IF Elfsborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
IF Elfsborg
Elfsborg1942.jpg
Storhetstidens IF Elfsborg, säsongen 1942-43, med det manskap, som tog tre SM-Guld.
Idrottsföreningen Elfsborg
Hemort Sverige Borås, Sverige
Grundad 26 juni 1904
Hemmaarena Borås Arena
Kapacitet 16 894
Ordförande Sverige Bo Johansson
Tränare Sverige Klas Ingesson
Ass. tränare Sverige Peter Wettergren
Lagfärger
Kit body elfsborg1213h.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Kit body elfsborg1213a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare 6 (1936, 1939, 1940, 1961, 2006, 2012)
Svenska cupen 3 (2001, 2003, 2014)
Supercupen 1 (2007)
Allsvenska säsonger 70  (2013)
Placering i allsvenskans maratontabell 5:a
Säsonger i Sveriges näst högsta division 17   (1996)
Övrigt
Supportrar Guliganerna
Gulsvarta Själar
Yellow Fanatics
Elfsborgs supporterklubb
Guliganerna Bollebygd
Skåne Guliganerna
Webbplats Elfsborg.se
Nuvarande säsong
För andra betydelser, se Älvsborg (olika betydelser).

IF Elfsborg är en idrottsförening i Borås, med inriktning främst på fotboll. Föreningen debuterade i Allsvenskan den 2 augusti 1926 i en match mot Örgryte IS och spelade i högsta serien oavbrutet fram till 1954. Under föreningens storhetstid från mitten av 1930-talet fram till 1947 bildade laget stommen i det svenska landslaget. IF Elfsborg har vunnit SM-guld sex gånger, 1936, 1939, 1940, 1961, 2006 och 2012.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vägen till Allsvenskan[redigera | redigera wikitext]

IF Elfsborg grundades som Borås Fotbollslag den 26 juni 1904.[1] 1906 antog man namnet IF Elfsborg. Den första framgången kom 1908 då Elfsborg blev DM-mästare efter finalseger mot Mariestad.

När det nationella seriesystemet startade säsongen 1924/25 spelade Elfsborg i Västsvenska serien i division 2. Redan säsongen därpå, 1925/26, vann Elfsborg serien och gick vidare till kval till Allsvenskan. I kvalet fick de möta Halmstads BK och efter att lagen vunnit varsin match blev det en tredje avgörande match i Göteborg. Den matchen vanns av Elfsborg med 4-1 och Nils Hedin gjorde alla Elfsborgs fyra mål i den andra halvleken. Det innebar att Elfsborg gick upp till Allsvenskan för första gången.

Första säsongen i Allsvenskan, 1926/27, slutade Elfsborg på tionde plats, med två poängs marginal till Westermalms IF under nedflyttningsstrecket. Första allsvenska segern kom för övrigt mot just Westermalms IF. Därefter etablerade sig klubben som ett stabilt allsvenskt lag med en femteplacering redan säsongen därpå, 1927/28. Säsongen 1930/31 var klubben nära att åka ur då de slutade på lika många poäng som nian IFK Eskilstuna och elvan Redbergslids IK, men klarade sig kvar på bättre målkvot. Klubben fortsatte därefter att rada upp mittenplaceringar under början av 1930-talet.

Den 11 september 1927 debuterade Sven Jonasson i Allsvenskan för Elfsborg. Därefter spelade han i alla Elfsborgs allsvenska matcher fram till 1943, vilket innebar en svit på 332 allsvenska matcher i följd, än idag rekord. Totalt spelade han 409 matcher och gjorde 252 mål för Elfsborg under sin karriär. Han vann även skytteligan två gånger, 1933/34 och 1935/36.

Hemmaplan var under hela den här perioden Ramnavallen. Den ersattes 1941 av Ryavallen.

