsenal eftersom Barcelona har redan spanska Xavi som playmaker. Fàbregas fick en drömstart i Barcelona då han stod för många mål samt assister. Den 10 december 2011 gjorde Fàbregas tredje målet mot Real Madrid, då Barcelona vann med 3-1 på Santiago Bernabeu. Fàbregas gjorde även andra målet i finalen för VM i klubblag mot Santos, matchen slutade 4-0 till Barcelona. Cesc Fàbregas har samma nummer som sin gamla idol (Pep Guardiola) nummer 4. Hans gamla idol, Pep Guardiola, var Fabregas tränare i hans första säsong i Barcelona säsongen 2011/2012.

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Ungdomslandslagen[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas spelar numera regelbundet med Spaniens herrlandslag i fotboll, men började sin landslagskarriär i ungdomslandslagen. I U17-VM 2003 som hölls i Finland, blev han turneringens skyttekung trots att han spelade som mittfältare, och han blev utnämnd till turneringens bästa spelare.[6] Dock slutade Spanien på andra plats efter Brasilien.[60] Den turnering som Fàbregas därefter spelade i var U17-EM 2004 där Spanien slutade som tvåa igen.[61] Han blev även i denna turnering utsedd till turneringens bästa spelare.[61]

A-landslaget[redigera | redigera wikitext]

Efter varit en av Arsenals viktigaste spelare i sin andra säsong i klubben tog det inte lång tid innan Fàbregas blev uttagen till A-landslaget. Sedan Spaniens tränare Luis Aragonés noterat hans imponerande spel, bland annat i Champions League 2006, tog han ut tonåringen till landslaget för en vänskapsmatch mot Elfenbenskusten.[62] I och med den matchen blev Fàbregas den yngste spelaren som spelat för Spaniens landslag och slog därmed Sergio Ramos rekord.[17] Han fick bra kritik för sin debut och var inblandad i framspelningen av Spaniens första mål i 3–2 segern över ivorianerna.[17][63]

VM 2006[redigera | redigera wikitext]

Den 15 maj 2006 blev Fàbregas uttagen till Spaniens trupp i Fotbolls-VM 2006. Under turneringen, blev han inbytt i den andra halvleken i Spaniens två första gruppspelsmatcher och gjorde en assist till anfallaren Fernando Torres mål i 3–1 segern mot Tunisien.[64] Han fick sedan tillsammans med Spaniens andra reservspelare (dåvarande lagkamraten i Arsenal, José Antonio Reyes) spela i Spaniens tredje gruppspelsmatch mot Saudiarabien.[65] Han fick starta i Spaniens första slutspelsmatch mot Frankrike i stället för Marcos Senna, men Spanien förlorade med 3–1.[66] Fàbregas blev även den yngste spelaren i spansk fotbolls historia som deltagit i en VM-match när han kom in som avbytare för Luis García efter 77 minuter i 4–0 segern mot Ukraina den 13 juni 2006. Han var då 19 år och 41 dagar gammal.[67] Han blev senare nominerad till "Gillette Young Player", men Tysklands Lukas Podolski vann priset.[68]

EM 2008[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas firar Spaniens EM-guld 2008.

Under Fotbolls-EM 2008 bytte Fàbregas från tröjnummer 18 som han tidigare haft till nummer 10.[69] Trots att han mest var avbytare, bidrog han förtjänstfullt vid EM 2008. Han gjorde sitt första landslagsmål vid Spaniens 4–1 seger över Ryssland och gjorde även en assist i den matchen.[70] Spanien vann alla sina tre gruppmatcher och mötte Italien i kvartsfinalen. I den matchen satte Fàbregas den vinnande straffen i straffläggningen då det fortfarande stod 0–0 efter övertid.[71] I semifinalen besegrade Spanien Ryssland med 3–0 och Fàbregas gjorde två assist.[70] Fàbregas startade i finalen mot Tyskland där Spanien vann med 1–0, vilket var Spaniens första stora titel sedan 1964.[72] Efter sina insatser blev Fàbregas uttagen i "Team of the Tournament", en 23-manna trupp vald av UEFA:s Tekniska Team.[70]

