Pogrom
Pogrom, från ryska погром (pogrom) - som härleds till громить (gromitj) - tygla någon, utsätta för våld, är en benämning på våldsamma och blodiga förföljelser av en folkgrupp, i synnerhet med avseende på förföljelser av judar.[1]
Termen pogrom användes ursprungligen om de brutala angreppen på judar i Tsarryssland under 1800-talet men har senare även kommit att användas om liknande angrepp på andra minoriteter. Det är inte ovanligt att pogromer är sanktionerade av den politiska makten och att ordningsmakten inte ingriper för att skydda de angripna[2].
Innehåll |
[redigera] Pogromer mot judar
[redigera] Från antiken till modern tid
Enligt historikern Pieter van der Horst ägde den första pogromen rum i Alexandria 38 e.kr. Den judiske filosofen Philo (25f.kr – 40 e.kr) berättar i ett av sina verk om attacken på judar i Alexandria sommaren 38 e.kr. Egyptier och greker angrep stadens judiska befolkning; synagogor och hus förstördes, judar torterades och mördades. Troligen skedde detta med den romerske guvernören Flaccus medgivande.[3]
I Rom förekom under kejsardömet våldsamma angrepp på och förföljelse av både judar och fornkristna. De fornkristna ansågs av romarna vara en judisk sekt.
Under den ”judisk-arabiska guldåldern” i det muslimska Spanien på 800 och 900-talen var judarna en erkänd del av landets kulturella och ekonomiska liv men på 1000-talet, när Kalifatet Córdoba började falla sönder, förändrades förhållandena och muslimska pogromer mot judar förekom i Cordoba 1011 och i Granada 1066. 1033 genomfördes en pogrom i Fez i grannlandet Marroco då 6 000 judar mördades.
De första officiellt nedskrivna redogörelserna för brutala judeförföljelser härstammar från tiden för Korstågen mellan 1095 och 1291 då kristna angrep judar i bl.a. Frankrike, Tyskland och England.
Vid mitten av 1300-talet, på grund av paniken och hysterin skapad av Digerdöden, blev judarna ofta anklagade för att bära skulden till pesten. Judar attackerades och mördades i Chillon, Basle, Stuttgart, Ulm, Speer och Dreseden. 1349 utplånades de judiska församlingarna i Mainz och Köln, samma år mördade katoliker 2 000 judar i Strasburg[4]. Ett par år senare hade sammanlagt 60 större och 150 mindre judiska samfälldheter tillintetgjorts.[5]
1543 skrev Martin Luther Von den Jüden und iren Lügen (sv: Om judarna och deras lögner), en skrift där han förespråkar hård behandling av judar. Luther menar att deras synagogor och skolor bör brännas, deras böneböcker förstöras, att rabbiner ska förbjudas att predika, judiska hem raseras och deras egendom och tillgångar konfiskeras.
Hep-Hep-kravallerna var antisemitiska attacker som började den 2 augusti 1819 i Würtzburg då judarna, influerade av franska revolutionen, krävde medborgliga rättigheter. Oroligheterna spred sig till andra tyska städar och så långt som till Danmark, Polen, Lettland och Böhmen.
Damaskusaffären 1840, då en italiensk munk och hans tjänare försvann i Damaskus och några judar i staden blev anklagade för mord, ledde till en rad pogromer mot judar i Mellanöstern och nordafrika[6]; Damaskus 1840 och 1848, Jerusalem 1847, Kairo 1844 och Dayr al-Qamar 1847 med flera.[7]
[redigera] Ryssland
Den första pogromen i Tsarryssland anses antingen vara oroligheterna i Odessa 1821 efter den grek-ortodoxa patriarkens död, då 14 judar mördades, eller de antijudiska upplopp som ägde rum i Odessa 1859.
