Döden på Nilen

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Döden på Nilen (olika betydelser).
Döden på Nilen
FörfattareAgatha Christie
OriginaltitelDeath on the Nile
OriginalspråkEngelska
LandEngland England
GenreDetektivroman
Utgivningsår1937
Först utgiven på
svenska
1938
HuvudpersonerHercule Poirot
Ingår i seriecanon of Hercule Poirot

Döden på Nilen (originaltitel Death on the Nile) utkom 1937 och är en av Agatha Christies mest kända romaner.[1] Den utspelar sig på ett kryssningsfartygNilen.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Hercule Poirot befinner sig på semester i Egypten, där den vackra och rika arvtagerskan Linnet Ridgeway och hennes nyblivne make Simon Doyle jagas hänsynslöst av Doyles tidigare flickvän, Jacqueline de Bellefort, som bestämt sig för att göra livet outhärdligt för sin före detta fästman och hans nya fru. Alla fyra befinner sig snart på en båt utmed Nilen, tillsammans med Linnets skumme förmyndare, Andrew Pennington. När båten gör ett uppehåll i en gammal ruinstad utsätts Linnet och Doyle för ett mordförsök. På kvällen utbryter kaos på båten då Jacqueline i berusat tillstånd skjuter sin före detta fästman i benet efter att han visat sin avsky för henne och hennes förföljande av honom och hans nya förmögna fru. Doyle blir tillfälligt invalidiserad av skottet, som träffar honom i knät, och Jacqueline får ett nervöst sammanbrott då hon inser vad hon gjort och hur det hade kunnat sluta. Jaqcueline leds till sin hytt av ett av vittnena till skottlossningen samtidigt som ett annat väcker den doktor som också färdas på båten. Under tiden för skottlossningen och tumultet mördas Doyles fru Linnet Ridgeway i sömnen genom ett avfyrat pistolskott mot hennes tinning, med samma pistol som Doyle skjutits och som Jaqcueline tappat efter sin skottlossning. Ingen på båten tycks ha märkt skottet (inte ens den annars så vaksamme Poirot) utom en passagerare som trott det var en champagnekork som öppnades. Poirot ombeds dagen därpå att lista ut vem gärningsmannen är och undersöker då offrets hytt där han ser ett "J" i blod på väggen, ritat med Ridgeways finger, i badrummet finns enbart smink och två flaskor nagellack och parfym. Poirot märker även att Ridgeways smycken är försvunna (vilka senare återplaceras av någon på Ridgeways döda kropp).

Stil och dramaturgi[redigera | redigera wikitext]

Döden på Nilen ses som en av deckargenres mest klassiska verk och Christie använder här det av henne ofta nyttjade tricket med att den minst troliga, ja rent av omöjliga mördaren, i själva verket är den som utfört dådet. Liknande utformning har även de klassiska Christie-deckarna Dolken från Tunis, Mord på ljusa dagen och Tio små negerpojkar. För att uppnå detta använder sig Christie av ett annat av sina varligaste stildrag, nämligen förfalskandet av självklara fakta. I berättelsen antogs för självklart att Doyle skjutits i benet, då detta intygades av flera oberoende vittnen, men där denna grundläggande fakta visade sig vara påhittad och enbart till för att förmedla den falska bilden till vittnena. Behovet av vittnen och planeringen av vittnenas placering har ofta i Christies romaner, och så även här, en avgörande betydelse. Det är även detta som ofta leder Poirot och Miss Marple rätt, då den alltför fördelaktiga placeringen av vittnen och alibiföremål väcker deras misstänksamhet. Läsaren ges i boken också relativt lite information om de olika karaktärerna, för de flesta presenteras enbart ett mycket tunt skal av deras personlighet samt att de har ett motiv till mordet. Detta anses vara ett medvetet stildrag, då läsaren själv ska fylla karaktärerna med innehåll från sin fantasi, vilket i sin tur leder till känslan av att på samma villkor som huvudpersonen upptäcka ledtrådar och lösa gåtan. Som många Christie-romaner utspelar sig mordet på resa och i sällskap av ett begränsat antal personer som alla haft motiv att utföra mordet.

Kommentar[redigera | redigera wikitext]

I boken medverkar även en annan av Christies återkommande figurer, överste Race – han och Poirot träffades för första gången i Korten på bordet.

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Boken har filmatiserats tre gånger – 1978 som långfilm med Peter Ustinov och 2004 som TV-film (avsnitt ur serien Poirot) med David Suchet samt 2022 med Kenneth Branagh i huvudrollen som detektiven Hercule Poirot.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Death On The Nile” (på amerikansk engelska). www.agathachristie.com. https://www.agathachristie.com/stories/death-on-the-nile. Läst 28 maj 2020.