Kornknarr: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 28: Rad 28:
}}
}}


'''Kornknarr''' (''Crex crex'') är en [[fågel]] i familjen [[rallar]]. Den [[häckning|häckar]] i [[Europa]] och [[Asien]] så långt österut som västra [[Kina]], och den [[flyttfågel|flyttar]] till [[Afrika]] över vintern. Kornknarren är en medelstor rall med sandfärgad eller gråbrun ovansida med svarta fläckar. Den har kastanjeröda partier på vingarna, grå undersida med rostfärgade och vita, eller grå, tvärgående streck på kroppssidan och [[undergump]]en. Den kraftiga [[näbb]]en är köttfärgad, [[iris]] ljust brun och ben och fötter är ljust grå. Som [[juvenil]] har den en liknande [[fjäderdräkt]] och som [[dununge]] är den svart, som alla rallar. [[Art]]en delas inte upp i några [[underart]]er, men individer från dess östra utbredningsområden tenderar att vara något ljusare. Hanens [[fågelläte|häckningsläte]] är en mycket högljutt ''krek krek'', varifrån dess [[vetenskapligt namn|vetenskapliga namn]], ''Crex crex'', härstammar. Kornknarren är större än [[Afrikansk kornknarr]] (''Crecopsis egregia''), som den liknar och delar vinterkvarter med, men deras släktskap är omdiskuterad. Afrikansk kornknarr har också en mörkare fjäderdräkt och ett mer enfärgat huvud.
'''Kornknarr''' (''Crex crex''), är ensam art i sitt släktet '''''Crex''''' i ordningen [[tran- och rallfåglar]].


Kornknarrens häckningshabitat utgörs av [[gräsmark]], framförallt [[vall (jordbruk)|jordbruksvallar]], och den återfinns vintertid i liknande [[habitat]]. De håller sig ofta dold och placerar sitt [[rede]] av gräs i en fördjupning i marken och lägger 6–14 krämfärgade [[ägg]] med roströda fläckar. De [[ruvning|ruvas]] i 19–20 dagar, och de [[borymmare|borymmande]] ungarna blir [[flygga]] efter cirka fem veckor. Kornknarren är [[allätare]] men lever främst av [[ryggradslösa djur]] och växtmaterial som gräsfrön och [[spannmål]]. Ibland tar den även små [[grodor]] eller [[däggdjur]]. Naturliga fiender utgörs av [[introducerade arter|introducerade]] och vilda däggdjur, större fåglar, olika [[parasiter]] och sjukdomar.
⚫
== Utseende och läte ==

Kornknarren har minskat mycket kraftigt över stora delar av sitt tidigare utbredningsområde, främst i Västeuropa, på grund av förändrade jordbruksmetoder som lett till att redena förstörs innan häckningen är avklarad. Trots detta kategoriseras arten som [[livskraftig]] (LC) av [[IUCN]] på grund av sitt mycket stora utbredningsområde och stora, och uppenbarligen stabila bestånd i Ryssland och Kazakhstan. Beståndet i västra Kina har visat sig vara mycket större än man tidigare trott och naturvårdande insatser har inneburit en stabilisering, och ibland även en ökning, av bestånden i vissa av de länder där den tidigare haft de kraftigaste minskningarna. Trots att den sällan ses har dess höga häckningsläte plcerat den i både folktro och litteratur, och även gett den en rad olika lokala namn.

== Systematik ==

Familjen [[rallar]] omfattar nästan 150 arter. De största antalet, och de minst specialiserade formerna förekommer i [[Gamla världen]] , vilket indikerar att det är där familjen har sitt ursprung. [[Taxonomi]]n för de små rallarna är komplicerad. Den [[afrikansk kornknarr|afrikanska kornknarren]] (''Crecopsis egregia'') beskrivts ofta som dess närmsta släkting, och placeras ibland till och med i släktet ''Crex''.<ref name= taylor29>Taylor & van Perlo, 2000, sid: 30</ref><ref name= Livezey1>Livezey, 1998, sid: 2098</ref> Studier har dock visat att ''[[Porzana]]''-sumphönorna, speciellt [[Vitstrupig sumphöna]] (''Porzana albicollis'') är närbesläktade med släktet ''Crex'',<ref name= Livezey2>Livezey, 1998, sid: 2134</ref> och Clements ''et al.'' 2011 placerar inte afrikansk kornknarr som nära släkting till kornknarren.<ref name=Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) ''[http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/Clements%20Checklist%206.6.xls The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls)]'', <[http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist www.birds.cornell.edu/clementschecklist]>, läst 2012-01-21</ref>

Kornknarren beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av [[Carl von Linné]] under det vetenskapliga namnet ''Rallus crex'',<ref>{{cite book | last = Linnaeus | first = Carolus | authorlink = Carl Linnaeus | title = Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata | volume = 1 | location = Holmiae (Stockholm) | publisher = Laurentii Salvii | year=1758 | language = Latin | page = 153 | url = http://biodiversitylibrary.org/page/727060}}</ref> men flyttades sedermera till det egna släktet ''[[Crex]]'', skapat 1803 av den tyska naturalisten och ornitologen [[Johann Matthäus Bechstein]], men beskrevs då under namnet ''Crex pratensis''.<ref name= bechstein>{{cite book | last = Bechstein | first = Johann Matthäus | coauthors= | title = Ornithologisches Taschenbuch von und für Deutschland oder kurze Beschreibung aller Vogel Deutschlands, vol 2 | year = 1803 | location = Leipzig | publisher = Richter | language = German | page = 336 }}</ref> Den tidigare användningen av ''crex'' ger namnet prioritet över Bechsteins [[artepitet]] ''pratensis'', och resulterar i dess nuvarande vetenskapliga namn ''Crex crex''.<ref>{{cite journal | url= http://www.archive.org/stream/proceedingsofgen96scie#page/311/mode/1up |title= Remarks on the divergencies between the "Rules for naming Animals" of the German Zoological Society and the Stricklandian Code of Nomenclature | journal = Proceedings of the Zoological Society of London | volume=54 | issue=2| pages = 306–319 | year=1896 | last = Sclater | first = Philip Lutley }}</ref> Binomialnamnet ''Crex crex'' härstammar från [[grekiska]]ns "κρεξ", som är onomatopoetiskt, och refererar till kornknarrens repetetiva och ljudliga häckningsläte.<ref name= wood>{{cite book | last = Wood | first = John George | title = The Illustrated Natural History | year = 1855| location = London | publisher = G Routledge | isbn = |page =302 }}</ref><ref name= Smith>{{cite book | last = Smith | first = John Maynard | last2 = Harper |first2 = David | title = Animal Signals | year = 2003 | location = Oxford | publisher = Oxford University Press | isbn = 0198526857 |page = 11 }}</ref> Även det svenska trivialnamnets ena del, "knarr", refererar till lätet medan "korn" refererar till dess vana att befinna sig på åkrar.

