Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Eurovision song contest)
Eurovision Song Contest
Kalush Orchestra at the Ukraine Media Center, 2022 A.png
OriginaltitelEurovision Song Contest
Genreunderhållning, musiktävling
Skapad avMarcel Bezençon
Antal avsnitt104 (2023)
Längd (per avsnitt)Semifinal cirka 2 timmar
Final cirka 4 timmar
Antal säsonger67 (2023)
SpråkEngelska (huvudsakligt),
franska (ceremoniellt)
Produktion
ProduktionsbolagEuropeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
InspelningsplatsBestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
Originalvisning1956–2019,[Not 1] 2021–nutid
StatusPågår
Kronologi
Relaterade programJunior Eurovision Song Contest,
American Song Contest,
Eurovision Dance Contest,
Our Sound,
Türkvizyon Song Contest,
Asiavision Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
SVT Play

Eurovision Song Contest, officiellt även le Concours Eurovision de la chanson (ursprungligt franskt namn), eller förkortat ESC,[1] är en årlig återkommande sångtävling som är tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen.[2][3] I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnen Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovisionsschlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, Eurovisionen, Schlager-EM, Schlagerfinalen, och Mélodie Grand Prix.[4][5][6][7][8][9]

Tävlingen arrangeras av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med det land som föregående år korats till segrare (alternativt någon annat land om vinnarnationen inte har/ges möjlighet att arrangera) även om det också är en slags samproduktion med de länders TV-bolag (medlemsbolag i EBU) som medverkar i tävlingen. Upplägget går ut på att var och ett av de länder som väljer att delta utser en artist med ett tävlingsbidrag (en sång) som sedan framförs på en scen i en lokal inför publik. När alla sånger har framförts genomförs en omröstning där jury- och/eller tittarröstning i deltagarländerna avgör vilken av sångerna som ska vinna tävlingen. Man kan inte rösta på sitt eget land.

För att få delta i tävlingen behöver varje land följa en rad regler som EBU har satt upp för tävlingen såsom att tävlingsbidraget måste vara ett nyskrivet originalverk som ska kunna framföras på maximalt tre minuter, att varje scenframträdande inte får ha fler än sex personer på scenen, att inga tävlingsbidrag får nedvärdera tävlingen och att den eller de som framför låten ska vara 16 år eller äldre. I övrigt får varje lands EBU-anslutna TV-bolag välja ut sin artist och sitt tävlingsbidrag på vilket sätt de själva önskar, dock under förutsättning att reglerna kan uppfyllas inför Eurovision.[10]

Fram till 2023 har totalt 1 680 bidrag framförts genom åren. Bidragen som skulle ha tävlat år 2020 räknas inte in eftersom den upplagan blev inställd på grund av coronaviruspandemin.

Om Eurovision Song Contest[redigera | redigera wikitext]

Marija Šerifović framför Serbiens bidrag 2007.

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i de två politiska blocken väst och öst som representerades av de två supermakterna USA (väst) respektive Sovjetunionen (öst) som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder och sedan dess har en upplaga per år producerats, med undantag för år 2020 då tävlingen ställdes in med kort varsel på grund av coronapandemin.[11][12][13] Tävlingsdatumen har varierat från år till år om än att tävlingen alltid arrangeras någon gång under perioden mars–maj. Upplagorna åren 1957–1976, 1978–1983, 1988 och 1994 har ägt rum i mars eller april månad medan resterande upplagor som sänts åren 1956, 1977, 1984–1987, 1989–1993 och 1995–idag har avgjorts (eller ska avgöras) i maj månad.

Medlemsländerna[redigera | redigera wikitext]

För att ett land ska få medverka i tävlingen behöver landet ha minst en TV-kanal eller ett TV-bolag som är ett fullvärdigt medlemsbolag i den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU). Själva unionen är en satellittäckande och inte en geografisk union och därför finns inga krav på att landet behöver ligga i det geografiska Europa. Det har även förekommit att EBU har accepterat att associerade medlemsbolag i andra världsdelar som antingen sänder och/eller deltar i tävlingen, exempelvis TV-bolaget Special Broadcasting Service (SBS) i Australien.

Fram till 2020-talet har sammanlagt 51 länder någon gång deltagit i tävlingen. Den allra första upplagan, som sändes år 1956, hade sju deltagarländer och därefter växte intresset snabbt bland flera länder som ville delta. Under 1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år för att bara ett decennium senare hade den siffran ökat till närmare 20 deltagarländer per år, vilket också höll i sig under 1970- och 1980-talen. När både Jugoslavien och Sovjetunionen föll i början av 1990-talet uppstod nya stater i de gamla som också ville vara med och tävla, men då varje tävling vid den tiden fortfarande bara bestod av finalkvällar valde EBU att införa en spärrgräns för att finalerna inte skulle få allt för många deltagande nationer. Det innebar att länder som ett år placerade sig dåligt och/eller hade haft sämre snittplaceringar under flera fick avstå tävlan året därpå för att fler länder skulle få chansen att delta. Senaste gången som sådana kvalificeringsregler användes var i Eurovision Song Contest 2003 då finalen för första gången hade 26 deltagarländer, vilket vid den tiden var ett nytt rekord.

Semifinalsystemets införande[redigera | redigera wikitext]

Inför 2004 års tävling justerade EBU regelverket då de införde ett kvalprogram inför finalen, en så kallad semifinal. Ett liknande test hade gjorts vid 1996 års tävling och den här gången infördes det permanent då systemet med minst en semifinal har använts i alla upplagor sedan dess. Själva upplägget med semifinalen blev att de länder som hade placerat sig utanför de tio bästa i 2003 års final (exklusive Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland, vilka bidrar mer ekonomiskt till tävlingen) fick kvala i ett eget program där tio finalplatser stod på spel. I samma program deltog även länder som debuterade och/eller gjorde comeback. Regeln sade också att om ett eller flera av "Big Four"-länderna hade kommit topp 10 skulle landet som hamnade på elfte plats året innan också direktkvalificeras osv.[14] Detta hade vid den tiden kunnat möjliggöra ett finalstartfält med som mest 28 länder, vilket dock aldrig förekom.

Själva semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen.

Två semifinaler och en final införs[redigera | redigera wikitext]

Systemet med en semifinal inför finalen användes åren 2004–2007, för att från och med 2008 års tävling utökas till två semifinaler inför finalen. Anledningen till att det blev en ytterligare semifinal berodde på ett stort deltagarintresse, och det innebar även att antalet direktkvalificerade länder minskade till att bara omfatta värdnationen och "Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five" då Italien gjorde comeback).[15] I ett fall har också specialinbjudna länder fått tillstånd att vara direktkvalificerade, i det här fallet gällde det när Australien bjöds in till tävlingens 60-årjubileum år 2015.

Det nya upplägget, som har använts i alla Eurovision Song Contests sedan 2008, går således ut på att alla deltagarländer (utom fem eller sex länder) behöver kvala om 20 finalplatser, varav tio i respektive sändning. Inför semifinalerna genomförs en lottning för att välja in vilka deltagarländer som ska tävla i respektive semifinal. I likhet med lottningar inför sportevenemang delas kvalnationerna in i olika grupper som sedan splittras i två delar och där varje del får tävla i varsin semifinal. Detta görs främst för att länder som har en tendens att rösta på varandra (så kallad grannlandsröstning eller svågerpolitik) inte i allt för stor del ska avgöra resultaten. Splittringen gör även att bara länderna som tävlar i aktuell semifinal får vara med och påverka resultatet i det programmet, dock alltid tillsammans med två, tre eller fyra så kallade direktkvalificerade länder som blir extraröstande nationer.[16] Sedan 2010 lottas även varje kvalnation till den första eller andra semifinalhalvan i respektive semifinal.

I varje semifinalsändning uppträder artisterna live på en scen varpå TV-tittarna och jurygrupper i dessa länder (inkl. de länder som extraröstar) är med och röstar på sina favoritbidrag. Varje lands röstningsresultat omvandlas sedan till poäng och när alla länder har röstat klart sammanställs poängsummorna. De tio länder som har fått högst totalpoäng i varje semifinal när juryn och tittarna har sagt sitt kvalar vidare till finalen medan övriga bidrag åker ut.[a] För att skapa maximal spänning vid resultatuppläsningen meddelas alla finalister utan inbördes ordning. Först när finalen är avgjord meddelas de exakta poängerna och placeringarna.

  1. ^ Åren 2008 och 2009 avgjordes varje semifinal med tittarröstning som fick bestämma nio finalister per sändning. Därefter fick juryröstning avgöra en tionde finalist vilken var den första låt som juryn rangordnat högre än tittarna, vilket i praktiken kunde vara vilket av de utröstade bidragen som helst. När EBU presenterade resultatet under dessa semifinalsändningar meddelades det däremot inte vilket bidrag som blivit juryns val, utan det blev officiellt först efter att dessa tävlingar var avgjorda.

Tävlingsupplägget[redigera | redigera wikitext]

Formellt sett inleds arbetet med nästkommande Eurovision Song Contest så snart som föregående års final har fått sin vinnare. Vissa år har det däremot dröjt en kortare eller en längre tid innan en värdnation officiellt har bekräftats och vid ett antal tillfällen har det även förekommit att vinnarnationer av olika skäl inte kan eller får arrangera tävlingen nästkommande år. Exempel på sådana fall har varit ekonomiska, logistiska eller säkerhetspolitiska skäl. Det land som slutligen accepterar värdskapet behöver till en början avgöra vilken stad i landet som ska stå värd samt välja ut en värdarena som tävlingen kan hållas i, Den processen brukar vanligtvis påbörjas under sommarmånader och avslutas senast under någon av de tidiga höstmånaderna. Processen varierar från år till år beroende på vilka städer och arenor som finns tillgängliga i värdlandet.

