Henrik V (pjäs)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Henrik V ur "First Folio"

Henry V, också kallad Henrik den femte är en pjäs av William Shakespeare som baserar på kung Henrik V av England och hans liv. Pjäsen behandlar händelser före och efter Slaget vid Azincourt.

Shakespeare tros ha skrivit pjäsen under våren 1599.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Kung Henrik den femte
  • John av Lancaster, kungens bror
  • Humphrey, hertig av Gloster, kungens bror
  • Hertigen av Exeter, kungens farbror
  • Hertigen av York, kungens kusin
  • Earlen av Salisbury, Westmoreland och Warwick
  • Ärkebiskopen av Canterbury
  • Biskopen av Ely
  • Earlen av Cambridge
  • Lord Scroop
  • Sir Thomas Grey
  • Sir Thomas Erpingham, Gower, Fluellen, magmorris och Jamy; officerare i kungens armé
  • Bates, Court och Williams, engelska soldater
  • Pistolen, Nym, Bardolph
  • Pagen
  • En härold
  • Värdinnan, förr fru Quickly, nu hustru till Pistol
  • Charles den sjätte, Frankrikes kung
  • Louis, Dauphin, hans son
  • Hertigarna av Burgund, Orleans, Bretagne och Bourbon
  • Frankrikes konnetabel
  • Rambures och Grandpre, franska adelsmän
  • Kommendanten i Harfleur
  • Montjoy, fransk härold
  • Ambassadörer till kungen av England
  • Isabelle, drottning av Frankrike
  • Catherine, Charles och Isabelles dotter
  • Alice, hennes sällskapsdam

Handling[redigera | redigera wikitext]

Inbördeskriget som skildrades i Henrik IV och kung Henrik V följer sin faders råd på dödsbädden: "Sök en fiende utanför rikets gräns och riket ska förbli enat." Pjäsen innehåller flera stora tal som Henrik håller för att gjuta mod i trupperna. De franska trupperna verkar överlägsna och de engelska dåligt rustade. Innan slaget vid Agincourt går Henrik omkring förklädd i härlägret. Innan slaget håller kungen talet med de berömda raderna "Old men forget; yet all shall be forgot" (Glömsk gubben är; han annat allt skall glömma) och "We few, we happy few, we band of brothers" (Vi få, vi lyckligt få, vi bröder alla).

Efter slaget beslutar sig Henrik för att fria till den franska prinsessan Katarina. Shakespeare har skrivt en hel scen på franska där prinsessan försöker lära sig engelska med hjälp av en hovdam; scenen är full av oanständigheter. Det franska kungaparet gör Henrik till deras arvinge.

I pjäsen återberättas Sir John Falstaffs död av värdshusvärdinnan Madam Rapp. Hon säger till Falstaff på dödsbädden att det ännu är för tidigt att tänka alltför mycket på Gud. Ett komiskt inslag utgörs av soldaten Pistol, en av Falstaffs forna dryckesbröder. Han säger att han efter kriget skall skryta om sina bravader och livnära sig på koppleri och tjuvnad.

Citat[redigera | redigera wikitext]

I dag det är sankt Crispiani dag.
Den som i dag med livet kommer undan
Skall stå på tå när denna dagen nämns
Och räta sig vid namnet Crispian.
Den som till kvällen lever och blir gammal
Skall varje år en helgdagsafton fira
Och säga: "Crispian det är i morgon,"
Och stryka ärmen upp och visa ärren
Och säga: "dem fick jag på Crispian."
Glömsk gubben är; han annat allt skall glömma,
Men komma väl ihåg, och det med tillägg,
Vad hjältebragder han den dagen gjorde.
Då skall våra namn, så välbekanta
Som vardagsord, -- kung Henrik, Exeter,
Warwick och Talbot, Salisbury och Gloster,
Vid fyllda bägrar friskt i minnet leva.
För sonen gubben sagan skall förtälja
Och Crispiani dag ej gå förbi,
Från denna dag och intill världens ände,
Att icke oss man kommer håg därvid,
Vi få, vi lyckligt få, vi bröder alla;
Ty den i dag med mig sitt blod förspiller,
Skall bli min bror; hur ringa han än var,
Skall denna dag dock giva honom adel,
Och herrarna i England, nu till sängs,
Förbanna skall att de här ej var,
Och hålla munnen snällt, när någon talar
Som stred med oss på Crispiani dag.
.[1] (Akt 4 scen 3)

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Man tror att Henry V var den första pjäsen som uppfördes på den klassiska Globe Theatre i London år 1599. Henry V med sina stora tal har varit en paradroll för många skådespelare.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget blev Laurence Oliviers filmatisering 1944 betydelsefull för att gjuta nytt mod i engelsmännen. Man hade upplevt hur det var att slåss mot en övermäktigt motståndare, men nu kunde man äntligen ana segern inom räckhåll.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Henrik V, http://runeberg.org/hagberg/d/0071.html

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Henry V (play), 21 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]