Confederations Cup 2009[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha missat flera månader på grund av sin skada, återfick Fàbregas sin plats som ordinarie i Vicente del Bosques trupp. I juni blev han uttagen till laget i FIFA Confederations Cup 2009. Han gjorde sitt andra landslagsmål i 5–0 vinsten mot Nya Zeeland i gruppspelet.[73] I semifinalen mot USA (som Fàbregas startade i), förlorade Spanien med 2–0, vilket var deras första förlust på 15 matcher.[74]

VM 2010[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas togs ut till Bosques 23-mannatrupp till Fotbolls-VM 2010.[75] Med del Bosque som föredrog Sergio Busquets, Xabi Alonso, Xavi och Andrés Iniesta som startspelare på mittfältet fick Fàbregas inte vara med från start i någon match i hela tävlingen. Han var med som avbytare i fyra av Spaniens sju matcher, där Spanien förlorade sin inledningsmatch innan de vann de kommande sex matcherna fram till finalen. I finalen blev Fàbregas inbytt i den 87:e minuten, då han på övertid spelade fram till Iniesta som gjorde det avgörande målet, vilket betydde att Spanien vann VM för första gången någonsin.[76]

EM 2012[redigera | redigera wikitext]

Fabregas spelade samtliga matcher under EM 2012 och fick starta en hel del. Han gjorde även två mål under turneringen (bortsett från straffsparkar) och spelade fram några mål. I semifinalen mot Portugal satte Fabregas den avgörande straffen, precis som under EM 2008, vilket fick Spanien att gå till final. Spanien vann finalen med 4-0 och Fabregas spelade från start och assisterade David Silva till 1-0 målet.

Landslagsmål[redigera | redigera wikitext]

I mål- och resultatlistan anges Spaniens mål först.
# Datum Arena Motståndare Mål Resultat Tävling
1. 10 juni 2008 Tivoli Neu, Innsbruck, Österrike  Ryssland 4–1 4–1 Fotbolls-EM 2008
2. 14 juni 2009 Royal Bafokeng Stadium, Rustenburg, Sydafrika  Nya Zeeland 4–0 5–0 FIFA Confederations Cup 2009
3. 9 september 2009 Estadio Romano, Mérida, Spanien  Estland 1–0 3–0 Kvalspelet till Fotbolls-VM 2010
4. 10 oktober 2009 Hanrapetakan Stadion, Jerevan, Armenien  Armenien 1–0 2–1 Kvalspelet till Fotbolls-VM 2010
5. 18 november 2009 Ernst-Happel-Stadion, Wien, Österrike  Österrike 1–1 5–1 Vänskapsmatch
6. 8 juni 2010 Estadio Nueva Condomina, Murcia, Spanien  Polen 4–0 6–0 Vänskapsmatch

Spelstil[redigera | redigera wikitext]

Fàbregas och Anderson som spelar för Manchester United i en ligamatch säsongen 2007/2008.

Fàbregas värvades ursprungligen till Arsenal som ungdomsspelare för att sedan sakta utvecklas genom spel i Ligacupen. Efter att mittfältarna Patrick Vieira, Gilberto Silva och Edu skadats under säsongen 2004/2005 fick Fàbregas oväntat chansen som central mittfältare. Fàbregas är en spelfördelare, med passningsspelet som främsta styrka. Efter att ha varit en av de mest eftertraktade och hyllade ungdomsspelarna blev han nu en av de viktigaste spelarna i A-laget där han beskrevs som kärnan. Genom sin vision, kreativitet och sin medfödda spelförståelse passande han perfekt in i Arsenal[17][8][6][37][39][77][78] och han tar ofta på sig ansvaret för fasta situationer, då han tar hörnor, frisparkar och straffar.

Fàbregas har i intervjuer sagt att trots att Vieira var hans mentor,[79] anser han själv att hans spelstil mer påminner om barndomshjälten och landsmannen Josep Guardiolas.[10] Han spelar inte som sina föregångare på samma position i Arsenal, då han föredrar teknisk skicklighet framför styrka.[10][20] Inledningsvis ledde detta till kritik på grund av hans lätta och mindre aggressiva spelstil,[20][23] då bland annat den tidigare lagkamraten Ashley Cole kritiserade spanjoren som "en oprövad fjädervikt" i sin självbiografi.[80]

