Gustave Le Bon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustave Le Bon

Gustave Le Bon, född den 7 maj 1841 i Nogent-le-Rotrou, Frankrike, död 13 december 1931, var en fransk psykolog. Han studerade medicin, arkeologi och antropologi.

Gustave Le Bon är framför allt känd som socialpsykolog, genom ett av de mest betydande vetenskapliga verken under modern tid, Massans psykologi som han lät publicera 1895. Le Bon hävdar att individen i kollektivet ger upp sin självmedvetenhet och agerar mer utifrån oförnuft och intuitioner än utifrån rationellt kalkylerande; han spann i detta vidare på Gabriel Tardes teori om grupptänkande och Michel de Montaignes om allmän åsikt (l’opinion publique, public opinion).

De nya kollektiven, som arbetarklassen, kallar Le Bon för heterogena kollektiv, dessa är inga naturliga kollektiv vilket de homogena kollektiven, exempelvis bondeklassen och adeln, är. De homogena kollektiven är naturliga eftersom de bär på en lång tradition och därför att individerna i dessa kollektiv knyts samman på ett naturligt sätt. De nya kollektiven var lättpåverkbara för demagoger och samhällsomstörtare menade Le Bon och oroade sig särskilt för den socialistiska rörelsen. I kollektivet, menar Le Bon, blir individen en våldsbenägen barbar som frigörs från sina naturliga restriktioner och förlorar känslan för ansvar, detta hade Pariskommunen 1871 visat.

Hans mest kända arbete är Psychologie des foules (1895, svensk översättning Massans psykologi 1912).[1]

Le Bons arbete kom bland annat att påverka Freud, Nahum Goldman och Adolf Hitler.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1093