Tollie Zellman
| Tollie Zellman | |
Idolporträtt av Tollie Zellman på 1910-talet.
|
|
| Födelsenamn | Berta Alice Victoria Zellman |
|---|---|
| Född | 31 augusti 1887 Stockholm |
| Död | 9 oktober 1964 (77 år) Stockholm |
| År som aktiv | 1906–1952 |
| Make | Viggo Berck (1916–1918) Carl Holmquist (1918–1923) |
| IMDb | |
 |
Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Berta Alice Victoria "Tollie"[1] Zellman, född 31 augusti 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 9 oktober 1964 i Kungsholms församling[2] i Stockholm, var en svensk skådespelare. Hon var dotter till Carl Magnus[3] Zellman och Betty Zellman, född Nilsson.[4]
Innehåll |
Biografi [redigera]
Tollie Zellmans far var dekorations- och kyrkomålare, och han satte dottern i Åhlinska skolan, där många välbeställda stockholmares flickor gick. Senare fortsatte hon studierna på flickläroverket i Nyköping.
Tollie Zellman scendebuterade 1906 i rollen som Signe i Solitar i Alfred Lundbergs teatersällskap. Hon blev framför allt känd som komedienn och spelade ofta vampar, primadonnor eller avdankade aktriser på scen och i film. Vid ett tillfälle berättade hon om sina barn- och ungdomsår och beskrev sig som en "klassens clown" i skolan och som en ung flicka med hemliga teaterdrömmar som under en tid arbetade som kontorist på avlöningskontoret på NK.
Nästa engagemang blev på Brunnshusteatern i Helsingfors. Sedan turnerande Tollie Zellman i landsorten i olika teatersällskap, bland annat i Strindbergsturnén, och hos Axel Engdahl i Göteborg. 1910 kom hon till Folkteatern i Stockholm (där hon sedan var verksam under olika perioder i livet). Hon kom att arbeta på praktiskt taget alla större privatteatrar under sin levnad; hon arbetade bland annat 1912-14 på Vasateatern, 1916-17 på Intima teatern och 1917-18 på Lorensbergsteatern i Göteborg. Under sina tidiga år som skådespelerska, innan hon befäste sin ställning i komedifacket, framträdde Tollie Zellman i många blandade roller, bland annat i flera karaktärsroller i Strindberg-pjäser som Kronbruden, Fadren och Svarta handsken. Hon studerade även teater i Paris och var verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors (1927-29). Hon medverkade även i flera operetter på Oscarsteatern under Gustaf Wallys tid 1941-1947 (under åren 1926-30 hade hon redan tidigare spelat där under Pauline Brunius och Gösta Ekman d.ä.:s ledning).
Tollie Zellmans framgång låg i hennes otroliga charm och oemotståndliga spelhumör; hon hade en unik och säregen spelstil som ofta beskrevs som "aristokratisk" med en inbakad karaktär av primadonna både på och vid sidan av scenen. Samtidigt fanns det ett stort djup där bakom som hon även visade när hon senare i livet fick en del "seriösa" roller, både på scen och på film.
Hennes största framgång på scen - och även i radio - var som Mrs Baxter i ett stycke av Hubert Henry Davies som hette Mollusken. Även hennes huvudroll i farsen Otrogen på Vasateatern och änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman hör till hennes största scenframgångar, liksom Algot Sandbergs 33.333 och pjäsen Nu kommer Madame. Hon medverkade också i ett 50-tal filmer där några av hennes allra främsta rolltolkningar på film är som skådespelerskan Nanny Högfeldt i Karriär (1938), patienten Lily Smith i Jag dräpte (1943), den alkoholiserade stjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd (1946) - som hon belönades med skådespelarpriset Charlie för - och hennes flummiga Tora i Lilla Märta kommer tillbaka (1948).
