Fridtjuv Berg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fridtjuv Berg.

Johan Fridtjuv Berg, född 20 mars 1851, död 29 februari 1916, var en svensk skolman och politiker (liberal); han var ecklesiastikminister 1905-1906 och 1911-1914 samt riksdagsledamot 1891-1916. Fridtjuv Berg var son till Anders Berg. Gift 7 april 1883 med Vilhelmina Dorotea Kåberg, f. 6 okt. 1858. d 26 apr. 1921, dotter till smeden Per Adolf Kåberg. Tillsammans fick de sönerna Yngve Berg och Tor Berg.

Skolman och liberal politiker[redigera | redigera wikitext]

Fadern hade varit föreståndare för bruksskolan i Finspång sedan 1851. Fridtjuv efterträdde honom 1878 och behöll tjänsten till 1881. 1883 skrev han boken Folkskolan såsom bottenskola där han förespråkade ett sammanhållet skolsystem och en gemensam skola för alla samhällsklasser. Berg satt som riksdagsman i andra kammaren för Stockholms stad 1891-1911 och för Stockholms stads första valkrets 1912-1916. I riksdagen tillhörde han Gamla lantmannapartiet 1891-1894, men medverkade 1895 till bildandet av Folkpartiet, som år 1900 gick upp i Liberala samlingspartiet. Efter att tidigare ha yttrat sig endast i folkbildningsfrågor och allmänt humanitära spörsmål, började han 1905 att ta verksam del i de politiska striderna. Efter unionsupplösningen uttalade han sig bestämt mot varje våldsamt ingripande i konflikten mellan Sverige och Norge. Detta medförde att han vid höstvalen 1905 motarbetades av högern och en del högerliberaler.

När Karl Staaff bildade regering den 7 november 1905, med en rösträttsreform baserad på majoritetsval som målsättning, blev Berg ecklesiastikminister. Som statsråd lyckades han förverkliga en del för folkundervisningen och den allmänna kulturen betydelsefulla önskemål. Han var ansvarig för stavningsreformen 1906, som avskaffade stavningen med fv, hv och dt. Han genomdrev också ändringar av folkskollärarkårens representation inom de lokala skolstyrelserna och statsanslag till skönlitterära författare. Den 29 maj 1906 avgick hela regeringen. I den politiska agitationen sommaren och hösten 1906 tog Berg mycket verksam del och försvarade både i tal och skrift såväl Staaffska ministärens allmänna politik som dess rösträttsförslag. Det proportionella Lindmanska rösträttsförslaget bekämpades av Berg både i föredrag inom olika delar av landet och i riksdagsdebatterna våren 1907.

Sedan förslaget om proportionella val till slut antagits av riksdagen, intog han liksom Staaff den ståndpunkten, att striden mellan proportionsval och majoritetsval borde få vila. Beträffande parlamentarismen, försvarsfrågan och nykterhetsfrågan, de tre stora stridsfrågorna 1909-1911 anslöt sig Berg helt till Staaff och var liksom denne anhängare av Andrakammar-parlamentarism samt utredningar rörande försvaret och det allmännas ställning till rusdryckshandeln. Det arbete Berg utfört som ecklesiastikminister blev inom vida kretsar högt uppskattat. Han var en av de ledande inom sin tids svenska liberala utbildningspolitik och svensk skolpolitik. Med stöd av de manliga lärarna lade han ett proposition om olika löneskalor efter kön för de offentligt anställda folkskolelärarna. "Lärare och lärarinnor prestera måhända lika mycket arbete - och säkerligen lika värdefullt arbete, men de prestera helt visst icke samma slags arbete", menade Berg.[1] Riksdagen fastslog principen 1906.

Universitetens uppfattning fick ett klart uttryck i Bergs promoverande till filosofie hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala 1907.

Berg var också en av grundarna till Barnbiblioteket Saga.

Hans grav återfinns på Norra begravningsplatsen.[2]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ulla Wikander, Kvinnoarbete i Europa 1789-1950. Genus, makt och arbetsdelning. Atlas Akademi: 1999, s. 96
  2. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 22. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 244-247. Libris 7684 
  • Bröms, Klas (1964). Fridtjuv Bergs pedagogik: med tyngpunkt på tiden före hans första statsrådsperiod. Årsböcker i svensk undervisningshistoria, 0346-8461 ; 44(1964) ; 112. Stockholm: Fören. för svensk undervisningshistoria. Libris 781857 
  • Bröms, Klas; Sjöstrand, Wilhelm (1972). Frihet och jämlikhet enligt personlighetsprincipen hos Fridtjuv Berg. Forskningsprojektet Frihet och jämlikhet som pedagogiska grundbegrepp inom västerländsk demokrati (FOJ), 99-0714228-X ; 12 Rapport / Institutionen för pedagogik, Uppsala universitet, 99-0245148-9 ; 21. Uppsala. Libris 453340 
  • Fridtjuv Berg: några minnesblad. Stockholm: Svenska andelsförl. 1916. Libris 1649402 
  • Holm, Carl (1968). Fridtjuv Berg och folkhögskolan. Årsböcker i svensk undervisningshistoria, 0346-8461 ; 44(1964) ; 120. Stockholm. Libris 879083 
  • Holm, Carl (1962). Fridtjuv Bergs otryckta handlingar i riksarkivet.. Stockholm. Libris 1965407 
  • Husén, Torsten (1946). Fridtjuv Berg, folkskollärarkåren och stavningsreformerna. Pedagogiska skrifter, 0347-819X ; 192. Stockholm. Libris 758431 
  • Husén, Torsten (1948). Fridtjuv Berg och enhetsskolan. Pedagogiska skrifter, 0347-819X ; 199. Stockholm: Sv. läraretidn. Libris 1404263 
  • Richardson, Gunnar (2002). ”Fridtjuv Berg och den gemensamma skolan”. Liberala pionjärer / Håkan Holmberg (red) (2002): sid. [96]-109 : ill..  Libris 8400533

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hjalmar Hammarskjöld
Sveriges ecklesiastikminister
1905–1906
Efterträdare:
Hugo Hammarskjöld
Företrädare:
Elof Lindström
Sveriges ecklesiastikminister
1911–1914
Efterträdare:
Karl Gustaf Westman