Centerpartiet

Centerpartiet
Förkortning	C
Land	Sverige
Partiordförande	Annie Lööf
Partisekreterare	Michael Arthursson
Gruppledare	Anders W. Jonsson
Grundat	2 mars 1913
Huvudkontor	Stora Nygatan 4, Stockholm
Antal medlemmar	38 381 (3)
Politisk ideologi	Nutida: Liberalism Socialliberalism Grön ideologi Decentralism Liberalfeminism Historisk: Ekohumanism Nordisk agrarianism
Politisk position	Center–Höger
Internationellt samarbetsorgan	Liberala internationalen
Nationellt samarbetsorgan	Alliansen
Europeiskt samarbetsorgan	Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen ALDE
Färg(er)	Grön
Ungdomsförbund	Centerpartiets ungdomsförbund
Studentförbund	Centerstudenter
Partitidning(ar)	Tidningen C
Europaparlamentet
Röstandel	6,49 %
Mandat	1 / 20
Riksdagen
Röstandel	6,11 %
Mandat	22 / 349
Landstingsfullmäktige
Röstandel	6,31 %
Mandat	125 / 1 678
Kommunfullmäktige
Röstandel	7,85 %
Mandat	1 411 / 12 780
Webbplats
www.centerpartiet.se
Svensk politik Politiska partier Val

Centerpartiet (C), Centern, är ett socialliberalt och grönt politiskt parti i Sverige. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Centerpartiet. Partiledare är sedan 2011 Annie Lööf.

Centerpartiet antog sitt nuvarande namn 1957 som ersatte det tidigare Bondeförbundet som använts från 1913. På 1970-talet var Centerpartiet det ledande borgerliga partiet. Partiet ingick på 1950-talet i några socialdemokratiska koalitionsregeringar och stödde även 1995-1998 en socialdemokratisk regering. Sedan 2004 ingår Centerpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i den borgerliga Alliansen som efter valet 2006 styrde Sverige 2006-2014 (se Regeringen Reinfeldt).

Partiet var ursprungligen landsbygdsinriktat och förespråkade sparsamhet med statens pengar. I takt med folkhemmets uppbyggnad, med urbanisering och landsbygdens avfolkning som följd, blev decentralisering partiets främsta ledord. Samtidigt fick liberala strömningar större genomslag i partiet och individen betonades. Sedan 2013 definierar partiet sin liberala ideologi som "social, decentralistisk och grön". Viktiga utgångspunkter för Centerpartiet är federalism, öppet samhälle med individen i fokus. Centerpartiet profilerar sig främst inom frågor som rör jobb och företagande, decentralisering och landsbygd, välfärd och miljö.

Partiet är det femte största i Sveriges riksdag, tredje största i kyrkomötet, Centerpartiet är traditionellt sett starkare i kommuner och landsting, än vad man är på det nationella planet. Centerpartiet har sitt starkaste stöd i Gotlands och Jämtlands läns riksdagsvalkretsar.

I Europaparlamentsvalet 2014 erhöll Centerpartiet 6,49 procentenheter av väljarnas röster och fick därmed ett mandat i parlamentet. I parlamentet är Centerpartiet en del gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och medlem av det europeiska partiet med samma namn. Internationellt är partiet medlem av Liberala internationalen. I riksdagsvalet år 2014 fick centerpartiet 6,11 procent vilket var en minskning med 0,45 procentenheter.

Partiet har en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan med partibeteckningen Centerpartiet.

Historia

Centerpartiet är ett av Sveriges äldsta partier och har sin historia i nordisk agrarianism. Förberedelsearbetet för att starta ett bondeparti påbörjades 1908, men det var först när Carl Berglund från Gimmene lät publicera sitt upprop Bröder låtom oss enas! i sin nya tidning Landsbygden som partiarbetet tog verklig fart. Det är därför som dagens Centerparti räknar dagen för publiceringen, den 1 december 1910 som sin födelsedag.

Formellt bildades Centerpartiet först 1913 i Falköping^{[källa behövs]}, då som Bondeförbundet. Detta gick samman med Jordbrukarnas Riksförbund 1921.^{[källa behövs]} Partiet bildades som en självständig och folklig politisk kraft inriktad på att föra landsbygdsbefolkningens talan. Före partiets bildande var landsbygdsborna politiskt splittrade och missgynnade i många avseenden.^{[källa behövs]} Partiet var ett intresseparti för bönderna och sökte att på olika vis gynna denna grupp.