⚫
== Utseende ==
[[Fil:Corncrake inflight.jpg|thumb|left|En ovanlig syn. En flygande kornknarr.]]
[[Fil:Corncrake inflight.jpg|thumb|left|En ovanlig syn. En flygande kornknarr.]]
Kornknarren är en medelstor rall som mäter 27–30&nbsp;cm och har ett vingspann på 42–53&nbsp;cm. Hanarna väger i genomsnitt 165&nbsp;gramoch honorna 145&nbsp;gram. Dess fjäderdräkt är kryptiskt färgade i bruna, svarta och grå nyanser vilket ger den ett bra [[kamouflage]]. [[fjäder (biologi)|Fjädrarna]] på hjässan och ryggen hos den [[adult]]a hanen har svart centra, brun spets och sandfärgade och gråa [[bräm]]. Detta ger ett svartprickigt intryck i fält. De övre [[täckare|vingtäckarna]] är distinkt rödbruna. Ansiktet, strupen och bröstet är blågrå, utöver det ljusbruna [[tygelstreck]]et som sträcker sig från näbbasen och möter det bruna på halsen. Buken är ljusgrå och kroppssidan streckad i vitt och rödbrunt. Den kraftiga näbben är köttfärgad, irisen brun och fötter och ben är ljust grå. Honan har en varmare ton på ovansidan och ett smalare och mörkare tygelstreck. Utanför häckningstid blir översidan hos båda könen mörkare och undersidan brunare. [[Juvenil]] dräkt påminner om den adulta men har en gulare ton på ovansidan och istället för grått har är de sandfärgade på undersidan. Dunungarna är, som hos alla rallar, svarta. Kornknarren delas visserligen inte upp i några underarter men dräktskillnaderna är stora över dess utbredingsområde, och det är en [[klinal]] övergång mot de allt mer ljusa och grå populationerna i öster. Adulta fåglar genomgår en [[ruggning|komplett ruggning]] efter häckningen, som vanligtvis avslutas i slutet av augusti eller början av september, innan de flyttar söderut över vintern. Den genomför också en [[ruggning|partiell ruggning]], främst fjäderpartier på huvudet, kropp och stjärt, i vinterkvarteret innan den återvänder till häckningsplatserna. Dunungarna genomgår en ruggnig av fjädrarna på huvud och kropp ungefär fem veckor efter att de kläckts.<ref name= taylor320/>
Kornknarren blir 22-25 cm lång och har ett vingspann på 46-53 cm. Den är drygt hälften så stor som en [[rapphöna]] men med betydligt slankare form än denna. Kornknarren har en rund kropp och ganska lång hals, kort stjärt och långa rosafärgade ben. Könen är nästintill lika.


Kornknarrens vinterkvarter överlappar med den till utseendet liknande afrikanska kornknarren men skiljs ifrån denna på sin större storlek, ljusare ovansida, rödbruna vingovansida och annorlunda teckning på undersidan. I flykten har kornknarren längre, mer rundade vingar och grundare vingslag än den afrikanska kornknarren. Förväxlingsrisk med andra rallar är osannolik, både på häckningsplats och i vinterkvarteret. En flygande kornknarr kan påminna om en hönsfågel, men dess rödbruna vingovansida och hängande ben är karaktäristiska.<ref name= taylor320/>
Näbben är kort och trubbig och är gulbrun. I flykten är benen väl synliga då de hänger efter fågeln. Också syns breda, trubbiga vingar och vingpennorna är mörkare rödbruna än handpennorna. Ovansidan på en gammal fågel är vattrad med svarta fläckar. Vingarna har en kastanjebrun ton samt ljust [[bräm]].
Den har ett ljust gråblått ögonbrynsstreck. Halsen och bröstet är askgrått, bröstet och magen är mitt undertill ljusgrå. Kroppens sidor är tvärbandade i rostbrunt och vitt.


⚫
=== Läte ===
Dunungarna är svarta precis som hos de flesta [[sumphöns]].
<div class="thumb tright"><div class="thumbinner" style="width: 252px;">
{{multi-listen start}}
{{multi-listen item|filename=Crex crex, July 2010.ogg|title=Hanens spelläte|description=1&nbsp;min långt ljudklipp.|format=[[Ogg]]}}
{{multi-listen item|filename=Crex crex.ogg|title=Flera spelande hanar|description=Flera spelande hanar i Lahemaa nationalpark, Estland. I klippet hörs också [[gräshoppssångare]].|format=[[Ogg]]}}
{{multi-listen end}}
</div></div></div>


Under häckningstiden utstöter de adulta hanarna ett ljudligt, repetitivt [[fågelläte|spelläte]]. Ett mekaniskt knarrande "ärph-ärph", (eller "krex-krex" som det också beskrivs) med en elektrisk biton när man kommer nära. När den spelar sitter den ofta i tät vegetation, på en gren nära marken, eller direkt på marken, med huvud och hals nästan vertikalt uppåt och med vidöppen näbb. Lätet kan höras på 1.5&nbsp;km håll och fungerar revirhävdande och attraherar honor. Tidigt på sässongen spelar den nästan konstant hela natten, och ibland även kortare stunder på dagen.<ref name=taylor320/> Lätet kan upprepas mer än 20,000 gånger per natt, med ett frekvensmaximum mellan midnatt och klockan tre på morgonen.<ref name="cocker"/> Spellätet har utvecklats genom [[evolution]] för att honan ska kunna lokaliseras hanen då han är dold i vegetationen.<ref name= Osiejuk >{{cite journal | last= Osiejuk | first= Tomasz S | last2= Olech | first2 = Bogumia | month= | year= 2004| title = Amplitude spectra of Corncrake calls: what do they signalise? | journal= Animal Biology | volume= 54 | issue = 2 | pages= 207–220 | url = | doi =10.1163/1570756041445218 }}</ref> Efter några veckor minskar frekvensen på spellätet, men kan åter igen öka mot slutet av äggläggningsperioden innan det helt avstannar mot slutet av häckningssässongen. Hanen har också ett morrande läte som yttras med stängd näbb vid närkontakt med andra revirhävdande hanar.<ref name= taylor320/>
Lätet är karaktäristiskt och består av ett hest, mekaniskt ''ährrp, ährrp''. Detta hörs ungefär en gång per sekund med korta vilopauser.
Den kan spela mycket högt och kan höras under skymning till morgon, vid fuktig väderlek även mitt på dagen.


Honan har också ett liknande läte som hanen som hon använder mer sällsynt än hanen. Locklätet har en mer distinkt skällande karaktär, med ungefär samma rytm men mindre skorrande.<ref name= Ottvall>{{cite journal | last= Ottvall | first= Richard | year= 1999 | title= Female Corncrake (''Crex crex'') singing in the wild | journal= Journal of Ornithology | volume = 140 | issue = 4 |pages= 453–456 | url = http://avifauna.se/ofstn/apps/reports/167.pdf |format =PDF | doi =10.1007/BF01650989 }}</ref> Honan har även ett högfrekvent pipande läte, och ett ''oo-oo-oo''-läte för att locka på dunungarna. Ungarnas kontakläte låter ''piick-piick'', och ett hårt pipande tiggläte.<ref name= taylor320/>
'''Ljudexempel'''
[[Fil:Crex crex.ogg|thumb|left|Flera spelande kornknarrar i Lahemaa nationalpark, Estland]]


