Riksdagsvalet i Sverige 1988

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svenska riksdagsvalet 1988)
Hoppa till: navigering, sök
Riksdagsvalet i Sverige 1988
Sverige
1985 ←
18 september 1988
→ 1991

Riksdagens 349 platser
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Ingvar Carlsson.jpg Carl Bildt 2001-05-15.jpg Bengt Westerberg
Ledare Ingvar Carlsson Carl Bildt Bengt Westerberg
Parti Socialdemokraterna Moderaterna Folkpartiet
Föregående val 159 76 51
Erhållna mandat 156 66 44
Mandatförändring -3 -10 -7
Röster 2 321 826 983 226 655 720
Andel 43,21 % 18,30 % 12,20 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
  Olof Johansson Bundesarchiv Bild 183-N0701-023, Berlin, Erich Honecker, Lars Werner cropped.jpg
Ledare Olof Johansson Lars Werner Eva Goës, Birger Schlaug
Parti Centerpartiet Vänsterpartiet kommunisterna Miljöpartiet
Föregående val 42(som centern) 19 0
Erhållna mandat 44 21 20
Mandatförändring - 2 20
Röster 607 240 314 031 296 935
Andel 11,30 % 5,84 % 5,53 %

Statsminister före valet

Ingvar Carlsson
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Ingvar Carlsson
Socialdemokraterna

Riksdagsvalet i Sverige 1988 hölls den 18 september 1988.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Med en högkonjunktur i ryggen, endast 2,3 procent arbetslösa och statsfinanser i balans hade den socialdemokratiska regeringen i maj-juni ett gott utgångsläge. Då utbröt den så kallade Ebbe Carlsson-affären den 1 juni när Expressen kunde avslöja att Ebbe Carlsson var inblandad i utredningen om mordet på Olof Palme. När tidningen frågade justitieminister Anna-Greta Leijon om hon hade skrivit ett rekommendationsbrev till Carlsson förnekade hon först detta, men samma dag diariefördes just ett sådant brev och hemligstämplades genast. De borgerliga partierna hotade med misstroendeförklaring och den 7 juni avgick justitieministern.

Under mitten av 1988 uppmärksammades den försämrade miljön: algblomning i Östersjön, säldöd och avstängda badstränder. Debatten om hur miljögifter påverkar naturen gynnade miljöpartiet som ställde upp i riksdagsvalet för tredje gången och kom in. Miljöpartiets intåg innebar att riksdagen fick ett nytt politiskt parti för första gången sedan 1932. Även om Miljöpartiet är allmänt känt som första nya parti sedan 1932 hade dock Medborgerlig samling och mellanpartierna blivit invalda vid Andrakammarvalet 1964(de åkte ut vid nästa val).[1]

Vid ett valmöte i Vasaparken i Stockholm den 4 september påstod Socialdemokraternas Sten Andersson med anledning av Folkpartiets förslag till marginalskatter att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade en "felprogrammerad hjärna": Hur välmodulerad en hjärna än är, så hjälper det inte om den är felprogrammerad.

En annan politisk affär var att LO:s ordförande Stig Malms dotter fick en lägenhet hos Riksbyggen i Stockholm trots att hon inte stod i bostadskön. Malm satt i Riksbyggens styrelse. En annan sak som uppmärksammades stort var folkomröstningen i Sjöbo kommun om kommunens flyktingmottagning.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Ingvar Carlsson 2 321 826 43,21 −1,47 156 −3
  Moderata samlingspartiet Carl Bildt 983 226 18,30 −3,03 66 −10
  Folkpartiet Bengt Westerberg 655 720 12,20 −2,03 44 −7
  Centerpartiet Olof Johansson 607 240 11,30 42
  Vänsterpartiet kommunisterna Lars Werner 314 031 5,84 +0,48 21 +2
  Miljöpartiet Eva Goës och Birger Schlaug 296 935 5,53 +4,03 20 +20
  Kristdemokratiska samhällspartiet Alf Svensson 158 182 2,94
  Övriga partier 36 559 0,68
Antal giltiga röster 5 373 719 100,00   349  
Ogiltiga röster 67 331  
Totalt 5 441 050
(85,96 %)

Det socialistiska blocket (S och VPK) fick sammanlagt 49 procent medan det borgerliga blocket (C, FP och M) fick 41,8 procent av rösterna. Miljöpartiet fick 5.5 procent och kom för första gången in i riksdagen, men stod utanför blockpolitiken.

Av 6 330 023 röstberättigade deltog 5 441 050 personer i valet, vilket ger ett valdeltagandet på 85,96 procent, en nedgång med 3,89 procentenheter.

Kds hade satsat på att nå minst 12 procent i Jönköpings läns valkrets, för att kunna få ett riksdagsmandat för sin partiledare Alf Svensson, men nådde med 10,6 procent inte riktigt ända fram.

Nyinvalda framtidsnamn[redigera | redigera wikitext]

Bland de nyivalda riksdagskandidaterna som tog plats i kammaren för första gången och som senare skulle bli kända politiker fanns följande namn : Charlotte Cederschiöld, Åsa Domeij, Ylva Johansson, Eva Goës, Gudrun Schyman, Annika Åhnberg, Håkan Holmberg, Maj-Inger Klingvall, Jan Björkman, Ingegerd Wärnersson, Claes Roxbergh, Lars Bäckström, Marianne Samuelsson, Britt Bohlin, Carl Frick, Sinikka Bohlin, Karin Starrin, Maggi Mikaelsson, och Britta Bjelle.

Mandatfördelning mellan blocken[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraterna och vpk fick tillsammans 177 mandat mot de tre borgerliga partierna som fick 152 mandat. Miljöpartiet, med 20 mandat, ställde sig utanför blockpolitiken.

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Carlsson I satt kvar. I regeringsförklaringen uttalade statsminister Ingvar Carlsson att det var regeringens föresats att söka breda lösningar i frågor som var av betydelse för vår nationella säkerhet. Vidare anförde han att det var regeringens ansvar och strävan att ta till vara alla goda initiativ och att verka för breda lösningar (prot. 1988/89:2).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Statskalender för året 1989.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ användare (4 oktober). ”Medborgerlig samling”. wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgerlig_samling. Läst 4 oktober 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]