Polis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Polisen)
Hoppa till: navigering, sök
Två poliser griper en man på Vasagatan i Göteborg, 2012


Uppslagsordet Polisen leder hit. För den svenska polisen, se svenska polisen. För andra betydelser, se Polis (olika betydelser).

Polis eller poliskårer är den eller de polisorgan som ansvarar för polisväsendet.

Innehåll

Etymologi [redigera]

Ordet polis är från 1530-talet med innebörden politik, policy, via mellan franska polis 1400-talet. Från latinets politia civil förvaltning, från grekiska polis, πόλις, som betyder stad. Fram till mitten av 1800-talet används ordet i England för civil administration, i betydelsen administration av den allmänna ordningen. Den första organisationen som anges i England vad gäller det är den marina polisen, inrättad 1798, för att skydda varor i Londons hamn. Den första dokumenterade polisstaten i den meningen att staten regleras genom en nationell polis är daterat till 1865 i Österrike. Polisens interventioner i internationell bemärkelse, militärt ingripande i kort krig, med avsikt att korrigera laglöshet, skedde först 1933.[1]

Verksamhet [redigera]

En polis tröstar en gråtande pojke som blev lätt påkörd av en bil när han körde skateboard över en gata i centrala Malmö 1986.
Två poliser griper en person för störande av ordning i Folkets Park i Malmö 1 maj 1985.
Västtysk polis och fransk officer, 1959.

Polisen är det instrument med vilket staten ser till att de stiftade lagarna efterlevs. Polisen är ett organ, oftast för den verkställande makten, som har befogenhet att upprätthålla lagen och den offentliga och sociala ordningen genom laglig våldsanvändning. Befogenheterna bestäms av det juridiska eller geografiska ansvarsområdet ifråga.

Verksamheten är förebyggande, ett exempel är ”närpolisen” i en kommun eller stad, vars uppgift är att vara nära och ge en ökad säkerhet i det lokala polisdistriktet, genom sin bättre kunskap om orten där man utför sina olika uppgifter. Den kan vara undersökande, såsom att biträda åklagare eller åklagarmyndighet i att lagföra brott, eller övervakande för att garantera att lagar och bestämmelser efterlevs, till exempel trafikpolis och utredande polis för att förhindra ekonomisk brottslighet.

I de flesta västerländska rättssystem är den viktigaste rollen för polisväsendet att förebygga och utreda brott mot personer eller sådana som påverkar den allmänna ordningen och att gripa misstänkta och informera de behöriga myndigheterna.

Brottsbekämpning har emellertid bara utgjort en liten del av den polisiära verksamheten. Polisarbete har inneburit en rad aktiviteter i olika sammanhang. Polis har ofta en larmtjänst som ger trygghet på allmänna vägar samt i nödsituationer, katastrofer och i situationer för eftersök och räddning.

För att kunna reagera snabbt på akuta situationer, samordnar polisen sin verksamhet med räddningstjänst och ambulans. I många länder använder alla ett enda larmnummer vilket gör att polis, räddningstjänst eller akutsjukvården kan agera samordnat i nödsituationer.

Polisen ansvarar också för rapportering av mindre överträdelser, och att utreda stämningar vilka ofta slutar med betalning av böter, vanligtvis för trafiköverträdelser. Polisen ansvarar för att upprätthålla lag och allmän ordning, det kan innebära att ta hand om störande och till exempel överförfriskade personer tills de återhämtat sig från effekterna av alkohol.

Typer av poliskårer [redigera]

Vissa poliskårer, bland annat gendarmeri och militärpolis, är en del av statens militär.

Religionspolis förekommer i bland annat Saudiarabien, Iran och Aceh. Denna polis upprätthåller sharialagar för samlevnad, alkohol, livsmedel, massmedier och bönestunder.[källa behövs]

En säkerhetspolis skyddar staten mot hot mot rikets säkerhet, medan en hemlig polis utvidgar det uppdraget till att hindra politisk opposition.[källa behövs]

Titeln sheriff förekommer i engelskspråkiga länder, med skiftande betydelser. I USA är sheriffer tillsatta av häradet.[källa behövs]

Utbildning och organisation [redigera]

Poliskårer med militärt ursprung har i allmänhet behållit militärens titlar och insignier. Icke-militära poliskårer, bland annat svenska polisen, är organiserade som statliga myndigheter. Ett polisdistrikt leds vanligen av en poliskommissarie, med en polismästare som chef för regionen eller landet.[källa behövs]

Befogenheter och reglering [redigera]

Olika lagrum reglerar polisers befogenheter att i särskilda situationer använda våld. Befogenheterna skiljer sig inte mycket från den vanlige medborgarens. Polisen kan under vissa omständigheter utföra bland annat gripande, kroppsvisitation. Vissa sorters undersökningar, som husrannsakan, kräver särskilt tillstånd.[källa behövs]

En polis som är misstänkt för tjänstefel, annat brott, eller interna regler, kan bli föremål för en internutredning.[källa behövs]

Utrustning [redigera]

Polisers utrustning varierar mellan olika länder och kårer.[källa behövs]

Insignier [redigera]

Poliser har vanligen polislegitimation som bevis på sitt ämbete. Polislegitimationen kan utgöras av, eller kompletteras med, en polisbricka som bärs på kläderna. Poliser på patrull har polisuniform, medan kriminalpoliser vanligen är civilklädda. Vissa poliskårer har en särskild högtidsuniform för ceremonier.[källa behövs]

Vapen och skyddsutrustning [redigera]

Polisen brukar ha särskilda rättigheter att bära vapen. Dessutom kan polisen använda mindre dödliga vapen och närstridsvapen, som tårgas, gummikulor, elchockpistoler och batonger. Poliser har hårda restriktioner för att skjuta skarpt, men i bland annat Brasilien och Sydafrika har polisen större möjligheter till att öppna eld. Bland polisens skyddsutrustning används skyddsvästar och kravallsköldar.[källa behövs]

Sambandstjänst [redigera]

Polisradio används av polis och andra myndigheter för utryckningar. Radiotrafiken är i många fall offentlig. Visselpipor används också.[källa behövs]

Transport [redigera]

Polisen i industrialiserade länder använder framför allt polisbilar. Polisbilar är oftast av kombimodell, men även stadsjeepar och minibussar är vanliga. Andra farkoster är polismotorcyklar, cyklar, polishelikoptrar, polishästar och polisbåtar. Det finns också fordon anpassade för fångtransport och kravallbekämpning. Polisfordon är ofta tydligt markerade, men även civilbilar förekommer, bland annat för spaning.[källa behövs]

Uttryck [redigera]

Det finns många språkliga begrepp med koppling till poliser eller polisväsendet. Särskilt har vardagsspråket och de kriminellas språk bidragit med många ord, som finka (arrestlokal), aina (polis[2], snut och byling.

Polisen i sociala medier [redigera]

Polisen vill dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten. Genom att berätta om polisens arbete vill polisen bidra till ökad trygghet. Sociala medier kan också användas för att Polisen ska nå ut och få in tips och vittnesuppgifter för att kunna lösa ett specifikt brott. Polisen utvecklar närvaron i sociala medier och finns både nationellt och lokalt www.facebook.com/polisen.sodermalm är ett bra exempel.

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

  1. ^ Etymonline, uppslagsord polis
  2. ^ Baas, David (2006-08-11): "Aina ska locka förortskidsen". Metro.se. Läst 2012-10-09. Not: Ordet kommer från det turkiska slangordet aynasiz.