== Utbredning ==
== Utbredning och habitat ==
[[Fil:Hay Crop - geograph.org.uk - 34715.jpg|thumb|Kornknarren föredrar äng och vall som häckningshabitat.|alt=Fält med vallväxter och gröna fält i bakgrunden]]
Kornknarren häckar i stora delar av [[Europa]] och [[Centralasien]] österut i ett bälte från [[Bajkalsjön]] till västra [[Sibirien]]. Den är allmän i [[Ryssland]], [[Baltikum]] och [[Vitryssland]]. Den är en [[flyttfågel]] och har sitt vinterkvarter i [[Afrika]]s södra subtropiska region. Individer [[Ringmärkning|ringmärkta]] i Sverige har återfunnits i bland annat [[Kongo]] och [[Sinai]] vilket tyder på att fåglarna flyttar mot söder och sydost. Kornknarren flyttar nattetid i augusti—oktober för att sedan återkomma i maj—juni.
Kornknarren häckar från [[Irland]] och [[Storbritannien]] i väst och österut genom [[Europa]] till norra Kina och centrala delarna av [[Sibirien]] så långt österut som området kring [[Baikalsjön]].<ref name=Larsson/> Dock har arten försvunnit från stora delar av sitt historiska utbredningsområde, och en gång i tiden häckade den i lämpliga biotoper över hela [[Palearktis]] mellan latitud 41°N och 62°N.<ref name= rocamora>{{cite journal | last= Green | first= Rhys E | coauthors= Rocamora, Gerard; Schäffer, Norbert | month= | year= 1997 | title= Populations, ecology and threats to the Corncrake ''Crex crex'' in Europe | journal= Vogelwelt | volume= 118 | pages= 117–134| url = http://www.corncrake.net/Download/european_action_plan.pdf |format =PDF | doi = }}</ref> Idag saknas den, eller är mycket sällsynt som häckfågel i [[Spanien]], [[Portugal]], stora delar av [[Frankrike]], [[Italien]] och [[Balkan]], och i [[Turkiet]]. I Skandinavien har den en sydlig utbredning och i Storbritannien en västlig utbredning.<ref name="Fågelguiden"/> Gamla utsagor att den även skulle ha häckat i [[Sydafrika]] är felaktiga och resultat från felidentifierade ägg av [[blårall]] (''Rallus caerulescens'') funna i en museisamling.


Kornknarren övervintrar huvudsakligen i Afrika, från [[Demokratiska republiken Kongo]] och centrala [[Tanzania]], och söderut till östra Sydafrika. Norr om detta område uppträder den främst under flytten, men övervintrar sällsynt i Nordafrika, men även norr och väster om sitt huvudsakliga övervintringsområde i sydöstra Afrika. Merparten av de övervintrande beståndet i Sydafrika förekommer i i [[KwaZulu-Natal]] och tidigare [[Transvaal Province]]. Förr när häckningspopulationerna var mycket större förekom det mycket fler observationer av kornknarr under perioden december till februari i Västeuropa.<ref name=BWP>{{cite book | last = Snow | first = David |coauthors= Perrins, Christopher M (editors)| title = The Birds of the Western Palearctic concise edition: vol 1 | publisher = Oxford University Press |year = 1998| location =Oxford | pages = 496–499 |isbn = 0-19-854099-X }}</ref>
⚫
==Ekologi==
[[Fil:Crex crex00.jpg|thumb|alt=Gammal illustration av två adulta individer tillsammans med en svart dununge|stående|Par tillsammans med dununge.]]
Kornknarren uppmärksammas mest på sitt omisskännliga läte i början av häckningsperioden. Fågeln visar sig sällan utan döljer sig ofta i tät vegetation. Strax efter ankomsten till häckningsplatserna kan man dock se den flyga. Den flyger mindre bra, och har en fladdrig flykt, men den springer snabbt och befinner sig under häckningsperioden mest på marken.
Kornknarren flyttar till Afrika via två huvudrutter: en västlig rutt över [[Marocko]] och [[Algeriet]] och den viktigaste flyttningsrutten över Egypten. Under flytten har den observerats i flertalet länder mellan häckningsområdena och vinterkvarteren , inklusive merparten av Västafrika,<ref name= taylor320/> och de delar av södra Asien som ligger mellan de östligaste häckningsområdena och Afrika. Utöver detta har den observerats på [[Sri Lanka]], i [[Vietnam]], [[Australien]],<ref name= asia>{{cite conference |last1 = Bräunlich |first1 = Axel |last2 = Rank |first2 = Michael |year = 2001 |url = http://www.corncrake.net/Download/asia.pdf |format=PDF|title = Notes on the occurrence of the Corncrake (''Crex crex'') in Asia and in the Pacific region |pages = 10–13 |editor1-last = Schäffer |editor1-first = N |editor2-last = Mammen |editor2-first = U |year = 2001 | conference = Proceedings International Corncrake Workshop 1998 |location = Hilpoltstein, Germany}}</ref> på [[Seychelleerna]],<ref name= ABC>{{cite journal | last= Skerrett | first= Adrian | coauthors= Betts, Michael; Bullock, Ian; Fisher, David; Gerlach, Ron; Lucking, Rob; Phillips, John; Scott, Bob | month= | year= 2006| title= Third report of the Seychelles Bird Records Committee | journal= Bulletin of the African Bird Club | volume= 13 | issue = 1 | pages= 65–72 | doi = }}</ref> [[Bermuda]],<ref name= bourne>{{cite journal | last= Bourne | first= W P R | coauthors= | month= | year=1957 | title= The breeding birds of Bermuda | journal= Ibis | volume= 99 | issue = 1 | pages= 94–105 | url = | doi = 10.1111/j.1474-919X.1957.tb01935.x}}</ref> i [[Kanada]], [[USA]], på [[Grönland]],<ref name= taylor320/> [[Island]], [[Färöarna]], [[Azorerna]], [[Madeira]], och [[Kanarieöarna]].<ref name=BWP/>


Kornknarren häckar framförallt i låglandområden men häckar även på högre höjd, exempelvis upp till 1400&nbsp;meter i [[alperna]], 2700&nbsp;meter lokalt i Kina och 3000&nbsp;meter över havet lokalt i Ryssland.<ref name= asia/><ref name=BWP/> Tidigare omfattade häckningsbiotoprna för kornknarren flodängar med högt gräs och andra ängsväxter som [[starr]] och [[irisar]]. Idag förekommer den främst i svala halvfuktiga gräsmarker som används för höproduktion, speciellt i odlingsbygd med begränsad [[gödsling]] och [[slåtter]]. Den häckar även i annan trädlös gräsmark som i bergstrakter, på [[taiga]], i kustområden, eller där den uppstått på grund av brand. Fuktigare områden, som utkanter av våtmark, kan också användas men mycket fuktiga habitat undviks, precis som helt öppna habitat och där vegetationen är högre än 50&nbsp;cm, eller för tät för kornknarren att forcera. Habitatens enstaka buskar eller häckar kan nyttjas som utposter när den yttrar sitt [[fågelsång|lockläte]]. Gräsmark som inte slås eller betas blir för tätt och ihoptrasslat för att fungera som häckningshabitat. Lokalt kan den även häcka i åkermark med [[säd]], [[ärtväxter]], [[raps]], [[klöver]] eller [[potatis]], och i Kina häckar den även i fält med [[Lin (växt)|lin]].<ref name= asia/> Efter häckningen flyttar de adulta fåglarna till områden med mer högväxt vegetation som [[bladvass]], irisar eller [[nässlor]] för att [[ruggning|rugga]], för att sedan återvända till häckningshabitatet för en andra kull.<ref name= taylor320/> Häckningsförsök i åkerkanter eller närliggande obrukad mark har högre häckningsframgång än försök längre in i områden med tätare vegetation.<ref name= rocamora/>
⚫
===Biotop===
Fågeln lever på ängsmarker och gräsrika åkerfält, där den är väl kamouflerad. Under 1990 och 2000-talet har man lagt märke till att kornknarren på många platser i större utsträckning har börjat häcka i närheten till våtmarker.


