Försvarets radioanstalt

Uppslagsordet FRA leder hit. För andra betydelser, se FRA (olika betydelser).

Försvarets radioanstalt (FRA)
FRA:s heraldiska vapen (dock ej samma bild som myndigheten själv använder)
Departement	Försvarsdepartementet
Organisationstyp	Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning	Myndighetschef
Kommun	Stockholm
Län	Stockholm
Organisationsnummer	202100-0365
Generaldirektör	Ingvar Åkesson
Instruktion	SFS 2007:937 (lagen.nu • Riksdagen)
Regleringsbrev	För budgetåret 2012
Webbplats	www.fra.se

Försvarets radioanstalt (FRA) är en svensk civil myndighet som sorterar under Försvarsdepartementet. FRA:s två huvuduppgifter är att bedriva signalunderrättelsetjänst (kommunikationsspaning KOS, eng. COMINT resp teknisk signalspaning TES, eng. ELINT) samt stödja informationssäkerhetsarbetet hos myndigheter och statligt ägda bolag. Kommunikationsspaning inriktas mot såväl civil som militär telefoni och datakommunikation. KOS kan delas in i inhämtning, bearbetning (trafikbearbetning inklusive kryptoforcering och innehållsbearbetning), analys och rapportering.

Historik

I Sverige har det förekommit signalspaning i någon form sedan 1905, då general- och marinstaberna hade egna signalspanings- och kryptoavdelningar. Dessa avdelningar lyckades bland annat under första världskriget knäcka en del av den ryska Östersjöflottans krypterade trafik. Under mellankrigstiden upphörde den svenska signalspaningsverksamheten till stor del, då politikerna inte ansåg den betydelsefull och inte heller beviljade anslag. Marinen fortsatte dock i mindre skala och utvecklade sin kompetens allt mer. En av de första stora framgångarna var då man 1933 forcerade ryska OGPU:s chiffer (föregångaren till KGB).

År 1937 bildades den svenska Försvarsstaben, där Kryptoavdelningen med dess Kryptodetalj IV ansvarade för forcering av krypton. När Tyskland 1940 ockuperade Norge och Danmark begärde man att få använda svenska telenät för sin teletrafik till och från Tyskland. Svenska myndigheter gav tillåtelse och Kryptodetalj IV satte omedelbart igång att avlyssna trafiken. Trafiken var nästan alltid krypterad med kryptomaskinen Geheimfernschreiber. Denna apparat ansågs ge olösbara krypto med sina 893 622 318 929 520 960 stycken olika nyckelhjulsinställningar. Under två veckor i juni 1940 löste dock matematikprofessorn Arne Beurling ensam, enbart med hjälp av papper och penna, G-skrivarens hemlighet. En bedrift som beskrevs av David Kahn i boken The Codebreakers som "Den kanske främsta kryptoanalytiska prestationen som utfördes under andra världskriget". Under krigsåren dekrypterades cirka 296 000 meddelanden i den tyska trafiken. Kanske som en följd av bland annat denna framgång fattade regeringen den 30 juni 1942 beslutet att inrätta Försvarsväsendets radioanstalt som egen myndighet.

Den första signalspaningsstationen låg i Kryptodetalj IV:s lokaler på Karlaplan i Stockholm, men 1940 flyttade man ut till ett antal villor på Lidingö. Ytterligare stationer byggdes upp vid lämpliga platser i Sverige. År 1943 flyttade FRA till ett nytt högkvarter på Lovön, några km från Drottningholms slott utanför Stockholm. Enligt uppgift finns det även lokaler 30 meter under jord där FRA har bedrivit, eller fortfarande bedriver, delar av sin verksamhet.

I september 1944, under andra världskriget då hotet att sovjetiska styrkor skulle ockupera Finland var som störst, överflyttades en mycket stor del av den finländska signalspaningen till Sverige. Operationen kallades "Stella Polaris" och betydde mycket för uppbyggnaden för det svenska FRA.