Samtidigt får de medlemsanslutna EBU-bolagen som vill vara med och tävla skicka in anmälningar om de vill vara med och tävla i den kommande Eurovisionen. Under senare delen av hösten eller tidigt i det kommande årets början brukar EBU kunna formulera en deltagarlista som listar vilka länder som kommer att delta. Nästa steg är att varje tävlingsland behöver utse en artist och ett tävlingsbidrag som sin representant, en process som ser olika ut för varje land. Exakt hur dessa val görs lägger sig inte EBU i så länge alla deltagande nationer har gjort sina val senast ett visst datum och att alla parter uppfyller tävlingens regelverk. Exempel på olika uttagningsmetoder är:[10]

  • Internval, det vill säga att TV-bolaget helt eller delvis själva avgör artist- och/eller bidragsvalet utan inblandning från t.ex. en publikomröstning (även om sådana kan förekomma).
  • Nationell final, där minst två bidrag och/eller artister tävlar om att vinna.
  • En kortare eller längre uttagning innehållandes olika uppvisnings- eller kvalprogram inför finalen. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagning Melodifestivalen och Italiens San Remo-festival. Även Danmarks respektive Norges versioner av Melodi Grand Prix, Estlands Eesti Laul, Islands Söngvakeppnin och Lettlands Supernova är exempel på återkommande uttagningar i sammanhanget.

En eller två månader innan Eurovision ska äga rum behöver alla uttagningar vara genomförda. Vid det tillfället bjuder värdnationen in alla deltagande TV-bolag i samråd med EBU till ett delegationsmöte i värdstaden där man ger förutsättningarna för årets upplaga, däribland hur allt kommer att fungera rent praktiskt under repetitions- och tävlingsveckorna. Veckor inför tävlingen börjar själva scenbygget i arenan och uppbyggnad av eventområden innan tekniska repetitioner följer och därefter riktiga repetitioner med de tävlande artisterna. På senare år, då tävlingen har vuxit så att fler program sänds och betydligt fler nationer deltar, genomförs repetitionerna under en eller två veckor innan den officiella tävlingsveckan äger rum. Detta för att låta alla länder hinna med flera enskilda repetitioner innan det är dags för publika genrep och direktsändningar.

Sedan semifinalernas införande avgörs först dessa sändningar, sedan 2008 sänds alltid den ena på tisdagskvällen och den andra på torsdagskvällen, innan det är dags för finalen, som hålls på lördagskvällen, där vinnaren koras. De år som bara hade en semifinal avgjordes det programmet i regel på onsdagen med finalen på lördagen. Samtliga upplagor fram till 2003 bara hade en finalkväll som avgjordes på lördagskvällar, med undantag för 1996 års tävling som hade en informell semifinal inför finalen.

Regelverk[redigera | redigera wikitext]

Enligt de nuvarande tävlingsreglerna[10] måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den 1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den 1 oktober året innan tävlingen ägde rum,[17] och för det var det den 1 januari samma år som tävlingen skulle hållas). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter. Låtens titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen och heller inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Som mest tillåts sex personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare,[a] där samtliga ska vara 16 år eller äldre. Lägsta åldersgräns behöver vara uppfyllt senast i maj samma år som tävlingen äger rum. Regelverket säger även att maximalt 44 länder får delta i en och samma Eurovision-upplaga varav 38 som tävlar via semifinalerna och inte fler än sex länder som är direktkvalificerade till finalen.

EBU ställer också krav på att de TV-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam.

  1. ^ Antalet personer på scenen innefattar ej ev. scenpersonal som rör sig på scenen, ej heller dirigent och orkestermedlemmar (de år som orkester användes i programmet).

Undantag och tillägg[redigera | redigera wikitext]

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder. Nedan är exempel på tillägg och undantag.

  • Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om hur lång en låt fick vara om än att 3,5 minut var en rekommenderad längd (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
  • Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
  • Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på minst ett av sitt lands officiella språk.
  • Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duos).
  • Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
  • Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatoriskt att alla bidragen ska ha förinspelad musik även om inga sånginsatser får vara förinspelade.[18] Från och med 2021 har EBU dock gjort ett undantag med att tillåta förinspelad körsång samt förinspelade studioframträdanden för tävlingsbidragen. Dessa två ändringar gjordes främst med anledning av den då pågående coronapandemin.[19]
  • Åren 1957, 1960, 1963, 1972, 1974, 1980 och 2023 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.[20][21]
  • Sedan 1976 års tävling behöver varje deltagarland betala en deltagaravgift för att få medverka. Detta görs för att inte värdnationen ska stå för alla kostnader.
  • Till och med 1989 fanns det ingen åldersgräns för deltagande, vilket möjliggjorde att länder kunde representeras av personer under 18 år (vilket ibland förekom). Från och med 1990 har reglerna ändrats så att alla tävlande måste vara 16 år eller äldre. EBU har aldrig satt en övre åldersgräns även om varje land själv har rätten att bestämma en sådan till sin uttagning.
Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Andra regler[redigera | redigera wikitext]

Inte rösta på sitt eget lands tävlingsbidrag[redigera | redigera wikitext]

Sedan tävlingens start har det alltid funnits med en regel som säger att alla tävlingsländer får rösta på vilka bidrag de vill – utom sitt eget lands tävlingsbidrag. Denna regel gäller även i de semifinaler som har införts efter 2004. Länder som röstas ut i semifinalsändningar får vara med och rösta i finalen och i och med att deras eget bidrag då inte längre tävlar kan de rösta på alla bidrag i finalen. I semifinalerna brukar i regel två eller tre av de direktkvalificerade länderna vara med och extrarösta och de kan då rösta på alla bidrag i startfältet då deras eget bidrag medverkar utom tävlan före finalen.[10]

Poängomröstningen[redigera | redigera wikitext]

Från starten 1956 till och med 1974 varierade poängsystemet i tävlingen och det kunde bytas ut från ett år till ett annat. Förutom den första upplagan, där endast vinnaren presenterades, var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på ett eller ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag, undantaget sitt eget lands bidrag, få poäng från juryn. Under några år prövades även systemet med att ha två jurypersoner per land där den ena skulle vara under 25 år och den andra över 25 år. Varje jurymedlem betygsatte sedan alla låtar, utom det egna landets låt, med poäng från 1 till 5. I andra upplagor där varje jury endast kunde dela ut ett fåtal poäng var det vanligen förekommande att flera låtar i startfältet blev helt utan poäng.

Sedan Eurovision 1975 har tävlingen haft ett standardpoängsystem som går ut på att varje deltagarland delar ut fasta poängsummor till sammanlagt tio länder. Den högsta summan är 12 poäng och därefter följer i nedåtgående led 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng, övriga bidrag ges noll poäng. Inga bidrag kan tilldelas 9 eller 11 poäng.[10]

Startordningarna[redigera | redigera wikitext]

I stort sett alla Eurovisioner har startordningarna avgjorts med hjälp av lottning som har inneburit att ländernas respektive startnummer och/eller starthalvor har tilldelats med hjälp av slumpen. Hösten 2012 gjordes däremot en regeljustering kring startordningarna som går ut på att lottningen bara ska avgöra vilka länder som ska tävla i respektive startfält samt starthalvor. Den senare delen, den som avgör själva startnumren, bestäms helt och hållet av tävlingsproducenterna för det aktuella årets Eurovision. Ett undantag görs dock för värdnationen vars startnummer i finalen får ett bestämt startnummer. Det görs bland annat för att undvika så kallade jävsituationer. Det här upplägget har varit aktuellt i alla Eurovisioner sedan 2013.[22][23]

Jury- och tittarröstning[redigera | redigera wikitext]

Fram till år 1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning och då detta visade sig positivt började fler länder under åren som följde därefter sakta men säkert övergå till att enbart ha telefonröstning, dock i flera fall med så kallade backupjuryer som användes bland annat vid teknikstrul eller där olika händelser omöjliggjorde telefonröstning.[24] Under några år i början av 2000-talet använde vissa länder en kombination av jury- och tittarröstning, något som sedan infördes för alla länder mot slutet av decenniet 2000-talet. I och med detta minskade tittarnas makt något då de fick dela makten med jurygrupper. Varje upplaga sedan 2009 har avgjorts på detta sätt och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7–1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.[25][26][27]

Från och med Eurovision 2023 har EBU dock valt att göra en regeljustering som innebär att jurygrupperna inte längre röstar i semifinalerna. Det enda undantag som görs då juryer används är för eventuella deltagarländer som av något skäl inte kan avlämna ett validerat telefonresultat. Däremot används delad jury- och tittarröstning i finalen, på samma sätt som det varit sedan Eurovision 2016. Utöver detta införs också en så kallad "Rest of the World"-tittargrupp som innebär att personer som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna får rösta på bidragen via en onlineröstning. Denna omröstning finns med i bägge semifinalerna och i finalen vilket gör att tittarna i finalen får en något större procentandel i makten att avgöra slutresultatet. Den nya maktfördelningen blir 50,6 procent för tittarna och 49,3 procent för juryerna.[28]

Skiljeröstning[redigera | redigera wikitext]

Om två eller fler bidrag, oavsett slutplacering, får samma totalpoäng genomförs en skiljeomröstning enligt en viss modell. Sedan 2003 har regeln gällt att EBU i första hand ska räkna hur många poänggivande länder de aktuella bidragen haft och i andra hand antalet poängvalörer med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många/få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låten som startat tidigast i startordningen som placerar sig högst, vilket bland annat blir tydligast i de fall två eller fler bidrag får noll totalpoäng.[29][30][31] Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst summa från tittarna placerar sig överst.

