Tio små negerpojkar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Och så var de bara en
Författare Agatha Christie
Originaltitel And Then There Were None
Originalspråk Engelska
Land Storbritannien Storbritannien
Genre Deckare
Utgivningsår 1939
Utgiven på
svenska
1940
För ramsan, se Tio små negerpojkar (ramsa).

Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers, även Ten Little Indians, Ten Little Soldiers och And Then There Were None, 1939, sv. 1940) är en deckare skriven av Agatha Christie. Boken har sålt i omkring 100 miljoner exemplar och är därmed en av världens mest sålda böcker i alla kategorier.[1] Den svenska utgivaren Bonniers har från januari 2007 istället gett ut boken under titeln Och så var de bara en,[2] vilket liknar det namn boken haft i USA (And Then There Were None) alltsedan den första amerikanska upplagan utkom 1940.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen utspelar sig i England någon gång mellan 1935 och 1939 i grevskapet Devon utanför den fiktiva byn Sticklehaven, i sydvästra England.

Tio personer inbjuds till en liten ö, Negerön. De har inte träffat varandra förut, eller arrangören (den som fixade så att de kom dit), den mystiske Mr Owen. När de kommer till ön, vars enda förbindelse med omvärlden är den motorbåt som kommer dit varje morgon med post och livsmedel, möts de av herr och fru Rogers, ett äldre äkta par som just anställts för att sköta om huset. Mr Rogers berättar att Mr Owen är sen och kommer först följande dag – gästerna gör sig hemmastadda och äter lyxmiddag senare samma kväll – samtidigt som vädret blåser upp utomhus.

Vid middagsbordet så bekantar sig gästerna också med tio små porslinsfigurer föreställande små svarta negrer, som i ramsan om de tio små negerpojkarna vilken hänger inramad i gästernas rum. Efter huvudrätten sätter Rogers på en skiva efter Mr Owens föreskrifter, en skiva som såg ut att innehålla ett musikstycke, men i själva verket var en inspelning med anklagelser riktade mot öns tio gäster – anklagelser om att de alla i själva verket är ostraffade mördare. Samtliga blir mycket upprörda och väntar sig en förklaring av Owen – Mrs Rogers svimmar och hjälps till sitt rum. En yngre man tömmer sitt whiskyglas och faller död ner – det visar sig att någon hällt gift i glaset.

Följande dag visar det sig att Mrs Rogers också blivit förgiftad – hon är död. Samtidigt dyker inte mannen som kommer varje morgon upp – han har uppenbarligen blivit beordrad att lämna gästerna ifred, de är alltså fast på ön utan möjlighet att kontakta omvärlden. Medan några finner paralleller med ramsan, försöker andra hitta den som ligger bakom morden och som förmodligen gömmer sig någonstans på ön. Ytterligare ett mord sker, och en av de kvarvarande sju drar slutsatsen att en av dem är mördaren. Det uppstår ett psykologiskt drama, där alla misstänker alla. Ingen vågar lita på någon. Ingen vågar gå ensam. De är fast på ön. Fler mord och mordförsök sker. Till slut finns bara ett fåtal kvar. Och de är alla fast beslutna om att överleva...

Huvudkaraktärer[redigera | redigera wikitext]