1933 antogs ett nytt partiprogram där det bland annat stadgades:

”

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

„

Samma år, 1933, kom partiet överens med Per Albin Hanssons socialdemokratiska regering om ett ekonomiskt krispaket, den så kallade "kohandeln". I utbyte mot prisregleringar på jordbruksvaror fick regeringen stöd för olika arbetsmarknadsåtgärder. 1936 kunde Bondeförbundet bilda en tremånadersregering. Efter andrakammarvalet 1936 ingick partiet i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Bondeförbundets partiledare Axel Pehrsson-Bramstorp blev jordbruksminister och partiet medverkade också i samlingsregeringen under andra världskriget. När väljarstödet för socialdemokraterna sviktade några år efter andra världskriget sökte statsminister Tage Erlander stöd hos Bondeförbundet och ett regeringssamarbete kom till stånd 1951 efter Koreakrisens ekonomiska oroligheter. Ett villkor för samarbetet var att socialdemokraterna lade socialiseringen åt sidan, som Bondeförbundets partiledare Gunnar Hedlund uttryckte det. Hedlund blev inrikesminister, Sam B. Norup blev jordbruksminister, Ivar Persson i Skabersjö blev ecklesiastikminister och Hjalmar Nilson i Spånstad blev konsultativt statsråd med ansvar för vägfrågor.

Valaffisch från 1945. "Rättvisa åt landsbygden. Ingen dyrortsgruppering av skatteavdragen, folkpensionen, familjebidragen."

Den första kvinnliga riksdagsledamoten för Centerpartiet var Gerda Svensson som kom in i första kammaren 1945. 1969 kom de första två centerkvinnorna in i andra kammaren, en av dem Gunnel Jonäng. I ATP-frågan formulerade Bondeförbundet/centerpartiet en egen linje: "personliga frivilliglinjen". Det var den enda linje som överlämnade makten över pensionssparandet åt individerna. Socialdemokraterna förespråkade en statskollektivistisk linje medan högern och Liberalerna förespråkade att arbetsmarknadens parter skulle avgöra. Pensionsfrågan innebar att Bondeförbundet lämnade regeringen 1957. Partiet utvecklades från ett intresseparti för landsbygden till ett idéburet med decentralisering och miljöfrågor som ledstjärna. Partiledaren Hedlund genomdrev namnbytet till först Centerpartiet Bondeförbundet och sedan enbart Centerpartiet. I och med detta fjärmade sig partiet från socialdemokraterna. Partibeteckningen var fram till omkring 1970 (cp) och därefter enbart (c). Enligt språknämndens rekommendation skrivs numera partibeteckning (C) med stor bokstav.

Centerpolitikerna Antonsson, Fälldin och Söder 1971

Centerpartiet och Liberalerna började 1962 att utveckla mittensamverkan, som kulminerade i ett försök till sammangående 1973. Hedlunds tydliga opposition mot socialdemokraterna gav resultat och partiet växte i opinionen. Hedlunds efterträdare Thorbjörn Fälldin kunde leda partiet till att bli det största borgerliga i valet 1973. Fälldin var tydlig motståndare till kärnkraft men när han efter valet 1976 kunde bilda regering tillsammans med Liberalerna och Moderaterna tvingades han gå med på att ladda kärnkraftreaktorn Barsebäck 2. Oenigheten om kärnkraften ledde till regeringens avgång hösten 1978. Efter valet 1979 fick Fälldin en ny chans att bilda en trepartiregering. Kärnkraftsfrågan hade avförts genom kärnkraftsomröstningen men efter "den underbara natten" lämnade Moderaterna regeringen i maj 1981. Fälldin fick regera vidare tillsammans med Liberalerna och denna regering fick bland annat ta hand om en grundstött sovjetisk ubåt, U 137, i oktober 1981. Efter valet 1982 befann sig partiet åter i opposition. Inför valet 1985 krävde Centerpartiet sänkt matmoms. Partiet hade också ett tekniskt samarbete med KDS och de två partierna gick till val under namnet Centern. Valet gick dock dåligt och kritiken riktades mot partiledaren Fälldin som valde att avgå. Han efterträddes av Karin Söder, som blev Sveriges första kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti. Hennes tid som partiledare blev dock kort och hon efterträddes 1987 av Olof Johansson.