Dock har Fàbregas spelstil utvecklats efter varje säsong och han använder en mer aggressiv spelstil än tidigare. Hans betydelse för laget som dess främsta kreativa kraft återspeglas i hans 16 assist säsongen 2006/2007.[14] Enligt hans egen utsago, var målgörandet hans svagare del de första säsongerna i Arsenal. Slarviga avslut var ett av de större problem som präglade Arsenal säsongerna 2005/2006 och 2006/2007.[77] Detta förändrades säsongen 2007/2008, då han gjorde 11 mål på sina första 16 matcher och Arsenals tränare Wenger hävdade att spanjorens tidigare oförmåga att göra mål var mental och han jämförde Fàbregas med Michel Platini, en fransk mittfältare som blev känd för sina många mål.[81][82] Med tanke på hans unga ålder, är många är oroliga över det stora antal matcher Fàbregas har spelat för sitt klubblag och landslag de senaste säsongerna, då utbrändhet eller brist på vila kan bli ett problem.[62][83]

Statistik[redigera | redigera wikitext]
















Klubb Säsong Inhemsk liga Nat. turn. Internat. turn. Totalt
Serie SM Mål SM Mål SM Mål SM Mål
England
Arsenal FC
2003–04 Premier League 0 0 3 1 0 0 3 1
2004–05 Premier League 33 2 8 0 5 1 46 3
2005–06 Premier League 35 3 2 1 13 1 50 5
2006–07 Premier League 38 2 6 0 10 2 54 4
2007–08 Premier League 32 7 3 0 10 6 45 13
2008–09 Premier League 22 3 1 0 10 0 33 3
2009–10 Premier League 27 15 1 0 8 4 36 19
2010–11 Premier League 25 3 6 3 5 3 36 9
Totalt i klubblag 212 35 30 5 61 17 303 57
Spanien
FC Barcelona
2011–12 La Liga 19 9 8 3 7 3 34 15
Totalt i klubblag 19 9 8 3 7 3 34 15
Antal matcher och mål är korrekt per den 20 februari, 2012[14]
Statistik från den 20 november 2010[84]
Spaniens herrlandslag i fotboll
År Matcher Mål
2006 14 0
2007 8 0
2008 15 1
2009 10 4
2010 11 1
Totalt 58 6

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Arsenal[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelona[redigera | redigera wikitext]

Spanien[redigera | redigera wikitext]

  • EM-Guld 2008
  • VM-Guld 2010
  • EM-Guld 2012

Individuella[redigera | redigera wikitext]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Cesc Fàbregas har tillsammans med flickvännen Daniella Semaan dottern Lia, född 10/4 2013.

Andra projekt[redigera | redigera wikitext]

Cesc Fàbregas tillsammans med Spaniens regeringschef José Zapatero (vänster) och Storbritanniens premiärminister David Cameron (höger) i juli 2011.

