Europeiskt parti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan

Ett europeiskt parti, formellt politiskt parti på europeisk nivå, är ett parti som verkar inom europeiska internationella organisationer, såsom Europeiska unionen och Europarådet. De består vanligtvis av flera nationella partier från olika europeiska länder. Ett parti kan erhålla status som europeiskt parti av EU, vilket innebär ekonomiskt bidrag.

I Europaparlamentet bildar de europeiska partierna politiska grupper. En politisk grupp kan bestå av ett eller flera europeiska partier. Till skillnad från de europeiska partierna, verkar de politiska grupperna endast inom parlamentet.

Det finns totalt tio europeiska partier, som representerar hela det politiska spektrumet från konservativa Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR) på högerkanten till socialistiska Europeiska vänsterpartiet (PEL) på vänsterkanten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regelverket kring europeiska partier har förändrats sedan början av 1990-talet, då det för första gången blev möjligt att erhålla statusen som ett europeiskt parti.

Maastrichtfördraget[redigera | redigera wikitext]

Maastrichtfördraget införde en artikel 138a (senare omnummererad till artikel 191) i Romfördraget om europeiska partier. Artikeln fastslår att europeiska partier är viktiga för den europeiska integrationen, men det fastslås inget detaljerat regelverk för sådana partier.[1]

Politiska partier på europeisk nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja.
— Artikel 138a, som infördes genom Maastrichtfördraget

Amsterdamfördraget och Nicefördraget[redigera | redigera wikitext]

Ett par år senare, 1997, ändrade Amsterdamfördraget artikeln som Maastrichtfördraget hade införlivat i Romfördraget. Artikeländringen innebar att det bland annat fastslogs vem som skulle betala olika typer av utgifter för de europeiska partierna. Det innebar också att de europeiska partierna kunde erhålla ekonomiskt stöd från EU. Det medförde att vissa europeiska partier började att finansiera de nationella partiernas verksamhet, något som inte var avsikten från EU:s sida.[2]

Nicefördraget införde ett andra stycke i artikel 191 (tidigare 138a) i Romfördraget.

Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 251 fastställa regler för politiska partier på europeisk nivå och särskilt bestämmelser om deras finansiering.
— Andra stycket i artikel 191, som infördes genom i Nicefördraget

Hänvisningen till artikel 251 innebar att beslutet skulle tas genom medbeslutande med Europaparlamentet. Regelverket kring europeiska partier skulle alltså antas av rådet och parlamentet tillsammans.[3]

Förändringar sedan Nicefördraget[redigera | redigera wikitext]

Ett europeiskt parti måste ha som avsikt att delta i EU-valen.

Följaktligen har rådet och parlamentet utfärdat två förordningar om europeiska partier. I "Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå" fastställs vad ett europeiskt parti egentligen är och att det inte får användas för att finansiera de nationella partiernas verksamhet, varken direkt eller indirekt.[4]

Bestämmelserna i denna förordning har sedan dess förändrats genom flera andra beslut, däribland beslut från Europaparlamentets presidium den 29 mars 2004[5] och en ny förordning den 18 december 2007[6]. Dessa justeringar medförde en uppstramning av förfarandena och finansieringen kring de europeiska partierna. Möjligheten att bilda europeiska stiftelser infördes också genom rådets och parlamentets förordning.

Ett europeiskt parti måste vara registrerat som en juridisk person i ett av Europeiska unionens medlemsstater. Dessutom måste det respektera grundläggande värden, såsom demokrati, frihet och mänskliga rättigheter liksom ha deltagit, eller åtminstone uttryckt sin avsikt att delta, i val till Europaparlamentet.

Förändringar genom Lissabonfördraget[redigera | redigera wikitext]

Genom Lissabonfördraget infördes följande bestämmelse angående europeiska partier:

De politiska partierna på europeisk nivå ska bidra till att skapa ett europeiskt politiskt med­vetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.
— Artikel 10.4 i EU-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Ett nytt förslag till förordning om europeiska partier är under utarbetning och väntas stärka de europeiska partiernas roll, bland annat genom att införa en egen rättslig status för dem, istället för att de ska vara registrerad som en vanlig organisation i någon av medlemsstaterna. Sedan 2011 är det också möjligt för enskilda personer att vara individuella medlemmar i vissa av de europeiska partierna.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Alla europeiska partier är i stora drag uppbyggda på samma sätt. En kongress utgör det högsta beslutande organet i partiet och beslutar över frågor som rör exempelvis riktlinjerna för politiken. Hur ofta kongressen sammanträder bestämmer varje parti. Kongressen utser också ett råd för partiet, som ansvarar för arbetet mellan kongressens sammanträden. Rådet beslutar exempelvis över medlemskapsansökningar och om vilken politik partiet ska föra. En kommitté eller ett presidium, där bland annat partiets partiledare ingår, ansvarar för partiets dagliga arbete. Till sin hjälp har partiledningen ett sekretariat, som ansvarar för det administrativa arbetet.

