Kommunistiska partiet
Från Wikipedia
| Kommunistiska Partiet |
|
|---|---|
 |
|
| Partiordförande | Anders Carlsson |
| Grundat | 1970 |
| Huvudkontor | Fjärde Långgatan 8B, Göteborg |
| Politisk ideologi | Marxism-leninism |
| Internationellt samarbetsorgan | – |
| Färg(er) | Röd |
| Webbplats | www.kommunistiskapartiet.org |
Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r), är ett svenskt kommunistiskt politiskt parti, grundat 1970 i en utbrytning från Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, som dessförinnan brutit sig ur Vänsterpartiet Kommunisterna 1967.
Partiordförande är Anders Carlsson, som efterträdde partiets förste ordförande Frank Baude. Partiets organ heter "Proletären" och ges ut veckovis. Partiet antog sitt nuvarande partibeteckning under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005, innan dess hette det Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), vilket normalt förkortades KPML(r). Kommunistiska Partiets motto är "klass mot klass", och det har ett ungdomsförbund, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU).
Partiet har kommunala mandat i Lysekils kommun, Gislaveds kommun och Karlshamns kommun. Particentralen, en flervåningsfastighet känd som Marx-Engelshuset är belägen på Fjärde Långgatan i närheten av Järntorget i Göteborg där också Proletärens centralredaktion och partiets tryckeri, HS Offset har lokaler.
Innehåll |
[redigera] Historia
Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML) bildades 1967. 1970 splittrades KFML i två grenar och KFML(r) bildades, där "(r)" stod för "revolutionärerna". Partiet ändrade 1977 sitt namn från KFML(r) till KPML(r) för att markera ett ombildande till politiskt parti. Partiet antog sitt nuvarande namn under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005.
[redigera] Valdeltagande
Partiet ställer upp i 18 kommuner (från 16 år 2002), samt i vissa landsting, men inte i riksdagsval. Att inte ställa upp i riksdagsvalet säger man bero på ekonomiska och taktiska skäl och inte på politiska. I EU-parlamentsvalet driver partiet en bojkottlinje.
Vid kommunalvalet 2006 fick partiet totalt i landet 9 432 röster, vilket på denna nivå gör partiet till det fjärde största av partierna utanför riksdagen, efter Sverigedemokraterna (159 105), Sveriges Pensionärers Intresseparti (44 022) och Feministiskt initiativ (10 296)[1]. Röstantalet hade minskat med 1 491 röster, från kommunalvalet 2002.
[redigera] Politik
Partiet är ett revolutionärt kommunistiskt arbetarparti. Dess mål är en total omvandling av samhället, att avskaffa kapitalismen och i dess ställe upprätta ett arbetarstyrt socialistiskt samhälle med planekonomi som ekonomiskt system. Enligt partiet är denna socialistiska revolution det enda sättet för arbetarna att tillskansa sig den avgörande makten. Partiet har marxism-leninismen som ideologisk bas.
[redigera] Kända personer med anknytning till partiet
Partiets utan tvekan mest kända medlem är skådespelaren Sven Wollter, men även andra mer eller mindre kända kulturpersonligheter har partibok eller har ställt upp på valrevyer, jubileumsrevyer och liknande i partiets tjänst som exempelvis skådespelarna Roland Jansson, Claes Malmberg, Harald "Bagarn" Andersson, Anders Lönnbro, Wiveka Warenfalk, Lasse Brandeby, Claes Eriksson, Kent Andersson och Maria Lundqvist och musikerna Bruno Bran, Margareta Abrahamsson, Dan Berglund, Daniel Lemma, Maria Hörnelius, Erik de Vahl, Ken Ring, Menteroja, Totta Näslund, Ola Magnell, Roger Sjöström, Dan Viktor och Fred Åkerström.
Författare med arbetarbakgrund, som t ex Maja Ekelöf, Torgny Karnstedt, Mary Andersson, Sven Wernström, Ove Allansson och Fred Eriksson har alla förekommit mer eller mindre flitigt som skribenter i partitidningen Proletären. Där har även Torbjörn Säfve, Staffan Beckman, Christian Diesen, Peter Birro och - på senare år - även Jan Myrdal låtit publicera artiklar i olika sakfrågor.
Författaren och filmaren Renzo Aneröd spelade i det till RKU närstående bandet EAK och den numer döde Amaltheamannen Anton Nilson ställde vid ett flertal tillfällen upp som talare på partiets kongresser och möten. [2] & [3] Barnläkaren och docenten Henry Ascher, känd bland annat för sitt engagemang för de apatiska flyktingbarnen och rätten till vård för papperslösa, är också en känd medlem av partiet, och brukar kandidera för partiet till det göteborgska kommunvalet.
[redigera] Proletär internationalism och internationella kontakter
Kommunistiska Partiet deltar i det årliga ”Internationella Kommunistiska Seminariet” i Bryssel, arrangerat av Belgiska Arbetarpartiet, tillsammans med ett 50-tal andra kommunistiska och progressiva partier från hela världen (t ex MAS från Bolivia, Kubas kommunistiska parti, Koreas arbetarparti, Rødt från Norge, PFLP från Palestina och NDF från Filippinerna).