Modellen med skiljeröstning infördes första gången år 1970 efter att juryröstningen i finalen 1969 hade slutat med att fyra länder hamnat på delad förstaplats. I och med att tävlingen vid den tiden saknade skiljeregler beslöt EBU att låta samtliga fyra länder dela på segern varpå man fick ta till lottningsmetoden för att utse värdnation till den kommande upplagan. Några länders TV-bolag, däribland Sveriges Radio-TV (nuvarande Sveriges Television) i Sverige, kritiserade beslutet och bojkottade även tävlingen 1970. Den skiljeregel som infördes sade då att bara ett land per år kan vinna och ifall fler än två länder skulle hamna på samma totalsumma på förstaplatsen skulle en ny omröstning genomföras mellan dessa bidrag för att kora en vinnare.[32][33] År 1989 förfinades regeln till att EBU istället skulle räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna.[33][34][35]

Historiskt sett har skiljeregeln bara behövt användas vid 1991 års final när Sverige och Frankrike hamnade på delad förstaplats. Vid det tillfället korades Sverige till vinnare då Sverige fick fler 10-poängare än Frankrike, men om dagens skiljeregler hade gällt hade Frankrike vunnit då landet fick poäng från fler länder än Sverige.

The Big Five[redigera | redigera wikitext]

För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland (ARD/NDR), tillsammans med public servicebolagen France Télévisions i Frankrike, RTVE i Spanien och BBC i Storbritannien få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år 2011 heter gruppen "The Big Five" då Italien gjorde comeback i tävlingen igen och att EBU beslöt att även deras nationella TV-bolag Rai kunde vara med och bidra ekonomiskt stort till tävlingen.[36]

Om ett "Big Five"-land vinner en Eurovisionfinal är det endast de fem länderna som blir direktkvalificerade till det kommande årets final. Detta skedde bland annat efter Tysklands seger 2010 (till 2011 års tävling) samt vid Italiens seger 2021 (till 2022 års tävling).[17]

Tävlande länder[redigera | redigera wikitext]

Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2023, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 52. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger i Nordafrika eller Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien bjöds år 2015 in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet.

Debutår[redigera | redigera wikitext]

Sammanställning resultaten[redigera | redigera wikitext]

Finalerna 1956–1995, före semifinalernas tid[redigera | redigera wikitext]

Finalerna 1996–2019, 2021–nutid[redigera | redigera wikitext]

 
År
Land
96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021--
Sortera 1 2 3
 Albanien 7 16 17 17 16 5 17 11 17 21 22 5
 Armenien 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 20 14 4
 Australien[a] 5 2 9 20 9 15 9 2 1
 Azerbajdzjan 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 20 16 1 1 1 1
 Belarus 6 24 16 16 17 24 6
 Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 19 19 7 1 1 4
 Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1
 Bulgarien 5 4 2 14 11 2 1
 Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 16 12 2 1
 Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 1 3 1 3
 Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 13 8 1 1 1
 Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 6 21 2 1 1 1
 Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 2 24 16 1 5 7 7
 Georgien 12 11 9 9 15 11 20 9
 Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 10 8 1 1 3
 Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 1 7 4 1
 Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 4 23 2 2
 Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 17 3 1 4 2 2
 Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 6 4 1 3 5 5
 SFR Jugoslavien 1 1
 Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 13 4
 Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 1 1 1
 Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 8 14 11 6
 Luxemburg 1 5 2 2
 Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 7 2 2 2
 Marocko 18
 Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 13 7 18 3 1
 Monaco 1 1 1 3
 Montenegro 19 13 13
 Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 23 11 1 5 3 1
 Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7
 Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 18 10 5 1 3 1 1
 Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 12 19 2 1
 Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 12 9 23 1 1
 Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 18 3 2
 Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 9 1 1 4 4
 San Marino 24 19 22 19
 Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 3 17 20 1 2 4 4
 Serbien 1 6 13 14 3 10 18 19 18 15 5 24 1 1 1
 Serbien och Montenegro 2 7 2 1
 Slovakien 18 21 18
 Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 21 7
 Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 10 25 10 21 22 26 23 22 24 3 17 1 2 4 2
 Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 26 2 25 1 5 16 3
 Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 6 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 14 4 1 1 7 1 6
 Tjeckien 25 6 11 22 10 6
 Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1
 Tyskland[b] 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 25 25 26 1 2 6 5
 Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 5 1 6 1 3 2 1
 Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4
 Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 15 1 2 1
Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 Bäst
plac.
Pallplatser
1956–2019, 2021--
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
  1. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  2. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Semifinalerna 1993, 1996, 2004–2019, 2021–nutid[redigera | redigera wikitext]

 
År
Land
93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 Bäst
plac.
Q % Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2022
Sortera 1 2 3
 Albanien 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 10 12 9 2 10 53 1
 Andorra 18 23 23 12 16 15 12 0 0
 Armenien 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 5 6 2 12 80 2
 Australien[a] Q 1 6 4 1 14 2 1 1 7 88 3 1
 Azerbajdzjan 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 8 10 14 1 13 87 1 3
 Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 4 6 38
 Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 9 8 8 1 11 52 1 1 1
 Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 92 2 1
 Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 3 16 1 5 36 1 1
 Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 6 12 7 2 13 65 1
 Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 11 13 14 1 13 62 1 1 2
 Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 13 5 10 3 10 48 2
 Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 5 7 1 1 13 62 2 1 2
 Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 21 100
 Georgien 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 16 18 12 3 7 47 1
 Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 6 3 13 1 18 86 2 2 2
 Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 16 15 12 2 10 48 1
 Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 2 10 11 1 13 62 1 1 2
 Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 5 13 3 1 13 62 1 3
 Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 13 100
 Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 11 11 8 3 10 53 1
 Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 17 14 11 2 6 32 1
 Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 4 7 4 3 12 63 1
 Luxemburg Q - 1 100
 Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 1 16 15 1 12 57 1 1
 Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 7 8 5 2 13 72 2 1
 Monaco 19 24 21 19 0 0
 Montenegro 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 17 7 2 17
 Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 Q 2 13 1 11 52 2 1
 Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 15 11 2 6 32 1
 Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 10 6 6 1 18 86 2 1
 Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 14 6 3 3 9 50 1
 Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 4 4 9 1 10 53 1 1
 Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 12 9 15 1 14 70 1 1 1
 Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 3 1 15 88 3 1 3
 San Marino 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 9 14 16 8 3 23
 Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 1 9 7 1 10 48 1
 Serbien 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 8 3 10 1 12 80 1 1 1
 Serbien och Montenegro 1 Q 1 2 100 1
 Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1 17
 Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 13 17 5 1 9 43 1 1
 Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 21 100
 Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 21 100 1
 Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 7 1 2 1 20 95 5 2 2
 Tjeckien 28 18 18 13 9 13 3 2 15 4 4 2 5 45 1 1
 Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 91 1 1 1
 Tyskland[b] Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 20 95
 Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 2 1 Q 1 17 100 2 3 1
 Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 67 2 1
 Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 12 15 2 1 10 59 1 1
Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 Bäst
plac.
Q % Pallplatser
1993, 1996, 2004–2019, 2021
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
Q innebär kvalificerad till finalen.
  1. ^ Australien är inte medlem av EBU men har sedan 2015 en särskild inbjudan.
  2. ^ Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.

Vinnare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1956 Lugano, Schweiz 7[a]  Schweiz Lys Assia "Refrain" Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m) Franska
1957 Frankfurt, Tyskland[b] 10  Nederländerna Corry Brokken "Net als toen" Willy Van Hemert (tm) Nederländska
1958 Hilversum,
Nederländerna
10  Frankrike André Claveau "Dors, mon amour" Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m) Franska
1959 Cannes, Frankrike 11  Nederländerna Teddy Scholten "Een beetje" Willy Van Hemert (tm) Nederländska
  1. ^ Varje deltagande land skickade två bidrag.
  2. ^ I Eurovisionens barndom fanns inga regler gällande att fjolårets vinnarland blir värdnation året därpå. Därför hölls tävlingen i Tyskland och inte i Schweiz trots att den sistnämnda vann 1956 års Eurovision.

