Objektivism (Ayn Rand)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För värdeobjektivism, se Värderealism.

Objektivism är det namn som den rysk-amerikanska filosofen och författaren Ayn Rand gav sin egen filosofi.

Sammanfattningsvis menar objektivismen att mänskliga varelser är medvetna om en oberoende verklighet genom sina sinnen, att förnuft är det väsentliga för att bearbeta dessa data, att det moraliska syftet med var och ens liv bör vara att sträva efter att tillgodose sitt eget rationella egenintresse, och att det enda helt moraliskt godtagbara sociala systemet är fullkomlig laissez-faire-kapitalism, där staten är strikt begränsad till domstol, polis och militär.

Rand karaktäriserar objektivismen som en filosofi "för att leva på jorden", med utgångspunkt i verkligheten och med målet att förenkla kunskap om den naturliga världen och harmoniska, ömsesidigt gynnsamma interaktioner mellan mänskliga varelser. Ett huvudsakligt inslag i objektivismen är ett fokus på den mänskliga individens potential. Rand skrev:

Min filosofi går i grund och botten ut på att människan är ett heroiskt väsen, med den egna lyckan som det moraliska syftet med sitt liv, med produktiva bedrifter som sitt ädlaste göromål och förnuftet som sitt enda absoluta.[1]

Objektivismens namn härstammar från begreppet att kunskap och värden är "objektiva", snarare än "intrinsikala" eller "subjektiva". Enligt Rand är varken begrepp eller värden "intrinsikala" i extern verklighet, men inte heller är de blott "subjektiva" (med vilket Rand menar "godtyckliga" eller "skapade av [ens] känslor, begär, 'intuition', eller nycker"). Istället är riktigt formade begrepp och värden objektiva i betydelsen att de möter de specifika (kognitiva och/eller biocentriska) behoven av en individuell mänsklig person. Sanna begrepp och värden är, som hon skrev, "bestämd av verklighetens natur, men måste upptäckas av det mänskliga medvetandet".

Vid en boksignering blev Rand en gång tillfrågad att sammanfatta sin filosofi. Många använder denna 'förenklade' beskrivning, som den officiella sammanfattningen av objektivismens grunder.[2]

Objektivistiska principer[redigera | redigera wikitext]

Metafysik: objektiv verklighet[redigera | redigera wikitext]

De grundläggande lärosatserna i den objektivistiska metafysiken är (1) tillvarons företräde, (2) identitetslagen (Aristoteles "A är A"), och (3) medvetandets axiom. Dessutom (4) kausalitetslagen som är en naturlig följd av identitetslagen. Tillvarons företräde gör gällande att verkligheten (universum, det som är) existerar oberoende av mänskligt medvetande. Identitetslagen gör gällande att det som existerar är kvalitativt bestämt, det vill säga, har en bestämd, begränsad natur. Medvetandets axiom är påståendet att man är medvetande. Kausalitetslagen gör gällande att saker handlar i enlighet med sin natur. Samtliga dessa påståenden är enligt objektivismen axiomatiska. Enligt objektivismen är beviset för ett påstående att det både (a) är själv-evident och (b) inte sammanhängande kan förnekas, eftersom alla argument mot påståendet skulle behöva anta att påståendet är sant.

Acceptansen av ovanstående premisser innebär enligt Ayn Rand ett avståndstagande ifrån alla former av vidskepelse & nycker som baseras på övernaturlig tro.

Kunskapsteori: förnuft[redigera | redigera wikitext]

Objektivismens kunskapsteori, likt objektivismens andra grenar, fanns alla tillgängliga i någon form sedan Och världen skälvde publicerades. Dock blev den i sin helhet förklarad i Rands Introduction to Objectivist Epistomology (1967). Rand såg kunskapsläran som central i hennes filosofi, en gång påpekandes, "Jag är inte i första hand en förespråkare av kapitalism, utan av egoism; och jag är inte i första hand en förespråkare för egoism, utan för förnuft. Om man erkänner förnuftets överlägsenhet och tillämpar det konsekvent, följer det övriga på detta".[källa behövs]

Enligt den objektivistiska kunskapsteorin kan en människa, genom sensorisk perception och processen resonerande, nå absolut kunskap om den omgivning som hon upplever. Därmed tar Objektivismen avstånd från skepticism. Vidare hävdar den att inget som inte har nåtts med objektiva, förnuftiga metoder kan vara sann kunskap, och tar avstånd från tro eller "intuition" som en metod för att nå kunskap.

Rand menade också att all kunskap är induktiv, eller vilar på induktion. Således är även logiken som objektivismen grundar sig på induktiv.

Etisk egoism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Etisk egoism

Den objektivistiska etiken är baserad på teorin att varje person är moraliskt skyldig att handla i egenintresse. Den säger också att det är moraliskt riktigt att vara självisk, och att ingen kan kräva av andra människor att de ska bortse från sitt egenintresse. Kritiker hävdar att etisk egoism tillåter skadandet av andra. Ayn Rand hävdar dock att det inte finns värden att vinna från användandet av våld och tvång för att tvinga sin vilja på andra, då denna parasitism i längden är ohållbar och därmed irrationell. Etisk egoism innebär alltså att leva sitt liv på ett sådant sätt att ens egen lycka och andra tillgångar i ens liv inte står i konflikt med andra personers intressen. Detta är, i andemening, den grundläggande regeln i kapitalismen, som Ayn Rand förespråkade.