Storhetstiden 1934 till 1947[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1934/35 tog Elfsborg sin första allsvenska medalj, lilla silvret, när de slutade på tredje plats. Det skulle dock visa sig att det bara var början på klubbens storhetstid. Säsongen därpå, 1935/36, vann Elfsborg för första gången Allsvenskan. Detta efter att bland annat ha avslutat säsongen med ett dubbelmöte med tvåan AIK där Elfsborg vann både i Stockholm med 3-2 och hemma på Ramnavallen med 4-1 inför 16 348 åskådare (vilket är publikrekord för Ramnavallen). En annan minnesvärd match den säsongen var bortamatchen mot IFK Eskilstuna den 19 april 1936Tunavallen i Eskilstuna. Serieledarna Elfsborg slog då hemmalaget, som låg sist i Allsvenskan, med hela 12-2. Det är än idag Elfsborgs största vinst och den största vinsten på bortaplan i Allsvenskans historia.

Elfsborgs första guldtrupp bestod av Erik Källström, Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Erik Lager, Richard Borg, Erik Olsson, Åke Hallman, Arvid Emanuelsson, Axel Olsson, Henry Lindbom, Einar Jonasson, Yngve Öhlander, Axel Stenholm, Gösta Dahl och Rolf Karlsson.

De två säsongerna därefter blev det en femteplats 1936/37 och en fjärdeplats 1937/38. Sommaren 1938 spelades Fotbolls-VM i Frankrike och flera i det svenska bronslaget var spelare från Elfsborg. Bland annat gjorde Sven Jonasson det hundrade målet genom tiderna i VM.[källa behövs] Säsongen 1938/39 slutade Elfsborg återigen på första plats i Allsvenskan. Denna gång blev segermarginalen till AIK på andra plats hela nio poäng. Framgången fortsatte säsongen därpå, 1939/40, då Elfsborg återigen vann Allsvenskan. De slutade på samma poäng som IFK Göteborg, men hade bättre målkvot (det var den sista säsongen med målkvot, säsongen därpå infördes målskillnad).

Trupperna de båda guldsäsongerna var i princip desamma, endast tre spelare var endast med 1939 och lika många endast 1940. Spelarna som var med i trupperna var Erik Källström, Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Arvid Emanuelsson, Einar Jonasson, Gösta Dahl, Ragnar Blixt, Knut Johansson, Åke Sandberg, Sture Andersson, Axel Stenholm, Nils Samuelsson, Ragnar Lennartsson, Olle Lindeborg, John Andrén, Holger Magnusson, Ernst Hernkvist, Richard Ödéhn och Knut Jonasson.

Efter en fjärdeplats 1940/41 och en sjundeplats 1941/42 slutade Elfsborg tvåa tre säsonger i rad, 1942/43, 1943/44 och 1944/45. Framförallt säsongen 1942/43 var de inte långt från segern, endast en poäng skilde dem från segrarna IFK Norrköping.

Även om klubben tog bronset för fjärdeplatsen säsongen 1946/47 så var den mer än ett decennium långa storhetsperioden över. Totalt vann Elfsborg medalj i tio av de tretton säsongerna mellan 1934/35 och 1946/47.

Från mittenlag till division 2[redigera | redigera wikitext]

Från säsongen 1947/48 och fram till säsongen 1952/53 slutade Elfsborg på tionde plats precis ovanför nedflyttningsstrecket alla säsonger utom en då de slutade på sjunde plats. Lindansandet precis vid nedflyttningsstrecket var nära att ta slut redan säsongen 1950/51 då det endast var tre fler gjorda mål som skilde Elfsborg från AIK under strecket.

Säsongen 1953/54 var lindansandet över och Elfsborg degraderades för första gången i klubbens historia från Allsvenskan efter 28 säsonger i rad. Klubben slutade på sista plats, sex poäng från Kalmar FF ovanför strecket.

Första säsongen i division två, 1954/55, slutade klubben på en tredjeplats i Götalandsserien. Serien vanns av lokalkonkurrenten Norrby IF, som därmed blev bästa laget från Borås.

Därefter följde fyra säsonger i rad då Elfsborg slutade på andra plats och därmed missade chansen att kvala tillbaka upp till Allsvenskan.

Säsongen 1960 vann Elfsborg Västra Götalandsserien med hela tretton poängs marginal till IK Oddevold på andraplatsen. Klubben vann därefter det allsvenska kvalet före Örebro SK, IFK Luleå och IFK Kristianstad. Den sex år långa frånvaron från Allsvenskan var därmed över.

