Ortodoxa kyrkor

Från Wikipedia
Version från den 15 januari 2018 kl. 17.55 av Tournesol (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 81.231.90.26 (diskussion) till senaste version av Ternarius)
Sankt Savas tempel, här i september 2006, är världens största ortodoxa kyrka.[1]

De ortodoxa kyrkorna är den näst största kristna kyrkogemenskapen i världen, med uppemot 300 miljoner anhängare.[2]

Historia

De ortodoxa kyrkorna anser sig vara de enda som rätt bevarat traditionen från de äldsta kyrkofäderna[källa behövs]. Man grundar sin troslära i de sju ekumeniska mötena och Quinisext-kyrkomötet, som hölls år 692 i Trullo.[3]

Den orientaliska kristenheten som inte erkänner konciliet i Chalcedon år 451 och den Romersk-katolska kyrkan i Rom som gick sin egen väg vid den Stora schismen 1054 anses av ortodoxt kristna vara villoläror[källa behövs].

Det romerska rikets huvudstad flyttades från Rom till Konstantinopel år 330, då staden även fick den officiella beteckningen Nya Rom. Därför kallar sig även den ortodoxa kyrkan "romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då ortodoxa kyrkan även kallar sig "katolsk". I det heliga landet har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("grekerna", "katolikerna" eller "romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för till exempel den heliga gravens kyrka i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämns där av många som "latinarna"[källa behövs].

Bitter kamp mellan öst och väst

"Du har gjort din kyrka till satans synagoga." Så skrev påven i ett brev till den ortodoxa patriarken i Konstantinopel för omkring tusen år sedan. Genom historien har det varit motsättningar och fiendskap mellan de ortodoxa och katolska kyrkorna.

På ett stort kyrkomöte år 451 bestämdes det att biskopen i Rom och patriarken i Konstantinopel skulle ha samma ställning. Först på 500-talet blev biskopen i Rom erkänd som "den främste bland alla kristna biskopar". Hundra år senare kallades han allmänt för påve och var katolska kyrkans självklare ledare. Men de ortodoxa i öster ville absolut inte acceptera påven som sin ledare. Patriarken i konstantinopel var själv en mäktig man och ansåg att hans kyrka var den enda sanna kyrkan. Patriarken tyckte att påven borde ändra katolska kyrkans lära.

Utbredning

Finland

Den ortodoxa kyrkan i Finland är självständig, och är en av Finlands två folkkyrkor. Finlands ortodoxa kyrka har cirka 60 000 medlemmar och är liten jämfört med den protestantiska Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, som har cirka 4,6 miljoner medlemmar. Det finns två ortodoxa kloster i Finland, Nya Valamo kloster kloster (för män) i Heinävesi kommun i Savolax – och Lintula kloster (för kvinnor), som också ligger i Heinävesi kommun, 18 km från Valamo kloster.

Sverige

I Sverige har ortodoxa samfund historiskt varit små. Genom freden i Stolbova 1617 gavs Ryssland rätt att upprätta ett handelshus i Stockholm med tillhörande kyrkoförsamling. Kristi förklarings ortodoxa kyrka i Stockholm räknar detta som sitt upphov. Det var både den första församlingen i Sverige som stod utanför Svenska kyrkan och den första utländska grenen av ryskortodoxa kyrkan. På 1930-talet räknar man med att det fanns ca 500 ortodoxa bekännare i Sverige.

Till följd av invandring, från 1960-talet och framåt, är läget annorlunda idag. Ortodoxa kyrkor tillhör de största frikyrkorna i landet. Vid 1980-talets mitt fanns det omkring 90 000 medlemmar[4] och samfunden för inte längre en anonym tillvaro i Sverige. Olika kyrkor bedriver sin verksamhet i form av församlingar och kloster. Församlingar finns bland annat i Stockholm, Södertälje, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Linköping och Umeå. Kloster finns bland annat i Bredared utanför Borås och i Grillby utanför Enköping.

Sveriges kristna råd räknar även den orientaliska kristenheten till den svenska ortodoxa kyrkofamiljen. Nämnden för statligt stöd till trossamfund listar svenska trossamfund anslutna till Ortodoxa och Österländska kyrkors ekumeniska råd (OÖKER) enligt följande, med antal medlemmar och regelbundna besökare år 2015:[5]

Andra länder

I följande länder bekänner sig majoriteten av befolkningen till någon form av ortodox kristendom: Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Bulgarien, Rumänien, Moldavien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Armenien, Georgien, Grekland, Eritrea och Etiopien. Även på Cypern är ortodox kristendom den vanligaste formen av religionsutövning. Andra länder med betydande andel ortodoxt kristna är Estland, Lettland, Litauen, Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kazakstan, Kirgizistan, Egypten, Syrien, Libanon och Indien. [6]

Ortodoxa kyrkor i kyrkogemenskap

Ortodoxa kyrkor utanför kyrkogemenskap med ovanstående


Källor

  1. ^ ”Belgrade”. www.travelserbia.info. http://www.travelserbia.info/places/belgrade/. Läst 11 maj 2017. 
  2. ^ Nationalencyklopedin, på internet, besökt 12 januari 2010, uppslagsord: ortodoxa kyrkor
  3. ^ Ortodox teologi
  4. ^ Ortodoxa kyrkans tro och liv - i Sverige, Per Artman, Kerstin Dolenga, Mona Jönsson och Karolina Ullenstav, Artos bokförlag, 1988
  5. ^ Statistik 2015, Nämnden för statligt stöd till trossamfund
  6. ^ ”The World Factbook — Central Intelligence Agency”. www.cia.gov. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/fields/2122.html. Läst 5 november 2016. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ortodoxa_kyrkor&oldid=42346237”