Tollie Zellman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tollie Zellman
Idolporträtt av Tollie Zellman på 1910-talet.
Idolporträtt av Tollie Zellman på 1910-talet.
Född Berta Alice Victoria Zellman
31 augusti 1887
Stockholm
Död 9 oktober 1964 (77 år)
Stockholm
Aktiva år 1906–1958
Make Viggo Berck
(1916–1918)
Carl Holmquist
(1918–1923)
Betydande roller
Teater
  • Jennie i 33 333
  • Dulcie Baxter i Mollusken
  • Madame i Madame

Film

Signatur
[[Fil:Tolzel|]]
IMDb SFDb
Tollie Zellman omkring 1940

Berta Alice Victoria "Tollie"[1] Zellman, född 31 augusti 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 9 oktober 1964 i Kungsholms församling[2] i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Zellman var dotter till Carl Magnus[3] Zellman och Betty Zellman, född Nilsson.[4] Tollie Zellmans far var dekorations- och kyrkomålare, och han satte dottern i Åhlinska skolan, där många välbeställda stockholmares flickor gick. Senare fortsatte hon studierna på flickläroverket i Nyköping.

Tollie Zellman scendebuterade 1906 i rollen som Signe i Solitar i Alfred Lundbergs teatersällskap. Hon blev framför allt känd som komedienn och spelade ofta vampar, primadonnor eller avdankade aktriser på scen och i film. Vid ett tillfälle berättade hon om sina barn- och ungdomsår och beskrev sig som en "klassens clown" i skolan och som en ung flicka med hemliga teaterdrömmar som under en tid arbetade som kontorist på avlöningskontoret på NK.

Nästa engagemang blev på Brunnshusteatern i Helsingfors. Sedan turnerande Tollie Zellman i landsorten i olika teatersällskap, bland annat i Strindbergsturnén, och hos Axel Engdahl i Göteborg. 1910 kom hon till Folkteatern i Stockholm (där hon sedan var verksam under olika perioder i livet). Hon kom att arbeta på praktiskt taget alla större privatteatrar under sin levnad; hon arbetade bland annat 1912-14 på Vasateatern, 1916-17 på Intima teatern och 1917-18 på Lorensbergsteatern i Göteborg. Under sina tidiga år som skådespelare, innan hon befäste sin ställning i komedifacket, framträdde Tollie Zellman i många blandade roller, bland annat i flera karaktärsroller i Strindberg-pjäser som Kronbruden, Fadren och Svarta handsken. Hon studerade även teater i Paris och var verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors (1927-29). Hon medverkade även i flera operetterOscarsteatern under Gustaf Wallys tid 1941-1947 (under åren 1926-30 hade hon redan tidigare spelat där under Pauline Brunius och Gösta Ekman d.ä.:s ledning).

Tollie Zellmans framgång låg i hennes otroliga charm och oemotståndliga spelhumör; hon hade en unik och säregen spelstil som ofta beskrevs som "aristokratisk" med en inbakad karaktär av primadonna både på och vid sidan av scenen. Samtidigt fanns det ett stort djup där bakom som hon även visade när hon senare i livet fick en del "seriösa" roller, både på scen och på film.

Hennes största framgång på scen - och även i radio - var som Mrs Baxter i ett stycke av Hubert Henry Davies som hette Mollusken. Även hennes huvudroll i farsen Otrogen på Vasateatern och änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman hör till hennes största scenframgångar, liksom Algot Sandbergs 33.333 och pjäsen Nu kommer Madame. Hon medverkade också i ett 50-tal filmer där några av hennes allra främsta rolltolkningar på film är som skådespelaren Nanny Högfeldt i Karriär (1938), patienten Lily Smith i Jag dräpte (1943), den alkoholiserade stjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd (1946) - som hon belönades med skådespelarpriset Charlie för - och hennes flummiga Tora i Lilla Märta kommer tillbaka (1948).

Tollie Zellman var också känd för sitt säregna, släpiga och lite läspande sätt att tala, som inte på något sätt var tillgjort eller spelat utan alltid var så. Hjördis Petterson beskriver detta med glimten i ögat i sin självbiografi som att det kom ungefär "en stavelse i minuten". Hjördis Petterson, som berättar ömt och älskvärt om sin kollega, berättar vidare att Tollie Zellman också var ungefär lika berömd i teaterkretsar för sitt omåttligt stora "karltycke" och att alla kvinnor höll hårt i sina respektive när Tollie var i närheten.

Zellman avled 1964 på Karolinska sjukhuset i Solna efter en tids sjukdom, 77 år gammal.[5] I SVT:s Go'kväll (inslaget "Svenska komedienner") har dock uppgetts att hon dog i en eldsvåda i sin lägenhet. Zellman är begravd på Norra begravningsplatsen. [6]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Tollie Zellman blev mor till skådespelaren Lill-Tollie Zellman 1908. Hon gifte sig den 30 september 1916 i Kristiania[7] med konsul Viggo Berck (1875–1940); de skilde sig 1918. Samma år gifte hon om sig med direktör Carl Holmquist (1894–1975), vilket resulterade i skilsmässa den 28 november 1923.[8][9]

Filmografi urval[redigera | redigera wikitext]

Tollie Zellman (t.v) tillsammans med Sickan Carlsson i filmen I natt – eller aldrig (1941).

Scenroller[redigera | redigera wikitext]

Tollie Zellman i genombrottsrollen som Jenny i 33.333 (1911).
Anders de Wahl som Anatol, Tollie Zellman som Annie och Harry Roeck-Hansen som Max i Arthur Schnitzlers AnatoleLorensbergsteatern (1917).
Tollie Zellman som grevinnan Rita Sangiorgi i Otrogen (1921).
Tollie Zellman i Mollusken (1923)

.

Med John Westin i Fröken XDjurgårdsteatern (1925).
Tollie Zellman som Mrs. Julia Johnstone tillsammans med Uno Henning som doktor Johnsson i DollarOscarsteatern 1926
Gösta Ekman och Tollie Zellman i Den förste av herrarna (1927).
Tollie och fransk bulldog

Regi urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det var hennes farbror som kallade henne så i unga år. Källa: Dagens Nyheter, 1999-09-27, s. 9. Martin Stugart, "Stockholm i går/publikens gunstlingar: En aktris med livsaptit".
  2. ^ Svensk Filmdatabas
  3. ^ Sveriges befolkning 1890 [ett samarbetsprojekt mellan Arkion/SVAR och Sveriges släktforskarförbund]. Stockholm: Riksarkivet. 2003. Libris 9240041 
  4. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1963, red. Ingeborg Burling, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1962, s. 1194
  5. ^ Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965, s. 19
  6. ^ Hitta graven
  7. ^ Dagens Nyheter, 2006-09-24, s. 62
  8. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.) 
  9. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  10. ^ Hjalmar Bergman (1926), Dollar: Komedi i tre akter, Stockholm, Albert Bonniers Förlag, s. 5
  11. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1927 s. 109
  12. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1928 s. 142
  13. ^ Ord och Bild 1932 s. 128
  14. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1935 s. 183
  15. ^ Serenad på Oscarsteatern, programblad, 1944
  16. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1931 s. 170

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]