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1960[a] London, Storbritannien 13  Frankrike Jacqueline Boyer "Tom Pillibi" Pierre Cour (t), Andre Popp (m) Franska
1961 Cannes, Frankrike 16  Luxemburg Jean-Claude Pascal "Nous les amoureux" Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m) Franska
1962 Luxemburg, Luxemburg 16  Frankrike Isabelle Aubret "Un premier amour" Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m) Franska
1963[b] London, Storbritannien 16  Danmark Grethe & Jørgen
Ingmann
"Dansevise" Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m) Danska
1964 Köpenhamn, Danmark 16  Italien Gigliola Cinquetti "Non ho l'età (Per amarti)" Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m) Italienska
1965 Neapel, Italien 18  Luxemburg France Gall "Poupée de cire, poupée de son" Serge Gainsbourg (tm) Franska
1966 Luxemburg 18  Österrike Udo Jürgens "Merci chérie" Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t) Tyska,
franska
1967 Wien, Österrike 17  Storbritannien Sandie Shaw "Puppet on a String" Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm) Engelska
1968 London, Storbritannien 17  Spanien Massiel "La la la" Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm) Spanska
1969 Madrid, Spanien 16  Frankrike Frida Boccara "Un jour, un enfant" Eddy Marnay (t), Émile Stern (m) Franska
 Nederländerna Lenny Kuhr "De troubadour" Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m) Nederländska
 Storbritannien Lulu "Boom bang-a-bang" Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m) Engelska
 Spanien Salomé "Vivo cantando" A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m) Spanska
  1. ^ Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.[37]
  2. ^ Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1970 Amsterdam,
Nederländerna
12[a]  Irland Dana "All Kinds of Everything" Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm) Engelska
1971 Dublin, Irland 18  Monaco Séverine "Un banc, un arbre,
une rue
"
Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m) Franska
1972[b] Edinburgh,
Storbritannien
18  Luxemburg Vicky Leandros "Après toi" Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm),
Mario Panas (m)
Franska
1973 Luxemburg 17  Luxemburg Anne-Marie David "Tu te reconnaîtras" Vline Buggy (t), Claude Morgan (m) Franska
1974[c] Brighton,
Storbritannien
17  Sverige Abba "Waterloo" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m),
Björn Ulvaeus (m)
Engelska
1975 Stockholm,
Sverige
19  Nederländerna Teach-In "Ding dinge dong" Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t),
Dick Bakker (m)
Engelska
1976 Haag,
Nederländerna
18  Storbritannien Brotherhood of Man "Save Your Kisses for Me" Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm),
Martin Lee (tm)
Engelska
1977 London,
Storbritannien
18  Frankrike Marie Myriam "L'oiseau et l'enfant" Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m) Franska
1978 Paris, Frankrike 20  Israel Izhar Cohen och Alphabeta "A-ba Ni-bi" Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m) Hebreiska
1979 Jerusalem, Israel 19  Israel Milk and Honey "Hallelujah" Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m) Hebreiska
  1. ^ Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde ett flertal länder, däribland Sverige, att avstå tävlan 1970.
  2. ^ Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien 1972.
  3. ^ Varken Luxemburg (som vunnit 1973 års tävling) eller Spanien (som blev tvåa i samma upplaga) hade råd att arrangera år 1974, varför frågan gick till Storbritannien som accepterade erbjudandet.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1980[a] Haag,
Nederländerna
19  Irland Johnny Logan "What's Another Year?" Shay Healy (tm) Engelska
1981 Dublin, Irland 20  Storbritannien Bucks Fizz "Making Your Mind Up" Andy Hill (tm), John Danter (tm) Engelska
1982 Harrogate,
Storbritannien
18  Västtyskland Nicole "Ein bißchen Frieden" Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m) Tyska
1983 München,
Västtyskland
20  Luxemburg Corinne Hermès "Si la vie est cadeau" Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m) Franska
1984 Luxemburg 19  Sverige Herreys "Diggi-loo diggi-ley" Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m) Svenska
1985 Göteborg, Sverige 19  Norge Bobbysocks "La det swinge" Rolf Løvland (tm) Norska
1986 Bergen, Norge 20  Belgien Sandra Kim[b][c] "J'aime la vie" Marino Atria (t), Angelo Crisci (m),
Jean Paul Furnemont (m)
Franska
1987 Bryssel, Belgien 22  Irland Johnny Logan[d] "Hold Me Now" Johnny Logan (tm) Engelska
1988 Dublin, Irland 21  Schweiz Céline Dion "Ne partez pas sans moi" Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m) Franska
1989 Lausanne,
Schweiz
22  SFR Jugoslavien Riva "Rock Me" Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m) Serbokroatiska
  1. ^ Efter förfrågan från EBU fick Nederländerna ta hand om arrangemanget 1980. Detta då Israel, som vunnit 1979, inte hade råd att arrangera ett andra år på raken. Israel deltog inte heller, men det berodde på att finalen ägde rum på en minnesdag.
  2. ^ Sandra Kim var bara 13 år gammal vid sin seger 1986. Sedan 1990 har EBU höjt den lägsta åldersgränsen till 16 år, och så länge som den inte sänks kommer Sandra Kim att förbli tävlingens yngsta vinnare.
  3. ^ 1986 års Eurovision markerar det senaste året då fjolårets sistaplacerade land vann upplagan året därpå. Belgien, som vann 1986, hade nämligen kommit på sista plats i finalen 1985.
  4. ^ I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och till Loreens vinst 2023 den enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger. Han kom även att vinna en tredje gång (1992) men då som låtskrivare för Linda Martin.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
1990 Zagreb,
Jugoslavien
22  Italien Toto Cutugno "Insieme:1992" Toto Cutugno (tm) Italienska,
engelska
1991 Rom, Italien 22  Sverige[a] Carola "Fångad av en stormvind" Stephan Berg (tm) Svenska
1992 Malmö, Sverige 23  Irland Linda Martin "Why Me?" Johnny Logan (tm) Engelska
1993 Millstreet Town,
Irland
25  Irland Niamh Kavanagh "In Your Eyes" Jimmy Walsh (tm) Engelska
1994 Dublin, Irland 25  Irland Paul Harrington &
Charlie McGettigan
"Rock 'n' roll Kids" Brendam Graham (tm) Engelska
1995 Dublin, Irland 23  Norge Secret Garden "Nocturne" Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m) Norska
1996[b] Oslo, Norge 23  Irland Eimear Quinn "The Voice" Brendam Graham (tm) Engelska
1997[c] Dublin, Irland 25  Storbritannien Katrina and the Waves "Love Shine a Light" Kimberley Rew (tm) Engelska
1998 Birmingham,
Storbritannien
25  Israel Dana International "Diva" Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m) Hebreiska
1999 Jerusalem, Israel 23  Sverige Charlotte Nilsson "Take Me to Your Heaven" Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t),
Lars "Dille" Diedricson (m)
Engelska
  1. ^ År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige Eurovision det året. Hade regler som antogs 2003 gällt hade Frankrike vunnit eftersom de fick poäng från fler länder än Sverige.
  2. ^ Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för ett antal östeuropeiska länder som ville debutera det året.
  3. ^ 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2000 Stockholm,
Sverige
24  Danmark Olsen Brothers "Fly on the Wings of Love" Jørgen Olsen (tm) Engelska
2001 Köpenhamn,
Danmark
23  Estland Tanel Padar & Dave
Benton
& 2XL
"Everybody" Maian Kärmas (t), Ivar Must (m) Engelska
2002 Tallinn, Estland 24  Lettland Marie N "I Wanna" Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t) Engelska
2003 Riga, Lettland 26  Turkiet Sertab Erener "Everyway That I Can" Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m) Engelska
2004[a] Istanbul, Turkiet 36  Ukraina Ruslana "Wild Dances" Oleksandr Ksenofontov (t),
Ruslana Lyzjitjko (m)
Engelska,
ukrainska
2005 Kiev, Ukraina 39  Grekland Helena Paparizou "My Number One" Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m) Engelska
2006 Aten, Grekland 37  Finland Lordi "Hard Rock Hallelujah" Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm) Engelska
2007 Helsingfors,
Finland
42  Serbien Marija Šerifović "Molitva" Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m) Serbiska
2008[b] Belgrad, Serbien 43  Ryssland Dima Bilan "Believe" Dima Bilan (t), Jim Beanz (m) Engelska
2009 Moskva,
Ryssland
42  Norge Alexander Rybak[c] "Fairytale" Alexander Rybak (tm) Engelska
  1. ^ År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan året därpå.
  2. ^ År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls. Det var för övrigt också första gången som 43 länder deltog i tävlingen, vilket det hittills högsta deltagandet någonsin.
  3. ^ Alexander Rybak innehade poängrekordet i tävlingen efter sin seger i Eurovision Song Contest 2009. Rekordet stod sig fram till 2016 års tävling då EBU gjorde om omräkningen mellan jury- och tittarpoängen till att varje lands jurygrupp och TV-titttare delar tillsammans ut 116 poäng istället för 58 poäng, dvs. dubbel uppsättning av 12, 10, 8 och 7-1 poäng. I och med att dubbelt så många poäng delas ut ökar också möjligheterna att kunna komma upp i högre totalpoäng.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2010 Oslo, Norge 39  Tyskland[a] Lena Meyer-Landrut "Satellite" Julie Frost (tm), John Gordon (t) Engelska
2011 Düsseldorf,
Tyskland
43  Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared" Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm),
Iain Farquharson (m)
Engelska
2012 Baku,
Azerbajdzjan
42  Sverige Loreen "Euphoria" Thomas G:son (tm), Peter Boström (tm) Engelska
2013 Malmö,
Sverige
39  Danmark Emmelie de Forest "Only Teardrops" Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm),
Thomas Stengaard (tm)
Engelska
2014 Köpenhamn,
Danmark
37  Österrike Conchita Wurst "Rise Like a Phoenix" Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm),
Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)
Engelska
2015 Wien,
Österrike[38]
40  Sverige Måns Zelmerlöw "Heroes" Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm),
Linnea Deb (tm)
Engelska
2016 Stockholm,
Sverige
42  Ukraina Jamala "1944"[b] Art Antonyan (t), Jamala (tm) Engelska,
krimtatariska
2017 Kiev,
Ukraina
42  Portugal Salvador Sobral "Amar pelos dois" Luísa Sobral (tm) Portugisiska
2018 Lissabon,
Portugal
43  Israel Netta Barzilai "Toy" Doron Medalie (tm), Stav Beger (tm) Engelska
2019 Tel Aviv,
Israel
41  Nederländerna Duncan Laurence "Arcade"[b] Duncan Laurence (tm), Joel Sjöö (tm),
Wouter Hardy (tm)
Engelska
  1. ^ När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
  2. ^ [a b] Bidraget vann sin upplaga av Eurovision Song Contest trots att landet varken vann finalens jury- och tittaromröstning.

