Kaldeisk-katolska kyrkan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kaldeiska kristna)
Hoppa till: navigering, sök
Kaledisk-katolska kyrkan
Grundad 1553
Typ Östkatolsk delkyrka
Säte Bagdad, Irak
Betjänad region Irak, Iran, Turkiet, Syrien Libanon, Jordanien, Israel, Egypten, Förenta staterna, Kanada, Australien, Nya Zealand, Österrike, Belgien, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Danmark, Tyskland, Georgien, Sverige, Förenade kungariket
Medlemmar 500 000
Officiella språk Syriska, arameiska
Primat Louis Raphaël I Sako
Ansluten till Romersk-katolska kyrkan
Webbplats http://www.saint-adday.com

Kaldeisk-katolska kyrkan (syriska: ܥܕܬܐ ܟܠܕܝܬܐ ܩܬܘܠܝܩܝܬܐ), eller kaldeiska kyrkan av Babylon, är en östlig katolsk självbestämmande delkyrka med säte i Bagdad, Irak, som står i full kyrkogemenskap med den romersk-katolska kyrkan under påvens ledning. Den tillämpar östlig rit och räknar omkring 2,5 miljoner medlemmar.[1]

Geografiskt är kaldéerna bosatta i centrala Assyrien, på Nineveslätten, där ruinerna av de forntida assyriska huvudstäderna Nineve och Nimrud är belägna.[2]

Omkring 1551-1553 övergick en grupp inom Österns assyriska kyrka till Katolska Kyrkan, och blev av den dåvarande påven Julius III omnämnda som kaldéer. Denna benämning är religiös (etnoreligiös) och syftar på Abrahams ursprung i Ur i Kaldéen (Första Mosebok). Man menar att de ur en religiös synvinkel är Abrahams söner vilkas ursprung var mesopotamisk, liksom dagens kaldéers.

Till etniciteten är kaldéer assyrier, men kopplat till kyrkan förekommer en etno-religiös identitetsdiskussion. Somliga kaldéer gör anspråk på att vara assyrier, andra menar att kaldéerna ursprungligen var babylonier.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kaldeisk-katolska kyrkan har sitt ursprung i österns assyriska kyrka. På 1400-talet uppstod meningsskiljaktigheter då den assyriska kyrkan förklarade att enbart släktingar till den dåvarande patriarken Mar Simon IV kunde inneha patriarkämbetet. Missnöjet med denna ordning växte, och när en oerfaren pojke 1552 utsågs till patriark bröt sig en grupp ur kyrkan och utsåg en ny patriark, Mar Yohanan Soulaqa VIII, som påven i Rom erkände.

Den assyriska kyrkan hade nu delats i två rivaliserande kyrkor med var sin patriark: En ärftligt utsedd patriark hade sitt huvudkvarter i Alqosh (i dagens norra Irak) och en påvligt utsedd patriark i Diyarbakir (i nuvarande östra Turkiet).

En ny splittring ägde rum 1662, då en grupp under patriark Mar Shimun XIII Denha bröt med Rom och flyttade kyrkan till byn Qochanis i de turkiska bergen, varvid Rom utsåg en ny patriark i Diyarbakir. Denna kyrka kallas numera Kaldeisk-katolska kyrkan.

1804 förenades denna med den första utbrytargruppen.

1830 blev gemenskapen med Rom fullständig, då Pius VIII erkände patriarkens värdighet med titeln "Patriark av kaldéernas Babylon".

Identitet[redigera | redigera wikitext]

Kaldeiska kristnas räknar sig ofta, etnoreligiöst i egenskap av anhängare av den kaldeisk-katolska kyrkan eller inte, som en undergrupp av det assyriska folket.[4][5][6][7][8][9] De har bosatt sig främst i Irak och Turkiet och till största delen talar de kaldeisk nyarameiska. Ett före detta Nestorianskt samfund, blev de återförenade med romersk-katolska kyrkan år 1553. Kaldeiska assyrier är inte direkt eller absolut relaterade till Nybabyloniska imperiets "Kaldéer", men namnet kaldéer gavs av katolska kyrkan på 1500-talet för att skilja åt dem från utövare från österns apostoliska och katolska assyriska kyrka (även känt som Nestorianska kyrkan, efter Nestorius).

Det var den kaldeiska dynastin i det neo-babyloniska riket som i allians med mederna gjorde slut på det assyriska riket på 600-talet f.Kr. och som kom att ge namn åt delar av det gamla assyriska rikets område.[10]

Geografiskt är kaldéerna bosatta i centrala Assyrien, på Nineveslätten, där ruinerna av de forntida assyriska huvudstäderna Nineve och Nimrud är belägna.[2]


Idag[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande patriark är sedan 2003 Emmanuel III Delly. Sedan omkring 1950 har patriarken sitt säte i Bagdad.

Kyrkan har kring 2,5 miljoner medlemmar, mestadels i Irak, Iran, Syrien, Libanon, Turkiet, Israel, Egypten, Frankrike, Georgien och USA.[1] I Jordanien bor det fler än 500 000 kaldéer, av vilka majoriteten har flytt från Irak sedan utbrottet av kriget år 2003.[11] I USA finns cirka 250 000 kaldéer med sju församlingar, varav 121 000 i Detroit och 50 000 i San Diego.[12][13] Cirka 30 000 kaldéer bor i Australien, och fler än 38 000 i Kanada. Omkring 17 000 kaldéer är idag bosatta i Sverige.[14][15] I Södertälje är antalet kaldéer omkring 6 000 personer och i Eskilstuna omkring 1 500 personer. De har ingen egen hierarki i landet utan är integrerade i det latinska katolska stiftet under biskopen i Stockholm.

