Roger Penrose

	Sir Roger Penrose
	Roger Penrose, 2005. Roger Penrose, 2005.
Född	8 augusti 1931 (93 år); Colchester, Essex, England;
Bosatt i	Storbritannien
Nationalitet	Brittisk
Forskningsområde	Matematisk fysik
Institutioner	Bedford College (London); St John's College, Cambridge; Princeton University; Syracuse University; King's College London; Birkbeck, University of London; Oxfords universitet; Polish Academy of Sciences
Alma mater	University of Cambridge; University College London; University College School
Doktorandhandledare	Dennis Sciama
Nämnvärda studenter	Claude LeBrun; Tristan Needham; Richard Jozsa; Richard S. Ward; Andrew Hodges; Asghar Qadir; Lane P. Hughston; Tim Poston
Känd för	Twistorteori; Rumtid; Kosmisk censurförmodan; Weyl curvature hypothesis; Penrose inequalities; Penroses tolkning av kvantmekanik; Orchestrated objective reduction; Moore–Penroses pseudoinvers; Newman–Penrose formalism; Penrosetessellation; Penroses trappa; Penrose graphical notation; Schrödinger–Newton equations
Nämnvärda priser	Adams Prize (1966); Heineman Prize (1971); Fellow of the Royal Society (1972); Eddington-medaljen (1975); Royal Societys Royal Medal (1985); Wolfpriset i fysik med Stephen Hawking (1988); Dirac Medal (1989); Naylor Prize and Lectureship (1991); De Morgan-medaljen (2004); Copleymedaljen (2008)
	Han är bror till Jonathan Penrose, Oliver Penrose och Shirley Hodgson; son till Lionel Penrose; brorson till Roland Penrose

Sir Roger Penrose, född 8 augusti 1931 i Colchester, Essex, är en brittisk matematiker, teoretisk fysiker och populärvetenskaplig författare samt professor emeritus vid Oxfords universitet. Penrose tilldelades nobelpriset i fysik 2020 "för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin".^[1]^[2]

Biografi

Penrose har gjort många viktiga bidrag inom den matematiska fysiken, särskilt inom relativitetsteori och kosmologi. Han bevisade 1965 tillsammans med Stephen Hawking att relativitetsteorin möjliggör förekomsten av svarta hål, de så kallade singularitetssatserna. Det arbetet ledde till att Penrose tilldelades ena halvan av Nobelpriset i fysik 2020. Den andra halvan delades mellan Andrea Ghez och Reinhard Genzel.^[1]^[2] 1967 uppfann Penrose twistorteorin, som avbildar geometriska objekt i Minkowskirymden på det 4-dimensionella komplexa rummet med den metriska signaturen (2,2); en teori som han förespråkar framför strängteori som lösning på kvantgravitation. 1969 kom han på kosmisk censurförmodan. Denna idé föreslår att universum skyddar oss från singulariteters inneboende oförutsägbarhet genom att gömma dem bakom en händelsehorisont. Penrose uppfann även spinn-nätverk, ett viktigt verktyg inom loopkvantgravitation, och populariserade penrosediagrammet för att beskriva samband mellan punkter i rumtiden.

Som matematiker är han känd för penrosetessellationen, med vilken två enkla geometriska figurer tessellerar ett plan aperiodiskt. Redan 1955, tre år innan han tog sin doktorsexamen vid Cambridge, upptäckte han pseudoinversen för icke-kvadratiska matriser.

Penrose-tessellation, en 2-dimensionell kvasikristall.

Penrose ligger bakom en kontroversiell teori om det mänskliga medvetandet. I böckerna The Emperor's New Mind (1989) och Shadows of the Mind (1997) argumenterar han med Gödels ofullständighetssats och stopproblemet som grund att den mänskliga tankeförmågan är för avancerad för att vara algoritmisk och att medvetande måste bygga på kvantfysikaliska fenomen. Teorin har kritiserats av bland andra Gerard Edelman,^[3] Francisco Varela,^[4] David Chalmers och Max Tegmark.