Tollie Zellman var också känd för sitt säregna, släpiga och lite läspande sätt att tala, som inte på något sätt var tillgjort eller spelat utan alltid var så. Hjördis Petterson beskriver detta med glimten i ögat i sin självbiografi som att det kom ungefär "en stavelse i minuten". Hjördis Petterson, som berättar ömt och älskvärt om sin kollega, berättar vidare att Tollie Zellman också var ungefär lika berömd i teaterkretsar för sitt omåttligt stora "karltycke" och att alla kvinnor höll hårt i sina respektive när Tollie var i närheten.
Zellman avled 1964 på Karolinska sjukhuset i Solna efter en tids sjukdom, 77 år gammal.[5] I SVT:s Go'kväll (inslaget "Svenska komedienner") har dock uppgetts att hon dog i en eldsvåda i sin lägenhet.
Familj [redigera]
Tollie Zellman blev mor till skådespelaren Lill-Tollie Zellman 1908. Hon gifte sig den 30 september 1916 i Kristiania[6] med konsul Viggo Berck (1875–1940); de skilde sig 1918. Samma år gifte hon om sig med direktör Carl Holmquist (1894–1975), vilket resulterade i skilsmässa den 28 november 1923.[7][8]
Filmografi urval [redigera]
- 1906 – Lika mot lika
- 1912 – Samhällets dom
- 1912 – Kolingens galoscher
- 1912 – Bränningar eller Stulen lycka
- 1912 – Två bröder
- 1917 – För hem och härd
- 1921 – En hjulsaga eller Kärlek och tombolaspel
- 1923 – Norrtullsligan
- 1932 – Vi som går köksvägen
- 1933 – Hustru för en dag
- 1933 – Två man om en änka
- 1934 – Pettersson - Sverige
- 1934 – Anderssonskans Kalle
- 1935 – Ungdom av idag
- 1935 – Munkbrogreven
- 1936 – Min svärmor - dansösen
- 1936 – Stackars miljonärer
- 1936 – Spöket på Bragehus
- 1936 – Våran pojke
- 1936 – Kungen kommer
- 1937 – Lyckliga Vestköping
- 1937 – En flicka kommer till sta'n
- 1938 – Pengar från skyn
- 1938 – Karriär
- 1938 – Kamrater i vapenrocken
- 1939 – Cirkus
- 1939 – Filmen om Emelie Högqvist
- 1939 – Oss baroner emellan
- 1939 – Spöke till salu
- 1939 – Rena rama sanningen
- 1939 – Herr Husassistenten
- 1940 – En, men ett lejon!
- 1940 – Hjältar i gult och blått
- 1941 – Stackars Ferdinand
- 1941 – Fröken Vildkatt
- 1941 – I natt – eller aldrig
- 1941 – Söderpojkar
- 1941 – Hemtrevnad i kasern
- 1942 – En trallande jänta
- 1943 – Jag dräpte
- 1943 – Det brinner en eld
- 1944 – ... och alla dessa kvinnor
- 1944 – Hans officiella fästmö
- 1945 – Trötte Teodor
- 1945 – Blåjackor
- 1945 – Idel ädel adel
- 1946 – Medan porten var stängd
- 1948 – Lilla Märta kommer tillbaka
- 1952 – Oppåt med Gröna Hissen
Referenser [redigera]
- ^ Det var hennes farbror som kallade henne så i unga år. Källa: Dagens Nyheter, 1999-09-27, s. 9. Martin Stugart, "Stockholm i går/publikens gunstlingar: En aktris med livsaptit".
- ^ Svensk Filmdatabas
- ^ Sveriges befolkning 1890 [ett samarbetsprojekt mellan Arkion/SVAR och Sveriges släktforskarförbund]. Stockholm: Riksarkivet. 2003. Libris 9240041
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1963, red. Ingeborg Burling, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1962, s. 1194
- ^ Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965, s. 19
- ^ Dagens Nyheter, 2006-09-24, s. 62
- ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.)
- ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
- Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0
Externa länkar [redigera]
- Tollie Zellman på Internet Movie Database (engelska)
- Tollie Zellman på Svensk Filmdatabas