Men ordet ”pogrom” började allmänt användas först när en rad antijudiska upplopp svepte över Ryssland mellan 1881 – 1884. Pogromerna startade i Elizavetgrad (Kirovohrad, Ukraina) i april 1881 då tusentals judiska hem förstördes och fortsatte med över 200 antijudiska aktioner i 166 städer i sydvästra Ryssland, framförallt Kiev, Warszawa och Odessa. Det som satte igång dessa pogromer var mordet på Tsar Alexander II 1881 och ryktet spreds att det var judar som låg bakom mordet. Till vilken grad rysk press var ansvarig till att uppmuntra ryktesspridningen diskuteras bland forskare. Lokala ekonomiska förhållanden och konkurrens anses ha bidragit till pogromerna.
En mycket blodigare våg av pogromer utbröt 1903 – 1906 som tog upp till 2 500 judars liv och lämnade ännu fler skadade. Historiker som Edward Radzinsky menar att flera av pogromerna initierades av de styrande i landet understödda av den hemliga polisen Ochrana men många pogromer startade spontant.
Kishninev pogromen 1903 (då oskyldiga judar återigen blivit anklagade för mord) pågick i tre dagar och krävde 49 judars liv, 500 sårade och 700 plundrade och förstörda hem. Övergreppen blev omskrivna i The Times och New York Times vilket ledde till uppmärksamhet kring pogromerna och internationella protester.
1905 var det pogromer i 660 städer. De största antalet pogromer registrerades i regionen Chernigov gubernia nordost om Kiev. Pogromerna där i oktober tog 800 judiska liv, 400 dödades i Odessa, över 150 i Rostov-on-don, 67 i Yekaterinoslav, 54 i Minsk, 30 i Simferopol - över 40, i Orsha — över 30. Pogromerna fortsatte 1906 — i Gomel, i Belostok, i Seldce… Polis och militär tillhörde förövarna.
Flera pogromer följde med den Ryska revolutionen 1917 och inbördeskriget. Det uppskattas att mellan 70 000 och 250 000 judar mördades i det Ryska Imperiet; antalet föräldralösa barn översteg 300 000.[källa behövs]
Pogromerna härjade i sydvästra Ryssland inom det område som kallades Cherta osedlodsti (ry: Черта́ осе́длости) där majoriteten av de ryska judarna enligt lag var hänvisade att bo. Se vidare artikeln Judiska bosättningsområdet i Tsarryssland. Decennierna runt sekelskiftet 1900 emigrerade omkring två miljoner ryska judar, de flesta till USA.
[redigera] Utanför Ryssland
Pogromer spreds över Central- och Östeuropa och förekom även i andra delar av världen. 1919 i Buenos Aires, Argentina genomfördes pogromer under Semana Tragíca (sv: Den tragiska veckan) [8] I Arabvärlden förekom flera pogromer i samband med spänningarna och konflikter i Palestina. Omtalad är Fahrudpogromen i Irak som 1941 krävde mellan 200 och 400 judars liv, och efter kriget pogromerna Tripoli, Libyen, 1945.
[redigera] Under Förintelsen
Pogromer uppmuntrades av nazisterna. Den mest omfattande pogromen i nazistiska Tyskland var Kristallnatten 1938 då tusentals judiska hem, affärer och synagogor vandaliserades, uppemot 400 judar dödades och 30 000 judiska män arresterades och sändes till koncentrationsläger.
En rad pogromer under Förintelsen genomfördes av icke-tyskar. Den värsta av dessa var Iaşipogromen i Rumänien 1941 då 13 266 judar dödades av rumänska civila, poliser och militärer. I den Ukrainska staden Lviv organiserade nationalister två stor pogromer då omkring 6 000 mördades. Samma år, 1941, genomförde Litauiska partisaner och Röda Armen pogromer i staden Kaunas som innebar 3 800 judars död samt nerbrända hem, gårdar och synagogor.
Under Massakern i Jewabne, också 1941, mördade polacker mellan 400 och 1 600 judar. Om tyskarna, som kontrollerade byn, var inblandade i denna pogrom är oklart.
Efter kriget förekom flera våldsamma antisemitiska upplopp i den av Sovjet ockuperade delen av Europa. En av de mest omtalade är Pogromen i Kielce i Polen den 4 juli 1946 då många judar som släppts fria ur koncentrationsläger dödades.
