Fri marknad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den fria marknaden är idén om en öppen marknad där alla transaktioner sker utan förbud, skatter, subventioner eller statliga ingrepp. I frånvaro av monopolmakt, externa effekter, informationsasymmetri samt informations- och transaktionskostnader – det vill säga perfekt konkurrens – leder det i teorin om den fria marknaden till en optimal användning av resurser i ekonomin. Staten kan alltså inte påverka marknaden så att den kan fungera annorlunda eller effektivare, alla ingrepp leder till ett mindre effektivt utnyttjande av resureser. Marknaden, givet dess teoretiska antaganden och de institutioner som krävs för att upprätthålla marknaden, kan "reglera" sig själv. Det vill säga, aktörerna på en fri marknad antas kunna skapa de regler som krävs för att den skall fungera på ett effektivt sätt.

En kritik om marknadens funktion ges av bland annat nationalekonomen Joseph E. Stiglitz som, i sin bok Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris, menar att avregleringarna i ekonomin (som gav marknaden friare händer) samt den bristande insynen i finanssektorn, var de främsta orsakerna till den ekonomiska kris som drabbade världen 2007/2008 och de efterföljande problemen. Han argumenterar för att en stabil ekonomi kräver samhälleliga regleringar av marknaden.[1]

Den fria marknaden förespråkas främst av nyliberaler, eftersom den är i linje med deras idéer om individens frihet från tvång och våld (negativ frihet) och en stat som har som enda uppgift att upprätthålla och förhindra kränkningar av folkets och individens rättigheter och friheter (nattväktarstat).[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Joseph E. Stiglitz (2011). Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris. ISBN 9789173432948