Vänsterliberalism
Vänsterliberalism är ett vagt begrepp som då och då använts i den politiska debatten under senare decennier, till exempel i Sverige. Vänsterliberalism, såsom det använts i debatten, fokuserar på demokrati och är besläktat med socialliberalism. Det skiljer sig starkt från nyliberalism liksom från konservativ liberalism genom att den ser ett behov av en omfördelande stat och genom att den använder sig av ett positivt frihetsbegrepp (frihet till) istället för ett negativt (frihet från).
Innehåll |
Begreppet i svensk debatt[redigera]
1960-2000[redigera]
Per Gahrton var under ett par år under sextiotalet (1967-1968) redaktör för tidskriften Liberal Debatt och pläderade då för en liberalism med mer betoning åt vänster, så kallad "vänsterliberalism".[1]
2000- och 2010-talet[redigera]
Karl Palmås[redigera]
Karl Palmås har under 2000-talet gjort ett antal inlägg om vänsterliberalism. 2003 beskrev han till exempel partier som D66 i Holland, Radikale Venstre i Danmark och Liberaldemokraterna i Storbritannien, som vänsterliberala partier. Kortfattat ser han dessa vänsterliberala partier som "för marknadsekonomi", men samtidigt i många frågor närmare vänstern än mer traditionella liberala partiet. Enligt Palmås så är vänsterliberalismens mål inte att alla ska vara överens i samhället, snarare är målet att skapa en slags fredlig samexistens mellan olika grupperingar och att olika värderingar och lösningar kan samexistera sida vid sida. Detta betyder inte att man skall blunda för orättvisor. Men det viktigaste är inte att komma till samma slutsatser, det viktigaste är att fokusera på frågan: ”lider du?” För att minska lidandet i världen främjar vänsterliberaler exempelvis aktivt både demokrati och ekonomisk utveckling runt om in världen. Vänsterliberalism är vidare, enligt Palmås, en filosofi som menar att samhället varken bör byggas på religion eller vetenskap. Istället bör samhället byggas på demokrati, närmare bestämt demokrati i betydelsen offentligt samtal där så många som möjligt har möjlighet att delta.
Valter Mutt[redigera]
Valter Mutt, omvärldsanalytiker och riksdagsledamot, ser liksom Palmås brittiska Liberaldemokraterna som ett vänsterliberalt parti. Om sitt eget parti skriver han att de är "på väg att bli Sveriges vänsterliberala parti. Ett hem för alla som vill stärka marknadsekonomin, försvaga kapitalismen och demokratisera demokratin." Enligt Mutt kännetecknas liberala partier, som inte är vänsterliberala, ofta av att de förordar hårda tag mot invandrare, arbetslösa och brottslingar samt en överbetoning på ekonomisk liberalism[2].
Mikael van Reis[redigera]
Inför riksdagsvalet 2006 var en av rubrikerna i GP "Vi saknar ett vänsterliberalt parti". Författaren till inlägget, Mikael van Reis, kritiserade Folkpartiets förändring bort från "snällismen" mot det disciplinära hållet ("med test, läxor och buggning") och pläderade för ett vänsterliberalt eller socialliberalt parti. I artikeln nämner han också att Bo Ekman, före detta Volvodirektör, också påpekat att Folkpartiet gått från "försvar av individens integritet till disciplin och prövning av medborgare" samt att de blivit "tvärsäkerhetens och nitälskarens parti, inte ifrågasättarnas och det öppna samtalets parti" (SvD 7 september).[3]
I den svenska kontexten kan debatten om vänsterliberalism ses i skenet av debatten om övervakningssamhälle, FRA, fildelning, kravpolitik och bombhöger. Debatten kan också ses i skenet av uppkomst av föreningen Vägval Vänster och nätverket Socialliberal (grundat av folkpartisten Staffan Werme).
Kritik[redigera]
Vänsterliberalismen har kritiserats från såväl vänster som höger. Ledarskribenten Jesper Bengtsson kommenterade nämnda Arena-artikel i Aftonbladet [4], och Mattias Svensson (redaktör för tidskriften Neo) kritiserat Palmås så kallade Ior-liberalism [5].
Litteratur[redigera]
- Berlin, Isaiah (1984) Fyra essäer om frihet. Stockholm: Ratioinstitutet.
- Gray, John (2002) Two faces of liberalism. London: The New Press.
- Lindgren, Johan & Palmås, Karl (2006) "En pragmatistisk liberalism", Fronesis, nummer 22-23.
- Palmås, Karl (2003) "Liberalerna - den nya vänstern", Arena, nummer 5.
- Palmås, Karl (2006) "En vänsterliberal vokabulär", i Rosén (red.) Vägval Vänster. Stockholm: Premiss Förlag.
Källor[redigera]
- ^ Gahrton, Per Därför hör liberalismen hemma i det förflutna.
- ^ http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/11/sveriges-vansterliberala-parti
- ^ http://www.gp.se/kulturnoje/1.131406-vi-saknar-ett-vansterliberalt-parti Vi saknar ett vänsterliberalt parti Publicerat 13 september 2006
- ^ Bengtsson, Jesper (2003) "Liberalerna - en del av vänstern?", Aftonbladet 31/10.
- ^ Svensson, Mattias (2009) "Ior-liberalernas utmaning", tidskriften Neos blogg 27/3.