Fàbregas medverkade i ett TV-program, kallat "The Cesc Fàbregas Show: Nike Live", som endast visades en gång, den 19 maj 2008. Programmet var sponsrat av Nike och visades på Sky Sports. Showen innehöll Fàbregas i flera sketcher tillsammans med lagkamraterna i Arsenal, Philippe Senderos och Nicklas Bendtner, tränaren Arsène Wenger, Fàbregas föräldrar och Little Britain-stjärnan Matt Lucas.[85]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cesc Fàbregas, 14 december 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Francesc Fàbregas Soler - Spain”. WC2010Virgin. http://www.wc2010.virginmedia.com/page/PlayerProfile/0,,13052~328~2137,00.html. Läst 10 november 2010. 
  2. ^ [a b] ”Francesc Fàbregas Soler profile”. FC Barcelona. http://www.fcbarcelona.com/football/first-team/staff/players/Fabregas/sheet. Läst 21 februari 2012. 
  3. ^ ”Francesc Fabregas: Spanish marvel blossoms out of the world of his mentors”. The Independent. http://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/francesc-fabregas-spanish-marvel-blossoms-out-of-the-world-of-his-mentors-509243.html. Läst 12 november 2010. 
  4. ^ ”Cuando todo era un sueño”. ELPAÍS.com. http://www.elpais.com/articulo/deportes/todo/era/sueno/elppordep/20060516elpepidep_6/Tes. Läst 10 augusti 2011. 
  5. ^ ”Cesc Fàbregas faces the Barcelona Dream Team he left behind”. The Guardian. 31 mars 2010. http://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/mar/31/cesc-fabregas-barcelona-arsenal. Läst 12 november 2010. 
  6. ^ [a b c] ”Cesc Fabregas”. UEFA. http://www.uefa.com/competitions/UCL/players/player=70072/index.html. Läst 12 november 2010. 
  7. ^ ”The one that got away”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/a/arsenal/8718064.stm. Läst 12 november 2010. 
  8. ^ [a b] ”Cesc Fàbregas profile”. Arsenal FC. Arkiverad från originalet den 20 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110620100351/http://www.arsenal.com/first-team/players/cesc-fabregas. Läst 12 november 2010. 
  9. ^ [a b] Hugman, Barry J. (2005). The PFA Premier & Football League Players' Records 1946–2005. Queen Anne Press. sid. 200. ISBN 1852916656 
  10. ^ [a b c d] Marcotti, Gabriele (28 februari 2007). ”From Barcelona to Barnet: how a rising star learnt his trade”. The Times. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premiership/arsenal/article1449871.ece. Läst 13 november 2010. Okänd parameter medförfattare
  11. ^ ”Cesc Fabregas becomes Arsenal's youngest ever player”. Arsenal FC. 27 januari 2006. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-becomes-youngest-gunner. Läst 13 november 2010. 
  12. ^ ”Arsenal youngsters thump Wolves”. BBC Sport. 2 december 2003. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/league_cup/3246940.stm. Läst 13 november 2010. 
  13. ^ ”Record Scorelines”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/history/club-records/record-scorelines. Läst 13 november 2010. 
  14. ^ [a b c d e f g] ”Francesc Fabregas history”. ESPNsoccernet. http://soccernet.espn.go.com/players/stats?id=38886&cc=4716. Läst 13 november 2010. 
  15. ^ Hughes, Ian (27 augusti 2004). ”Fabregas the fabulous”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/a/arsenal/3600372.stm. Läst 13 november 2010. 
  16. ^ ”Arsenal 3–0 Blackburn”. ESPNsoccernet. 25 augusti 2004. http://soccernet.espn.go.com/match?id=152167&cc=4716. Läst 13 november 2010. 
  17. ^ [a b c d] ”Francesc Fabregas profile”. ESPNsoccernet. http://soccernet.espn.go.com/players/profile?id=38886&cc=4716. Läst 10 november 2010. 
  18. ^ Haylett, Trevor (7 december 2004). ”Awesome Arsenal progress in style”. UEFA. http://www.uefa.com/competitions/ucl/history/season=2004/round=1968/match=1077234/index.html. Läst 13 november 2010. 
  19. ^ ”Arsenal 0–0 Man Utd (aet)”. BBC Sport. 21 maj 2005. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/fa_cup/4558271.stm. Läst 13 november 2010. 
  20. ^ [a b c] Hubbard, Norman (22 augusti 2005). ”Arsenal's midfield muddle”. ESPNsoccernet. http://soccernet.espn.go.com/columns/story?id=340141&root=england&cc=4716. Läst 13 november 2010. 