De europeiska partierna samarbetar också med en rad associerade organisationer. Av dessa organisationer är partiets politiska grupper i Europaparlamentet den viktigaste. Den politiska gruppen är en sammanslutning bestående av Europaparlamentariker som tillhör partiet och har ett eget sekretariat. Flera av de europeiska partierna har också egna ungdomsförbund. Dessa är i sin tur paraplyorganisationer för ungdomsförbunden till de partier som ingår i det europeiska partiet.

Krav och privilegier[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstaternas stats- och regeringschefers partitillhörighet.

För att ett parti ska kunna erhålla den officiella statusen som parti på europeisk nivå krävs att ett flertal kriterier uppfylls.[7] Ett europeiskt parti erhåller bland annat ekonomiskt stöd för sin verksamhet.

  1. Vara en juridisk person i den medlemsstat där den har sitt säte.
  2. Företrädas av ledamöter i Europaparlamentet eller de nationella eller regionala parlamenten eller regionala församlingarna, i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna, eller ha erhållit i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna, minst tre procent av rösterna i var och en av dessa medlemsstater i de senaste valen till Europaparlamentet.
  3. Respektera, i synnerhet i sitt program och i sin verksamhet, de principer på vilka Europeiska unionen grundar sig, nämligen principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.
  4. Ha deltagit i eller uttryckt sin avsikt att delta i valen till Europaparlamentet.

För närvarande har nio partier erhållit den officiella statusen som europeiskt parti. Tre av dessa, Europeiska folkpartiet (EPP), Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE), dominerar unionens fyra politiska institutioner.

Partier med officiell status[redigera | redigera wikitext]

Partinamn
Förk.
Ideologi
Grundat
Politisk grupp i Europaparlamentet
Europeiska folkpartiet EPP Kristdemokrati, konservatism, liberalkonservatism 1976 Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)
Europeiska socialdemokratiska partiet PES Socialdemokrati 1992 Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet
Alliansen liberaler och demokrater för Europa ALDE Liberalism, socialliberalism, klassisk liberalism 1993 Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Europeiska demokratiska partiet EDP Politisk mitt, socialliberalism 2004 Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Europeiska gröna partiet EGP Grön ideologi 2004 Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen
Europeiska fria alliansen EFA Regionalism 2004 Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen
Alliansen europeiska konservativa och reformister AECR Konservatism, anti-federalism 2009 Gruppen Europeiska konservativa och reformister
Rörelsen för frihetens och demokratins Europa MELD Nationalkonservatism, euroskepticism 2011 Gruppen Frihet och demokrati i Europa
Europeiska vänsterpartiet PEL Socialism, eurokommunism, grön ideologi 2004 Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster
Europeiska alliansen för frihet EAF Euroskepticism, högerpopulism 2010 Saknar politisk grupp
Alliansen för europeiska nationella rörelser AENM Ultranationalism, euroskepticism 2009 Saknar politisk grupp
Europeiska kristliga politiska rörelsen ECPM Kristdemokrati, socialkonservatism 2002 Saknar politisk grupp
EUDemokraterna EUD Euroskepticism 2005 Saknar politisk grupp

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Maastrichtfördraget” (på engelska). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/11992M/htm/11992M.html. Läst 2009-07-15. 
  2. ^ ”Amsterdamfördraget”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/11997D/htm/11997D.html. Läst 2009-07-15. 
  3. ^ ”Nicefördraget”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/12001C/htm/C_2001080SV.000101.html. Läst 2009-07-15. 
  4. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå”. EUR-Lex. 2003-11-04. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32003R2004:SV:HTML. Läst 2009-07-15. 
  5. ^ ”Beslut av Europaparlamentets presidium av den 29 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå”. EUR-Lex. 2004-03-29. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32004D0612(01):SV:HTML. Läst 2009-07-15. 
  6. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1524/2007 av den 18 december 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2004/2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå”. EUR-Lex. 2007-12-18. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:343:0005:01:sv:HTML. Läst 2009-07-15. 
  7. ^ ”EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå” (PDF). 2007-12-27. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG:2003R2004:20071227:SV:PDF. Läst 18 april 2009. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.