Politik: individuella rättigheter och kapitalism[redigera | redigera wikitext]

Övergången från den objektivistiska etiken till den objektivistiska teorin om politik bygger på begreppet rättigheter. En "rättighet", enligt objektivismen, är en moralisk princip som både definierar och sanktionerar en varelses frihet att handla inom ett socialt eller samhälleligt sammanhang. Objektivismen anser att endast mänskliga individer har rättigheter; det finns, i den objektivistiska synen, inget sådant som "kollektiva rättigheter" som inte kan reduceras till en uppsättning individuella rättigheter, inte heller djurs rättigheter eller eventuella människors rättigheter. Dessa rättigheter kan endast inskränkas av den offentliga makten och endast för den som genom tvångsmakt förgripit sig på andras rättigheter. Objektivismen stödjer följaktligen rätten till abort och menar att livet, och därmed de mänskliga rättigheterna, börjar vid födseln. Ayn Rand menade att även rätten till liv kan begränsas för de som med berått mod förgripit sig på andras rätt till liv och betraktade därför dödsstraff som moraliskt acceptabelt, men medgav att det ligger en stor fara i att ge den offentliga makten rätt att avsluta liv med berått mod, och föredrog därför andra påföljder.

Vidare är objektivismen mycket specifik beträffande uppsättningen "individuella rättigheter" som finns; som sådan, är den objektivistiska listan på individuella rättigheter avsevärt olik de som antas av de flesta stater, till exempel.

Trots att objektivismen inte använder begreppet "naturrätt", är de rättigheter den erkänner baserade direkt på den natur mänskliga varelser har som beskrivna i objektivismens metafysik, kunskapslära och etik. Eftersom mänskliga varelser måste fatta beslut för att kunna överleva som mänskliga varelser, är det grundläggande kravet på en mänsklig varelse frihet att fatta, och handla efter, sitt eget oberoende, förnuftiga omdöme i enlighet med sitt egenintresse.

För att säkra dessa rättigheter till liv, frihet och egendom förespråkar objektivismen i praktiken en nattväktarstat. För att kunna finansiera denna utan beskattning föreslog Ayn Rand att individer och företag mot en liten avgift skulle kunna försäkra sina affärskontrakt så att staten skulle garantera deras genomförande. Som bieffekt skulle staten då även få nödvändiga resurser till att beskydda alla andras rätt till liv, frihet och egendom.

Alltså, sammanfattar objektivismen, är den grundläggande rättigheten för en mänsklig varelse rätten till liv. Med denna fras menar objektivismen att agera i förmån för ens eget liv - inte rätten att ha ens liv skyddat, eller att ha ens överlevnad garanterad, genom ofrivilliga ansträngningar från andra mänskliga varelser. Detta leder oss, enligt objektivismen, vidare till rätten till egendom, vilken alltid är antagen representera produkten av ens egna ansträngningar; enligt detta synsätt, kan en persons rätt till liv inte innefatta rätten att förfoga över en annan persons privata egendom, under några som helst omständigheter. Enligt objektivismen har man rätt att överföra sin egen egendom till vem helst man vill för vad helst för anledning man finner, men en sådan överföring är enbart etisk ifall den är utförd under sådana villkor att båda parter frivilligt medger en sådan transaktion, utan tvång och av båda parter med förväntningen att transaktionen gynnar dem.

Objektivismen förespråkar även guldmyntfot.

Anarkokapitalistisk kritik[redigera | redigera wikitext]

Anarkokapitalister hävdar att objektivismens etik och dess syn på rättigheter är oförenlig med en stat, även en nattväktarstat. Roy Childs skrev bland annat i ett brev till Ayn Rand att hon borde välja att stödja anarkokapitalismen istället för den minarkism som hon omfamnade. Vissa objektivister anser dock sig också vara anarkokapitalister, och ser det som en bättre ståndpunkt. Ayn Rand tog dock starkt avstånd ifrån anarkisterna (hon kallade dem bland annat färgstarkt för "högerhippies") och hävdade att anarkismen är en kollektivistisk lära. Rands stöd för offentligt våldsmonopol och ensamrätt till försvars-, polis- och domstolsväsen var lika grundligt som för avsaknaden av offentlig inblandning i näringslivet.

Konst: romantisk realism[redigera | redigera wikitext]

Ayn Rand definierade sina egna romaner som romantisk realism (en term som hon själv myntat). Hon betraktade romantiken som den främsta skolan inom litteraturen, eftersom den, enligt Rand, visade en värld "not as it is, but as it could and should be" - ett uttryck som hon hämtat ifrån Aristoteles. Romanticismen innebär dessutom implicit att människan har fri vilja, och inte från premissen att hon är en "lekboll för gudarna" eller blott och bart en "produkt av arv och/eller miljö", vilket stod i stark strid med den dåvarande naturalismen som litterär skola (Ayn Rand uttryckte dock ibland en viss uppskattning för enskilda naturalistiska författare, som till exempel Sinclair Lewis).

Hennes favoriter och föredömen som författare var Victor Hugo och (med vissa förbehåll) Fjodor Dostojevskij.

Objektivister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "About the Author", efterord till Och världen skälvde
  2. ^ Introducing Objectivism The Ayn Rand Institute
  3. ^ Why Is This Man Smiling? Fast Company, 1 april 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]