Irlands herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Irlands herrlandslag i fotboll
Flag of Ireland.svg
Smeknamn The Boys in Green, The Green Army
Fotbollsförbund Football Association of Ireland (FAI)
Federation UEFA (Europa)
Förbundskapten Giovanni Trapattoni
Asst. tränare Marco Tardelli
Lagkapten Robbie Keane
FIFA-rankning 70 (17 juli 2014)[1]
Flest landskamper Shay Given
 • Antal landskamper 125
Flest mål Robbie Keane
 • Antal mål 54
Första landskamp
Irland Iriska fristaten 1–0 Bulgarien 
(Colombes, Frankrike; 28 maj 1924)
Största vinst
Irland Irland 8–0 Malta 
(Dublin, Irland; 16 november 1983)
Största förlust
 Brasilien 7–0 Irland Irland
(Uberlândia, Brasilien; 27 maj 1982)
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap 3
Europamästerskap
 Spelade turneringar 2

Irlands herrlandslag i fotboll representerar Irland i fotboll. Landslaget styrs av Football Association of Ireland (FAI) och spelar sina hemmamatcher på Aviva Stadium i Dublin. Förbundskapten är italienske Giovanni Trapattoni.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Irlands fotbollsförbund bildades 1921 efter att det bröt sig ur Irish Football Association, som då representerade hela ön Irland men sedan dess endast representerar Nordirland.

28:e maj 1924 spelade dåvarande Iriska fristaten sin första internationella match i de Olympiska spelen i Paris, Frankrike. Man vann över Bulgarien med 1-0 men slogs ut i nästa omgång av Nederländerna.

Rekordsiffror blev det i 1984 års EM-kval när man hemmaslog Malta med 8-0. Året innan föll man borta mot Brasilien med 0-7.

Irland-England 1995 15 februari[redigera | redigera wikitext]

Träningsmatchen mellan Irland - England på Lansdowne Road i Dublin. Matchen spårar ur då Irland gör 1-0. Engelska huliganer börjar förstöra läktaren och kasta saker som stolar med mera på irländska fans och planen. Domaren bryter matchen. Polisen lyckades att hålla isär irländska fans som ville attackera huliganerna tills insatsstyrkan kunde gå in och gripa dem. De visar sig sen vara Combat 18. 50 skadade fick föras till sjukhus.

Matchen anses vara den mörkaste dagen i irländsk fotbolls historia.

EM-kval[redigera | redigera wikitext]

Hittills har Irland inte lyckats kvala in mer än den enda gången till EM i Västtyskland 1988. Redan 1964 var man nära dock. Irland ställdes i kvartsfinalen mot Spanien men föll mot de blivande mästarna. 1976 års kval började bra efter 3-0 hemma över Sovjetunionen. Man föll dock i returen och Sovjetunionen tog hem gruppen en poäng före Irland. 1988 säkrade Irland avancemanget efter att man i sista matchen besegrat Bulgarien med 2-0. Irland gick obesegrade genom 1992 års kval men där tog England ändå gruppsegern en poäng före. Otur var ordet när man i 1996 års kval till EM i England spelade playoff mot Nederländerna. De två sämsta grupptvåorna spelade ett playoff medan resterande gick direkt till EM. Matchen spelades i Liverpool, England och Nederländerna vann med 2-0. Nytt playoff blev det i 2000 års kval efter att man slutat grupptvåa en poäng bakom Jugoslavien. Där ställdes man mot Turkiet och efter två oavgjorda möten gick turkarna vidare på fler (ett) bortamål.

Kvalet till 2004 blev mindre lyckad med en tredjeplats och bara en pinne totalt mot de två bästa lagen.

Kvalet till 2008 års EM i Schweiz och Österrike gick rätt dåligt trots en tredjeplats. Efter inledande förlust mot Tyskland föll man sensationellt borta mot Cypern med 2-5. Förbundskaptenen Steve Staunton fick sparken. Valet av honom blev ett hett ämne hemma på Irland. 0-1 mot Tyskland, 2-5 mot svaglaget Cypern, 1-1 mot Tjeckien, 5-0 mot San Marino och bara 2-1 mot San Marino borta!

I kvalet inför EM 2012 så lottades Irland mot Ryssland, Slovakien, Makedonien, Armenien och Andorra där Irland är favoriter tillsammans med Ryssland och Slovakien.

EM 1988[redigera | redigera wikitext]

Irland kvalade till EM 1988 och hamnade i grupp B efter ha kommit före lag som Skottland och Belgien. Man hamnade med världsmästarna från 1966 England, Sovjetunionen och de blivande mästarna Holland. Man fick en fin start och vann över grannen England med 1-0 efter att Ray Houghton gjort målet i redan sjätte minuten och blev därmed matchhjälte för Irland efter ha nickat 1-0 efter ett riktigt dåligt slarv av Kenny Sansom och John Barnes som Ray Houghton utnyttjade. Sansom och Barnes slog upp bollen så Houghton kunde göra segermålet på nick för Irland. I nästa match väntade Sovjetunionen i Hannover. Ronnie Whelan gav Irland ledningen efter 38 minuter i första halvlek och det ser ut som att Irland gräver två poäng, men Sovjetunionen hämtar räddaren i nöden - Oleg Protassov som kvitterar kvarten kvar och räddar ett poäng till Sovjetunionen. Nu var det så att Sovjet och Irland hade båda tre poäng, Nederländerna hade 2 och England noll. Men Irland gjorde inte bort sig efter ha spelat 1-1 mot Sovjetunionen och hade fortfarande råd till en biljett, om man vann eller spelade oavgjort mot Holland (guldmedaljörerna). Men Kieft räddade den andra biljetten till Holland när de vann med 0-1. Man gick inte vidare men man visade att man var en hård motståndare.

