Hårdost

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hårdost kallas den osttyp med fast konsistens, som man kan skära i skivor med kniv eller osthyvel och kan använda som pålägg på bröd. Hårdost kan även rivas och smältas för att användas i matlagning. Hårdostar delas in i grynpipig ost, rundpipig ost och tät ost.

Det går åt 10 kg mjölk för att tillverka 1 kg hårdost. Hårdostar har en vattenkonstistens mellan 30 % och 50 % och får olika textur beroende på tillverkningsprocessen: grynpipiga (till exempel prästost), rundpipiga (till exempel herrgårdsost) eller täta (till exempel cheddar).

Hårdostar[redigera | redigera wikitext]

Textur beskriver utseendet på en hårdosts hål eller pipor. De olika texturerna beror på skillnader i tillverkningsprocessen, och har gett namn åt tre olika typer av hårdost.

Grynpipiga hårdostar[redigera | redigera wikitext]

Port Salut

Många små oregelbundna, grynformiga hål bildas när vasslen tappas av innan ostmassan rörs om och läggs i sin form. Koldioxiden som bakteriekulturen bilar under mognadsprocessen sipprar då ut genom hålrummen och bildar risgrynslika pipor, det vill säga hålen.

Rundpipiga hårdostar[redigera | redigera wikitext]

Emmentaler

Få, lite större och runda hål. Ostmassan formas och pressas samman under vätskeytan innan vasslen tappas. Bakteriekulturen bildar även här koldioxid men den stannar kvar i ostmassan och bildar stora hål som är fyllda med gas. Piporna blir färre och större än hos grynpipiga ostar.

Täta ostar[redigera | redigera wikitext]

Cheddar

Dessa har inga hål alls eller endast några smala sprickor. Ostmassan får ligga kvar i ostkaret efter att vasslen tappats av. Efter ett dygn mals och saltas den opressade osten för att därefter läggs i sin form för pressning. Under denna cheddringsprocess försvinner koldioxiden och inga hål bildas. Osten får en textur som är tätare än gryn- och rundpipiga ostar[1].

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Parmesan

Svensk konsumtion av hårdost[redigera | redigera wikitext]

2007 åt svenskarna 18,4 kg ost per person och av detta var 13 kg hårdost.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ostens textur”. Arla. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923173628/http://www.arlafoodservice.se/utbildning/ostguiden/mejeriet/ostens-textur/. Läst 20 mars 2013. 
  2. ^ ”Sverige i världseliten”. Ostfrämjandet. Arkiverad från originalet den 14 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100114071110/http://www.ostframjandet.se/Svensk-ost/Ostkonsumtionen/. Läst 14 april 2010. 

Källor[redigera | redigera wikitext]