2020-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Deltagande
länder
Vinnare
Land Artist Låt Text & musik Språk
2020 Rotterdam,
Nederländerna[a]
41 Inställd upplaga, ingen vinnare korades[b]
2021 39  Italien Måneskin "Zitti E Buoni" Måneskin (tm) Italienska
2022 Turin, Italien 40  Ukraina Kalush Orchestra "Stefania" Ihor Didenchuk (m), Tymofii Muzychuk (m),
Vitalii Duzhyk (m), Ivan Klymenko (t), Oleh Psiuk (t)
Ukrainska
2023

Liverpool,
Storbritannien[41][21][c]

37  Sverige Loreen "Tattoo" Jimmy Jansson (tm), Jimmy Thörndelft (tm), Lorine Talhaoui (tm),
Moa Carlebecker (tm), Peter Boström (tm), Thomas G:son (tm)
Engelska
2024 Malmö, Sverige 37 Ej avgjort
  1. ^ I maj 2020 stod det klart att Rotterdam skulle få arrangera Eurovision Song Contest 2021 eftersom 2020 års tävling ställdes in.[39]
  2. ^ På grund av coronavirusutbrottet valde EBU ihop med arrangörsbolagen AVROTROS, NOS och NPO att ställa in 2020 års Eurovision Song Contest. Den 16 maj 2020 sändes Eurovision: Europe Shine a Light som var ett direktsänt program från Hilversum, Nederländerna där alla bidrag som skulle ha tävlat hyllades och tidigare Eurovision-deltagare bjöds in för att uppträda med kända bidrag från runt om i Europa. Programledarna var desamma som skulle ha programlett Eurovision Song Contest 2020.[40] I Sverige valde Sveriges Television (SVT) att sända en egen tävling vid namn Eurovision: Sveriges 12:a för att ta reda på vilket land som var Sveriges favorit.
  3. ^ I juni 2022 gick EBU ut med uppgifter om att Ukraina inte kommer att få arrangera Eurovision 2023. Samtal inleddes istället med Storbritannien, vilket är i och med att de kom på andra plats i finalen i Eurovision 2022.[20] Cirka en månad efter beslutet hade meddelats gick EBU ut med uppgifter om att BBC hade accepterat inbjudan om att ta över värdskapet för 2023 års tävling.[21]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Segrar[redigera | redigera wikitext]

Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Nedan redovisas de länder som har fått flest vinster genom tiderna, listade i första hand efter antalet vinster och i andra hand efter senaste vinst. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga.

Sverige och Irland ligger på delad förstaplats i antalet vinster, men tekniskt sett är Irland etta, eftersom de har fler andraplaceringar än Sverige.

Förstaplatser i finaler
1956–2019, 2021–
Antal Land År
7  Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015, 2023
 Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996
5  Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019
 Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997
 Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983
 Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977
4  Israel 1978, 1979, 1998, 2018
3  Ukraina 2004, 2016, 2022
 Italien 1964, 1990, 2021
 Danmark 1963, 2000, 2013
 Norge 1985, 1995, 2009
2  Österrike 1966, 2014
 Tyskland 1982, 2010
 Schweiz 1956, 1988
 Spanien 1968, 1969
1  Portugal 2017
 Azerbajdzjan 2011
 Ryssland 2008
 Serbien 2007
 Finland 2006
 Grekland 2005
 Turkiet 2003
 Lettland 2002
 Estland 2001
 SFR Jugoslavien 1989
 Belgien 1986
 Monaco 1971
Förstaplatser i semifinaler
1993, 1996, 2004–2019, 2021–
Antal Land År
5  Sverige 1996, 2011, 2012, 2015, 2022
3  Australien 2016, 2019, 2023
 Ryssland 2012, 2015, 2016
2  Finland 2006, 2023
 Ukraina 2008, 2022
 Nederländerna 2014, 2019
 Norge 2009, 2018
 Grekland 2008, 2011
1  Schweiz 2021
 Malta 2021
 Israel 2018
 Bulgarien 2017
 Portugal 2017
 Österrike 2014
 Danmark 2013
 Azerbajdzjan 2013
 Belgien 2010
 Turkiet 2010
 Island 2009
 Serbien 2007
 Rumänien 2005
Serbien och Montenegro Serbien och
Montenegro
2004
 Slovenien 1993

Andra- och tredjeplatser[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas de länder som har fått flest andra- och tredjeplatser genom tiderna, listade i första hand efter antalet andra/tredjeplats och i andra hand efter senaste placering. Notera att tabellen inte redovisar länder som tävlade år 1956 (då alla blev oplacerade utom vinnaren), 1969 (då fyra länder vann och ingen mer än dessa fyra korades på pallplatserna) och 2020 (då tävlingen ställdes in på grund av Coronaviruspandemin).

Andraplatser i finaler
1957–1968, 1970–2019, 2021–
Antal Land År
16  Storbritannien 1959, 1960, 1961, 1964, 1965, 1968, 1970, 1972,
1975, 1977, 1988, 1989, 1992, 1993, 1998, 2022
5  Frankrike 1957, 1976, 1990, 1991, 2021
4  Ryssland 2000, 2006, 2012, 2015
 Spanien 1971, 1973, 1979, 1995
 Tyskland 1980, 1981, 1985, 1987
3  Italien 1974, 2011, 2019
 Irland 1967, 1984, 1997
 Schweiz 1958, 1963, 1986
2  Island 1999, 2009
 Ukraina 2007, 2008
 Malta 2002, 2005
 Belgien 1978, 2003
 Israel 1982, 1983
1  Finland 2023
 Cypern 2018
 Bulgarien 2017
 Australien 2016
 Azerbajdzjan 2013
 Turkiet 2010
 Serbien och Montenegro 2004
 Danmark 2001
 Norge 1996
 Polen 1994
 Sverige 1966
 Monaco 1962
Tredjeplatser i finaler
1957–1968, 1970–2019, 2021–
Antal Land År
7  Frankrike 1959, 1965, 1967, 1968, 1978, 1979, 1981
6  Sverige 1983, 1985, 1995, 1996, 2011, 2014
5  Italien 1958, 1963, 1975, 1987, 2015
 Tyskland 1970, 1971, 1972, 1994, 1999
4  Schweiz 1961, 1982, 1993, 2021
 Ryssland 2003, 2007, 2016, 2019
3  Grekland 2001, 2004, 2008
 Storbritannien 1973, 1980, 2002
 Danmark 1957, 1988, 1989
 Monaco 1960, 1964, 1976
2  Israel 1991, 2023
 Spanien 1984, 2022
 Rumänien 2005, 2010
 Malta 1992, 1998
 Irland 1977, 1990
 Luxemburg 1962, 1986
1  Österrike 2018
 Moldavien 2017
 Ukraina 2013
 Serbien 2012
 Azerbajdzjan 2009
 Bosnien och Hercegovina 2006
 Lettland 2000
 Turkiet 1997
 Nederländerna 1974
 Norge 1966

Sistaplatser[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1957 har sammanlagt 23 länder kommit minst en gång på sistaplats i Eurovisionfinaler och 19 länder i semifinaler, detta räknat fram till 2022 års final. Tabellen nedan listar dessa länder i första hand efter antalet sistaplatser och i andra hand efter senaste sistaplats. Notera att tabellen inte tar upp några sistaplatser i 1956 års tävling och detta till följd av att endast vinnaren presenterades i den upplagan medan övriga tävlingsländer fick dela på andraplatsen.

Sistaplatser i finaler
1957–2019, 2021–
(* Med noll poäng)
Antal Land År
11  Norge 1963*, 1969, 1974, 1976, 1978*, 1981*,
1990, 1997*, 2001, 2004, 2012
9  Tyskland 1964*, 1965*, 1974, 1995,
2005, 2015*,[a] 2016, 2022, 2023
 Finland 1963*, 1965*, 1968, 1980, 1982*,
1990, 1992, 1996, 2009
8  Belgien 1961, 1962*, 1965*, 1973,
1979, 1985, 1993, 2000
7  Österrike 1957, 1961, 1962*, 1979,
1984, 1988*, 1991*
5  Storbritannien 2003*, 2008, 2010, 2019, 2021*
 Spanien 1962*, 1965*, 1983*, 1999, 2017
 Schweiz 1964*, 1967*, 1974, 1998*, 2011
4  Portugal 1964*, 1974, 1997*, 2018
 Nederländerna 1958, 1962*, 1963*, 1968
3  Malta 1971, 1972, 2006
 Turkiet 1975, 1983*, 1987*
 Luxemburg 1958, 1960, 1970*
2  Irland 2007, 2013
 Island 1989*, 2001
 Sverige 1963*, 1977
 Monaco 1959, 1966*
1  Frankrike 2014
 Danmark 2002
 Litauen 1994*
 Cypern 1986
 Italien 1966*
 SFR Jugoslavien 1964*
Sistaplatser i semifinaler
1993, 1996, 2004–2019, 2021–
(* Med noll poäng)
Antal Land År
5  Lettland 2009, 2010, 2013, 2017, 2021
4  Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016
3  San Marino 2008, 2017, 2023*[b]
 Georgien 2014, 2018, 2022
2  Slovenien 2013, 2022
 Irland 2019, 2021
 Finland 2015, 2019
 Tjeckien 2007, 2009*
 Rumänien 1993, 1996
1  Malta 2023
 Island 2018
 Estland 2016
 Moldavien 2014
 Slovakien 2012
 Österrike 2012
 Nederländerna 2011
 Polen 2011
 Ungern 2008
 Andorra 2006
 Litauen 2005
  1. ^ I finalen i Eurovision 2015 hamnade både Tyskland och Österrike på noll poäng i omröstningen. Enligt tävlingsreglerna genomförs en skiljeomröstning för bidrag med samma totalsumma och om det inte går att skilja poängerna åt blir det landet som startat senast i startordningen som hamnar sist.
  2. ^ I den andra semifinalen i Eurovision 2023 hamnade både San Marino och Rumänien på noll poäng i omröstningen. Enligt tävlingsreglerna genomförs en skiljeomröstning för bidrag med samma totalsumma och om det inte går att skilja poängerna åt blir det landet som startat senast i startordningen som hamnar sist.

