Jules Bordet
Jules Jean Baptiste Vincent Bordet, född 13 juni 1870 i Soignies, död 6 april 1961, var en belgisk mikrobiolog och immunolog. År 1919 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Bordet blev medicine doktor 1892, medlem av Pasteurinstitutet i Paris 1894-1901, direktör vid Pasteurinstitutet i Bryssel 1901 och professor i bakteriologi vid Université Libre de Bruxelles, erhöll 1919 års Nobelpris inom gruppen fysiologi och medicin. Han utförde banbrytande undersökningar inom serologins område, över bakteriolysens och den därmed likartade hemolysens väsen.
Bordet har vidare upptäckt den specifika hemolysen och den så kallade komplementbindningen inom serumdiagnostik. Sistnämnda iakttagelse blev utgångspunkten för August Paul von Wassermanns upptäckt av den specifika syfilisreaktionen. Tillsammans med Octave Gengou upptäckte han kikhostans bacill. Senare ägnade sig Bordet åt forskning över blodets koagulation, särskilt över fibrinfermentets eller trombinets bildning.
Hans lärobok Traité de l'immunité (1920) räknades av hans samtid som den bästa läroboken i immunologi. Bordets arbeten var av den största betydelse för såväl den teoretiska immunitetsforskningen som för den praktiska medicinen.
Bordet invaldes 1916 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han erhöll 1920 Svenska läkaresällskapets Pasteurmedalj.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bordet, Jules, 7 juni 1922.
Externa länkar
|