[redigera] Modern användning och exempel
Andra minoriteter har genom historien lidit av liknande målinriktade angrepp och många historiker menar att de kan kallas pogromer. Till exempel massakern på romare och utlänningar i Anatolien under den s.k. Asiatiska Vespern 88 f.kr., Boudicas revolt i Britannien 60-61 f.kr., massakern på utlänningar i Guangzhou 878, Danemordet då danskar dödades England 1002, Sicilianska aftonsången 1282 då fransmän attackerades och Bartolomeinatten i Frankrike 1572 som krävde tusentals hugenotters liv.
Till pogromer under 1800-talet kan räknas angreppen på svarta i USA under New York Draft Riots 1863 , massakern på kineser i Los Angeles 1871 och Batakmassakern 1876 då bulgarier dödades av osmanska militärer. I ett utbrott av sekteristiskt våld i Libanon 1860 mördade druser över 10 000 kristna, huvudsakligen maroniter. Under massakern på armenier i Osmanska riket 1894 – 1896 mördades mellan 80 000 och 300 000 armenier.
Här följer exempel på målinriktade angrepp på minoriteter, pogromer, under 1900- och 2000-talen:
1955, under Istanbulpogromen angrep turkar etniska greker som bodde i landet.
1964 efter revolutionen i Zanzibar mördades omkring 17 000 araber och asiater.
1966 i Nigeria, före Biafrakrigets utbrott, attackerades folkgruppen igbo.
1969 angrepp på kineser i Malaysia under den s.k. May 13 Incident.
1980-talet, attacker mot koptiska kristna i Egypten.
1984 pogromer mot siker i Indien efter mordet på premiärminister Indira Gandhi.
1998 Jakarta Riots if May 1998 var pogromer mot etniska kineser i Indonesien.
2002 Gujaratpogromen mot muslimer i indiska delstaten Gujarat.[9]
2009 pogromer mot romer i Ungern.[10]
[redigera] Se även
- Judiska bosättningsområdet i Tsarryssland
- Istanbulpogromen
- Kristallnatten
- Adanamassakern
- Pogromen i Kielce
[redigera] Noter
- ^ "pogrom", SAOB, nätupplagan, sidan läst 11 februari 2008
- ^ Encyclopædia Britannica
- ^ The first pogrom: Alexandria 38 CE, Pieter W. van der Horst, European Review, 2002 no 10 : 469-484 Cambridge University Press.
- ^ Black Death, JewishEncyclopedia.com
- ^ "Jewish History 1340-1349"
- ^ Frankel, Jonathan: The Damascus Affair: 'Ritual Murder', Politics, and the Jews in 1840 (Cambridge University Press, 1997) ISBN 0-521-48396-4 p.1
- ^ Yossef Bodansky. "Islamic Anti-Semitism as a Political Instrument" Co-Produced by The Ariel Center for Policy Research and The Freeman Center for Strategic Studies, 1999. ISBN 0-9671391-0-4
- ^ Antisemitism: a historical encyclopedia of prejudice and persecution, Volym 1 AvRichard S. Levy -
- ^ The Gujarat Pogrom of 2002 By Paul Brass 2004
- ^ Expressen 18 augusti 2009
[redigera] Källor
Pogrom på engelska Wikipedia. Den svenska texten är en förkortad och bearbetad version av den engelska artikeln. Där referenser inte anges i den svenska texten se referenser hos Pogrom på engelska Wikipedia.
[redigera] Vidare läsning
Paul R. Brass: Riots and pogroms, Basingstoke : Macmillan, 1996, ISBN 0-333-65076-X
Pogrom: Webster's Timeline History, 1549 - 2006, ICON Group International, Inc. 2009, ISBN 978-0-546-89495-0
I.Michael Aronson: Troubled Waters: Origins of the 1881 Anti-Jewish Pogroms in Russia b, University of Pittsburgh Press,1991, ISBN 978-0-8229-3656-5
John Thayer Sidel: Riots, Pogroms, Jihad: Religious Violence in Indonesia, Cornell University Press, 2006
Charles L. Lumpkins: American Pogrom: The East St. Louis Race Riot and Black Politics, ISBN 978-0-8214-1802-4