Under Saddam Husseins tid hade gruppen i Irak status som "skyddsfolk" och de åtnjöt relativt stor frihet. Saddam Husseins utrikesminister Tariq Aziz tillhörde till exempel kyrkan. Sedan Husseins fall har deras status försämrats avsevärt och många har flytt från Irak.[16]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://www.statemaster.com/encyclopedia/Chaldeans
  2. ^ [a b] ”ASSYRIAN IDENTITY IN ANCIENT TIMES AND TODAY”. http://www.aina.org/articles/assyrianidentity.pdf. ”...many modern Assyrians originating from central Assyria now identify with "Chaldeans"...” 
  3. ^ ”Chaldean Christians” (HTML). Catholic Encyclopedia. http://www.newadvent.org/cathen/03559a.htm. Läst 1 november 1908. ”The name of former Nestorians now reunited with the Roman Church. Strictly, the name of Chaldeans is no longer correct; in Chaldea proper, apart from Baghdad, there are now very few adherents of this rite, most of the Chaldean population being found in the cities of Kerkuk, Arbil, and Mosul, in the heart of the Tigris valley, in the valley of the Zab, in the mountains of Kurdistan. It is in the former ecclesiastical province of Ator (Assyria) that are now found the most flourishing of the Catholic Chaldean communities. The native population accepts the name of Atoraya-Kaldaya (Assyro-Chaldeans) while in the neo-Syriac vernacular Christians generally are known as Syrians.” 
  4. ^ Parpola, Simo (2004). ”National and Ethnic Identity in the Neo-Assyrian Empire and Assyrian Identity in Post-Empire Times” (på Engelska) (PDF). Journal of Assyrian Academic Studies (JAAS) "Vol. 18" (No. 2): ss. pp. 22. http://www.jaas.org/edocs/v18n2/Parpola-identity_Article%20-Final.pdf. 
  5. ^ ”Chaldean Christians” (på Engelska) (HTML). Catholic Encyclopedia. http://www.newadvent.org/cathen/03559a.htm. Läst 1 november 1908. ”The name of former Nestorians now reunited with the Roman Church. Strictly, the name of Chaldeans is no longer correct; in Chaldea proper, apart from Baghdad, there are now very few adherents of this rite, most of the Chaldean population being found in the cities of Kerkuk, Arbil, and Mosul, in the heart of the Tigris valley, in the valley of the Zab, in the mountains of Kurdistan. It is in the former ecclesiastical province of Ator (Assyria) that are now found the most flourishing of the Catholic Chaldean communities. The native population accepts the name of Atoraya-Kaldaya (Assyro-Chaldeans) while in the neo-Syriac vernacular Christians generally are known as Syrians.” 
  6. ^ ”Origin and Identity of the Arabs” (på Engelska) (HTML). ImNin'alu.net. http://www.imninalu.net/myths-Arabs.htm. ”Akkadians, Assyrians and Arameans: These are the only peoples in this region that were fully and originally Semitic. The term Akkadians refers to the early historic period of the peoples that later were identified as Hebrews in Canaan and Assyrians in Mesopotamia, while the Arameans constituted the western branch of the same stock. Assyrians eventually split into two branches, of which the southern is more commonly known as Chaldeans or Babylonians. These peoples were NOT Arabs. The Assyrians became Christians in the first century c.e. and did never accept Islam, so they have been persecuted and the largest majority of them are still in exile, though there has been a permanent Assyrian presence in the area. They speak their own ancient language and their homeland is until now usurped by an Arab entity called Iraq. Consequently, since Assyrians still exist and are not Arabs, the Arab nationalists cannot ascribe an Arab identity to the ancient Semitic peoples of Mesopotamia.” 
  7. ^ Christianity in Iraq: A Small But Respected and Multi-Faceted Population” (på Engelska). Washington Report on Middle East Affairs: ss. 81-82. March 1999. http://www.washington-report.org/backissues/0399/9903081.html. 
  8. ^ Jonathan Eric Lewis, "Iraqi Assyrians: Barometer of Pluralism," The Middle East Quarterly, Vol. 10 (Summer 2003).
  9. ^ Al-Machriq, “Revue Catholique Orientale Mensuelle,” 2, no. 3 (Beyrouth, 1899): 97. [1]
  10. ^ Babylonien sp. 579
  11. ^ http://www.catholiccourier.com/cc/index.cfm/news/world-nation/iraqi-refugees-in-jordan-are-guests-with-few-privileges/
  12. ^ http://www.chaldeanchamber.com/joomla/index.php?option=com_content&task=view&id=5&Itemid=6
  13. ^ http://www.eastcountymagazine.org/node/2751
  14. ^ http://www.radiovaticana.org/en1/articolo.asp?c=494962
  15. ^ http://www.americamagazine.org/blog/entry.cfm?blog_id=2&entry_id=3421
  16. ^ ”Södertälje har blivit "Lilla Irak"”. http://www.metro.se/se/article/2007/03/13/22/1850-45/index.xml.