Fri marknad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den fria marknaden är idén om en öppen marknad där all egendom och alla tjänster kan säljas för pengar, utan förbud, skatter, subventioner eller statliga ingrepp. I frånvaro av monopolmakt, externa effekter, stordriftsfördelar och informations- och transaktionskostnader – det vill säga perfekt konkurrens – leder den fria marknaden i teorin till en optimal användning av resurser i ekonomin. Staten får alltså inte påverka marknaden att fungera annorlunda eller effektivare. Den ska "reglera" sig själv. Dess förespråkare menar att om den teoretiska fria marknaden uppnås skulle det förhindra många av de ekonomiska kriser vi genom de gångna åren genomlidit och att det skulle förhindra kortsiktigt profittänkande från de stora bankernas sida. Detta kallas välfärdsekonomins första teorem.[1]

Uppfattningen om den fria marknaden funktion bestrids av bland annat nationalekonomen Joseph E. Stiglitz som, i sin bok Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris, menar att avregleringarna i ekonomin (som gav marknaden friare händer) samt den bristande insynen i finanssektorn, var de främsta orsakerna till den ekonomiska kris som drabbade världen 2007/2008 och de efterföljande problemen. Han argumenterar för att en stabil ekonomi kräver samhälleliga regleringar av marknaden.[2]

Den fria marknaden förespråkas främst av nyliberaler, eftersom den är i linje med deras idéer om individens frihet från tvång och våld (negativ frihet) och en stat som har som enda uppgift att upprätthålla och förhindra kränkningar av folkets och individens rättigheter och friheter (nattväktarstat).[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Varian, Hal R. (2006), Intermediate Microeconomics (London: W.W. Norton & Company)
  2. ^ Joseph E. Stiglitz (2011). Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris. ISBN 9789173432948