SM-guldet 1961[redigera | redigera wikitext]

1961 vann IF Elfsborg sitt fjärde SM-guld. Det var första gången som ett lag efter att ha blivit uppflyttat från division 2 gick hela vägen och blev svenska mästare. Under året spelade man bl.a. en match mot IFK Göteborg som slutade 5-5. Tidernas publikrekord för Ryavallen på 22.654 kom i mötet med IFK Norrköping 1961. Svenska mästare 1961: Boris Målberg, Ingemar Haraldsson, Leif Olsson, Jens Söderberg, Wigar Bartholdsson, Toivo Lundell, Leif Petersson, Bengt Lindroth, Roland Sandström, Henry Larsson, Lars Råberg, Rolf Johansson. I laget spelade även en ung Ove Grahn som gjorde fyra matcher under säsongen.

1965 vann Elfsborg stora silvret.

1977: Stora silvret[redigera | redigera wikitext]

1970 tog Elfsborg allsvenskt brons via fjärdeplatsen men åkte påföljande säsong ur allsvenskan. Elfsborg tog sig direkt tillbaka som seriesegrar i Division II.

1977 nådde Elfsborg sin bästa placering sedan 1961 och 1965 då man kom tvåa i allsvenskan bakom Malmö FF. I laget spelade bl.a. Elfsborgs stora skyttekung i modern tid Thomas Ahlström. Ahlström var bl.a. med i VM i fotboll 1974 och var under många år stor målskytt i Elfsborg. Årets höjdpunkter i allsvenskan var matcherna mot IFK Göteborg då Elfsborg inför storpublik vann med 2-1 på Nya Ullevi och sedan tog en storseger med 4-0 hemma. Målvakten Tore Stenbäcken blev ny rekordman genom att hålla nollan i 674 minuter.

1979 följde en tredjeplacering i allsvenskan.

Upp och ner mellan allsvenskan och division 1[redigera | redigera wikitext]

1981 kvalade IF Elfsborg sig kvar i allsvenskan via kvalseger mot BK Häcken. 1982 tog man lilla silvret (trea i allsvenskan). I SM-slutspelet tog man sig till semifinal.

Elfsborg åkte ur Allsvenskan 1984 men gjorde comeback 1986 bara för att åka ner igen 1987. Det skulle ta lång tid innan Elfsborg återigen blev allsvenskt. Efter flera placeringar strax bakom toppen tog man klivet upp 1996.

1997: Comeback i Allsvenskan[redigera | redigera wikitext]

1997 gjorde Elfsborg comeback i allsvenskan efter serieseger i division 1 södra. I laget fanns flera blivande landslagsspelare: Anders Svensson, Tobias Linderoth och Fredrik Berglund var unga talanger i det framgångsrika laget som leddes av Anders Linderoth. Hemmapremiären vanns mot mästarna IFK Göteborg med 3-0 och är en av de mest klassiska Elfsborgs-matcherna. Klubben nådde slutligen en sjundeplats men fick de följande åren kämpa för att hänga kvar i Allsvenskan.

Cupguld 2001 och 2003[redigera | redigera wikitext]

2000 kom man på femteplats och var länge med i den absoluta toppen i allsvenskan och Anders Svensson och Fredrik Berglund fick sina definitiva genombrott som offensiv mittfältskreatör respektive skyttekung. Efter en bedrövlig inledning radade man upp segrar. Den 25 maj 2001 vann man Svenska cupen i en finalmatch mot AIK i Jönköping som slutade med en utdragen straffläggning där Elfsborg slutligen stod som segrare. Tränaren som vänt den negativa trenden var B-A Strömberg. Negativa rubriker kom då det visade sig att klubben glömt att registrera spelare för spel och man blev av med poäng i allsvenskan och dömdes till förlust i UEFA-cupen.

Förlusten av bl.a. Svensson och Berglund gjorde att man inte kunde bygga vidare på 2000 års stora framgång i Allsvenskan och laget hamnade under nya tränaren Anders Grönhagen på en 10:eplats flera år i rad. Framgångar kom istället i cupen där segern 2001 följdes upp av en ny seger 2003. Fredrik Berglund lånades under en kort period hem från Roda JC men gjorde ingen större succé.