Centerpartiet medverkade i Carl Bildts regering 1991–1994. Som miljöminister hade Johansson ansvaret för handläggningen av den då planerade Öresundsförbindelsen. När regeringen i juni 1994 beslöt att ge sitt tillstånd för projektet valde Johansson att lämna regeringen, men partiet kvarstod i koalitionen till slutet genom att övriga centerstatsråd stannade på sina poster. Mellan 1995 och 1998 samarbetade Centerpartiet med den socialdemokratiska regeringen för att genomföra vissa ekonomiska reformer samt reformer för att förändra Sveriges försvar. När Johansson avgick sommaren 1998 efterträddes han av Lennart Daléus. Vid valet 1998 fick Centerpartiet ett stöd på drygt fem procent, det sämsta i partiets historia. I februari 2001 efterträddes Daléus av Maud Olofsson. Partiet medverkade i Allians för Sverige inför riksdagsvalet 2006 då de med 7,9 % av rösterna blev Sveriges tredje största parti och tillsammans med de tre andra partierna i alliansen lyckades genomföra ett regeringsskifte. Den 3 mars 2006 lanserade Maud Olofsson förslaget Ungdomsavtalet, som innebär att särskilda frivilliga avtal ska kunna gälla för nyanställning av unga upp till 26 år, där arbetsgivarna ges möjlighet att säga upp ungdomar med omedelbar verkan under två år. Förslaget inspirerades av det franska contrat nouvelle embauche (CNE). Osynliga partiet protesterade mot förslaget genom bland annat fönsterkrossning och klotter. Då Maud Olofsson inför partistämman 2011 hade avböjt omval valdes Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet.

Centerpartiets förändring i kärnkraftsfrågan

År 1973, ett år efter att det första svenska kärnkraftverket i Oskarshamns kommun stod klart, väckte centerpartisten Birgitta Hambraeus kärnkraftsfrågan i en motion vid partiets riksstämma. Hon fick stöd av den kärnkraftsskeptiske nobelpristagaren i fysik, Hannes Alfvén, som också deltog vid stämman. Motståndet mot kärnkraft kom sedan att bli viktigt för Centerpartiet. I folkomröstningen 1980 tog Centerpartiet ställning för Linje 3, det vill säga man förespråkade fullständig avveckling av den svenska kärnkraften inom tio år. Det fanns länge en samsyn inom partiet kring kärnkraftspolitiken.

Centerpartiet argumenterar under 2000-talet fortfarande mot kärnkraften som energikälla. Kärnkraften beskrivs som en långsiktigt ohållbar energikälla med ofrånkomliga risker för säkerhetsproblem. Centerpartiet är emot svensk uranbrytning och beskriver problemet med slutförvaring av kärnavfall. Däremot har kravet på en kärnkraftsavveckling strukits. Kärnkraften ger, enligt Centerpartiet, en stabil energiförsörjning och bör därför finnas kvar i den svenska energiförsörjningen, tills det att den kan ersättas med andra energislag. Centerpartiet anser att det är eftersträvansvärt att samarbete finns med andra partier i just energifrågor.

Centerpartiets ungdomsförbund har varit en pådrivare bakom förändringen. Centerkvinnorna, som tidigare såg kärnkraftsmotståndet som en kvinno- och fredsfråga, har däremot inte drivit kärnkraftsfrågan under 2000-talet. Intern kritik mot förändringen finns i Centerrörelsen, tydligast artikulerad av riksdagsledamoten Solveig Ternström som år 2010 lämnade partiet i protest. Centerpartiets förändring i kärnkraftsfrågan har bidragit till att en tung politisk fråga, som tidigare splittrat borgerliga koalitionsregeringar, försvann. Centerpartiet röstade 2010 för en lagändring som möjliggör att gamla kärnkraftsreaktorer ersätts med nya.

Verksamhet

Liksom andra tidigare bonde- och agrarpartiet använder Centerpartiet sig av en grön fyrklöver som partisymbol, och har så gjort sedan 1942. Inspirationen kom från den finska Centern, som i sin tur tagit intryck av polska PSL. De fyra bladen representerar Centerrörelsen, det vill säga Centerpartiet samt systerorganisationerna Centerkvinnorna, Centerpartiets ungdomsförbund och Centerstudenter.

Centerpartiet har ett starkt lokalt stöd i många glesbygdsområden och driver på central nivå frågan om decentralisering. Partiets ungdomsförbund heter Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) studentförbundet heter Centerstudenter (tidigare CHF), kvinnoförbundet Centerkvinnorna (CK) och HBT-sammanslutningen heter Centerpartiets HBT-nätverk.