Penrose gav 2004 ut boken The Road to Reality: A Complete Guide to the Laws of the Universe, som på 1100 sidor behandlar de centrala teorierna inom den moderna fysiken.

Bibliografi

Populärvetenskapliga böcker

The Emperor's New Mind: Concerning Computers, Minds, and The Laws of Physics (1989)
Shadows of the Mind: A Search for the Missing Science of Consciousness (1994)
The Nature of Space and Time (med Stephen Hawking) (1996)
The Large, the Small and the Human Mind (med Abner Shimony, Nancy Cartwright, och Stephen Hawking) (1997)
White Mars or, The Mind Set Free (med Brian W. Aldiss) (1999)
The Road to Reality: A Complete Guide to the Laws of the Universe (2004)
Cycles of Time: An Extraordinary New View of the Universe (2010)
Fashion, Faith, and Fantasy in the New Physics of the Universe (2016)

Akademiska böcker

Techniques of Differential Topology in Relativity (1972)
Spinors and Space-Time: Volume 1, Two-Spinor Calculus and Relativistic Fields (med Wolfgang Rindler) (1987)
Spinors and Space-Time: Volume 2, Spinor and Twistor Methods in Space-Time Geometry (med Wolfgang Rindler) (1988)

Förord till andra böcker

Beating the Odds: The Life and Times of E. A. Milne (skriven med Meg Weston Smith) (2013)
Quantum Aspects of Life (av Derek Abbott, Paul C. W. Davies, och Arun K. Pati) (2008)
Fearful Symmetry (av Anthony Zee) (2007), Roger Penrose förord (på engelska)
A Computable Universe (av Hector Zenil) (2012)

Utmärkelser

1966 – Adams Prize
1971 – Heineman Prize
1972 – Fellow of the Royal Society
1975 – Eddingtonmedaljen
1985 – Royal Societys Royal Medal
1988 – Wolfpriset i fysik med Stephen Hawking
1989 – Dirac Medal
1991 – Naylor Prize and Lectureship
2004 – De Morgan-medaljen
2008 – Copleymedaljen
2020 – Nobelpriset i fysik

Referenser

Noter

^ [a b] ”The Nobel Prize in Physics 2020”. Kungliga vetenskapsakademin. 6 oktober 2020. https://www.kva.se/en/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2020. Läst 6 oktober 2020.
^ [a b] Danielsson, Ulf; Goobar, Ariel (2020). ”Pris med hål i centrum”. Fysikaktuellt (4): sid. 6–9. http://www.fysikersamfundet.se/wp-content/uploads/FA-4-2020_webb.pdf.
^ Edelman, Gerald (1992). Bright air, brilliant fire: on the matter of the mind.. sid. 216
^ ”kommentar till . Third culture kapitel 14 av Penrose”. https://www.edge.org/conversation/consciousness-involves-noncomputable-ingredients. Läst 2 januari 2017.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Roger Penrose.
Bilder & media
Roger Penrose hos Nobelstiftelsen (på engelska)

[kva2020-1] [a b] ”The Nobel Prize in Physics 2020”. Kungliga vetenskapsakademin. 6 oktober 2020. https://www.kva.se/en/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2020. Läst 6 oktober 2020.

[Fysikaktuellt-2] [a b] Danielsson, Ulf; Goobar, Ariel (2020). ”Pris med hål i centrum”. Fysikaktuellt (4): sid. 6–9. http://www.fysikersamfundet.se/wp-content/uploads/FA-4-2020_webb.pdf.

[3] Edelman, Gerald (1992). Bright air, brilliant fire: on the matter of the mind.. sid. 216

[4] ”kommentar till . Third culture kapitel 14 av Penrose”. https://www.edge.org/conversation/consciousness-involves-noncomputable-ingredients. Läst 2 januari 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]