  21. ^ [a b] ”Arsenal 2–0 Juventus”. BBC Sport. 28 mars 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/europe/4841992.stm. Läst 13 november 2010. 
  22. ^ Sheringham, Sam (20 juni 2006). ”Spain Teenager Fabregas Sparks World Cup Rally, Wows Maradona”. Bloomberg. http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=10000086&sid=aIRzsd9XXEPY&refer=latin_america. Läst 13 november 2010. 
  23. ^ [a b c] Harrold, Michael (13 april 2007). ”Fabregas plots Arsenal revival”. UEFA. Arkiverad från originalet den 18 maj 2007. http://www.uefa.com/magazine/news/kind=512/newsid=527164.html. Läst 13 november 2010. 
  24. ^ Haslam, Andrew (17 maj 2006). ”Barca comeback denies Arsenal”. UEFA. http://www.uefa.com/competitions/ucl/history/season=2005/round=2205/match=1108503/index.html. Läst 13 november 2010. 
  25. ^ Kendall, Mark (4 juli 2006). ”Real confident of securing Cesc's signature”. Sky Sports. http://www.skysports.com/story/0,19528,11670_2382489,00.html. Läst 13 november 2010. 
  26. ^ ”Wenger: Fàbregas is not for sale, he is Arsenal's future”. Arsenal FC. 12 juli 2006. http://www.arsenal.com/news/news-archive/wenger-fabregas-is-not-for-sale-he-is-arsenal-rsquo-s-future. Läst 13 november 2010. 
  27. ^ ”Fàbregas signs new Arsenal deal”. BBC Sport. 19 oktober 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/a/arsenal/5340362.stm. Läst 13 november 2010. 
  28. ^ Harris (22 oktober 2006). ”Fabregas – Our style of play makes me so happy”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-our-style-of-play-makes-me-so-happy. Läst 13 november 2010. 
  29. ^ Adams, Tom (27 oktober 2006). ”Cesc staying grounded”. Sky Sports. http://www.skysports.com/story/0,19528,11670_2393205,00.html. Läst 13 november 2010. 
  30. ^ ”Chelsea 2–1 Arsenal”. BBC Sport. 21 februari 2007. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/league_cup/6371613.stm. Läst 24 november 2010. 
  31. ^ [a b] ”Arsenal are the ultimate 'second half' team”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/arsenal-are-the-ultimate-second-half-team. Läst 24 november 2010. 
  32. ^ ”Dinamo Zagreb 0–3 Arsenal”. BBC Sport. 8 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/europe/5251984.stm. Läst 24 november 2010. 
  33. ^ Lipton, Martin (2 december 2006). ”HE'S FAB IN POLL”. Daily Mirror. http://www.mirror.co.uk/sport/football/tm_headline=he-s-fab-in-poll%26method=full%26objectid=18196769%26siteid=94762-name_page.html. Läst 24 november 2010. 
  34. ^ ”Your Team of 2006 revealed”. UEFA. 19 januari 2006. http://www.uefa.com/fanzone/teamoftheyear/news/newsid=497866.html. Läst 24 november 2010. 
  35. ^ ”Benitez and Fabregas scoop awards”. BBC Sport. 9 februari 2007. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/eng_prem/6348331.stm. Läst 24 november 2010. 
  36. ^ ”Arsenal 3–1 Man City: Fabregas inspires revival”. ESPNsoccernet. 17 april 2007. http://soccernet.espn.go.com/report?id=215178&cc=4716. Läst 24 november 2010. 
  37. ^ [a b] ”He showed he is the ultimate midfield player”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/-he-showed-he-is-the-ultimate-midfield-player-. Läst 24 november 2010. 
  38. ^ ”Wenger signs new three-year Gunners deal”. ESPNsoccernet. 7 september 2007. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=460716&cc=4716. Läst 28 november 2010. 
  39. ^ [a b] ”How Fabregas plans to save Arsenal”. The Guardian. 25 augusti 2007. http://football.guardian.co.uk/News_Story/0,,2156108,00.html. Läst 28 november 2010. 
  40. ^ ”Burying the ghost of Henry”. ESPNsoccernet. 15 september 2007. http://soccernet.espn.go.com/columns/story?id=463322&root=england&cc=4716&lpos=spotlight&lid=tab1pos3. Läst 28 november 2010. 
  41. ^ ”Fabregas scoops O2 Player of the Month award”. Arsenal FC. 5 oktober 2007. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-scoops-o2-player-of-the-month-award. Läst 28 november 2010. 