I vinterkvarteren i Afrika förekommer den torra gräsmarker och [[savann]], och föredrar vegetation som är 30–200&nbsp;cm hög, vilket omfattar områden som sässongsbundet bränns, och ibland i marker med [[halvgräs]] eller i [[vassbädd]]ar. Vintertid återfinns den även på övergivna åkrar eller åkrar i träda, oklippta områden på flygfält och i åkerkanter. I Sydafrika förekommer upp till 1,750&nbsp;meter över havet.<ref name= taylor320/> Den uppträder ibland tillsammans med afrikansk kornknarr men den senare föredrar fuktigare gräsmark med kortare vegetation.<ref name= taylor316>Taylor & van Perlo (2000) pp. 316–320</ref>
===Föda===

⚫
Kornknarren är allätare och intar födan från marken eller från diverse växter. Dessa fåglar stöter upp [[spyboll]]ar som kan vara ett par centimeter stora. Den lever mest av [[insekter]] som [[flugor]], [[skalbaggar]], [[gräshoppor]] och [[myror]].
⚫
== Ekologi ==

[[Fil:Corncrake.jpg|thumb|alt=upstretched head and neck|upright|Adult]]
Under häckningstid är kornknarren mycket svår att få syn på, och gömmer sig ofta i markvegetationen, men ger sig ibland ut i öppnare terräng. Sällsynt kan individer låta sig utfodras av människor.<ref name="cocker"/> I de afrikanska vinterkvarteren uppträder den mycket mer skyggt än den afrikanska kornknarren, och till skillnad från sin släkting, observeras den sällan men kan ibland födosöka på tågvallar eller vid vägkanter. Kornknarren är som mest aktiv på morgonen och på kvällen, efter kraftigt regn och under lätt regn. Dess karaktäristiska flykt när den flyger undan är vek och fladdrande, oftast med hängande ben. När den förflyttar sig längre sträckor, som under flytten, har den en kraftfullare, rakare flykt med benen upplyfta. På marken förflyttar den sig med höga kliv och när den snabbt springer genom gräs håller den kroppen horizontellt framåtböjd. Den kan simma om den absolut måste. När den skräms upp flyger den kortare än 50 meter och landar ofta bakom en buske eller grästuva där den sedan trycker. Om den störs i öppen terräng springer den ofta hukande undan, för att sedan stanna upp, sträcka på kroppen för att observera fridstöraren. Om den fångas kan den spela död men kan snabbt kvickna till om den får en möjlighet att smita.<ref name= taylor320/>

I vinterkvarteren lever kornknarren ensam, och varje individ upptar ett [[revir]] på 4.2–4.9&nbsp;hektar åt gången, men den totala ytan kan vara mycket större då den kan genomföra lokala förflyttningar exempelvis på grund av översvämningar eller jordbruksverksamhet. Under flytten kan den samlas i flockar på upp till 40 fåglar, och uppträder ibland i blandflockar med [[vaktel]]. Den flyttar nattetid och dagrastande flockar kan uppgå till hundratals individer vid populära rastplatser.<ref name= taylor320/> Flyttningsrutten är inte inlärd utan medfödd. En studie med uppfödda fåglar som hållits i fångenskap i tio generationer visade att de var lika framgångsrika som vildfödda individer på att flytta till Afrika för att sedan återvända.<ref>{{cite journal| last= Pain | first= Debbie | coauthors = Green, Rhys; Clark, Nigel | year= 2011 | title= On the edge; can the Spoon-billed Sandpiper be saved? | journal= British Birds | volume= 104 | issue = 7 | pages= 350–363 | url = | doi = }}</ref>


=== Häckning ===
=== Häckning ===

[[Fil:Corncrake egg.png|thumb|alt=cream-coloured egg with red-brown blotches|Illustration av kornknarrens ägg.]]
Fram till 1995 trodde man att kornknarren var [[monogam]] men det har visat sig att en hane kan ha flera revir och häcka med två eller flera honor, och flytta från ett revir till ett annat revir när den ena ruvningen nästan är över för att påbörja en andra. Hanars revir kan variera från 3 till 51&nbsp;hektar, med ett genomsnitt på 15.7&nbsp;hektar. Honan har ett mycket mindre häckningsområde, med ett genomsnitt på 5.5&nbsp;hektar. Hanen utmanar inkräktande hanar med läten samtidigt som han släpar sina vingar i marken och med huvudet framåtriktat. Oftast lämnar den besökande hanen men om den stannar kvar ställer de båda hanarna upp sig med lyfta huvuden och släpande vingar. De börjar sedan kretsa runt varandra samtidigt som de utstöter ett morrande läte och gör utfall och stöter emot varandra. Det kan utmynna i regelrätt slagsmål där de kastar sig mot varandra och försöker hugga emot den andre med näbben och ibland även med sparkar. Honan försvarar inte reviret på något sätt.

Boet läggs djupt i gräset och är ofta en uppkrafsad grop som beklätts med gräs och rötter. Honan lägger en kull om året med 6 till 19 (oftast 7-9) brungula mycket glansiga ägg med glesa fläckar som är rödbruna eller grå. När honan ruvar ligger hon mycket hårt på äggen och lämnar boet mycket sällan. Hon ruvar i cirka tjugo dagar. De svarta ungarna stannar högst ett dygn i boet varefter de följer sina föräldrar på födosök. Ungarna är flygga efter cirka femtio dygn.
Boet läggs djupt i gräset och är ofta en uppkrafsad grop som beklätts med gräs och rötter. Honan lägger en kull om året med 6 till 19 (oftast 7-9) brungula mycket glansiga ägg med glesa fläckar som är rödbruna eller grå. När honan ruvar ligger hon mycket hårt på äggen och lämnar boet mycket sällan. Hon ruvar i cirka tjugo dagar. De svarta ungarna stannar högst ett dygn i boet varefter de följer sina föräldrar på födosök. Ungarna är flygga efter cirka femtio dygn.


== Status och hot ==
=== Föda ===

Under 1900-talet har kornknarren minskat drastiskt främst på grund av habitatförstörelse. I stora delar av sitt utbredningsområde är den listad som ''sårbar''.
⚫
Kornknarren är allätare och intar födan från marken eller från diverse växter. Dessa fåglar stöter upp spybollar som kan vara ett par centimeter stora. Den lever mest av insekter som flugor, skalbaggar, gräshoppor och myror.