Borås Arena och hemvändande utlandsproffs[redigera | redigera wikitext]

Under 2005 blev Elfsborg rubrikernas klubb då man först köpte hem landslagsspelaren Anders Svensson och senare även tog hem anfallaren Mathias Svensson. Mathias Svensson spelade i Elfsborg då laget kvalificerade sig för Allsvenskan 1996, men spelade aldrig i Allsvenskan utan gick istället till England. I laget fanns även U21-mittfältaren Samuel Holmén som har utvecklats till en A-landslagsspelare. Trots värvningarna kunde laget inte riktigt övertyga utan hamnade till slut på en sjundeplats vilket var en liten förbättring jämfört med tidigare år. En av de stora överraskningarna var anfallstalangen Joakim Sjöhage som slog igenom stort under året och tillsammans med veteranen Hasse Berggren bildade ett giftigt anfall. Berggren gjorde under året sin bästa säsong och blev trea i den allsvenska skytteligan med 13 mål. Dock skedde en av Elfsborgs sämsta insatser på plan detta år, då man i sista omgången besökte Stockholms Stadion för att spela mot redan klara mästarna Djurgårdens IF. Elfsborg förlorade den matchen med inte mindre än 8-1.

En annan satsning från Elfsborg sida på senare år var byggandet av Borås Arena som ersatte klassiska Ryavallen inför Allsvenskan 2005. Borås Arena är en modern fotbollsarena utan löparbanor och har byggts med hjälp av kommunen som gått in med pengar tillsammans med ett Elfsborg-kontrollerat bolag.

Det första SM-guldet på 45 år[redigera | redigera wikitext]

2006 vann IF Elfsborg Allsvenskan, och därmed sitt femte SM-guld. Inför säsongen 2006 stod det klart att Elfsborgs skyttekung Hasse Berggren lämnade klubben för spel i BK Häcken, men Elfsborg hade redan under 2005 köpt hem Mathias Svensson som ersättare. Elfsborg hade inför säsongen värvat bland annat offensive mittfältaren Stefan Ishizaki från Vålerenga IF och mittbacken Andreas Augustsson från Sandefjord. Augustsson kom att bli en avgörande faktor som försvarschef. På mittfältet spelade Anders Svensson till en början på kanten men flyttades senare under säsongen in på mitten. Svensson blev också lagkapten sedan Johan Sjöberg gått sönder och blivit långtidsskadad. Mittfältet var en intrikat sak där man hade flera kompetenta spelare att försöka få in, inte minst U21-landslagsmannen Samuel Holmén som ville, precis som Anders Svensson, spela på mitten. Tränaren Magnus Haglund löste det hela genom att spela 4-5-1 med Mathias Svensson som ensam anfallare längst fram.

Under mitten av året hämtade Elfsborg Jon Jönsson från Malmö FF som gick direkt in i laget som mittback och övertygade med starkt försvarsspel och flera mål framåt. Jönsson gjorde bland annat segermålet i bortamatchen mot Kalmar FF under hösten (1-0). Under slutomgångarna klickade spelet flera gånger för Elfsborg som bland annat bara fick oavgjort hemma mot bottenlaget Östers IF och förlorade borta mot Hammarby. AIK hade slagläge i den nästa sista omgången efter att Elfsborg spelat 1-1 mot Helsingborgs IF men efter att AIK spelat 0-0 mot GAIS hade Elfsborg guldläge.

IF Elfsborg vann med 1-0 mot Djurgårdens IF på ett fullsatt Borås Arena i den sista avgörande omgången av Allsvenskan. Guldmålskytt blev Joakim Sjöhage som slog in bollen som var på väg in i mål efter att Mathias Svensson nickat från sidan. Elfsborg vann därmed allsvenskan med en poäng tillgodo mot AIK.

Supercupmästare 2007[redigera | redigera wikitext]

Den 31 mars 2007 vann de regerande svenska mästarna IF Elfsborg den första upplagan av supercupen genom att besegra svenska cupen-mästarna 2006, Helsingborgs IF, med 1-0 på Borås Arena. Matchvinnare blev James Keene.