Länder som ännu inte har vunnit tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit en Eurovision Song Contest i ordning efter hur länge de har väntat på seger sedan sin tävlingsdebut. Antalet år räknas utifrån debutår i tävlingen till nutid och dessa siffror tar ingen hänsyn till eventuella år landet ej har deltagit. Tabellen är uppdaterad i maj 2023 och gäller fram till 2023 års tävling.

Notera att länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

Antal år Land Debutår
53  Malta 1971
44  Marocko[a] 1980
43  Cypern 1981
38  Island 1986
31  Bosnien och Hercegovina*[b] 1993
 Kroatien*
 Slovenien*
30  Litauen 1994
 Polen
 Rumänien
 Slovakien[c]
 Ungern
28  Nordmakedonien 1996
20  Albanien 2004
 Andorra[d]
 Belarus[e]
19  Bulgarien 2005
 Moldavien
18  Armenien 2006
17  Georgien 2007
 Montenegro*
 Tjeckien
16  San Marino 2008
9  Australien 2015
  1. ^ Marocko har bara deltagit en gång i Eurovision, nämligen år 1980.
  2. ^ Bosnien och Hercegovina deltog aktivt i tävlingen fram till 2012 och har därefter bara medverkat en gång (2016).
  3. ^ Slovakien deltog bara enstaka gånger under 1990-talet och gjorde sedan ett längre uppehåll i tävlingen fram till 2009. Efter 2012 har landet inte deltagit alls i Eurovision-sammanhanget.
  4. ^ Andorra har inte aktivt medverkat i Eurovision sedan 2010.
  5. ^ Belarus nationella TV-bolag BTRC är sedan den 1 juli 2021 avstängda från att tävla i Eurovision Song Contest. Då avstängningen är satt på tre år kan Belarus tidigast börja tävla igen från och med år 2025.[42]

Startnummer[redigera | redigera wikitext]

Semifinalerna (2008–nutid)[redigera | redigera wikitext]

Nedan är en översikt gällande startnumren i semifinalerna som har haft flest respektive minst finalkvalificeringar. Tabellen gäller från 2008 och framåt (dock inte år 2020 som blev en inställd upplaga) då systemet med två semifinaler används.
Årtalen för varje startnummer representerar år då ett bidrag med det aktuella startnumret röstades vidare till final. Fetmarkerade årtal indikerar att bidraget även vann sin semifinal.

Startnummer, semifinal 1
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16[a] 17[b] 18[c] 19[d]
2010,
2014,
2017,
2019,
2021,
2023
2008,
2010,
2012,
2013,
2015
2012,
2015,
2017,
2018,
2021,
2022,
2023
2014,
2016,
2021,
2022
2009,
2012,
2013,
2014,
2016,
2017,
2018,
2019,
2023
2009,
2011,
2012,
2013,
2015,
2016,
2018,
2019,
2022
2008,
2010,
2011,
2013,
2014,
2015,
2016,
2018,
2023
2010,
2011,
2013,
2014,
2017,
2019,
2021,
2022,
2023
2008,
2009,
2011,
2014,
2015,
2016,
2017,
2018,
2019,
2021,
2022,
2023
2008,
2009,
2010,
2011,
2013,
2015,
2016,
2017,
2018,
2022,
2023
2013,
2016,
2017,
2021,
2023
2009,
2010,
2012,
2013,
2014,
2015,
2016,
2017,
2019,
2021
2008,
2009,
2010,
2012,
2013,
2018,
2019,
2023
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2014,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2011,
2012,
2013,
2014,
2015,
2017,
2018,
2021,
2022,
2023
2008,
2009,
2010,
2014,
2015,
2017,
2019,
2021,
2022
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2019,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2016,
2018
2008,
2011,
2018
Till
final
6 5 7 4 9 9 9 9 12 11 5 10 8 11 10 9 7 6 3
Antal
försök
15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 14 10 7 3
  1. ^ Startnummer 16 i den första semifinalen förekom inte i 2023 års tävling.
  2. ^ Startnummer 17 i den första semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2013–2015, 2021 och 2023.
  3. ^ Startnummer 18 i den första semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2010, 2013–2015 samt alla upplagor sedan 2019.
  4. ^ Startnummer 19 i den första semifinalen har bara använts i upplagorna som sändes åren 2008, 2011 och 2018.
Startnummer, semifinal 2
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16[a] 17[b] 18[c] 19[d]
2008,
2011,
2012,
2014,
2015,
2016,
2018,
2021,
2022
2010,
2011,
2012,
2016,
2017
2023
2008,
2010,
2014,
2018,
2022
2008,
2009,
2010,
2012,
2013,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2023
2013,
2014,
2017,
2018
2023
2008,
2009,
2011,
2013,
2014,
2015,
2016,
2017
2023
2010,
2011,
2012,
2017,
2018,
2019,
2021
2010,
2011,
2013,
2014,
2017,
2018,
2019,
2021,
2022
2009,
2013,
2015,
2016,
2018,
2021
2023
2008,
2010,
2014,
2015,
2016
2023
2008,
2012,
2013,
2015,
2017,
2019,
2021
2009,
2010,
2013,
2014,
2016,
2017,
2021,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2013,
2014,
2015,
2018,
2019,
2021,
2022
2023
2008,
2009,
2010,
2011,
2012,
2014,
2016,
2017,
2019,
2021,
2022
2023
2009,
2011,
2013,
2014,
2015,
2017,
2018,
2019
2023
2009,
2010,
2012,
2015,
2016,
2019,
2021,
2022
2023
2009,
2010,
2012,
2013,
2015,
2018,
2019,
2022
2008,
2009,
2011,
2012,
2016,
2017,
2018,
2019,
2022
2008,
2011
Till
final
9 6 5 11 5 9 7 9 7 8 7 8 12 12 9 9 8 9 2
Antal
försök
15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 13 9 3
  1. ^ Startnummer 16 i den andra semifinalen har förekommit i alla upplagor sedan 2008, med undantag för 2014 års tävling.
  2. ^ Startnummer 17 i den andra semifinalen har förekommit i alla upplagor sedan 2008, med undantag för 2014 och 2023 års tävling.
  3. ^ Startnummer 18 i den andra semifinalen förekom inte i upplagorna åren 2010, 2013–2015, 2021 och 2023.
  4. ^ Startnummer 19 i den andra semifinalen har endast förekommit i upplagorna som sändes åren 2008, 2009 och 2011.

Finaler (1956–2019, 2021–nutid)[redigera | redigera wikitext]

Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i finalerna i Eurovision Song Contest sedan 1956 (dock inte inställda 2020-upplagan). Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest.
Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.

Startnummer, första halvan
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
1975,
1976,
1984
Ingen 1958,
1969,
1971,
1994
2003 1959,
1995
1957 1969 1963,
1969,
1974,
1991,
1998
1956,
1962,
1966,
1988,
2023
1979,
2004,
2015
1967,
1973,
2014,
2017
1964,
1970,
2019,
2022
1960,
1985,
1986
Antal 3 - 4 1 2 1 1 5 5 3 4 4 3
Startnummer, andra halvan
Årtal 14 15 16 17 18 19 20[a] 21[b] 22[c] 23[d] 24[e] 25[f] 26[g] 27[h]
1961,
1969,
1981,
1993,
2000
1965,
1968,
1999
Ingen 1972,
1980,
1992,
1996,
2006,
2007,
2012
1977,
1978,
1982,
2013
1990,
2005,
2011
1983,
1987,
2001,
2009
2016 1989,
2010,
2018
2002 1997,
2008,
2021
Ingen Ingen Ingen
Antal 5 3 - 7 4 3 4 1 3 1 3 - - -
  1. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1986 har finalerna alltid haft minst 20 bidrag, även om 20 finalbidrag även förekom i upplagorna åren 1978, 1981 och 1983.
  2. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1987 har finalerna alltid haft minst 21 bidrag.
  3. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1989 har finalerna alltid haft minst 22 bidrag, även om 22 finalbidrag också förekom i 1987 års final.
  4. ^ Sedan Eurovision Song Contest 1992 har finalerna alltid haft minst 23 bidrag.
  5. ^ Sedan Eurovision Song Contest 2002 har finalerna alltid haft minst 24 bidrag, även om 24 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2000.
  6. ^ Sedan Eurovision Song Contest 2008 har finalerna alltid haft minst 25 bidrag, även om 25 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2003.
  7. ^ Eurovision Song Contest 2003 blev den första finalen med 26 finalbidrag. Sedan 2012 års final har finalerna alltid haft 26 bidrag, med undantag för 2015 och 2022 års finaler.
  8. ^ 27 finalbidrag har endast förekommit i 2015 års Eurovision Song Contest, vilket berodde på att EBU bjöd in Australien till tävlingen. Den gången slapp landet att kvala via semifinalerna varför sju länder fick fribiljetter till finalen (Australien, direktkvalificerade Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland samt dåvarande värdnationen Österrike).

Poängsummor[redigera | redigera wikitext]

Högsta totalpoängen[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2023 och semifinalerna 2004–2023.
Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2023. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.