År 1962 fick FRA sitt nuvarande namn – Försvarets radioanstalt. Långt in på 1960-talet var all information om var FRA:s högkvarter låg synnerligen hemlig.

Verksamhet

FRA-flaggan vid anläggningen på Lovön.

Signalunderrättelsetjänst, eller signalspaning, bedrivs av FRA från egna stationer på signaltekniskt lämpliga platser i Sverige, från fartyget HMS Orion (A201) samt flygplan av typ Gulfstream IV (S102B). Signalspaning vid FRA skedde tidigare på uppdrag av uppdragsgivarna regeringen, Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Krisberedskapsmyndigheten. Från och med 1 december 2009 är uppdragsgivarna enbart regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten.

FRA:s signalspaning sker delvis innan brottsmisstanke har konstaterats, då signalspaningens syfte är att dels skapa s.k. normalbilder av olika säkerhetspolitiska skeenden så att avvikelser kan upptäckas, dels identifiera verksamheter som kan misstänkas leda till brott mot rikets säkerhet. Vid upptäckt av sådan brottsmisstanke överlämnas ärendet till någon av uppdragsgivarna, till exempel Försvarsmakten för externa hot mot rikets säkerhet.

Från 1 december 2009 har förändringar skett i tillstånds- och kontrollverksamhet av FRA. Försvarsunderrättelsedomstolen beslutar om FRA ska få inhämta information. Domstolen bedömer om inhämtningen är förenlig med FRA:s inriktning och vilka sökbegrepp som får användas samt vilka fibertrådar och kabelbärare som FRA får tillgång till. Statens inspektion av försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) verkställer Försvarsunderrättelsedomstolens beslut. Siun ger FRA bara tillgång till de fibertrådar som omfattas av domstolens tillstånd samt ser till att lagen följs på rätt sätt. Siun kontrollerar bland annat vilka sökbegrepp som används, hur oväsentlig information förstörs och hur rapporteringen sker. Datainspektionen granskar hanteringen av integritetsfrågor och behandlingen av personuppgifter inom FRA..

Motsvarande organisationer i andra länder

Motsvarande verksamheter som FRA finns i ett stort antal länder. Till de mer kända hör NSA (USA), GCHQ (Storbritannien), FAPSI (FSB) (Ryssland), DGSE (Frankrike) och BND (Tyskland). Danmark har en motsvarande organisation i Forsvarets Efterretningstjeneste (FE), Norge i Etterretningstjenesten och Finland i Signalprovanstalten. I vissa organisationer är signalspaningen en del av verksamheten (exempelvis DGSE och FSB), i en del huvudverksamheten (exempelvis NSA och GCHQ).

Andra länders spaning mot kommunikation

Kommunikationsspaning mot teletrafik, mer eller mindre motsvarande den som regleras genom FRA-lagen, bedrivs i ett antal andra länder.

Det mest kända och största kommunikationsspaningssystemet är Echelon. Huvudintressenter i detta system är enligt uppgift USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland. En rapport från 2001 till Europaparlamentet menar att även Danmark deltar i Echelon med tre avlyssningsstationer.

Frankrike skall enligt uppgifter bedriva en spaningsverksamhet motsvarande Echelon. Då detta inte officiellt bekräftas har den i pressen benämnts Frenchelon.

Tyskland bedriver kommunikationsspaning genom sin underrättelsetjänst BND.

Schweiz skall enligt uppgift bedriva kommunikationsspaning mot både militär och civil trafik sedan 2000. Denna spaning bedrivs av Schweiziska armén och systemet utvecklades under namnet Onyx.

Ryssland bedriver en mycket omfattande spaningsverksamhet genom signalspaningsorganisationen FAPSI.