  42. ^ ”GUNNERS DUO CELEBRATE AWARDS DOUBLE”. Premier League. 19 oktober 2007. http://www.premierleague.com/staticFiles/d1/a4/0,,12306~107729,00.pdf. Läst 28 november 2010. 
  43. ^ ”AC Milan 0 – Arsenal 2”. BBC Sport. 5 mars 2008. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/europe/7272514.stm. Läst 28 november 2010. 
  44. ^ ”Arsenal FC”. http://www.arsenal.com/news/news-archive/season-review-week-the-highlights-and-the-lowlights. Läst 28 november 2010. 
  45. ^ ”Ronaldo heads shortlist for players' awards”. ESPNsoccernet. 11 april 2008. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=524778&cc=4716. Läst 28 november 2010. 
  46. ^ ”Fabregas is O2/Arsenal.com Player of the Season”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-is-arsenal.com-player-of-the-season. Läst 28 november 2010. 
  47. ^ ”Fabregas replaces Gallas as Arsenal skipper”. ESPNsoccernet. 24 november 2008. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=595659&sec=uefachampionsleague&cc=4716. Läst 2 december 2010. 
  48. ^ ”Captain Cesc's appointment is no surprise”. The Sport Review. 26 november 2008. http://www.thesportreview.com/tsr/2008/11/captain-cescs-appointment-is-no-surpise/. Läst 2 december 2010. 
  49. ^ ”Injured Fabregas ruled out for 3–4 months”. ESPNsoccernet. 23 december 2008. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=604874&sec=england&cc=4716. Läst 2 december 2010. 
  50. ^ 2008/2009 ”English Premier League: Statistics”. ESPNsoccernet. http://soccernet.espn.go.com/team/stats?id=359&season=2008&league=eng.1&cc=4716 2008/2009. Läst 2 december 2010. 
  51. ^ ”Arsenal 1 – 3 Manchester United”. ESPNsoccernet. 29 April 2009. http://soccernet.espn.go.com/report?id=266495&cc=4716&league=UEFA.CHAMPIONS. Läst 2 december 2010. 
  52. ^ ”Gunners crush Toffees”. ESPNsoccernet. 15 augusti 2009. http://soccernet.espn.go.com/report?id=269878&cc=5901&league=ENG.1. Läst 2 december 2010. 
  53. ^ [a b] ”Fabregas out for six weeks with leg fracture”. ESPNsoccernet. 1 april 2010. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=764753&sec=england&cc=5901. Läst 2 december 2010. 
  54. ^ ”Rooney scoops PFA Player of the Year Award”. ESPNsoccernet. 25 april 2010. http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=777236&sec=england&cc=5901. Läst 2 december 2010. 
  55. ^ ”Arsenal reject Barcelona's bid for Cesc Fabregas”. BBC Sport. 2 juni 2010. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/a/arsenal/8717785.stm. Läst 2 december 2010. 
  56. ^ ”Barcelona switch tactics over Cesc Fabregas in bid to get Arsenal to the negotiating table”. The Daily Mail. 28 maj 2010. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1282129/Barcelona-switch-tactics-Cesc-Fabregas-bid-Arsenal-negotiating-table.html. Läst 2 december 2010. 
  57. ^ ”Laporta: Lines of communication open over Cesc”. fcbarcelona.cat. 4 juni 2010. http://www.fcbarcelona.com/web/english/noticies/futbol/temporada09-10/06/04/n100604111383.html. Läst 2 december 2010. 
  58. ^ ”Fabregas completes deal with Barcelona”. arsenal.com. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-completes-deal-with-barcelona. Läst 16 augusti 2011. 
  59. ^ ”Official: Barcelona confirm signing of Arsenal's Cesc Fabregas”. goal.com. http://www.goal.com/en/news/11/transfer-zone/2011/08/15/2616788/official-barcelona-confirm-signing-of-arsenals-cesc-fabregas. Läst 16 augusti 2011. 
  60. ^ ”Brazil roar past brave Spain, Argentina take third”. FIFA. 30 augusti 2003. http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament=102/edition=6946/news/newsid=88795.html. Läst 16 december 2010. 
  61. ^ [a b] Haslam, Andrew. ”2004: Cesc Fabregas”. UEFA. Arkiverad från originalet den 26 maj 2008. http://www.uefa.com/competitions/under17/news/kind=2/newsid=522833.html. Läst 16 december 2010. 
  62. ^ [a b] Harris, Chris (28 mars 2007). ”Fabregas – Why I feel part of the Spain 'family'"”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/fabregas-why-i-feel-part-of-the-spain-family-. Läst 16 december 2010. 
  63. ^ ”Ivory Coast suffer defeat”. BBC Sport. 2 mars 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/africa/4765086.stm. Läst 16 december 2010. 