== Predatorer och parasiter ==

[[Fil:Ciconia ciconia(Gollibolli)4.JPG|[[Vit stork]] fångar kornknarrens [[pulli]] när de börjar röra sig fritt.|thumb|alt=Vit stork]]

I häckningsområdet utgörs [[predator]]erna av förvildade och tama katter, [[mink]], förvildad [[tamiller]], [[utter]] och [[räv]], och av fåglar som [[ormvråk]] och [[kråka]].<ref name= taylor320/> I [[Litauen]] har [[introducerade arter|introducerad]] [[mårdhund]] också observerats ta kornknarr. När ungarna lämnar boet och rör sig fritt kan de tas av större fåglar som [[vit stork]], [[kråkfåglar]], [[trutar]], [[kärrhökar]] och andra typer av [[rovfåglar]].<ref name= kees19>Koffijberg & Schaffer (2006) s. 21</ref> Bopredation sker sällan vid ostörda häckningsplatser vilket märks i den relativt höga häckningsframgången.

Den vitt spridda [[Sugmaskar|parasiten]] ''[[Prosthogonimus ovatus]]'', som lever i fåglars [[äggledare]] har observerats hos kornknarren,<ref name = Rothschild >{{cite book |title= Fleas, Flukes and Cuckoos. A Study of Bird Parasites | author= [[Miriam Rothschild|Rothschild, Miriam]]; Clay, Theresa |year= 1953 |publisher= Collins |location= London |pages = 204–205 }}</ref> och så även den [[Masksjukdomar|parasitiska masken]] ''[[Plagiorchis elegans]]'',<ref name= Yildirimhan >{{cite journal | last= Yildirimhan | first= Hikmet S | coauthors = Bursey Charles R; Altunel, F Naci | year=2011 | title= Helminth parasites of the Balkan green lizard, ''Lacerta trilineata'' Bedriaga 1886, from Bursa, Turkey | journal= Turkish Journal of Zoology | volume= 35 | issue =3 | pages= 1–17 | url = http://www.lacertilia.de/AS/Bibliografie/BIB_5626.pdf |format =PDF | doi = 10.3906/zoo-0910-1}}</ref> larver av parasitiska flugor,<ref name= Matyukhin >{{cite journal | last= Matyukhin | first= V | coauthors= Krivosheina, M G |year= 2008 | title = Contribution to the knowledge of Diptera (Insecta) parasitizing on birds | journal= Entomological Review | volume= 88| issue = 2 | pages= 258–259 | url = | doi = 10.1134/S0013873808020115 }}</ref> och [[hårda fästingar]] av släktena ''[[Haemaphysalis]]'' och ''[[Ixodes]]''.<ref name= Hoogstraa>{{cite journal | last= Hoogstraal | first= Harry | coauthors= Traylor, Melvin A; Gaber, Sobhy; Malakatis, George; Guindy, Ezzat; Helmy, Ibrahim | year= 1964 | title= Ticks (Ixodidae) on migrating birds in Egypt, spring and fall 1962 | journal= Bulletin of the World Health Organisation | volume= 30 | pages= 355–367 | doi = | pmc = 2554818 | issue= 3 | pmid= 14163959 }}</ref>

Under återinplanterigen av kornknarr i England 2003 orsakade den [[patogen]]a [[bakterie]]n ''[[Campylobacter]]'' [[enterit]] och dåligt allmäntillstånd hos de utsläppta fåglarna.<ref name= Mudenda>{{cite journal | last= Mudenda | first= N | coauthors= Sainsbury, A W; Macgregor, S K; Flach, E J; Owen, R J | year= 2008 | title= Prevalence of ''Campylobacter'' species in corncrakes (''Crex crex'') in a reintroduction programme in the UK | journal= Veterinary Record | volume= 163 | issue = 9 | pages= 274–275 | url = | doi = 10.1136/vr.163.9.274 | pmid= 18757906 }}</ref>


=== Status i Sverige ===
== Status i Sverige ==
Tidigare var kornknarren en välkänd fågel i det svenska jordbrukslandskapet. I Sverige och på många andra platser innebar flytten av [[slåtter]]n till midsommartid en drastisk försämring för arten då detta sammanfaller med kornknarrens häckningstid. I och med en ökad förståelse för bland annat kornknarrens behov så har man under 2000 märkt en liten återhämtning hos den svenska populationen och den nedåtgående trenden verkar vara stoppad. Under [[2008]] var kornknarren utsedd till årets [[inventering|riksinventeringsart]].
Tidigare var kornknarren en välkänd fågel i det svenska jordbrukslandskapet. I Sverige och på många andra platser innebar flytten av [[slåtter]]n till midsommartid en drastisk försämring för arten då detta sammanfaller med kornknarrens häckningstid. I och med en ökad förståelse för bland annat kornknarrens behov så har man under 2000 märkt en liten återhämtning hos den svenska populationen och den nedåtgående trenden verkar vara stoppad. Under [[2008]] var kornknarren utsedd till årets [[inventering|riksinventeringsart]].


Versionen från 28 juni 2012 kl. 13.39

Kornknarr
Status i världen: Sårbar
Kornknarr i typisk miljö
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjurriket
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteCrex
ArtKornknarr
Crex crex
Linné, 1758
Utbredning
Synonymer
Rallus crex L. 1758

Kornknarr (Crex crex) är en fågel i familjen rallar. Den häckar i Europa och Asien så långt österut som västra Kina, och den flyttar till Afrika över vintern. Kornknarren är en medelstor rall med sandfärgad eller gråbrun ovansida med svarta fläckar. Den har kastanjeröda partier på vingarna, grå undersida med rostfärgade och vita, eller grå, tvärgående streck på kroppssidan och undergumpen. Den kraftiga näbben är köttfärgad, iris ljust brun och ben och fötter är ljust grå. Som juvenil har den en liknande fjäderdräkt och som dununge är den svart, som alla rallar. Arten delas inte upp i några underarter, men individer från dess östra utbredningsområden tenderar att vara något ljusare. Hanens häckningsläte är en mycket högljutt krek krek, varifrån dess vetenskapliga namn, Crex crex, härstammar. Kornknarren är större än Afrikansk kornknarr (Crecopsis egregia), som den liknar och delar vinterkvarter med, men deras släktskap är omdiskuterad. Afrikansk kornknarr har också en mörkare fjäderdräkt och ett mer enfärgat huvud.

Kornknarrens häckningshabitat utgörs av gräsmark, framförallt jordbruksvallar, och den återfinns vintertid i liknande habitat. De håller sig ofta dold och placerar sitt rede av gräs i en fördjupning i marken och lägger 6–14 krämfärgade ägg med roströda fläckar. De ruvas i 19–20 dagar, och de borymmande ungarna blir flygga efter cirka fem veckor. Kornknarren är allätare men lever främst av ryggradslösa djur och växtmaterial som gräsfrön och spannmål. Ibland tar den även små grodor eller däggdjur. Naturliga fiender utgörs av introducerade och vilda däggdjur, större fåglar, olika parasiter och sjukdomar.