Finalpoäng
Nr Land Poäng
1  Sverige 6 471
2  Italien 4 859
3  Storbritannien 4 571
4  Frankrike 4 373
5  Norge 3 974
6  Ukraina 3 623
7  Ryssland 3 530
8  Israel 3 528
9  Tyskland 3 472
10  Irland 3 428
Semifinalpoäng
Nr Land Poäng
1  Sverige 2 511
2  Ukraina 2 184
3  Norge 2 036
4  Grekland 1 996
5  Ryssland 1 892
6  Moldavien 1 881
7  Israel 1 780
8  Finland 1 728
9  Nederländerna 1 711
10  Cypern 1 677

Poängrekord[redigera | redigera wikitext]

I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:

  • 1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
  • 1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
  • 2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
  • 2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant. Från och med Eurovision 2023 har en regeljustering gjorts där jurygrupperna inte längre röstar i semifinalerna med undantag för eventuella deltagarländer som inte kan lämna in ett validerat telefonresultat. EBU har också valt att införa en så kallad "Rest of the World"-grupp där tittare som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna ges möjlighet att rösta som en extra tittargrupp i respektive program (semifinalerna och finalen).[28]

Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

1957–1974[redigera | redigera wikitext]

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Luxemburg 1973 129
2  Monaco 1971 128
 Luxemburg 1972
4  Spanien 1973 125
5  Storbritannien 1973 123
6  Spanien 1971 116
7  Storbritannien 1972 114
8  Västtyskland 1972 107
9  Nederländerna 1972 106
10  Västtyskland 1971 100
 Österrike 1972

1975–2003[redigera | redigera wikitext]

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Storbritannien 1997 227
2  Irland 1994 226
3  Estland 2001 198
4  Danmark 2000 195
5  Irland 1993 187
6  Danmark 2001 177
7  Belgien 1986 176
 Lettland 2002
9  Irland 1987 172
 Israel 1998

2004–2015[redigera | redigera wikitext]

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Norge 2009 387
2  Sverige 2012 372
3  Sverige 2015 365
4  Ryssland 2015 303
5  Finland 2006 292
 Italien 2015 292
7  Österrike 2014 290
8  Danmark 2013 281
9  Ukraina 2004 280
10  Ryssland 2008 272
Semifinaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Serbien 2007 298
2  Finland 2006 292
3  Bosnien och Hercegovina 2006 267
4  Serbien och Montenegro 2004 263
5  Ukraina 2004 256
6  Grekland 2004 238
7  Rumänien 2005 235
8  Ungern 2007 224
9  Ryssland 2006 217
9  Sverige 2015 217

2016–2019, 2021–[redigera | redigera wikitext]

Finaler
(2016–2019, 2021–)
Nr Land År Poäng-
summa
1  Portugal 2017 758
2  Ukraina 2022 631
3  Bulgarien 2017 615
4  Sverige 2023 583
5  Ukraina 2016 534
6  Israel 2018 529
7  Finland 2023 526
8  Italien 2021 524
9  Australien 2016 511
10  Frankrike 2021 499
Semifinaler
(2016–2019, 2021–)[a]
Nr Land År Poäng-
summa
1  Bulgarien 2017 403
2  Sverige 2022 396
3  Portugal 2017 370
4  Ryssland 2016 342
5  Ukraina 2022 337
6  Australien 2016 330
7  Malta 2021 325
8  Moldavien 2017 291
9  Schweiz 2021 291
10  Island 2021 288
  1. ^ Från och med 2023 års Eurovision Song Contest deltar inte jurygrupperna i semifinalomröstningarna annat än som backup för tittarröstningen. I och med att programmen därmed tappar en röstningspart jämfört med Eurovisionåren 2016–2019, 2021 och 2022 kan ett tävlingsbidrag inte längre få mer än maximalt 252 poäng, vilket sker om det är 19 länder som tävlar och tre direktkvalificerade länder som extraröstar och alla dessa ger sin högsta poäng (12 poäng) till samma tävlingsbidrag. Detta ska jämföras med åren innan då samma maximala poängsumma kunde vara som mest 504 poäng till ett land, vilket naturligtvis varierade utifrån hur många länder som deltog och extraröstade i dessa semifinaler.

Rekord i antal 12-poängare[redigera | redigera wikitext]

Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

Länder markerade med * tävlade innan 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge mellan jury- och tittarrösterna istället för nuvarande adderat läge.

Finaler
Antal Land År
33  Ukraina 2022
30  Portugal 2017
20  Finland 2023
18  Sverige* 2012
17  Ukraina 2016
16  Norge* 2009
15  Sverige 2023
14  Ryssland 2016
13  Israel 2018
 Österrike* 2014
12  Frankrike 2021
 Ryssland 2019
 Australien 2016
 Sverige* 2015
Semifinaler
Antal Land År
19  Sverige 2022
 Bulgarien 2017
16  Ukraina 2022
 Portugal 2017
14  Sverige* 2015
11  Ryssland 2016
10  Malta 2021
 Moldavien 2021
 Australien 2016
9  Serbien 2022
 Sverige 2018
 Serbien* 2007
 Bosnien och Hercegovina* 2006
 Serbien och Montenegro* 2004

Övrig statistik[redigera | redigera wikitext]

Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.
  • Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957 och 1959), Yves Dessca (Monaco 1971 och Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985 och 1995), Johnny Logan (Irland 1987 och 1992), Brendam Graham (Irland 1994 och 1996) samt Thomas G:son och Peter Boström (Sverige 2012 och 2023).
  • Storbritannien har fått totalt 16 andraplaceringar, vilket är ett rekord. Den senaste fick de i finalen i 2022 års tävling.
  • Storbritannien innehar även rekordet i antalet Eurovision-värdskap utan att ha vunnit året innan. Det handlar om sammanlagt fem tillfällen som genomfördes åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 2023.[21]
  • Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Storbritannien 2021. Den sistnämnde blev för övrigt det första landet sedan 2016 som inte fick några poäng från vare sig jurygrupperna eller TV-tittarna.
  • Mellan åren 2001 och 2008 (vilket är 8 av 10 år på hela 00-talet) vann varje år ett land som aldrig tidigare hade vunnit tävlingen förut (Estland, Lettland, Turkiet, Ukraina, Grekland, Finland, Serbien och Ryssland). Någon sådan lång svit har aldrig tidigare förekommit, även om det genom historien har förekommit kortare sviter upp till tre år i rad med att nationer vann utan tidigare seger.
  • Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 konsekvent lyckades placera sig inom de tio första placeringarna i finaler. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades uppnå samma sak som Grekland. Bägge sviterna är dock numera brutna.
  • Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 är Ukraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, ej inräknat länderna som tillhör "The Big Five" (vilka sedan år 2000 alltid är direktkvalificerade till nästkommande final oavsett placering året innan), har samtliga missat en eller flera finalplatser sedan 2004. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla år i rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen (räknat sedan 2004).
  • Mest framgångsrika debutanter är Schweiz, som vann på premiäråret 1956 (som dessutom var på hemmaplan) och Serbien, som vann 2007. Serbien hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade under egen flagg 2007.
  • Portugal fick vänta hela 53 år på sin första seger, räknat sedan landets debut i Eurovision 1964. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt av Cypern (debut 1981) och Island (debut 1986).
  • När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
  • I finalen 2022 fick Ukraina ihop 439 poäng av tittarnas poäng, vilket var endast 29 poäng från den maxpoäng tittarna kunde dela ut tillsammans i den finalen. Maxpoängen innebär att alla länder delar ut sin 12-poängare till samma bidrag, även om det aktuella landet inte kan rösta på sitt eget bidrag. I Ukrainas fall fick gruppen Kalush ihop sammanlagt 28 stycken 12-poängare från TV-tittarna, och tillsammans med jurygrupperna blev det totalt 33 stycken 12-poängare, vilket är nytt rekord.
  • Österrike (2015) och Portugal (2018) är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
  • Johnny Logan och Loreen är de enda artisterna som har lyckats vinna Eurovision Song Contest vid mer än ett tillfälle.
  • Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
  • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
  • Med tävlingens nuvarande åldersregler, som infördes inför Eurovision 1990, blev Eurovision 2016 den första upplagan där artister födda på århundradet 2000-talet tilläts delta i tävlingen. Däremot skulle det dröja till året därpå då någon artist född på det århundradet deltog i tävlingen, i det här fallet sångaren Kristian Kostov, som representerade Bulgarien.
  • Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:

Spin-off[redigera | redigera wikitext]

Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010.

Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

I december 2013 hölls en första upplaga av konceptet Türkvizyon i Eskişehir i Turkiet som är en ESC-liknande tävling för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.

