Hoppa till innehållet

Dödligt alibi

Från Wikipedia
Dödligt alibi
(Ordeal by Innocence)
GenreKriminalfilm
RegissörDesmond Davis
ManusAlexander Stuart
Baserad påPrövad oskuld av
Agatha Christie
SkådespelareDonald Sutherland
Sarah Miles
Christopher Plummer
Faye Dunaway
OriginalmusikDave Brubeck
Premiär
Speltid90 minuter
LandStorbritannien Storbritannien
SpråkEngelska
IMDb SFDb Elonet

Dödligt alibi (engelska: Ordeal by Innocence) är en brittisk kriminalfilm från 1984 i regi av Desmond Davis. I huvudrollerna ses Donald Sutherland, Faye Dunaway, Christopher Plummer och Sarah Miles. Filmen är baserad på romanen Prövad oskuld (1958) av Agatha Christie.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Paleontologen Dr. Arthur Calgary besöker familjen Argyle för att ge dem en adressbok som tillhör Jack Argyle. Familjen berättar att Jack har avrättats för mordet på sin adoptivmor för två år sedan. Adressboken kan dock bevisa att Jack var oskyldig, så Dr. Calgary startar utredningen på nytt.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade svensk premiär den 10 maj 1985 på biograf Spegeln i Stockholm.[1] Den har visats vid ett flertal tillfällen på Kanal 5.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Filmens musik av Dave Brubeck kritiserades för att vara olämplig för en stil som skildrade mysteriefilmsgenren.[2] Brubeck, en amerikansk jazzlegend, var inte känd för sitt arbete som filmkompositör och hade tagit över efter Pino Donaggio, som redan hade komponerat många stycken till filmprojektet.[3] Donaggio var för upptagen för att kunna arbeta med att färdigställa filmmusiken när olika filmredigeringar behövde göras om, så projektet överlämnades till Brubeck, som fick två veckor på sig att slutföra uppgiften.[3][4] Donaggios originalmusik hade virvlande stråkar, frodiga melodier och spänningsfyllda passager, medan Brubecks musik förlitade sig på nyinspelningar av hans tidigare kompositioner, kritiserade för att inte likna filmmusik och bedömdes vara mestadels i strid med filmens visualitet och stämning.[3][4]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

En recensent i timeout.com skrev att "filmen lyckas beundransvärt fånga en känsla av förtryck och social konformitet, och idén om mord som ett sätt att upprätthålla respektabilitet snarare än för vinning eller passion" och "en äkta svart thriller från 50-talet".[5] I februari 2021 gav filmkritikern Eddie Harrison från film-authority.com filmen från 1984 3 av 5 stjärnor och nämnde att "om du kan ta dig förbi jazzen, och det är ingen lätt uppgift, är Dödligt alibi mycket bättre än vad dess rykte antyder. Visst, det här kanske är lite stelt, men jag skulle hellre se den här typen av stålhårda förhör än Branaghs Poirot som hoppar runt på undersidan av järnvägsbroar som Super Mario i den senaste Orientexpressen-versionen".[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]