Fredrik Ramel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredrik Ramel

Sten Gustaf Fredrik Troil Ramel, född 9 december 1872 i Malmö, död 30 oktober 1947, var en svensk friherre, landshövding, diplomat och ämbetsman. Han var son till ryttmästaren friherre Hans Fredrik Ramel (1845-1892) och Carolina Alexandrina von Troil (1851-1917).

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Ramel studerade juridik i Lund, tog studenten 1890, blev jur. kand. 1894 och hovrättsnotarie 1897. Ramel inledde en diplomatisk karriär, först som attaché i utrikesdepartementet 1895. Samma år tjänstgjorde han vid generalkonsulatet i Rom, för att bli andre sekreterare vid utrikesdepartementet 1897, förste sekreterare 1900 och kabinettssekreterare i 1908-1913. Som kabinettssekreterare hanterade Ramel tvister med Norge, bland annat om renbetet samt i tvisten om Grisbåda där han verkade för en hård linje för att hävda den svenska territorialgränsen. Ramel var kunde tänka sig att använda militära medel för att beröva Norge argument inför den skiljedom som skulle avgöra ärendet. Han har betecknats som tyskvänlig i sin utrikespolitiska linje, något som anknöt till den antiryska stämning som fanns i den svenska adeln och högborgerligheten. Som kabinettssekreterare grundade Ramel föregångaren till UD:s pressavdelning.[källa behövs]

Under tiden som utrikes sändebud blev Ramel föreslagen som utrikesminister våren 1917, men posten gick till högerledaren i riksdagens andra kammare Arvid Lindman. Ramel var likaså påtänkt som utrikesexcellens hösten 1917, men posten gick till industrimannen Johannes Hellner. Han var aktuell som UD-chef hösten 1920 men posten gick till Herman Wrangel, envoyé i London.

Ramel var envoyé i Kristiania 1913 och i Berlin 1923. Vid ambassaden i Berlin arbetade också den blivande tidningsmannen Herbert Tingsten. Trots högersympatier blev Ramel 1925 utsedd av regeringen Hjalmar Branting till landshövding i Malmöhus län, ett ämbete han innehade till 1938. Han blev till slut utsedd till Minister för Utrikes Ärendena och Chef för Utrikesdepartementet av statsminister Carl Gustaf Ekman.

Som utrikesminister tog förberedde Ramel NF:s förbundssamling 1930. Han utarbetade även den så kallade Oslokonventionen, vilken syftade till att ta bort onödiga tullhinder. Vid nedrustningskonferensen 1932 ville Ramel sätta in tvångsmedel för att upprätthålla den internationella rättsordningen, och att Sverige inte ville undandra sig sina förpliktelser. Han kritiserades av socialdemokraterna som inte vill ge upp Sveriges traditionella motstånd mot obligatoriska militära sanktioner. Efter den frisinnade regeringens nederlag vid andrakammarvalen 1932 avgick Ramel med resten av regeringen. Han återvände således till Malmö som landshövding där han bland annat var ordförande i Malmöhus läns skytteförbund.

Ramel var även lanthushållare på sitt arvegendom Gårdstånga-Nygård i Gårdstånga socken. Han var även ledamot av Kungliga Lantbruksakademien samt hedersledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var från 1899 gift med friherrinnan Ida Louise Elisabeth von Essen (1878-1950), dotter till envoyén, greve Hans Henrik von Essen (1835-1895) och Jaquette, född Gyldenstolpe (1841-1917).

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Ramel mottog följande utmärkelser[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges statskalender för året 1945, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Majt:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1945. Bihang, s. 7

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s.153
  • Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  • Svenska Män och Kvinnor
  • Svenskt Biografiskt Lexikon


Företrädare:
Robert De la Gardie
Landshövding i Malmöhus län
1925–1938
Efterträdare:
Arthur Thomson
Företrädare:
Ernst Trygger
Sveriges utrikesminister
1930–1932
Efterträdare:
Rickard Sandler