Under våren 2022 sändes American Song Contest som blev en variant där de 50 delstaterna i USA inklusive fem amerikanska territorier och huvudstaden Washington, D.C. fick tävla mot varandra på ett liknande sätt som i Eurovision Song Contest.[43][44] Upplagan sändes bara i en säsong då det i början av 2023 meddelades att konceptet inte skulle få någon uppföljande säsong, i alla fall inte under det året.[45] Däremot finns det planer på att ta konceptet vidare till Kanada där idén är att låta tio kanadensiska provinser och tre kanadensiska territorier medverka, ett program som har fått arbetsnamnet Eurovision Canada.[46][47] EBU har även gått ut med uppgifter om att det finns planer på att producera en version av tävlingen för länder i Latinamerika.[48]

Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound). 2007 vann Nibras Media Ltd. rättigheterna till att producera en arabisk version av Eurovision Song Contest för länder i Mellanöstern och Nordafrika, men det har inte utkommit något om det kommer bli av[49]. Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar.[källa behövs]

Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[50]

Anteckningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ På grund av coronaviruspandemin ställdes Eurovision Song Contest 2020 in med bara två månader till sändning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Yle-arenan, Program: Eurovision Song Contest 2014: Förhandstittning
  2. ^ M. Escudero, Victor (23 maj 2015). ”Eurovision Song Contest awarded Guinness world record”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=eurovision_song_contest_awarded_guinness_world_record. Läst 9 juni 2015. 
  3. ^ Lindahl, Björn (25 maj 2010). ”Norge laddar för schlager”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/norge-laddar-for-schlager_4764637.svd. Läst 10 juni 2012. 
  4. ^ Svahn, Clas (2013-05-07): "Clas Svahn: Robin Stjernberg har siffrorna emot sig i Eurovisionsschlagerfinalen". dn.se. Läst 1 mars 2016.
  5. ^ Strandberg, Sofia (2009-05-17): "Alexander hyllas i Norge efter historisk seger". svd.se. Läst 1 mars 2016.
  6. ^ Svenska öden: De bästa personporträtten ur magasinet Filter, sid. 31. Offside Press/E-Leopard 2012. Läst 1 mars 2016.
  7. ^ "Sommarkrysset – augusti 2011". tv4.se. Läst 1 mars 2016.
  8. ^ Eurovisionsschlagerfestivalen
  9. ^ "Eurovision Song Contest". Ne.se. Läst 29 maj 2014.
  10. ^ [a b c d e] ”Rules”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/about/rules. Läst 23 februari 2022. 
  11. ^ ”Eurovision 2020 in Rotterdam is cancelled”. Eurovision.tv. 18 mars 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-2020-in-rotterdam-is-cancelled. Läst 14 augusti 2021. 
  12. ^ ”Rotterdam returns as Eurovision Song Contest Host City in 2021”. Eurovision.tv. 16 maj 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-song-contest-to-return-to-rotterdam-in-2021. Läst 14 augusti 2021. 
  13. ^ ”Congratulations ITALY: Måneskin win Eurovision Song Contest 2021”. Eurovision.tv. 23 maj 2021. https://eurovision.tv/story/congratulations-italy-maneskin-win-eurovision-2021. Läst 14 augusti 2021. 
  14. ^ Sietse Bakker (23 mars 2004). ”Eurovision 2004: this is the running order!”. ESCToday.com. http://esctoday.com/2382/eurovision_2004_this_is_the_running_order/. Läst 20 augusti 2021. 
  15. ^ ”Two Semi-Finals Eurovision Song Contest in 2008”. Eurovision.tv. 11 januari 2008. https://eurovision.tv/story/two-semi-finals-eurovision-song-contest-in-2008. Läst 20 augusti 2021. 
  16. ^ Benny Royston (28 januari 2008). ”The Eurovision Song Contest semi final draw”. ESCToday.com. http://esctoday.com/10310/the_eurovision_song_contest_semi_final_draw/. Läst 20 augusti 2021. 
  17. ^ [a b] Sietse Bakker (28 augusti 2010). ”Reference Group gathered in Belgrade”. Eurovision.tv. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20100831001711/http://www.eurovision.tv/page/news?id=19913&_t=Reference+Group+gathered+in+Belgrade. Läst 14 augusti 2021. 
  18. ^ O'Connor, John Kennedy (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X 
  19. ^ ”Changes announced to ensure Eurovision comes "back for good"”. Eurovision.tv. 18 juni 2020. https://eurovision.tv/story/changes-announced-to-ensure-eurovision-comes-back-for-good. Läst 2 mars 2022. 
  20. ^ [a b] ”EBU Statement on Hosting of 2023 Eurovision Song Contest”. Eurovision.tv. 17 juni 2022. https://eurovision.tv/mediacentre/release/ebu-statement-2023-eurovision-hosting. Läst 17 juni 2022. 
  21. ^ [a b c d] ”United Kingdom to host Eurovision Song Contest 2023”. Eurovision.tv. 25 juli 2022. https://eurovision.tv/story/united-kingdom-host-eurovision-song-contest-2023. Läst 25 juli 2022. 
  22. ^ ”Results of the Semi-Final Allocation Draw”. Eurovision.tv. 7 februari 2010. https://eurovision.tv/story/results-of-the-semi-final-allocation-draw-1. Läst 20 augusti 2021. 
  23. ^ Siim, Jarmo (7 november 2012). ”Running order Malmö 2013 to be determined by producers”. EBU. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20121110234337/http://www.eurovision.tv/page/news?id=running_order_malmoe_2013_to_be_determined_by_producers. Läst 11 november 2012. 
  24. ^ ”Dublin 1997”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/dublin-1997. Läst 3 oktober 2022. 
  25. ^ ”Televoting/jury mix in 2009 Final voting”. Eurovision.tv. 14 september 2008. https://eurovision.tv/story/televoting-jury-mix-in-2009-final-voting. Läst 23 februari 2022. 
  26. ^ ”Biggest change to Eurovision Song Contest voting since 1975”. Eurovision.tv. 18 februari 2016. https://eurovision.tv/story/biggest-change-to-eurovision-song-contest-voting-since-1975. Läst 23 februari 2022. 
  27. ^ ”Juries also get 50% stake in Semi-Final result”. Eurovision.tv. 11 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20110604224509/http://www.eurovision.tv/page/news?id=4533&_t=Exclusive%3A+Juries+also+get+50%25+stake+in+Semi-Final+result!. Läst 23 februari 2022. 
  28. ^ [a b] ”Voting changes announced for Eurovision Song Contest 2023”. Eurovision.tv. 22 november 2022. https://eurovision.tv/story/voting-changes-announced-eurovision-song-contest-2023. Läst 8 mars 2023. 
  29. ^ ”Riga 2003”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/riga-2003. Läst 21 augusti 2021. 
  30. ^ ”RULES OF THE 2003 EUROVISION SONG CONTEST”. EBU. 10 augusti 2002. http://www.myledbury.co.uk/eurovision/pdf/esc2003.pdf. Läst 11 juli 2014. 
  31. ^ ”Rules for the Eurovision Song Contest 2009”. EBU. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20090709144713/http://www.eurovision.tv/upload/esc2009rules.pdf. Läst 14 augusti 2021. 
  32. ^ ”Amsterdam 1970”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/amsterdam-1970. Läst 14 augusti 2021. 
  33. ^ [a b] ”Tiebreaker” (på engelska). eurosong-contest.wikia.com. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221003016/http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker. Läst 20 Februari 2015. 
  34. ^ ”Eurovision Song Contest” (på engelska). esckaz. 18 mars 2003. http://esckaz.ueuo.com/archive4.htm. Läst 20 Februari 2015. 
  35. ^ ”Lausanne 1989”. Eurovision.tv. https://eurovision.tv/event/lausanne-1989. Läst 21 augusti 2021. 
  36. ^ Vranis, Michalis (17 januari 2011). ”Semifinal allocation draw”. ESCToday.com. https://esctoday.com/16491/semifinal_allocation_draw/. Läst 14 augusti 2022. 
  37. ^ the show ”Eurovision Song Contest 1960”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/history/by-year/contest?event=277#About the show. Läst 17 juli 2012. 
  38. ^ Marco Brey (11 maj 2014). ”Conchita Wurst: "Participating in Eurovision felt like coming home"” (på engelska). Eurovision. http://www.eurovision.tv/page/news?id=conchita_wurst_participating_in_eurovision_felt_like_coming_home. Läst 11 maj 2014. 
  39. ^ ”Rotterdam returns as Eurovision Song Contest Host City in 2021”. Eurovision.tv. 16 maj 2020. https://eurovision.tv/story/eurovision-song-contest-to-return-to-rotterdam-in-2021. Läst 28 maj. 
  40. ^ Granger, Anthony (1 april 2020). ”Eurovision: Europe Shine a Light To Be Broadcast Live From Hilversum”. Eurovoix. https://eurovoix.com/2020/04/01/eurovision-europe-shine-a-light-to-be-broadcast-live-from-hilversum/. Läst 28 maj 2022. 
  41. ^ ”Liverpool will host Eurovision 2023”. Eurovision.tv. 7 oktober 2022. https://eurovision.tv/story/liverpool-will-host-eurovision-2023. Läst 7 oktober 2022. 
  42. ^ Demirian, Natalie (28 maj 2021). ”Belarus utesluts från Eurovision song contest”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/Ale5Rr/belarus-utesluts-fran-eurovision-song-contest. Läst 17 juni 2022. 
  43. ^ ”'American Song Contest' on screens in 2022”. Eurovision.tv. 14 maj 2021. https://eurovision.tv/story/american-song-contest-2022. Läst 13 augusti 2021. 
  44. ^ Lindstedt, Moa (17 maj 2021). ”Peter Settman: American song contest precis vad USA behöver”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/peter-settman-american-song-contest-precis-vad-usa-behover. Läst 23 februari 2022. 
  45. ^ Månsson, Annie (8 februari 2023). ”Christer Björkmans besked – inget American song contest 2023”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/l39AW3/american-song-contest-pausas-2023-christer-bjorkmans-besked. Läst 28 juni 2023. 
  46. ^ Rubensson, Amanda (26 april 2022). ””Eurovision Song Contest” kommer till Kanada 2023”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/eurovision-song-contest-kommer-till-kanada-2023/. Läst 17 juni 2022. 
  47. ^ ”'Eurovision Canada' will join the family in 2023”. Eurovision.tv. 25 april 2022. https://eurovision.tv/story/eurovision-canada-2023. Läst 17 juni 2022. 
  48. ^ ”Get Ready for Eurovision Song Contest Latin America!”. Eurovsion.tv. 12 juli 2022. https://eurovision.tv/story/get-ready-eurovision-song-contest-latin-america. Läst 28 juni 2023. 
  49. ^ A Eurovision Song Contest in the Middle East and North Africa. EBU news Arkiverad 28 september 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  50. ^ ”OGAE International”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604135636/http://www.ogaeinternational.com/. Läst 22 maj 2015.  Läst 2015-05-22.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]