Kornknarren har minskat mycket kraftigt över stora delar av sitt tidigare utbredningsområde, främst i Västeuropa, på grund av förändrade jordbruksmetoder som lett till att redena förstörs innan häckningen är avklarad. Trots detta kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN på grund av sitt mycket stora utbredningsområde och stora, och uppenbarligen stabila bestånd i Ryssland och Kazakhstan. Beståndet i västra Kina har visat sig vara mycket större än man tidigare trott och naturvårdande insatser har inneburit en stabilisering, och ibland även en ökning, av bestånden i vissa av de länder där den tidigare haft de kraftigaste minskningarna. Trots att den sällan ses har dess höga häckningsläte plcerat den i både folktro och litteratur, och även gett den en rad olika lokala namn.

Systematik

Familjen rallar omfattar nästan 150 arter. De största antalet, och de minst specialiserade formerna förekommer i Gamla världen , vilket indikerar att det är där familjen har sitt ursprung. Taxonomin för de små rallarna är komplicerad. Den afrikanska kornknarren (Crecopsis egregia) beskrivts ofta som dess närmsta släkting, och placeras ibland till och med i släktet Crex.[1][2] Studier har dock visat att Porzana-sumphönorna, speciellt Vitstrupig sumphöna (Porzana albicollis) är närbesläktade med släktet Crex,[3] och Clements et al. 2011 placerar inte afrikansk kornknarr som nära släkting till kornknarren.Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; ogiltiga namn, t.ex. för många

Kornknarren beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Carl von Linné under det vetenskapliga namnet Rallus crex,[4] men flyttades sedermera till det egna släktet Crex, skapat 1803 av den tyska naturalisten och ornitologen Johann Matthäus Bechstein, men beskrevs då under namnet Crex pratensis.[5] Den tidigare användningen av crex ger namnet prioritet över Bechsteins artepitet pratensis, och resulterar i dess nuvarande vetenskapliga namn Crex crex.[6] Binomialnamnet Crex crex härstammar från grekiskans "κρεξ", som är onomatopoetiskt, och refererar till kornknarrens repetetiva och ljudliga häckningsläte.[7][8] Även det svenska trivialnamnets ena del, "knarr", refererar till lätet medan "korn" refererar till dess vana att befinna sig på åkrar.

Utseende

En ovanlig syn. En flygande kornknarr.

Kornknarren är en medelstor rall som mäter 27–30 cm och har ett vingspann på 42–53 cm. Hanarna väger i genomsnitt 165 gramoch honorna 145 gram. Dess fjäderdräkt är kryptiskt färgade i bruna, svarta och grå nyanser vilket ger den ett bra kamouflage. Fjädrarna på hjässan och ryggen hos den adulta hanen har svart centra, brun spets och sandfärgade och gråa bräm. Detta ger ett svartprickigt intryck i fält. De övre vingtäckarna är distinkt rödbruna. Ansiktet, strupen och bröstet är blågrå, utöver det ljusbruna tygelstrecket som sträcker sig från näbbasen och möter det bruna på halsen. Buken är ljusgrå och kroppssidan streckad i vitt och rödbrunt. Den kraftiga näbben är köttfärgad, irisen brun och fötter och ben är ljust grå. Honan har en varmare ton på ovansidan och ett smalare och mörkare tygelstreck. Utanför häckningstid blir översidan hos båda könen mörkare och undersidan brunare. Juvenil dräkt påminner om den adulta men har en gulare ton på ovansidan och istället för grått har är de sandfärgade på undersidan. Dunungarna är, som hos alla rallar, svarta. Kornknarren delas visserligen inte upp i några underarter men dräktskillnaderna är stora över dess utbredingsområde, och det är en klinal övergång mot de allt mer ljusa och grå populationerna i öster. Adulta fåglar genomgår en komplett ruggning efter häckningen, som vanligtvis avslutas i slutet av augusti eller början av september, innan de flyttar söderut över vintern. Den genomför också en partiell ruggning, främst fjäderpartier på huvudet, kropp och stjärt, i vinterkvarteret innan den återvänder till häckningsplatserna. Dunungarna genomgår en ruggnig av fjädrarna på huvud och kropp ungefär fem veckor efter att de kläckts.[9]

Kornknarrens vinterkvarter överlappar med den till utseendet liknande afrikanska kornknarren men skiljs ifrån denna på sin större storlek, ljusare ovansida, rödbruna vingovansida och annorlunda teckning på undersidan. I flykten har kornknarren längre, mer rundade vingar och grundare vingslag än den afrikanska kornknarren. Förväxlingsrisk med andra rallar är osannolik, både på häckningsplats och i vinterkvarteret. En flygande kornknarr kan påminna om en hönsfågel, men dess rödbruna vingovansida och hängande ben är karaktäristiska.[9]

Läte

Under häckningstiden utstöter de adulta hanarna ett ljudligt, repetitivt spelläte. Ett mekaniskt knarrande "ärph-ärph", (eller "krex-krex" som det också beskrivs) med en elektrisk biton när man kommer nära. När den spelar sitter den ofta i tät vegetation, på en gren nära marken, eller direkt på marken, med huvud och hals nästan vertikalt uppåt och med vidöppen näbb. Lätet kan höras på 1.5 km håll och fungerar revirhävdande och attraherar honor. Tidigt på sässongen spelar den nästan konstant hela natten, och ibland även kortare stunder på dagen.[9] Lätet kan upprepas mer än 20,000 gånger per natt, med ett frekvensmaximum mellan midnatt och klockan tre på morgonen.[10] Spellätet har utvecklats genom evolution för att honan ska kunna lokaliseras hanen då han är dold i vegetationen.[11] Efter några veckor minskar frekvensen på spellätet, men kan åter igen öka mot slutet av äggläggningsperioden innan det helt avstannar mot slutet av häckningssässongen. Hanen har också ett morrande läte som yttras med stängd näbb vid närkontakt med andra revirhävdande hanar.[9]

Honan har också ett liknande läte som hanen som hon använder mer sällsynt än hanen. Locklätet har en mer distinkt skällande karaktär, med ungefär samma rytm men mindre skorrande.[12] Honan har även ett högfrekvent pipande läte, och ett oo-oo-oo-läte för att locka på dunungarna. Ungarnas kontakläte låter piick-piick, och ett hårt pipande tiggläte.[9]

Utbredning och habitat

Fält med vallväxter och gröna fält i bakgrunden
Kornknarren föredrar äng och vall som häckningshabitat.

Kornknarren häckar från Irland och Storbritannien i väst och österut genom Europa till norra Kina och centrala delarna av Sibirien så långt österut som området kring Baikalsjön.[13] Dock har arten försvunnit från stora delar av sitt historiska utbredningsområde, och en gång i tiden häckade den i lämpliga biotoper över hela Palearktis mellan latitud 41°N och 62°N.[14] Idag saknas den, eller är mycket sällsynt som häckfågel i Spanien, Portugal, stora delar av Frankrike, Italien och Balkan, och i Turkiet. I Skandinavien har den en sydlig utbredning och i Storbritannien en västlig utbredning.[15] Gamla utsagor att den även skulle ha häckat i Sydafrika är felaktiga och resultat från felidentifierade ägg av blårall (Rallus caerulescens) funna i en museisamling.