  • Anthony James Marston, stilig men omoralisk och ansvarslös ung man, körde ihjäl två små barn, John och Lucy Combes, då han körde för fort, men det enda han beklagar är att han blev av med sitt körkort. Den första att dö på ön, av kaliumcyanid som hällts i hans drinkglas. ("En satte i halsen så blev det bara nio ...")
  • Mrs Ethel Rogers, kokerskan/hembiträdet och Thomas Rogers hustru. Dominerad av sin make och tvingad av honom att underlåta att ge deras tidigare arbetsgivare, miss Jennifer Brady, sin medicin, så att de kunde få ut det arv hon testamenterat till dem. Detta agerande hemsökte sedan mrs Rogers resten av hennes dagar, innan hon som andra offret miste livet i sömnen, genom en överdos kloralhydrat i hennes konjak. ("En försov sig så blev det bara åtta ...")
  • General John Gordon Macarthur, en pensionerad krigshjälte från första världskriget, som sände sin hustrus älskare, den unge officeren Arthur Richmond, på ett uppdrag som han inte hade en chans att överleva. Han sitter ensam kvar på stranden när de andra går in och uppfyller på så vis ramsan ("en stanna' kvar, så blev det bara sju...").
  • Thomas Rogers, butlern och Ethel Rogers make. Tvingade sin undergivna hustru att hjälpa honom döda deras tidigare arbetsgivare så att de kunde plocka ut det arv som hon planerat att lämna dem. Han fortsätter efter sin hustrus död att servera de kvarvarande i sällskapet. Han kommer i den egenskapen i nära kontakt med en yxa då han ska hugga ved i vedskjulet. ("En högg ved till baket, så blev det bara sex ...").
  • Emily Caroline Brent, en äldre religiös ogift dam som många år tidigare avskedade sitt hembiträde, Beatrice Taylor, då hon blivit gravid utan att vara gift. Beatrice, som redan hade avvisats av sina föräldrar av samma orsak dränkte sig, vilket miss Brent ansåg vara en ännu större synd. Hon fick kloralhydrat i sitt kaffe, vilket gjorde henne desorienterad och förvirrad innan hon injicerades med kaliumcyanid ("ett bi stack den ena så blev det bara fem...").
  • Domare Lawrence John Wargrave, en pensionerad domare som anklagas för att ha påverkat juryn i ett fall och dömt Edward Seton, en man många ansåg vara oskyldig till att ha mördat en gammal dam och orätt utdelat hans dödsstraff.
  • Dr Edward George Armstrong, en doktor som orsakat en patients, Louisa Mary Clees, död efter att ha opererat henne då han var berusad. Armstrong knuffas i vattnet och uppfyller på så vis ramsans sjunde vers ("en anka slök den ena...").
  • William Henry Blore, en före detta polis, numera privatdetektiv, anklagad för att ha vittnat falskt i rätten, vilket ledde till att en oskyldig man dömdes till livstids fängelse där han dog p.g.a. dålig hälsa. Han drabbas av ramsans åttonde vers ("en björn tog en...").
  • Philip Lombard, en legosoldat som tagit med sig en revolver till ön, vilket han ombads att göra i inbjudan. Lombard anklagas för att ansvara för ett antal östafrikanska invånares död, efter att ha stulit deras mat och övergivit dem. Han och Marston är de enda gäster som genast erkänner anklagelserna riktade mot dem, men som inte visar någon som helst ånger för sitt agerande. Lombard uppfyllde den nionde versen i ramsan ("en vart skjuten...").
  • Vera Elizabeth Claythorne, en ung kvinna som under sin ledighet från tjänsten som lärare tar arbete som sekreterare. Hon fick sluta som guvernant då pojken hon tog hand om, Cyril Hamilton, drunknade för att hon medvetet låtit honom simma för långt ut; detta för att hennes älskare, pojkens farbror Hugo Hamilton, skulle få ärva familjeförmögenheten när Cyril var undanröjd och de skulle kunna gifta sig - men Hugo förstod vad hon hade gjort... I sitt rum finner hon ett förberett rep hängandes från en krok taket, med en ögla och en stol nedanför. Hon justerar repet, kliver upp på stolen och fullföljer ramsans sista vers. ("En liten soldat ensammen var, han gick och hängde sig och så blev det ingen kvar.")

Film-, TV- och teaterversioner[redigera | redigera wikitext]

Agatha Christie skrev en teaterversion av romanen, som hade premiär 1943. I denna version är slutet betydligt ändrat, pjäsen slutar lyckligare än boken.

Romanen har filmatiserats för TV och bio omkring tio gånger, ofta har handlingen förlagts till en annan miljö än i boken. Slutet i filmerna är oftast ändrat, till ett lyckligare slut i linje med teaterversionens slut.

Filmatiseringar i urval[redigera | redigera wikitext]

  • ...och sen var ingen kvar, amerikansk film från 1945 i regi av René Clair.
  • Ten little Indians, brittisk film från 1965 som utspelar sig i österrikiska Alperna.
  • Tio små negerpojkar, fransk/spansk/tysk/italiensk film från 1974 som utspelar sig i en iransk öken.
  • Desjat negritjat, rysk film från 1987, en av få filmatiseringar som följer romanens slut.
  • Så var det ingen kvar, brittisk film från 1989 som utspelar sig på en safari i Afrika.
  • Och så var de bara en, brittisk miniserie från 2015 som utspelar sig på en isolerad ö utanför Devons kust. Ursprungligen tre delar, i Sverige visad som två filmer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grabianowski, Ed (14 september 2007). ”21 Best-Selling Books of All Time”. HowStuffWorks. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525101356/http://entertainment.howstuffworks.com/arts/literature/21-best-sellers.htm. Läst 13 februari 2012.  (engelska)
  2. ^ Rydén, Daniel (11 januari 2007). ”Bok får inte heta "Tio små negerpojkar"”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 10 september 2012. https://archive.is/20120910205853/http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/bok-far-inte-heta-tio-sma-negerpojkar/. Läst 13 februari 2012.