I mitten av 2007 återvänder gamle Elfsborgsspelaren Fredrik Berglund till sin gamla klubb och gör tillsammans med värvningen från HIF, Fredrik Björck debut i IF Elfsborg.

SM-guld 2012[redigera | redigera wikitext]

Den 4 november 2012 vann Elfsborg fotbollsallsvenskan 2012 efter 1-1 i sista omgången mot Åtvidabergs FF. Det räckte eftersom Malmö FF förlorade mot AIK med 2-0. Tvåa blev Häcken, trea Malmö FF och fyra AIK. Efter 12 omgångar hade de skaffat sig en serieledning på 8 poäng och experter sade att serien var avgjord. Men de fick bara 1 poäng på de 3 matcherna efter sommaruppehållet. Men de vann matcher och höll sig kvar i toppen. Slutstriden under hösten var en av de jämnaste och mest spännande på många år i Allsvenskan.

Europacupspel[redigera | redigera wikitext]

UEFA Champions League[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2007/2008[redigera | redigera wikitext]

Elfsborg kvalade under 2007 till UEFA Champions League 2007/2008. I första kvalomgången mötte laget Linfield FC från Nordirland. Matcherna spelades i Belfast 17 juli och i Borås 25 juli. Matchen i Belfast slutade 0-0 och matchen på Borås Arena slutade 1-0 efter mål av Mathias Svensson. I andra kvalomgången väntade Debreceni VSC från Ungern. Elfsborg vann med 1-0 borta och sen spelade 0-0 hemma. I den sista kvalomgången väntade Valencia CF där laget hade stora svårigheter och förlorade med hela 3-0 borta och hemmamatchen slutade 1-2. Elfsborg var därmed utslagna ur kvalet till UEFA Champions League 2007/2008.

Europa League (f.d. UEFA-cupen)[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2001/2002[redigera | redigera wikitext]

Efter segern i Svenska cupen säsongen 2000/2001 blev det en kvalplats till UEFA-cupen 2001/02, där man vann i kvalet men förlorade i första omgången mot Legia Warszawa.[2]

Säsongen 2004/2005[redigera | redigera wikitext]

Elfsborg vann Svenska cupen 2003 och fick därmed en kvalplats till UEFA-cupen 2004/05, där man i kvalet besegrade FC Glentoran men förlorade i huvudturneringens första omgång mot Dynamo Zagreb.[3]

Säsongen 2007/2008[redigera | redigera wikitext]

Elfsborg är för första gången i klubbens historia klara för UEFA-cupens gruppspel då man slog ut rumänska FC Dinamo Bucureşti i sista kvalomgången med sammanlagt 2-2 tack vare fler gjorda mål på bortaplan (1-2). James Keene gjorde båda Elfsborgs mål mot Dinamo.

Royal League[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2006/07[redigera | redigera wikitext]

Efter Allsvenska guldet 2006 fick Elfsborg en plats i Royal League. Laget gick vidare från gruppspelet men förlorade i kvartsfinalen mot FC Köpenhamn.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Meste spelare (flest matcher): Sven Jonasson, 409 matcher, egentligen 411 om man räknar de två matcherna mot Malmö FF 1933/34 som blev inofficiella då Malmö FF diskvalificerades.
  • Bäste målgörare genom tiderna: Sven Jonasson, 256 mål.[4]
  • Största seger: IFK Eskilstuna-IF Elfsborg 2-12, Tunavallen 19 april 1936.[5] (Största bortasegern i Allsvenskans historia[6])
  • Publikrekord: 22 654 mot IFK Norrköping 1961 (på hemmaplan).[7] 48 296 mot IFK Göteborg 1977 (på bortaplan).[8]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Assisterande tränare