Generaldirektörer och överdirektörer

Följande åtta personer har varit generaldirektörer vid FRA sedan dess grundande:

• Torgil Thorén 1942–1957
• Gustaf Tham 1957–1963
• Karl Gustaf Linden 1963–1972
• Lars R. Ljunggren 1972–1985
• Pär Kettis 1985–1989
• Bengt Wallroth 1989–1994
• Per Kjellnäs 1994–2003
• Ingvar Åkesson 2003-

FRA har även haft tre överdirektörer:

• Johan Tunberger 2000–2003
• Anders Wik 2003–2008
• Christina Malm 2008-

Organisation

Signalunderrättelse- tjänstens vapen.

FRA är ett så kallat enrådighetsverk, vilket innebär att myndigheten leds av en generaldirektör samt en överdirektör och att det inte finns någon styrelse. FRA har cirka 650 anställda och ett anslag på 562 miljoner kronor för budgetåret 2008. FRA:s huvudkontor är beläget på Lovön väster om Stockholm.

FRA:s operativa verksamhet är organiserad i tre avdelningar: avdelningen för signalunderrättelsetjänst, avdelningen för teknisk signalspaning och informationssäkerhetsavdelningen. Den operativa verksamheten stöds av en avdelning för systemutveckling, en avdelning för drift och underhåll och en personalavdelning. Utöver detta finns också en stab och ett antal specialistfunktioner som lyder direkt under generaldirektören.

I juni 2007 köpte FRA en superdator från Hewlett Packard som i november samma år var världens femte mest kraftfulla. Ett år efter inköpet hade den sjunkit till elfte plats.

FRA-lagen

Beskrivning hur Försvarets radioanstalt inhämtar och bearbetar kommunikation.

Med tiden har alltmer av den intressanta kommunikationen gått över från radio till att bli trådbunden vilket alltmer försvårat verksamheten. Därför tog Försvarsdepartementet i september 2003, i betänkandet Försvarets radioanstalt - en översyn (SOU 2003:30), upp frågan om att ge FRA möjlighet till spaning mot trådbunden kommunikation. Promemorian En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet (Ds 2005:30) med förslag till lagstiftning utarbetades 2005 inom det dåvarande socialdemokratiska Regeringskansliet. Den remitterades på vanligt sätt till ett nittiotal instanser under hösten samma år.

Den 18 juni 2008 röstades proposition 2006/07:63 igenom av Sveriges Riksdag och därmed fick FRA befogenheter att avlyssna trafik i kablar som passerar rikets gräns. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2009. För att välja ut intressant information används sökbegrepp. En stor folkopinion och många experter protesterar mot den utökade avlyssningen genom demonstrationer och nya medier som bloggar och webbsidor. Även riksdagsledamöter har i efterhand öppet visat tveksamhet mot den nya lagen.

Den 25 september 2008 meddelade regeringen att man träffat en uppgörelse inom allianspartierna om tillägg till FRA-lagen som skärper integritetsskyddet.

Uppmärksammade händelser

Operation Stella Polaris

I slutskedet av Finska fortsättningskriget, 1943-1944, då Sovjetunionen hotade att ockupera Finland, begärde Finlands underrättelsetjänst att få överföra ca 200 specialister med familjer, totalt ca 800 personer, samt avancerad signalspaningsutrustning till Sverige för att kunna upprätta en exilorganisation. Överflyttningen av personal och material, operation Stella Polaris, genomfördes under ett par nätter i september 1944. Stella Polaris innebar att Sverige fick tillgång till en stor mängd kvalificerat material samt signaltekniker, som i vissa fall dessutom anställdes. För Finland innebar affären inrikespolitiska förvecklingar och som en följd av kommunistpartiets starka inflytande i regeringen statuerade man exempel mot flera av de s.k. ”Sovjetfientliga” inblandade, som fick fängelsestraff.

