Kärt besvär förgäves

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kärt besvär förgäves (översättning Carl August Hagberg) eller Fyra friares fiasko (översättning Allan Bergstrand), även Förspilld kärleksmöda (översättning Peter Hallberg) eller Fåfängt frieri (översättning Nina Pontén) (engelsk originaltitel: Love's Labour's Lost) är en av William Shakespeares tidiga komedier, troligen skriven i mitten av 1590-talet och publicerad första gången 1598.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Kungen av Navarra och tre hovmän svär en ed att under tre år avstå från kvinnligt sällskap och istället ägna sig åt seriösa studier. Men prinsessan av Frankrike anländer tillsammans med tre hovdamer i ett diplomatiskt ärende. Kungen och hans tre hovmän blir blixtkära i var sin kvinna. En spanjor på besök, Don Armado, är i sin tur kär i Jacquette och skriver ett brev till henne.

Kungen och hans hovmän går bakom ryggen på varandra för att kurtisera damerna. De bevakar varandra avundsjukt. Biron förutspår att han är den ende som kan hålla vadet. Men han skriver ett brev till sin älskade och ber Costard överlämna det. Costard blandar ihop hans brev med Don Armados och Birons brev hamnar hos Jacquette som avslöjar innehållet för kungen. Biron bekänner att han brutit eden och förklarar att det värdigaste studiet är studiet av kärleken. Kungen och hans män klär ut sig för att uppvakta damerna. Samtidigt har dessa klätt ut sig som varandra för att driva med männen. När männen demaskerar sig blir de hånade av kvinnorna för sin misslyckade list.

Under en festlig tillställning skall sällskapet trakteras med en liten föreställning av tablåer uppspelad av några lokala förmågor. Skådespelarna uppträder som medeltidens klassiska nio hjältar. Föreställningen är riktigt usel. Den avbryts abrupt av en budbärare som berättar att prinsessans far, kungen av Frankrike, hastigt avlidit. Ett års sorg utlyses och frieriet får ett snöpligt slut. Det är inte så här det skall gå till i en pjäs, klagar Biron. Men kungen av Navarra säger att de helt enkelt får återuppta äktenskapsplanerna om ett år. Det är alltför lång tid för en teaterpjäs, replikerar Biron.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Kärt besvär förgäves hör till Shakespeares minst spelade pjäser. Den första kända föreställningen ägde rum 1839 på Covent Garden Theatre i London. En mycket påkostad uppsättning som dock inte blev någon succé. De enda andra föreställningarna i Storbritannien under 1800-talet ägde rum 1857 på Sadler's Wells Theatre och 1886 på St. James's Theatre, båda i London.

1936 sattes pjäsen upp på Old Vic i London med Michael Redgrave (far till Vanessa Redgrave) som kungen av Navarra. 1946 satte Peter Brook upp pjäsen på Royal Shakespeare Theatre i Stratford-upon-Avon och förlade handlingen i pastoral miljö. I Royal Shakespeare Companys produktion 1965, regisserad av John Barton, spelade Glenda Jackson. När John Barton återvände till pjäsen 1978 satte lät han kungen och prinsessan spelas med låg status, vilket vände på pjäsens dramaturgi. När Laurence Olivier satte upp pjäsen på Royal National Theatre 1968 fanns Derek Jacobi på rollistan.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Kärt besvär förgäves har filmats förhållandevis många gånger.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Love's Labour's Lost, 5 juli 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]