HMS Älvsnabbens långresor 1953–1980

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

HMS Älvsnabben (M01) företog 25 långresor mellan åren 1953 och 1980. Hon gjorde därav två världsomseglingar.

1953–1954[redigera | redigera wikitext]

Till Västafrika, Sydamerika, Mexiko och USA. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Oscar Krokstedt (1908–1985).

Färdväg

1954–1955[redigera | redigera wikitext]

Denna var hennes första resa runt jorden och innefattade bland annat Spanien, Asien, USA och Västindien. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Willy Edenberg (1909–1990).

Färdväg

1956[redigera | redigera wikitext]

En kort sommarexpedition som gick till Norge, runt Brittiska öarna och hem genom Kielkanalen.

Färdväg

1956–1957[redigera | redigera wikitext]

Resan påbörjades 2 november 1956 men avbröts på grund av oroligheter i världen, (Ungernrevolten och Suezkrisen). Fartyget gick till Cádiz i Spanien och vände sedan hemåt igen. Hon startade sedan en ny, något förkortad resa 14 januari 1957. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Anders Nilsson. Sekond var Harry Stephenson-Möller (1917–1981).

Färdväg 1956
Färdväg 1957

1957[redigera | redigera wikitext]

Denna resa kallades också "Arktiska expeditionen 1957". Resan gick till Svalbard och Norge. Syftet var att leverera utrustning till forskare som var stationerade på Svalbard. Man hade även med sig forskare som skulle stanna på ögruppen i ett år. Resan gick delvis tillsammans med minsveparna HMS Ulvön (58), HMS Ramskär (61) och HMS Landsort (54). Fartygschef var kommendörkapten av första graden Bengt Lundvall.

Färdväg

1957–1958[redigera | redigera wikitext]

Gick via västra Afrika, runt Sydamerika och tillbaka genom Panamakanalen. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Fredrik Taube. Sekond var kommendörkapten av andra graden Lennart Lindgren.

Färdväg

1958[redigera | redigera wikitext]

Resan kallades också "Arktiska expeditionen 1958" och var delvis en upprepning av sommarresan 1957 (Arktiska expeditionen 1957). Gick till Svalbard och Norge. Syftet var att hämta hem de forskare som lämnats året innan och lämna av nya. Hon besökte även Murmansk på vägen tillbaka.

Färdväg

1958–1959[redigera | redigera wikitext]

Gick till Västindien, Mexiko och USA:s västkust genom Panamakanalen. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Gunnar Norström (1909–1999). Sekond var kommendörkapten av andra graden Hans Petrelius (1918–2000).

Färdväg

1959–1960[redigera | redigera wikitext]

Gick via Medelhavet och Suezkanalen, till Indien och östra Afrika. Fartygschef var kommendörkapten av första graden B. Hedlund.

Färdväg

1960[redigera | redigera wikitext]

En kort resa för att deltaga i firandet av 500-årsminnet av Henrik Sjöfararens död i Lissabon.

Färdväg

1961–1962[redigera | redigera wikitext]

Skulle egentligen ha blivit en jordenruntresa till Australien, Nya Zeeland, Tahiti och Sydamerika men fick kortas på grund av oroligheter i världen mellan Sovjetunionen och Finland. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Yngve Rollof (1914–1998).

Den planerade rutten var:

Den faktiska färdvägen blev:

1962–1963[redigera | redigera wikitext]

Gick till västra Afrika och Syd- och Nordamerika. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Ulf Eklind. Sekond var Komendörkapten Sven Fredriksson.

Färdväg

1963–1964[redigera | redigera wikitext]

Gick till Sydamerika och genom Panamakanalen till USA:s västkust. Resan skulle egentligen haft Dakar, Senegal som förta anhalt med på grund av det osäkra politiska läget där fick det ändras till Las Palmas de Gran Canaria, Kanarieöarna. Fartygschef var kommendörkapten av första graden K.K. Berggren.

Färdväg

1964–1965[redigera | redigera wikitext]

Gick till västra Afrika och rundade Sydamerika genom Panamakanalen till USA:s östkust. Skulle därefter även ha gått till Ponta Delgada, Azorerna. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Anders Låftman (1918–1977). Sekond var kommendörkapten av andra graden Gunnar Hallin.

Färdväg

1965–1966[redigera | redigera wikitext]

Gick till västra Afrika, Mellanamerika och genom Panamakanalen vidare till USA. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Nils Rydström.