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 2 april 2014 [9]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Nr. Namn Födelseår Kom till klubben Kom från Moderklubb Nationalitet
Målvakter
1 Kevin Stuhr Ellegaard 1983 2012 Heerenveen Bröndby IF Danmark
30 Abbas Hassan 1985 2013 IFK Norrköping Arvidstorps IK Libanon
Försvarare
6 Jon Jönsson 1983 2010 Bröndby IF IFK Hässleholm Sverige
7 Johan Larsson 1990 2005 Kinna IF Kinna IF Sverige
11 Daniel Mobaeck 1980 2005 Kalmar FF Edsbruks IF Sverige
12 Sebastian Holmén 1992 2007 Annelunds IF Annelunds IF Sverige
15 Andreas Klarström 1977 2010 Esbjerg Brämhults IK Sverige
22 Anton Lans 1991 2010 Lidköpings IF Vinninga AIF Sverige
Mittfältare
8 Anders Svensson 1976 2005 Southampton Guldhedens IK Sverige
13 Arber Zeneli 1995 2007 Sverige
14 Anton Andreasson 1993 X Egen Produkt IF Elfsborg Sverige
19 Simon Hedlund 1993 2009 FC Trollhättan IFK Trollhättan Sverige
20 Adam Lundqvist 1994 2011 Nyköpings BIS Nyköpings BIS Sverige
21 Henning Hauger 1985 2013 Hannover 96 Stabæk IF Norge
23 Niklas Hult 1990 2009 IFK Värnamo IFK Värnamo Sverige
25 Marcus Rohdén 1991 2006 Hössna IF Hössna IF Sverige
26 Liridon Gashi 1993 X Egen Produkt IF Elfsborg Sverige
Anfallare
9 Lasse Nilsson 1982 2011 Vitesse Islingby IK Sverige
10 Mikkel Beckmann 1983 2013 APOEL Brede Danmark
16 Viktor Claesson 1992 2012 IFK Värnamo IFK Värnamo Sverige
17 Per Frick 1992 2009 FBK Karlstad Kils AIK Sverige
18 Victor Rotting 1993 X Egen Produkt IF Elfsborg Sverige
24 Viktor Prodell 1988 2014(Lån) Mechelen Triangelns IK Sverige

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn

Tom Söderberg (Apollon Smyrnis)

För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2013/2014.

Supporterföreningar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bolletinen”. 2004. http://www.bolletinen.se/sfs/allsvenskan/grundades.pdf. Läst 10 oktober 2011. 
  2. ^ källa
  3. ^ källa
  4. ^ ”Sven Jonasson - den störste av dem alla”. IF Elfsborgs hemsida. http://www.elfsborg.se/www/live/Standard.aspx?TreeID=36. Läst 26 december 2009. 
  5. ^ ”IF Elfsborg”. Svenska Fotbollförbundet. http://svenskfotboll.se/allsvenskan/lag/?flid=25504. Läst 26 december 2009. 
  6. ^ ”Största bortasegern i Allsvenskan”. IF Elfsborgs hemsida. http://www.elfsborg.se/www/live/Standard.aspx?TreeID=37. Läst 26 december 2009. 
  7. ^ Nylin, Lars (2004). Den nödvändiga boken om Allsvenskan. Sundbyberg: Semic. sid. 40. Libris 9406338. ISBN 91-552-3168-3 
  8. ^ Nylin, Lars (2004). Den nödvändiga boken om Allsvenskan. Sundbyberg: Semic. sid. 140. Libris 9406338. ISBN 91-552-3168-3 
  9. ^ ”Spelartruppen”. elfsborg.se. http://www.elfsborg.se/a-laget/spelarportraett. Läst 7 mars 2014. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • 75 år med Elfsborg, Arne Gullberg, 1979
  • Jubileumsskrift Elfsborg 90 år, Mats Segerblom, 1994
  • 1961 - guldåret, Mikael Häggström, 2001
  • ETTHUNDRA, Arne Gullberg mfl, 2004
  • Utmanarna - Så ska Elfsborg vinna SM-guld, Henrik Ystén, 2006
  • Guldknallen - IF Elfsborg guldlaget, Aftonbladet, 2006
  • Guldregn över Borås, Borås Tidning, 2006
  • Stå upp för Elfsborg, Per Samuelson, 2007
  • IF Elfsborg - en kramgo knalle, Mikael Hjerpe, Idrottsörlaget i Västerås AB, 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]