VM-kval[redigera | redigera wikitext]

Trots att man varit nära flera gånger lyckades inte Irland kvala in till ett VM förrän 1990. Man gick vidare till VM i Italien som grupptvåa bakom Spanien. Samma visa blev det i 1994 års kval då man knep andraplatsen före Danmark på fler gjorda mål. I kvalet till 1998 års VM i Frankrike fick man spela playoff mot Belgien. Efter 1-1 hemma och 1-2 borta kunde man inte gå vidare. Bättre gick det nästa gång då man återigen fick spela playoff efter bl a 1-0 över Nederländerna som stoppade holländarna från VM-spel. Denna gång ställdes man mot Iran och efter vardera hemmaseger fick Irland gå vidare på bättre målskillnad. Det jämna kvalet 2006 slutade med bara en fjärde plats i gruppen för Irland. Man hade stor chans i sista mötet hemma mot Schweiz men efter att inget av laget gjort mål kunde schweizarna ta sig vidare till playoff. I VM kvalet 2010 så imponerade Irland återigen. Man gick igenom gruppen obesegrade efter fyra vinster och sex oavgjorda. Det räckte dock enbart till en andraplats bakom Italien. Irland gick då än en gång till playoff, där man ställdes emot Frankrike. Efter att Irland förlorat med 0-1 hemma så såg det mörkt ut men med Robbie Keane som en oroskälla så lyckades man vinna med 1-0 på Stade De France och ta matchen till förlängning. 13 minuter in i förlängningen så krossades drömmen om slutspel när Thierry Henry tog bollen med handen inne i straffområdet två gånger och tittade samtidigt på bollen och spelade vidare till William Gallas som kvitterade för fransmännen. Detta var något som den svenska domaren Martin Hansson missade och således gick Frankrike till VM. Efter matchen så krävde Irlands fotbollsförbund en omspelsmatch vilket Fifa dock sa inte var aktuellt. Thierry Henry har i efterhand sagt att han ångrade att han tog med bollen.

  • 1930 - Ej inbjudna
  • 1934 till 1986 - Kvalade inte in
  • 1990 - Kvartsfinal
  • 1994 - Andra omgången
  • 1998 - Kvalade inte in
  • 2002 - Andra omgången
  • 2006 - Kvalade inte in
  • 2010 - Kvalade inte in

VM-slutspel[redigera | redigera wikitext]

Irland ställdes 1990 mot bl a England och Nederländerna och gick vidare efter tre raka oavgjorda. Oavgjort blev det i andra omgången mot Rumänien och Irland gick vidare efter straffsparkar. I kvartsfinalen blev det dock en förlust mot hemmalaget Italien som vann med matchens enda mål.

1994 tog man revansch mot Italien och vann med 1-0. Förlust mot Mexiko och oavgjort mot Norge räckte för avancemang. Irland föll dock mot Nederländerna i andra omgången.

Gruppspelet i Japan 2002 bjöd på två oavgjorda och seger över Saudiarabien. I andra omgången krävdes det straffsparkar för ett spanskt avancemang efter 1-1 vid full tid.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande 23 spelare var uttagna i kvalmatcherna till VM 2014 mot Sverige och Österrike den 22 respektive 26 mars.[2]

Caps and goals updated as of 6 February 2013.

# Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Keiren Westwood 23 oktober 1984 (29 år) 14 0 England Sunderland
MV David Forde 20 december 1979 (34 år) 5 0 England Millwall
MV Darren Randolph 12 maj 1987 (27 år) 1 0 Skottland Motherwell
F John O'Shea 30 april 1981 (33 år) 85 1 England Sunderland
F Stephen Kelly 6 september 1983 (30 år) 32 0 England Reading
F Sean St Ledger 28 december 1984 (29 år) 32 3 England Leicester City
F Darren O'Dea 4 februari 1987 (27 år) 18 1 Kanada Toronto FC
F Séamus Coleman 11 oktober 1988 (25 år) 9 0 England Everton
F Ciaran Clark 26 september 1989 (24 år) 4 1 England Aston Villa
F Marc Wilson 17 augusti 1987 (27 år) 3 1 England Stoke City
MF Glenn Whelan 14 januari 1984 (30 år) 46 2 England Stoke City
MF Paul Green 10 april 1983 (31 år) 13 1 England Leeds United
MF James McCarthy 12 november 1990 (23 år) 10 0 England Wigan Athletic
MF James McClean 22 april 1989 (25 år) 7 0 England Sunderland
MF Robbie Brady 14 januari 1992 (22 år) 5 1 England Hull City
MF Wes Hoolahan 20 maj 1982 (32 år) 3 1 England Norwich City
MF Jeff Hendrick 31 januari 1992 (22 år) 1 0 England Derby County
A Robbie Keane 8 juli 1980 (34 år) 122 54 USA Los Angeles Galaxy
A Shane Long 22 januari 1987 (27 år) 33 8 England West Bromwich Albion
A Andy Keogh 16 maj 1986 (28 år) 26 2 England Millwall
A Simon Cox 28 april 1987 (27 år) 22 3 England Nottingham Forest
A Jonathan Walters 20 september 1983 (30 år) 15 2 England Stoke City
A Conor Sammon 6 november 1986 (27 år) 1 0 England Derby County

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 5 juni 2014. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 9 juli 2014. 
  2. ^ Kelly back in Republic squad despite row with Trapattoni”. BBC Sport (British Broadcasting Corporation). 8 mars 2013. http://www.bbc.co.uk/sport/0/football/21717152. Läst 9 mars 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]