I Europaparlamentet ingick partiet 1995-2004 i den liberala gruppen Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp (ELDR) och från 2004 i den utvidgade Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

• Partiledare: Annie Lööf (sedan 2011)
• Förste vice partiledare: Anders W. Jonsson (sedan 2011)
• Andre vice partiledare: Fredrick Federley (sedan 2015)
• Partisekreterare: Michael Arthursson (sedan 2010)
• Gruppledare för riksdagsgruppen: Anders W. Jonsson (sedan 2011)
• Antal riksdagsledamöter efter valet 2010: 23

Några av Centerpartiets RD-ledamöter utanför Sveriges Riksdag 13 mars 2012.

Finansiering

Centerpartiet äger Randello Invest AB som är ett kapitalförvaltningsbolag. Bolagets grundarkapital kom från försäljningen av centerpressen och var då ca 1,8 miljarder kronor. 2009 tjänade Randello invest AB 123 miljoner, varav 110 lämnades till centerpartiet. Därutöver fick Centerpartiet statsbidrag om ca 40 miljoner.

Se även: Centerpartiets redovisning

Medlemskap

Centerpartiet är en del av Centerrörelsen. Centerrörelsen består av fyra organisationer, utöver Centerpartiet är Centerkvinnorna, Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) och Centerstudenter (CS) med. Om man går med i någon av Centerrörelsens grupper blir man automatiskt med i Centerpartiet.

I regeringsställning

Centerpartiet har varit i regeringsställning nio gånger sedan partiets bildande. Av dessa har fyra regeringar letts av centerpartistiska statsministrar, tre av socialdemokratiska statsministrar och två av moderata statsministrar. Centerpartiet är det parti efter Socialdemokraterna som varit i regeringsställning flest antal år.

Regering	Period
Regeringen Pehrsson-Bramstorp	1936
Regeringen Hansson II	1936–1939
Regeringen Hansson III	1939–1945
Regeringen Erlander II	1951–1957
Regeringen Fälldin I	1976–1978
Regeringen Fälldin II	1979–1981
Regeringen Fälldin III	1981–1982
Regeringen Bildt	1991–1994
Regeringen Reinfeldt	2006–2014

Reformer Centerpartiet varit med och genomfört

• Samkönade äktenskap
• Införandet av särbeskattning, istället för sambeskattning
• Införande av barnbidrag
• Nioårig enhetsskola, (Grundskola)
• Sänkt pensionsålder, 65 år
• Kognatisk tronföljd
• Införandet av en ny lärlingsanställnings-reform
• Infört RUT- och ROT-avdrag
• Fem stycken jobbskatteavdrag
• Införandet av en jämställdhetsbonus
• Bredbandssatsning på landsbygden
• Liberaliseringen av alkohollagen
• Sänkt restaurangmoms från 25 till 12 procent.
• Avskaffandet av kårobligatoriet
• Avskaffandet av apoteksmonopolet
• Sänkt bolagskatt

Partiledare och partiordförande

Period	Partiordförande
1916–1920	Erik Eriksson i Spraxkya
1920–1924	Johan Andersson i Raklösen
1924–1928	Johan Johansson i Kälkebo
1929–1934	Olof Olsson i Kullenbergstorp
1934–1949	Axel Pehrsson (från 1937 Pehrsson-Bramstorp)
1949–1971	Gunnar Hedlund
1971–1985	Thorbjörn Fälldin
1985–1987	Karin Söder (tillförordnad partiledare 1985–1986)
1987–1998	Olof Johansson
1998–2001	Lennart Daléus
2001–2011	Maud Olofsson
2011–	Annie Lööf

Partisekreterare

Period	Partisekreterare
1921–1923	Lorentz Johansson
1923–1931	Anton Pettersson
1932–1938	Bernhard Näsgård
1938–1941	Ferdinand Nilsson
1941–1951	Karl Lindegren
1951–1976	Gustaf Jonnergård
1976–1984	Allan Pettersson
1984–1987	Göran Johansson
1987–1998	Åke Pettersson
1998–2001	Ola Alterå
2001–2001	Åsa-Britt Karlsson (tillförordnad)
2001–2006	Jöran Hägglund
2006–2011	Anders Flanking
2011–	Michael Arthursson