Från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet sände Kommunistiska Partiet sammanlagt ett femtiotal läkare och sjuksköterskor att arbeta i palestinska flyktingläger i Libanon i samråd med det palestinska partiet PFLP, ett parti som (k) fortfarande har goda kontakter med. I början av 2000-talet samlades pengar in till ett PFLP-drivet sjukhus på Västbanken och under hösten 2007 initierades en insamling till ett skolprojekt i mellersta Gaza som ska hjälpa "elever som av olika orsaker halkar efter i skolundervisningen".[4] Partiets mål var att samla in 300 000 kronor, ett mål som tidigt nåddes. Slutresultatet översteg 500 000 kronor.[5]
Under andra halvan av 1970-talet utvecklades stödet till befrielserörelsen ZANU i Zimbabwe. Man samlade bland annat in pengar till en Landrover åt befrielserörelsen och partiet var, som enda svenska parti, inbjudet att delta i självständighetsfirandet 1980.
Fram till segern i kriget 1975 bedrev partiet en insamling under parollen ”En luftvärnskanon åt Nordvietnam!” Detta väckte stor uppståndelse, delvis därför att många andra vänsterorganisationer inriktade sin insamling på läkarväskor och liknande. VPK deltog dessutom i Nationalinsamlingen för Vietnam som skänkte pengar även till den USA-stödda regeringen i Sydvietnam. Under sino-vietnamesiska kriget initierade Kommunistiska Partiet ett upprop för en internationell brigad till det socialistiska Vietnams försvar. Uppropet samlade runt 400 frivilliga, som dock aldrig hann bli verklighet innan aggressionen mot Vietnam var över. Vietnams Kommunistiska Parti och det svenska kommunistpartiet kunde dock knyta närmre kontakter, vilket visar sig bland annat i att den vietnamesiske ambassadören besökt varje partikongress sedan 1970-talet.
Under 1990-talet drabbades Nordkorea av flertalet naturkatastrofer med svält och undernäring som följd. Partiet deltog i humanitära insamlingar till landet. Man har också utvecklat ett visst samarbete med Koreanska Arbetarpartiet enligt devisen om ”ömsesidig respekt för linjen om självständighet och att lita till egna krafter”[6].
Solidaritetsrörelsen för ANC:s kamp mot apartheidsystemet i Sydafrika startade tidigt, till och med innan andra politiska partier i Sverige var beredda att ge ANC sitt stöd och i en tid då Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Göteborg, inte ansåg ANC vara mer än en isolerad studentklubb i London.[7] Stora summor pengar samlades in till ANC och samarbetet med den illegala fackliga rörelsen SACTU resulterade i att Kommunistiska Partiet tryckte SACTU:s egna informationsbulletin för Skandinavien under de år den kom ut. En partidelegation besökte också ANC:s första legala kongress på 40 år, 1991 i Durban, Sydafrika och det av Proletären FF arrangerade Fredsloppet sprangs under många år till förmån för ANC och den antirasistiska kampen.
Även västsaharierna har Kommunistiska Partiet haft ett intimt samarbete med under åren. I samband med 15-årsfirandet av den väpnade kampen var en partidelegation inbjuden och partiet har i sitt tryckeri tryckt befrielserörelsen Polisarios valaffischer inför den folkomröstning som FN garanterat men som ännu inte verkställts.
Under den s k speciella perioden på Kuba efter Sovjetunionens sammanbrott, då varubrist och energibrist rådde, deltog Kommunistiska Partiet i insamlingen ”En oljetanker till Kuba!” Hösten 1995 sände partiet en byggnadsarbetarbrigad som ett led i solidaritetsarbetet och partiet har även bjudits in till den kubanska fackföreningsrörelsens första maj-demonstrationer.
Solidariteten med den brittiska arbetarklassen utvecklades konkret under dom engelska kolgruvearbetarnas ettåriga strejk 1984-85. På hösten -84 ”adopterade” Kommunistiska Partiet en gruva, Brodsworth vid gruvbyn Woodlands och alla insamlade bidrag skickades dit. Inför julen 1984 insamlades över fem ton kläder, livsmedel och julgåvor till gruvarbetarna och deras familjer, som fördes dit på två lastbilar.
Övriga länder
Kommunistiska Partiet har även bedrivit solidaritetsarbete med sandinisterna i Nicaragua, FMLN i El Salvador, SWAPO i Namibia, Nationella Demokratiska Fronten på Filippinerna och många fler organisationer och kämpande folk. Man har även arrangerat protestmöten och demonstrationer mot Francos fascism i Spanien (exempelvis när fem antifascister avrättades genom garottering, 1975) och tillsammans med grekiska arbetare i exil mot den grekiska fascismen under juntatiden.
[redigera] Kritik
Den vanligaste kritiken mot Kommunistiska partiet har varit partiets positiva inställning till Josef Stalin. En del medlemmar i Kommunistiska Partiet har ofta kritiserat den vedertagna uppfattningen om omfattningen av de massmord som begicks under Stalin. Man har dock ingen central linje i frågor om Stalin eller Sovjetunionen och partiet vill inte under några omständigheter beteckna sig stalinistiskt. Kommunistiska Partiet har även anklagats för en okritisk inställning till styret i Nordkorea, Zimbabwe och Kuba.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ Siffror enligt Valmyndigheten: [1]
- ^ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 269-272
- ^ Proletären 1995, jubileumsnumret, sid. 26-29
- ^ Kommunistiska partiet - Palestinainsamling
- ^ Revolutionär Kommunistisk Ungdoms palestinainsamlingssida
- ^ Proletären 1995, Jubileumsnumret, sid 24
- ^ http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=419&Itemid=51