Kornknarren övervintrar huvudsakligen i Afrika, från Demokratiska republiken Kongo och centrala Tanzania, och söderut till östra Sydafrika. Norr om detta område uppträder den främst under flytten, men övervintrar sällsynt i Nordafrika, men även norr och väster om sitt huvudsakliga övervintringsområde i sydöstra Afrika. Merparten av de övervintrande beståndet i Sydafrika förekommer i i KwaZulu-Natal och tidigare Transvaal Province. Förr när häckningspopulationerna var mycket större förekom det mycket fler observationer av kornknarr under perioden december till februari i Västeuropa.[16]

Gammal illustration av två adulta individer tillsammans med en svart dununge
Par tillsammans med dununge.

Kornknarren flyttar till Afrika via två huvudrutter: en västlig rutt över Marocko och Algeriet och den viktigaste flyttningsrutten över Egypten. Under flytten har den observerats i flertalet länder mellan häckningsområdena och vinterkvarteren , inklusive merparten av Västafrika,[9] och de delar av södra Asien som ligger mellan de östligaste häckningsområdena och Afrika. Utöver detta har den observerats på Sri Lanka, i Vietnam, Australien,[17] på Seychelleerna,[18] Bermuda,[19] i Kanada, USA, på Grönland,[9] Island, Färöarna, Azorerna, Madeira, och Kanarieöarna.[16]

Kornknarren häckar framförallt i låglandområden men häckar även på högre höjd, exempelvis upp till 1400 meter i alperna, 2700 meter lokalt i Kina och 3000 meter över havet lokalt i Ryssland.[17][16] Tidigare omfattade häckningsbiotoprna för kornknarren flodängar med högt gräs och andra ängsväxter som starr och irisar. Idag förekommer den främst i svala halvfuktiga gräsmarker som används för höproduktion, speciellt i odlingsbygd med begränsad gödsling och slåtter. Den häckar även i annan trädlös gräsmark som i bergstrakter, på taiga, i kustområden, eller där den uppstått på grund av brand. Fuktigare områden, som utkanter av våtmark, kan också användas men mycket fuktiga habitat undviks, precis som helt öppna habitat och där vegetationen är högre än 50 cm, eller för tät för kornknarren att forcera. Habitatens enstaka buskar eller häckar kan nyttjas som utposter när den yttrar sitt lockläte. Gräsmark som inte slås eller betas blir för tätt och ihoptrasslat för att fungera som häckningshabitat. Lokalt kan den även häcka i åkermark med säd, ärtväxter, raps, klöver eller potatis, och i Kina häckar den även i fält med lin.[17] Efter häckningen flyttar de adulta fåglarna till områden med mer högväxt vegetation som bladvass, irisar eller nässlor för att rugga, för att sedan återvända till häckningshabitatet för en andra kull.[9] Häckningsförsök i åkerkanter eller närliggande obrukad mark har högre häckningsframgång än försök längre in i områden med tätare vegetation.[14]

I vinterkvarteren i Afrika förekommer den torra gräsmarker och savann, och föredrar vegetation som är 30–200 cm hög, vilket omfattar områden som sässongsbundet bränns, och ibland i marker med halvgräs eller i vassbäddar. Vintertid återfinns den även på övergivna åkrar eller åkrar i träda, oklippta områden på flygfält och i åkerkanter. I Sydafrika förekommer upp till 1,750 meter över havet.[9] Den uppträder ibland tillsammans med afrikansk kornknarr men den senare föredrar fuktigare gräsmark med kortare vegetation.[20]

Ekologi

upstretched head and neck
Adult

Under häckningstid är kornknarren mycket svår att få syn på, och gömmer sig ofta i markvegetationen, men ger sig ibland ut i öppnare terräng. Sällsynt kan individer låta sig utfodras av människor.[10] I de afrikanska vinterkvarteren uppträder den mycket mer skyggt än den afrikanska kornknarren, och till skillnad från sin släkting, observeras den sällan men kan ibland födosöka på tågvallar eller vid vägkanter. Kornknarren är som mest aktiv på morgonen och på kvällen, efter kraftigt regn och under lätt regn. Dess karaktäristiska flykt när den flyger undan är vek och fladdrande, oftast med hängande ben. När den förflyttar sig längre sträckor, som under flytten, har den en kraftfullare, rakare flykt med benen upplyfta. På marken förflyttar den sig med höga kliv och när den snabbt springer genom gräs håller den kroppen horizontellt framåtböjd. Den kan simma om den absolut måste. När den skräms upp flyger den kortare än 50 meter och landar ofta bakom en buske eller grästuva där den sedan trycker. Om den störs i öppen terräng springer den ofta hukande undan, för att sedan stanna upp, sträcka på kroppen för att observera fridstöraren. Om den fångas kan den spela död men kan snabbt kvickna till om den får en möjlighet att smita.[9]

I vinterkvarteren lever kornknarren ensam, och varje individ upptar ett revir på 4.2–4.9 hektar åt gången, men den totala ytan kan vara mycket större då den kan genomföra lokala förflyttningar exempelvis på grund av översvämningar eller jordbruksverksamhet. Under flytten kan den samlas i flockar på upp till 40 fåglar, och uppträder ibland i blandflockar med vaktel. Den flyttar nattetid och dagrastande flockar kan uppgå till hundratals individer vid populära rastplatser.[9] Flyttningsrutten är inte inlärd utan medfödd. En studie med uppfödda fåglar som hållits i fångenskap i tio generationer visade att de var lika framgångsrika som vildfödda individer på att flytta till Afrika för att sedan återvända.[21]

Häckning

cream-coloured egg with red-brown blotches
Illustration av kornknarrens ägg.

Fram till 1995 trodde man att kornknarren var monogam men det har visat sig att en hane kan ha flera revir och häcka med två eller flera honor, och flytta från ett revir till ett annat revir när den ena ruvningen nästan är över för att påbörja en andra. Hanars revir kan variera från 3 till 51 hektar, med ett genomsnitt på 15.7 hektar. Honan har ett mycket mindre häckningsområde, med ett genomsnitt på 5.5 hektar. Hanen utmanar inkräktande hanar med läten samtidigt som han släpar sina vingar i marken och med huvudet framåtriktat. Oftast lämnar den besökande hanen men om den stannar kvar ställer de båda hanarna upp sig med lyfta huvuden och släpande vingar. De börjar sedan kretsa runt varandra samtidigt som de utstöter ett morrande läte och gör utfall och stöter emot varandra. Det kan utmynna i regelrätt slagsmål där de kastar sig mot varandra och försöker hugga emot den andre med näbben och ibland även med sparkar. Honan försvarar inte reviret på något sätt.

Boet läggs djupt i gräset och är ofta en uppkrafsad grop som beklätts med gräs och rötter. Honan lägger en kull om året med 6 till 19 (oftast 7-9) brungula mycket glansiga ägg med glesa fläckar som är rödbruna eller grå. När honan ruvar ligger hon mycket hårt på äggen och lämnar boet mycket sällan. Hon ruvar i cirka tjugo dagar. De svarta ungarna stannar högst ett dygn i boet varefter de följer sina föräldrar på födosök. Ungarna är flygga efter cirka femtio dygn.

Föda

Kornknarren är allätare och intar födan från marken eller från diverse växter. Dessa fåglar stöter upp spybollar som kan vara ett par centimeter stora. Den lever mest av insekter som flugor, skalbaggar, gräshoppor och myror.

