Minervauggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Minervauggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mochuelo Común ( Athene noctua )(1).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Athene
Art Minervauggla
A. noctua
Vetenskapligt namn
§ Athene noctua
Auktor Scopoli, 1769
Utbredning
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Synonymer
Minervas uggla
Athene noctua AM pojdzka.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Minervauggla (Athene noctua) är en fågel inom ordningen ugglor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

På ovansidan är minervaugglan gråbrun till brun med ljusa fläckar. Strupe och bröst är ljusa med brunaktiga fläckar. Vaxhuden är starkt svälld och tårna är endast sparsamt befjädrade. Den är ungefär stor som en pärluggla och mäter 23-27,5 cm på längden, har ett vingspann på 50-57 och väger ungefär 140-200 gram. Honorna blir som regel något större än hanarna.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Minervaugglan är en stannfågel som häckar i Europa och österut genom Asien till Korea, i södra och nordöstra Afrika, och i Mellanöstern. I Europa häckar den upp till cirka 58° nordlig bredd, men är vanligast i Mellan- och Sydeuropa. Man brukar dela upp den i 13 underarter där nominatformen A. n. noctua och A. n. vidalii häckar i Europa förutom i sydöst där bland annat underarten A. n. lilith häckar som är en blekt gråbrun ökenvariant precis som A. n. saharae som häckar i Norra Afrika. A. n. indigena är en intermediär population i sydöstra Europa och Mindre Asien precis som underarten A. n. bactriana i Centralasien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det första dokumenterade exemplaret som sågs i Sverige var i Lomma i början av 1800-talet. Så i mars 1939 konstaterade Nils Hallenberg en minervauggla på sin gård Rosenhäll i Härslöv i Skåne. I slutet av april dök det upp en hona och när man så småningom hittade två ungar var häckningen ett faktum. Ugglorna fanns i området ända fram till februari 1942. 1948 ska en jägare ha skjutit en minervauggla i samma trakter, som skickades för uppstoppning. 30 år senare, den 29 november 1981 hittade man en död minervauggla i Mellanhedsparken i Malmö.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Little owl arp.jpg

Minervaugglan häckar i öppet landskap, jordbruksbygd med brutet landskap, parker, alléer och halvöken. Den är delvis dagaktiv och ses ofta helt öppet på telefonstolpar eller andra upphöjda utkiksplatser varifrån den spanar efter byten. Den har sitt bohål i träd eller byggnder.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Minervaugglan livnär sig av smågnagare, insekter, tättingar (småfåglar), sniglar samt mindre grod- och kräldjur. I sitt norra utbredningsområde äter den mest sorkar och möss, i söder mer av insekter.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Denna fågel avbildade de antika grekerna på vishetsgudinnan Athenas hjälm. I Aten lär den ha förekommit i sådan mängd att det gav upphov till ett ordstäv: att sända ugglor till Aten, som motsvarar det svenska uttrycket att bjuda bagarbarn bröd.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. Sid. 214-215. ISBN 91-34-51038-9 
  • Roadrunner nr.2, maj 2006
  • Brutus Östling, Susanne Åkesson (2009). Att överleva dagen. Om fåglars sinnen och anpassningsförmåga (första upplagan). Symposium. ISBN 978-91-7139-840-6 
  1. ^ BirdLife International 2012 Athene noctua Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]