Kända centerpartister

Se även Kategori:Svenska centerpartister

• Axel Pehrsson-Bramstorp, f.d. partiledare och statsminister
• Thorbjörn Fälldin, f.d. partiledare och statsminister
• Karin Söder, f.d. partiledare och den första kvinnliga partiledaren för ett riksdagsparti, utrikesminister och socialminister
• Anders Flanking, riksdagsledamot, f.d. partisekreterare i Centerpartiet
• Lena Ek, miljöminister, f.d. EU-parlamentariker
• Fredrick Federley, f.d. förbundsordförande i CUF och riksdagsledamot, EU-parlamentariker
• Andreas Carlgren, f.d. miljöminister
• Anders Ljunggren, f.d. förbundsordförande i CUF
• Karl Erik Olsson, f.d. jordbruksminister, f.d. EU-parlamentariker
• Hans Lindqvist, f.d. EU-parlamentariker
• Eskil Erlandsson, f.d. landsbygdsminister
• Michael Arthursson, partisekreterare
• Anna-Karin Hatt, f.d. IT- och energiminister
• Maud Olofsson, f.d. partiledare, näringsminister och vice statsminister
• Annie Lööf, partiledare och f.d. närings- och regionsminister

Lokalavdelningar

Centerpartiet finns lokalt över hela landet med distrikt i Blekinge, Dalarna, Fyrbodal, Gotland, Gävleborg, Göteborg, Halland, Jämtland, Jönköpings län, Kalmar län, Kronoberg, Norrbotten, Sjuhärad, Skaraborg, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala län, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götalands Västra, Örebro län och Östergötland. Utöver det är Centerpartiet representerade i kommuner och landsting.

Valresultat

Resultat i riksdagsval per län

Valresultat länsvis 2006   0-4,9 %   5-7,8 %   8-11,9 %   12-15,9 %   16%+

Resultat i riksdagsval per kommun

Resultat i riksdagsvalet 2014 på kommunnivå

• 
  1973
• 
  1976
• 
  1979
• 
  1982
• 
  1985 (som Centern)
• 
  1988
• 
  1991
• 
  1994
• 
  1998
• 
  2002
• 
  2006
• 
  2010

Riksdagsval Val Andel (%) Mandat Ref 1973 25,1 % 90 / 350 1976 24,1 % 86 / 349 1979 18,1 % 64 / 349 1982 15,5 % 56 / 349 1985 12,4 % 44 / 349 1988 11,3 % 42 / 349 1991 8,5 % 31 / 349 1994 7,7 % 27 / 349 1998 5,1 % 18 / 349 2002 6,2 % 22 / 349 2006 7,9 % 29 / 349 2010 6,6 % 23 / 349 2014 6,1 % 22 / 349

Landstingsval Val Andel (%) Ref 1973 25,2 % 1976 23,2 % 1979 18,6 % 1982 16,0 % 1985 12,0 % 1988 12,4 % 1991 11,0 % 1994 9,4 % 1998 6,7 % 2002 7,0 % 2006 7,9 % 2010 6,2 % 2014 6,3 %

Kommunalval Val Andel (%) Ref 1973 23,7 % 1976 22,1 % 1979 17,7 % 1982 15,3 % 1985 12,0 % 1988 12,5 % 1991 11,2 % 1994 10,1 % 1998 8,2 % 2002 8,6 % 2006 9,1 % 2010 7,6 % 2014 7,8 %

Europaparlamentsval Val Andel (%) Mandat Ref 1995 7,2 % 2 / 22 1999 6,0 % 1 / 22 2004 6,3 % 1 / 19 2009 5,5 % 1 / 18 2014 6,5 % 1 / 20

Centerpartistiska och liberala ledarsidor

Under många år drev Centerpartiet ett stort antal lokala dagstidningar, via mediabolaget Centertidningar. Bolaget såldes dock 2005 till Mittmedia för summan 1,815 miljarder kronor och markerade därmed slutet på den svenska partiägda dagspressen. Idag äger Centerpartiet endast sin medlemstidning, tidningen C.

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet men betecknar sig som centerpartistiska eller liberala, se Listan över centerpartistiska tidningar och Listan över liberala tidningar.

Se även

• Centerkvinnorna
• Centerpartiets Ungdomsförbund
• Centerstudenter
• Centerpartiets HBT-nätverk
• EU-kritiska Centernätverket
• Centern i Finland, finländskt parti
• Senterpartiet, norskt parti
• Åländsk Center, åländskt parti

Referenser

Källor

Centerpartiets historia [1]

Litteratur

• Nilsson, Torbjörn (2010). ”Med rötterna i jorden”. Populär Historia (nr. 4): sid. s. 38-41. ISSN 1102-0822. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Centerpartiet.
  Bilder & media
• Centerpartiet
• Centerpartiets idéprogram