Politikåret 1939

	Politikåret 1939
	1938 · 1939 · 1940
Humaniora och kultur
	Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater
Samhällsvetenskap och samhälle
	Ekonomi · Krig · Politik · Sport
Teknik och vetenskap
	Meteorologi · Vetenskap

Händelser[redigera | redigera wikitext]

1 januari - På Mosaiska församlingens förslag godkänner den svenska regeringen att ta emot omkring 1 000 judar från Tyskland som transitoflyktingar. Församlingen får ansvaret för dem och viseringstvång införs för alla utomnordiska flyktingar.
17 februari - Studentkåren i Uppsala antar under det så kallade Bollhusmötet en resolution som avvisar invandringen av ett tiotal judiska läkare från Tyskland.
27 februari - Frankrikes och Storbritanniens regeringar erkänner Francisco Francos regering i Spanien.
Februari - Den svenska regeringen anslår 500 000 kronor till att ta hand om flyktingar. Detta leder till diverse protester i hela Sverige.
14 mars - Det slovakiska provinsparlamentet förklarar Slovakien självständigt. Prästen Jozef Tiso blir landets president.^[1]
15 mars - Tjeckoslovakien upphör att existera eftersom tyska trupper ockuperar resterande delar av Böhmen och Mähren och en tyskvänlig regering insätts i Slovakien.
16 mars - Tjeckoslovakien delas upp i Böhmen-Mähren och Slovakien.^[2]
21 mars - I en föredragning för den svenska regeringen framhåller försvarsstabschefen ett anfall från Sovjetunionen som mest troligt i händelse av krig.
22 mars - Tyskland tar Memel från Litauen.
28 mars
- Den svenska regeringen föreslår åtgärder för att stärka det svenska försvaret.
- Madrid faller för Francisco Francos trupper.
Mars - Studentkåren i Lund ansluter sig till Uppsalakårens resolution.
1 april - Spanska inbördeskriget tar slut.
7 april - Italien invaderar Albanien. Kung Zog I lämnar landet.
5 maj - Den svenska riksdagen antar en lag som förbjuder arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av förlovning, giftermål eller graviditet. De får också två veckors betald ledighet vid förlossning.
17 maj - Sverige, Norge och Finland avböjer att sluta en icke-anfallspakt med Tyskland.
22 maj - Tyskland och Italien undertecknar Stålpakten.
31 maj - Danmark och Tyskland ingår en icke-angreppspakt.
3 juni - Den svenska regeringen återkallar det svenska försvaret av Åland, på grund av Sovjets negativa inställning.
7 juni - Den svenska allmänna förfogandelagen antas. Den reglerar hur förnödenheter och tjänster får tas ut av enskilda eller kommuner under krig och andra krisförhållanden.
Juni - Den svenska försvarsmakten begär medel för att uppföra skyddsvärn mot främmande angrepp i Skåne och på Gotland.
Juli - De första värnen i den svenska försvarslinjen Skånelinjen uppförs i Skåne.
8 augusti - En urtima (extra) riksdag öppnas i Stockholm.
23 augusti - Adolf Hitler och Josef Stalin delar upp Östeuropa mellan sig i Molotov–Ribbentrop-pakten.
27 augusti
- Per Albin Hansson håller ett tal om det svenska försvaret där han bland annat hävdar att "Sveriges beredskap är god".
1 september - Tyskland invaderar Polen och startar därmed andra världskriget. Sverige förklarar sig neutralt.
3 september
- Frankrike, Storbritannien och Australien förklarar krig mot Tyskland.
USA förklarar sig neutralt i det pågående kriget.
10 september - Kanada förklarar krig mot Tyskland.
17 september - Sovjetunionen invaderar Polen.
27 september - Warszawa faller för tyskarna.
28 september - Polen kapitulerar till Tyskland och Sovjetunionen, som delar landet mellan sig. Därmed upphör Polen att existera.
September - Tre polska ubåtar flyr från polskt vatten till Sverige, där de blir kvar under resten av kriget.
11 oktober - USA:s president Franklin D. Roosevelt erhåller ett brev från Albert Einstein, som uppmanar USA att skyndsamt utveckla en atombomb med användande av uran. Detta leder till att Manhattanprojektet startas.
18-19 oktober - Sveriges kung Gustaf V, Kristian X av Danmark och Håkon VII av Norge samt Finlands president Kyösti Kallio möts i Stockholm för att visa enighet och neutralitet.
19 oktober - Finlands begäran om ett militärt förbund mellan de nordiska länderna avslås.
8 november - Adolf Hitler undgår knappt ett mordförsök i samband med 16:e årsdagen av Ölkällarkuppen.
11 november - Ture Nermans antinazistiska tidning Trots Allt! tas i beslag för smädliga omdömen om Hitler.
30 november - Sovjetunionen anfaller Finland, och startar därmed vinterkriget. Sverige förklarar sig som icke-krigförande part.
6 december - Ett stort opinionsmöte hålls i Stockholm för Finland, vilket inleder ett exempellöst engagemang för Finlands sak.
12 december - Den svenska regeringen godkänner en frivilligkår till Finland.
13 december - Med anledning av det pågående andra världskriget bildas en samlingsregering i Sverige bestående av alla partier utom kommunisterna och nazisterna och med Per Albin Hansson som statsminister.

Val[redigera | redigera wikitext]

3 april – Folketingsval i Danmark.
1–2 juli – Riksdagsval i Finland.

Organisationshändelser[redigera | redigera wikitext]

13 mars – Det svenska politiska partiet Allmänna valförbundet byter officiellt namn till Högerns riksorganisation^{[förtydliga]}.
3 maj – All India Forward Bloc bildas i Indien.
16 september – Nationella aktionspartiet bildas i Mexiko.
Okänt datum – Fólkaflokkurin bildas på Färöarna.
Okänt datum – Jammu & Kashmir National Conference bildas i Indien.

Födda[redigera | redigera wikitext]

22 januari – Alfredo Palacio, Ecuadors president 2005–2006.
20 mars – Brian Mulroney, Kanadas premiärminister 1984–1993.
31 mars – Zviad Gamsachurdia, Georgiens president 1991–1992.
15 april – Jaime Paz Zamora, Bolivias president 1989–1993.
20 april – Gro Harlem Brundtland, Norges statsminister 4 februari–14 oktober 1981, 1986–1989 och 1990–1996.
27 april – João Bernardo Vieira, Guinea-Bissaus president 1980–1999 och 2005–2009.
5 juni – Joe Clark, Kanadas premiärminister 1979–1980.
15 juli – Aníbal Cavaco Silva, Portugals president 2006–2016.
17 juli – Ali Khamenei, Irans president 1981–1989.
26 juli – John Howard, Australiens premiärminister 1996–2007.
13 september – Guntis Ulmanis, Lettlands president 1993–1999.
18 september – Jorge Sampaio, Portugals president 1996–2006.
27 november – Laurent-Désiré Kabila, Kongo-Kinshasa president 1997–2001.

Avlidna[redigera | redigera wikitext]

6 januari – Gustavs Zemgals, Lettlands president 1927–1930.
29 mars – Gerardo Machado, Kubas president 1925–1933.
12 augusti – Eulalio Gutiérrez, Mexikos president 16 januari–10 juni 1915.
15 september – Jens Bratlie, Norges statsminister 1912–1913.
23 september – Francisco León de la Barra, Mexikos president 25 maj–26 november 1911.
27 oktober – Louis Eugène Roy, Haitis president 15 maj–18 november 1930.