Predatorer och parasiter

Vit stork
Vit stork fångar kornknarrens pulli när de börjar röra sig fritt.

I häckningsområdet utgörs predatorerna av förvildade och tama katter, mink, förvildad tamiller, utter och räv, och av fåglar som ormvråk och kråka.[9] I Litauen har introducerad mårdhund också observerats ta kornknarr. När ungarna lämnar boet och rör sig fritt kan de tas av större fåglar som vit stork, kråkfåglar, trutar, kärrhökar och andra typer av rovfåglar.[22] Bopredation sker sällan vid ostörda häckningsplatser vilket märks i den relativt höga häckningsframgången.

Den vitt spridda parasiten Prosthogonimus ovatus, som lever i fåglars äggledare har observerats hos kornknarren,[23] och så även den parasitiska masken Plagiorchis elegans,[24] larver av parasitiska flugor,[25] och hårda fästingar av släktena Haemaphysalis och Ixodes.[26]

Under återinplanterigen av kornknarr i England 2003 orsakade den patogena bakterien Campylobacter enterit och dåligt allmäntillstånd hos de utsläppta fåglarna.[27]

Status i Sverige

Tidigare var kornknarren en välkänd fågel i det svenska jordbrukslandskapet. I Sverige och på många andra platser innebar flytten av slåttern till midsommartid en drastisk försämring för arten då detta sammanfaller med kornknarrens häckningstid. I och med en ökad förståelse för bland annat kornknarrens behov så har man under 2000 märkt en liten återhämtning hos den svenska populationen och den nedåtgående trenden verkar vara stoppad. Under 2008 var kornknarren utsedd till årets riksinventeringsart.

Namn

En äldre benämning på fågeln är ängsknarr, även kallad ängsnärpa och dialektalt bjuggbit [28]. Dess vetenskapliga namn är en onomatopoetisk härmning av lätet Crex crex.

Referenser

Noter

  1. ^ Taylor & van Perlo, 2000, sid: 30
  2. ^ Livezey, 1998, sid: 2098
  3. ^ Livezey, 1998, sid: 2134
  4. ^ Linnaeus, Carolus (1758) (på latin). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. "1". Holmiae (Stockholm): Laurentii Salvii. Sid. 153. http://biodiversitylibrary.org/page/727060. 
  5. ^ Bechstein, Johann Matthäus (1803) (på german). Ornithologisches Taschenbuch von und für Deutschland oder kurze Beschreibung aller Vogel Deutschlands, vol 2. Leipzig: Richter. Sid. 336. 
  6. ^ Sclater, Philip Lutley (1896). ”Remarks on the divergencies between the "Rules for naming Animals" of the German Zoological Society and the Stricklandian Code of Nomenclature”. Proceedings of the Zoological Society of London 54 (2): sid. 306–319. http://www.archive.org/stream/proceedingsofgen96scie#page/311/mode/1up. 
  7. ^ Wood, John George (1855). The Illustrated Natural History. London: G Routledge. Sid. 302. 
  8. ^ Smith, John Maynard; Harper, David (2003). Animal Signals. Oxford: Oxford University Press. Sid. 11. ISBN 0198526857. 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet taylor320
  10. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet cocker
  11. ^ Osiejuk, Tomasz S; Olech, Bogumia (2004). ”Amplitude spectra of Corncrake calls: what do they signalise?”. Animal Biology 54 (2): sid. 207–220. doi:10.1163/1570756041445218. 
  12. ^ Ottvall, Richard (1999). ”Female Corncrake (Crex crex) singing in the wild” (PDF). Journal of Ornithology 140 (4): sid. 453–456. doi:10.1007/BF01650989. http://avifauna.se/ofstn/apps/reports/167.pdf. 
  13. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Larsson
  14. ^ [a b] Green, Rhys E; Rocamora, Gerard; Schäffer, Norbert (1997). ”Populations, ecology and threats to the Corncrake Crex crex in Europe” (PDF). Vogelwelt 118: sid. 117–134. http://www.corncrake.net/Download/european_action_plan.pdf. 
  15. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Fågelguiden
  16. ^ [a b c] Snow, David; Perrins, Christopher M (editors) (1998). The Birds of the Western Palearctic concise edition: vol 1. Oxford: Oxford University Press. Sid. 496–499. ISBN 0-19-854099-X. 
  17. ^ [a b c] (2001) "Notes on the occurrence of the Corncrake (Crex crex) in Asia and in the Pacific region" (PDF) in Proceedings International Corncrake Workshop 1998. {{{booktitle}}}: 10–13. 
  18. ^ Skerrett, Adrian; Betts, Michael; Bullock, Ian; Fisher, David; Gerlach, Ron; Lucking, Rob; Phillips, John; Scott, Bob (2006). ”Third report of the Seychelles Bird Records Committee”. Bulletin of the African Bird Club 13 (1): sid. 65–72. 
  19. ^ Bourne, W P R (1957). ”The breeding birds of Bermuda”. Ibis 99 (1): sid. 94–105. doi:10.1111/j.1474-919X.1957.tb01935.x. 
  20. ^ Taylor & van Perlo (2000) pp. 316–320
  21. ^ Pain, Debbie; Green, Rhys; Clark, Nigel (2011). ”On the edge; can the Spoon-billed Sandpiper be saved?”. British Birds 104 (7): sid. 350–363. 
  22. ^ Koffijberg & Schaffer (2006) s. 21
  23. ^ Rothschild, Miriam; Clay, Theresa (1953). Fleas, Flukes and Cuckoos. A Study of Bird Parasites. London: Collins. Sid. 204–205. 
  24. ^ Yildirimhan, Hikmet S; Bursey Charles R; Altunel, F Naci (2011). ”Helminth parasites of the Balkan green lizard, Lacerta trilineata Bedriaga 1886, from Bursa, Turkey” (PDF). Turkish Journal of Zoology 35 (3): sid. 1–17. doi:10.3906/zoo-0910-1. http://www.lacertilia.de/AS/Bibliografie/BIB_5626.pdf. 
  25. ^ Matyukhin, V; Krivosheina, M G (2008). ”Contribution to the knowledge of Diptera (Insecta) parasitizing on birds”. Entomological Review 88 (2): sid. 258–259. doi:10.1134/S0013873808020115. 
  26. ^ Hoogstraal, Harry; Traylor, Melvin A; Gaber, Sobhy; Malakatis, George; Guindy, Ezzat; Helmy, Ibrahim (1964). ”Ticks (Ixodidae) on migrating birds in Egypt, spring and fall 1962”. Bulletin of the World Health Organisation 30 (3): sid. 355–367. PMID 14163959. 
  27. ^ Mudenda, N; Sainsbury, A W; Macgregor, S K; Flach, E J; Owen, R J (2008). ”Prevalence of Campylobacter species in corncrakes (Crex crex) in a reintroduction programme in the UK”. Veterinary Record 163 (9): sid. 274–275. doi:10.1136/vr.163.9.274. PMID 18757906. 
  28. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon

Källor

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Lars Larsson, Bird of the World, 2001, CD-rom
  • Viss information är hämtad från Engelska wikipedias artikel: Corn Crake

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kornknarr&oldid=16890289”