Catalinaaffären

Den 13 juni 1952 försvann Flygvapnets Tp 79 Hugin under ett radarspaningsuppdrag öster om Gotland. Svenska regeringen hävdade inledningsvis att flygningen var en vanlig navigeringsövning, men senare framkom det att flygplanet haft amerikansk signalspaningsutrustning och fem specialister från FRA ombord. Tre dagar senare sköts ett av Flygvapnets sjöräddningsplan av typen Tp 47 (Catalina) ned av sovjetiska jaktplan av typen MiG-15. Besättningen kunde dock räddas oskadd. Sovjetunionen förnekade all inblandning i DC-3:ans försvinnande, trots att man i efterspaningarna fann en sönderskjuten flotte med splitter från MiG-15-ammunition. År 1956 erkände den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov för statsminister Tage Erlander att Sovjet skjutit ner planet. Detta offentliggjordes dock inte för allmänheten eller de anhöriga. Ryssland erkände dock officiellt nedskjutningen 1991. År 2003 återfanns den nedskjutna DC-3:an ca 55 km öster om Fårö. Flera av besättningsmännens kvarlevor återfanns i planet och skadorna på planet visade att det blivit beskjutet av ett sovjetiskt MiG-15.

Inspelat samtal med Anders Wik om telefonavlyssning

Vid en demonstration i maj 2008, i samband med protester kring FRA-lagen, spelas en del av ett samtal från 2007 upp, mellan Rickard Falkvinge och FRA’s överdirektör Anders Wik. Samtalet spelades in utan Wik’s kännedom. I samtalet berättar Wik att FRA även avlyssnar telefonsamtal och att denna typ av spaning inte omfattas av svensk lag. Max Andersson, riksdagsman för Miljöpartiet, begärde 2008 en utredning om detta bröt mot grundlagen. Försvarsminister Sten Tolgfors svarade på uppmaningen till utredning att -"Sådan spaning har inte ansetts behöva uttryckligt lagstöd eftersom den bedrivs på regeringens uppdrag med stöd av principen om eterns frihet, som bland annat har kommit till uttryck i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (6 kap. 17 §)." och att det därför inte behövs någon utredning.

Lagring av uppgifter om tele- och datakommunikation

SVT:s Rapport rapporterade i juni 2008 att FRA med bred håv lagrar uppgifter om tele- och datakommunikation i 18 månader. Verksamheten beträffande teletrafik har pågått i 10-15 år. Internettrafik kan ha registrerats i upp till 8 år. I Rapports inslag försvaras inhämtningen av generaldirektör Ingvar Åkesson som säger att själva innehållet i kommunikationen inte har lagrats. I stället har FRA kartlagt vem som har kommunicerat med vem (trafikdata). Informationen om kommunikationen har lagrats i en databas som kallas för Trafikdatabasen Titan. Enligt dokument, som har ”läckts” av en medarbetare vid FRA, ska generaldirektören i ett internt meddelande ha skrivit om lagen att den "[...] tvinga oss att bli mer precisa i vårt urval och vårt arbete. Den tid då vi kunde inhämta all tillgänglig trafik på enskilda inriktningar för att sedan sovra i efterhand är av flera skäl förbi."

Efter anmälan har Datainspektionen valt att inte utreda saken.

Anmälan om registrering av svenskar

I juni 2008 mottog Datainspektionen ett anonymt klagomål som ifrågasätter om FRA:s insamling och behandling av vissa personuppgifter strider mot lagen. Enligt tidningsuppgifter handlade det om lagring av data om över 100 svenskar, som på olika sätt haft kontakt med Ryssland under 1990-talet.

Vid tillsynen i september hade Datainspektionen inga anmärkningar på FRA:s insamling av personuppgifter, enligt den lagstiftning som då gällde. Datainspektionen ansåg dock att FRA:s nuvarande rutiner för gallring av personuppgifter bör ses över.

Se även

• Signalspaning
• FRA-lagen
• Titan (trafikdatabas)
• Försvarsunderrättelsedomstolen
• Försvarets underrättelsenämnd

Referenser

Publikationer

[2] Rapport till Journalistfonden för vidareutbildning, Martin Jönsson 2005-02-07, Beskriver förhållandet mellan FRA och NSA