Färdväg

1966–1967[redigera | redigera wikitext]

Detta var andra och sista resan runt jorden som gick genom Medelhavet och Suezkanalen till Australien, Nya Zeeland och vidare till USA. Med på denna resa var dåvarande kronprinsen, sedermera Carl XVI Gustaf. Under denna resa förolyckades högbåtsman Sture Grundström (1936–1967). En morgon ungefär mitt emellan Hawaii och San Francisco saknades han. Troligtvis hade han fallit överbord. Sökning genomfördes av Älvsnabben med stöd av ett spaningsplan ur US Navy utan resultat.Fartygschef var kommendörkapten av första graden Lennart Lindgren (1919–2013). Sekond var kommendörkapten av andra graden Emil Charpentier.

Färdväg

1967[redigera | redigera wikitext]

Denna sommar besökte hon mestadels svenska hamnar, men gjorde även ett besök i Fredrikshamn, Danmark.

Färdväg

1967–1968[redigera | redigera wikitext]

Gick via västra Afrika till Syd- och Nordamerika. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Lennart Ahrén. Sekond var kommendörkapten av andra graden Christer Fredholm.

Färdväg

1968[redigera | redigera wikitext]

Även denna sommar besökte hon mestadels svenska hamnar, men gjorde även ett besök i Trondheim, Norge med anledning av det nordiska kadettmötet. Fartygschef var kommendörkapten av andra graden Christer Fredholm.

Färdväg

1968–1969[redigera | redigera wikitext]

Gick via Medelhavet och besökte flera hamnar där, vidare till Västindien och USA. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Bengt Odin.

Färdväg

1969[redigera | redigera wikitext]

Denna sommar besökte hon bland annat Åbo, Finland och London, England. Fartygschef var kommendörkapten av andra graden Christer Fredholm.

Färdväg

1969–1970[redigera | redigera wikitext]

Gick till Västindien, genom Panamakanalen och upp till USA:s västkust och Kanada. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Per Broman.

Färdväg

1970–1971[redigera | redigera wikitext]

Gick till Medelhavet, västra Afrika, Västindien och USA. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Victor Tornérhjelm (1920–1980).

Färdväg

1971–1972[redigera | redigera wikitext]

Gick till Sydamerika, genom Panamakanalen och ner utmed Sydamerikas västkust. Hemresan gick via Medelhavet och Italien. Fartygschef var kommendörkapten av första graden Torsten Malm. Sekond var kommendörkapten av andra graden Thor Widell.

Färdväg

1972–1973[redigera | redigera wikitext]

Gick via Panamakanalen och upp efter USA:s ostkust till Los Angeles och Seattle tillbaka via Panamakanalen och Florida. Fartygschef var kommendörkapten Rolf Nerpin. Sekond var kommendörkapten Göran Ahlmgren.

Färdväg

1973–1974[redigera | redigera wikitext]

Gick till västra Afrika, östra Sydamerika och genom Panamakanalen till östra Sydamerika. Fartygschef var kommendörkapten K. Ekman. Sekond var kommendörkapten Arne Segerström.

Färdväg

1974–1975[redigera | redigera wikitext]

Gick till västra Afrika, östra Sydamerika, Västindien och USA. Fartygschef var kommendörkapten Hans Tynnerström.

Färdväg

1975–1976[redigera | redigera wikitext]

Gick till Medelhavet, norra Sydamerika, genom Panamakanalen till USA:s västkust och till Västindien. Fartygschef var kommendörkapten Hellström.

Färdväg

1976[redigera | redigera wikitext]

Gick till USA för att deltaga i landets 200-årsjubileum. Även skonerten HMS Gladan deltog. Fartygschef var kommendörkapten Hellström.

Färdväg

1976–1977[redigera | redigera wikitext]

Gick till Medelhavet och besökte ett antal hamnar där, vidare genom Suezkanalen (som åter hade öppnats 1975 efter Suezkrisen) till Indien, Singapore och Bali. Återresa skedde också genom Suezkanalen. Fartygschef var kommendörkapten Ulf Samuelsson.

Färdväg

1977–1978[redigera | redigera wikitext]

Gick via västra Afrika till Brasilien, Västindien och USA. Återresan skedde via Medelhavet. Fartygschef var kommendörkapten Bertil Daggfeldt. Sekond var örlogskapten Bo Nyman.

Färdväg

1978–1979[redigera | redigera wikitext]

Gick via Medelhavet till västra Afrika och vidare till Sydamerika, Västindien och USA. Fartygschef var kommendörkapten Roderick Klintebo.

Färdväg

1979–1980[redigera | redigera wikitext]

Detta var den 25:e och sista långresan. Gick över Atlanten och genom Panamakanalen, besök i Mexiko, USA:s västkust samt Kanada. Återresa genom Panamakanalen och via Västindien. Fartygschef var kommendörkapten Carl-Gustaf Hammarskjöld.

Färdväg

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]