  64. ^ ”Spain 3–1 Tunisia”. BBC Sport. 19 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/world_cup_2006/4853264.stm. Läst 16 december 2010. 
  65. ^ ”Saudi Arabia 0–1 Spain”. BBC Sport. 23 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/world_cup_2006/4853438.stm. Läst 16 december 2010. 
  66. ^ ”Spain 1–3 France”. BBC Sport. 27 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/world_cup_2006/4991524.stm. Läst 16 december 2010. 
  67. ^ ”Spain 4–0 Ukraine”. BBC Sport. 14 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/world_cup_2006/4852902.stm. Läst 16 december 2010. 
  68. ^ ”Germany's Podolski named top young player”. CBC.ca. 7 juli 2006. http://www.cbc.ca/sports/worldcup2006/storyview.html?/story/worldcup2006/national/2006/07/07/fifa-youngplayer-podolski.html. Läst 16 december 2010. 
  69. ^ Veysey, Wayne (28 maj 2008). ”Cesc Fabregas ready to talk tough with Arsenal”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/sport/main.jhtml?xml=/sport/2008/05/28/sfnars228.xml. Läst 16 december 2010. 
  70. ^ [a b c] ”Cesc in Euro 2008 Team of the Tournament”. Arsenal FC. http://www.arsenal.com/news/news-archive/cesc-in-euro-2008-team-of-the-tournament. Läst 16 december 2010. 
  71. ^ ”Spain beat Italy in penalty shootout”. ESPNsoccernet. 22 juni 2008. http://soccernet-akamai.espn.go.com/report?id=232283&cc=4716. Läst 16 december 2010. 
  72. ^ ”Germany 0–1 Spain: Torres ends Spain's pain”. ESPNsoccernet. 30 juni 2008. http://soccernet.espn.go.com/report?id=232286&cc=4716. Läst 16 december 2010. 
  73. ^ ”Torres stars in Spanish stroll”. FIFA. http://www.fifa.com/confederationscup/matches/round=250116/match=66203/summary.html. Läst 16 december 2010. 
  74. ^ ”Altidore's goal leads U.S. to stunning upset”. ESPNsoccernet. 24 juni 2009. http://soccernet.espn.go.com/report?id=270153&cc=4716. Läst 16 december 2010. 
  75. ^ ”Spain omit Marcos Senna from 2010 World Cup squad”. BBC Sport. 20 maj 2010. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/world_cup_2010/8695232.stm. Läst 16 december 2010. 
  76. ^ ”Iniesta sinks Dutch with late strike”. ESPNsoccernet. 11 juli 2010. http://soccernet.espn.go.com/report?id=264123&cc=4716&league=FIFA.WORLD&ver=global. Läst 16 december 2010. 
  77. ^ [a b] Smith, Alan (20 januari 2007). ”Fabregas puts his skates on in chase for perfection”. The Daily Telegraph . http://www.telegraph.co.uk/sport/main.jhtml?xml=/sport/2007/01/20/sfnsmi20.xml. Läst 2 december 2010. 
  78. ^ McIlvanney, Hugh (26 mars 2006). [,,2094-2104071, 00.html ”Fàbregas a leader in waiting”. The Times. http://www.timesonline.co.uk/article/0 [,,2094-2104071, 00.html. Läst 2 december 2010. 
  79. ^ Townsend, Nick (2 oktober 2005). ”Spanish marvel blossoms”. The Independent. Arkiverad från originalet den 14 mars 2008. http://findarticles.com/p/articles/mi_qn4159/is_20051002/ai_n15644739. Läst 2 december 2010. 
  80. ^ Macintosh, Iain (29 september 2007). ”Completely Fab”. The New Paper. 
  81. ^ ”Wenger: Fabregas has the vision of Platini”. Arsenal FC. 19 september 2007. http://www.arsenal.com/news/news-archive/wenger-fabregas-has-the-vision-of-platini. Läst 2 december 2010. 
  82. ^ ”Wenger: 'This team is blossoming and growing'”. Arsenal FC. 15 september 2007. http://www.arsenal.com/news/news-archive/wenger-this-team-is-blossoming-and-growing-. Läst 2 december 2010. 
  83. ^ van Wijk, Jim (29 mars 2007). ”Fabregas in need of rest after season of hard work”. The Independent. http://sport.independent.co.uk/football/premiership/article2401632.ece. Läst 2 december 2010. 
  84. ^ ”Profil och statistik”. National-Football-Teams. http://www.national-football-teams.com/v2/player.php?id=13739. Läst 24 november 2010. 
  85. ^ ”NIKELIVE”. NikeLiveFabregas.com. http://inside.nike.com/blogs/nikefootball-en_SG/tags/nikelive?view=all. Läst 13 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
William Gallas
Kapten i Arsenal FC
2008–2011
Efterträdare:
Robin van Persie